forbidden love, del 19

Harrys Perspektiv;
"Agnes, follow me home to Holmes Chapel again, but this time you can stay with me and my family." sa jag bara och såg hur hon kollade på mig. 
"I hate that place. But it sounds good, but what should I do at home, were you going? everyone hates me"
"No, they don't and you are with me, I will never leave you. But I thought maybe you could talk to your brother then? I think he'll be happy if he sees you" sa jag lugnt och tog bort lite hår från hennes ansikte. 
"Okay, when we go?" sa hon och tittade osäkert på mig. Jag log ett säkert leende och kollade in i hennes glänsande ögon.
"I'd still home tomorrow, so follow me" sa jag bara och hon log nu ett leende. 
"Yes, sounds good. But then I have to pack!" sa hon och vi båda skrattade. Hennes huvud kom närmare mitt och vi möttes i en kyss. 

Redshoe | via FacebookGlovesDress
Tumblrby FashionHippieLovesHarry Styles’ mum Anne Cox annoyed about fan tweeting his birth certificate | Sugarscape |
Agnes Perspektiv; 
Planet landade och vi när vi kom fram till flygplatsen så stod Harrys mamma och väntade på oss där och hon hälsade vänligt på både mig och Harry.
"Glad to finally see you" sa hon och gav mig sedan en kram som jag självklart besvarade. Jag skulle precis säga detsamma då Anne han före. 
"Nice dress!" sa hon och såg hur hon stirrade på min vita långa klänning, jag tittade ner lite på den och sedan på hennes och fick se att hon hade en precis lika dan. 
"Haha, you to" sa jag och vi började skratta. 
På hela bilresan hem till deras hus pratade Anne och Harry om massor med saker, det kändes skönt att se att Harry hade så bra relation till sin mamma och hon var verkligen gullig. 
"I heard you work as a stylist and designer, how does it feel?" hon stannade upp i sitt prat med Harry och jag såg hur hon kollade på mig i backspegeln. Jag log och berättade hur det var att jobba som det, jag sa som det var. Att det var kul men krävde mycket tid och energi. Hon nickade och verkade förstå och sedan pratade vi inte mer om det. 
 
