Det var okänt nummer men jag förstod direkt vem det var, det kunde inte vara någon annan än Stephanie. Jag kollade på Harry som nu tittade på mig med. Jag gjorde allt för att dölja min rädsla och mina tårar och hoppades att det skulle funka, jag ville verkligen inte förstöra denna kvällen med Harry men att dölja mina känslor har aldrig vart min starka sida och tydligen så gick det inte så bra nu heller, eftersom Harry märkte direkt att det var något.

"Babe, what's wrong?" han tog bort håret ifrån mitt ansikte och drog sakta in mig i hans armar. "and do not say nothing, because I see that there is something" fortsatte han och lät väldigt allvarlig men samtidigt lugn. Jag tog upp mobilen igen och visade honom smset jag just fått. Jag såg hur hans lilla leende ändrades och han såg inte längre så glad ut. 

"Is this a joke or what?" sa han och tittade mot mig med höjda ögonbryn. Jag suckade och bara skakade på huvudet, något ord kunde jag inte få fram än. "But you and your brother is the other way close to any course, he can hardly believe this?" han såg fortfarande lite förvånad ut men samtidigt väldigt allvarlig. Vi stod mitt vid ingången av biosalongen och filmen skulle precis börja. 

"Shall we go in?" sa jag lite tyst och försökte byta samtalsämne. Men Harry gav sig inte. 

"No, we can go somewhere else. I know you feel bad and you get to tell you all." sa han och tog min hand och nästan släpade mig bort, vi tog taxin hem till mig och sedan blev vi liggandes i soffan ett tag innan vi började prata igen. 

"Who sent smset anyway?" Harry pillade med mitt hår samtidigt som han sa det och jag svalde hårt innan jag sa något.

"I think it's Stephanie, my brothers wife" sa jag bara och lät blicken vara kvar på TVn. 

"And your brother it's okay with this?" sa han och kollade ner på mig som låg i hans knä. 

"No, he knows nothing and he refuses to believe me. He does not believe that his girlfriend would do something like that so he was rather angry with me." svarade jag och titta på honom som bara lyssnade och verkade faktiskt bry sig. 

 

"So you have not talked to your brother since the day you were trying to tell us?" sa han efter att jag berättat klart allt från dag ett där. Han log under den delen där jag berättade hur mycket jag verkligen tyckte om honom men när jag berättade om Stephanie kände jag faktiskt väldigt mycket medlidande från hans sida. 

"Thats right. He hates me" sa jag och kände hur tårarna började komma. Herregud, vad skulle han få för uppfattning om mig när jag ligger här och gråter över en liten småsak? 

"Nic and Steph is awful. I'll help you out of this and help you get back your brother again" sa han och tog min hand. Med Harry kändes allt så rätt, aldrig hade jag känt något sånthär tidigare förut. 

"You're so cute, Harry. Thank you for being there. " sa jag och satte mig till rätta i soffan. Vi stirrade in i varandras ögon en lång stund under tystnad, ingen sa något och det behövdes verkligen inte heller, bara att få sitta här bredvid den finaste killen gjorde mig så jävla lycklig. Innan jag ens hann tänka på något annat så var jag inne i hans armar igen och våra läppar nuddade varandra för andra gången. Hans läppar mot mina, allt kändes för stunden så underbart. 

---

Oj! blev ett jättekort inlägg nu, men kommer ett till ikväll! de blir längre! :)