Vi kom hem till Harry och vi lämnade våra väskor inne på hans rum och la oss sedan i sängen. Det hade vart en lång morgon och flygit i någon timme så vi var rätt trötta. 
"When you surprise your brother then?" sa han och la armen om mig som om jag skulle lägga mig närmare honom, vilket jag gjorde också. 
"I don't know. Never?" sa jag och tittade tvekande på Harry som skakade på huvudet. 
"Good, tomorrow." sa han och gav mig ett leende samtidigt som han försiktigt pussade mig på pannan. 
Jag vaknade med ett ryck och insåg att jag och Harry hade somnat. Jag puttade lite på honom och efter några knuff så vaknade han. 
"We fell asleep, Harry. Wake up!" sa jag och han tog ett löst grepp om mitt huvud och drog det intill sig. 
"It's okay, we're free now. Now we do not bother us at times" sa han och jag kunde inte låta bli att le åt tanken att Harry faktiskt hade rätt, jag började inte att jobba förrän om en vecka igen och nu är vi helt lediga, så jag förstår inte varför jag rusade upp ens. Jag la mitt huvud på hans mage och hörde hur hans hjärta dunkade, en härlig känsla. 
-
Vi sov bort hela dagen igår men idag ska jag äntligen få träffa min bror och förmodligen få prata ut med honom, det är iallafall vad jag vill, men jag vet hur envis han är och jag har förstått att det inte kommer bli lätt. 
Vi gick upp till övervåningen där Anne redan satt vid köksbordet. 
"Goodmorning my friends, take what you want" log hon och drack lite av sitt kaffe. Vi satte oss på stolarna mitt emot henne och började prata om allt mellan himmel och jord. Hon var verkligen så lättsam och rolig, jag förstod nu vart Harry fått sin personlighet ifrån. Vi åt klart vår frukost och innan vi begav oss ut så bytte jag kläder till ett par Jeans och en stickad tröja. 
"I'll drive you to Steph and Eric" sa han när vi satt i bilen och jag svalde hårt. Det gjorde ont att höra hennes namn och det var verkligen tråkigt att det blivit som det blev mellan oss men det är inget som kan ändras nu, jag hatade henne från första stund och kommer alltid tycka att Eric förtjäna någon bättre. Men jag nickade ändå till Harry som åkte mot deras hus. 
"But Harry, what will you do while I'm here?" frågade jag innan jag gick ut ur bilen och han bara log mot mig. 
"I'm home, I always find in any" sa han och jag gav mig en snabb puss på munnen, jag log åt honom och klev ut ur bilen. Med tunga steg gick jag mot dörren och det kändes obekvämt att stå utanför deras hus men när jag precis skulle klicka på ringklockan så möttes jag av två tjejer som kom ut genom dörren. 
"And what the fuck are you doing here?" sa den blonda, även kallad Steph. Hon kollade mot den brunhåriga Nicole och de började genast hånskratta. Jag försökte att strunta i deras töntiga beteende och frågade bara det jag kom hit för att göra. 
"Is Eric home?" 
"Yes, but he'll never see you again, so goodbye" sa de och skrattade igen men just då fick jag syn på Eric gå förbi och jag ropade högt hans namn och han kollade förvånat på mig. 
"Agnes? what are you doing here?" sa han och jag såg hur både Stephanie och Nicole kollade på mig och de båda rullade på ögonen och gick sedan ut. 
"I.. I will talk to you" stammade jag fram och var bara så himla glad över att se honom igen, han var sig lik. Han hade inte förändrat sig alls. 
"Speak then, but you are left out here, for in here you will not" sa han känslokallt och la armarna i kors. 
"I really miss you, you are my big brother like I do everything for, you remember?, without you i'm nothing and-" 
"Stop with your lies. I know why you are here, you'll destroy me and Steph, but you know what? it will never happen" han slog igen dörren mitt framför ögonen på mig och jag kände hur tårarna började rinna. Min bror älskar mig inte längre, han behöver mig inte längre. Jag gick sakta därifrån och kom på att jag lovat att ringa Harry så skulle han komma och hämta mig, men just nu ville jag inget annat än att vara ifred och jag visste precis vart jag skulle. Trotts min dåliga outfit så sprang jag allt vad jag kunde in till skogen, till min och Erics gamla koja, samtidigt som jag lät tårarna rinna. Jag visste precis vägen, det var dit jag alltid gick när jag var ledsen och det var där jag och Eric alltid lekte när vi var små, det var vårat ställe. 
Jag log när jag såg det lilla huset gjort av trä och gamla kvistar och gick försiktigt in. Det kändes så litet och stort på samma gång och jag hittade även mina gamla favoritletsaker. Jag satte mig i våran lilla träsoffa vi byggde tillsammans och grät tills jag inte orkade längre. Jag fick sedan se en gammal bok gömd bakom en tavla och massor med minnen strömmade i mitt huvud. Jag orkade inte tänka klart men motvilligt öppnade jag boken ändå och läste. "Agnes and Erics promises and topsecrets". 
"Writen by Eric, April 2003.
I and Agnes has always been there for each other and I love her so much. She never let me down and she always played with cars with me when dad did not. She is my best friend and I promise to never disappoint her. It's her and me forever and that's a promise I will never break. She means everything to me. I'll never forget when we were in our cabin and we swam in the water and she was drowning because she was too far out and knde not swim so well, I've never been so scared in my entire life and I was so close to losing my best friend, my little sister, but I swam all I could to catch up with her and I arrived just in time. It is something I will never forget and I will always be extra careful with her. It's her and me forever, never to be any girl or anything to come between us. Or no, girls are disgusting, would never have any. I'm getting married to Agnes and be with her my whole life. / Eric Ohlsén, 11 years"
Det gjorde ont i hela mig att läsa det igen, tio år senare. Jag kände hur tårarna bara rann ner och jag kände mig hjälplös och ensam. Ingenting kunde få mig må bättre nu. 

Lång del och mycket känslor. Vad tycker ni? och vad tror ni kommer att hända nu? Har ett viktigt kemiprov imorgon så lär plugga som satan. Men jag ska försöka kirra in en del till ikväll, vad säger ni om det? ;) haha

Jättebra!! :)

Åhh *-* ÄLSKAR DET DU SKRIVER!! Kram ♥

JÄTTEBRA!!!! Längtar till nästa!!!!!!!!!

Riktigt bra :)
Jag vill att Eric ska inse hur taskig Stephanie faktiskt är så att han och Agnes blir sams snart!

Svar: hihi jaa, ellerhur!
My Wesström

Nej, jag började typ gråta så sorligt det var när hon läste de han hade skrivit..så bra som vanligt!

JÄTTEBRA!




Kom ihåg mig?