forbidden love, del 2

Agnes Perspektiv;

"Heeeey dad!" det hade inte dröjt länge förrän jag såg Eric och pappa och jag sprang dit och gav pappa en stor kram och även Eric.

"I've missed you guys so much and i'm so proud of you Eric, think that even you gets a girlfriend" sa jag bara och vi alla tre skrattade. jag älskade verkligen dem humor vi hade i vår familj, vi kunde skratta åt allt och hade verkligen roligt tillsammans. 

---

 

"Hey my princess! How are you?" jag hann knappt komma innanför dörren innan mamma kom och kramade om mig. Jag hade verkligen saknat hennes kramar och hennes goda mat. 

"Thinking that it was a year ago that we last seen" fortsatte hon och höll mig inne i kramen. Ja, tänk att det faktiskt var ett år sedan jag träffade familjen sist, sjukt vad tiden gått fort. 

"Yeah, but I enjoy so good in Hollywood, my new job is amazing and i having fun with my workmates" svarade jag bara och släppte taget om mammas kram. "Anyway, i'm very glad to be home again" sa jag och såg hur både mamma, pappa och Eric log åt mig. 

"Agnes, came out with me. I think we need to talk about tomorrow" jag hörde hur Eric lät nervös när han sa det men jag gjorde som han sa och följde med honom. Vi hade gått ett tag i tystnad och det brukade aldrig vara så stelt mellan oss, vi brukade alltid skratta och ha kul. 

"What did you want to talk about?" sa jag efter ett tag och såg hur han stannade till och gav mig ett osäkert leende. 

"I know that I said you should be me and Stephanies bridesmaid, but Steph had already promised hers best friend. I'm sorry" sa han och kollade ner. Jag var självklart lite besviken, jag hade sett fram emot detta i flera månaders tid. Men jag har träffat Stephanie en gång och vi kände direkt att vi inte kom bra överens. Hon gör allt för att sabba för mig. Men Eric har alltid stöttat mig oavsett vad, så jag får bara bita ihop och låtsas vara glad, för hans skull. 

"Oh, I understand. It was still never anything for me" ljög jag och gav han ett fakeleende. Fast inombords kändes det. Visst gjorde de det. 

"Oh, good. I think you should be angry or something. But you should know that I would rather see you as our bridesmaid than her friend" sa han och tittade upp. Dock kunde jag inte se hans ögon under de mörka solglasögonen.

"Really?" jag visste ju såklart att han menade det han sa, men bara för att fortsätta konversationen så lära jag ju komma på någonting. 

"Of course! You're my little sister. It's always be you and me, are you not happy it's not mine" jag hade inte förväntat mig ett sådant svar av min två års äldre bror, men det kändes absolut skönt att veta. 

 

"Okay, are you ready?" ropade jag från nedervåningen och hörde hur mamma, pappa och Eric svarade 'ja'. Jag gick upp för trappan och in till vardagsrummet för att visa upp min nya klänning som jag precis gjort färdig. Jag var verkligen nöjd över den och kände att den blev lyckad faktiskt. När jag kom upp så såg jag hur chockade dem alla tre blev, speciellt pappa. 

"Wow, you're so beautiful my daugther! Well done!" pappa log mot mig och jag gav han ett stort leende tillbaka. Jag visste att pappa inte hade vart så förtjust i tanken att släppa iväg sin enda dotter till en annan stad för att jobba, så det kändes extra skönt att få se han nöjd. Att jag faktiskt lyckats. 

Jag gick tillbaka in till mitt rum och satte på mig en gammal tröja som jag hittade i min garderob. Här hemma är det ändå ingen som skulle se mig. Jag stängde precis garderobdörren då jag fick syn på ett foto som stack fram i en av mina hyllor. Jag kollade på det och massa minnen bildades i mitt huvud. Det var ett gammalt foto på mig och Eric från när vi var små. Tänk att vi alltid vart så nära, han har vart min hjälte sedan dag ett och eftersom han alltid har vart den "coola" i familjen och alltid haft så bra vänner så har jag sett upp till han extra mycket. Vi visste allt om varandra och vi har alltid stöttat varandra. Han var en riktig vän. Olyckligtvis så kommer det förmodligen bli ändring på det nu när hans fruktansvärda flickvän kommer in i vår familj. Men som sagt, jag får acceptera att min bror äntligen hittat någon han trivs med och imorgon skulle han gifta sig. 

Jag vaknade ur mina tankar när jag hörde dörren öppnas. Jag förstod direkt vem det var, ingen annan än Eric kommer in i mitt rum utan att knacka. Jag gick ut ur min walk-in garderob och fick syn på min bror som stod och åt av pannkakor och frukt. 

"Mom said this was to you, but I taste it" sa han och flinade. Han ställde ner det på mitt skrivbord och la sig i sängen. Jag gick fram till skrivbordet och åt lite av de uppskärda jordgubbarna och bananderna.

"Will coming tomorrow also. On my wedding, he hopes to see you" började han och jag förstod direkt vem det var. Erics ena kompis som jag var tillsammans med under några månader. 

"I hate him, Eric. And you know that" jag såg ner på min pannkaka täckt med choklad och ville inte möta Erics blick.

"But give him a change. He's different now and he repent deeply" sa han och satte sig upp. Jag tittade nu in i hans ögon och kände hur irriterad jag blev.

"He kissed an another girl and you think it's okay? do you?" jag kollade nu på honom som suckade. 

"No, but i know he does you happy and he really repent."

"It took mounths to get over him. Never I'll give him an second chance, never. Can we please talk about something else now?" sa jag och gav han min arga blick. Han nickade och förmodligen förstod han att jag menade allvar. Han kunde övertala mig med många saker, men verkligen inte en sånhär sak. 

"He will come tomorrow anyway, and I hope you do not do anything stupid" sa han och reste sig och gick upp. 

---

Del 2! Vad tror ni kommer hända på bröllopet och vem är det hon träffar där? Nästa kommer imorgon! Vad tycks hittils? :D 

 

Harry?!:D eller visst är det han?:)
Sv: Tack du också!<3

Juste, hade glömt att det var där hon var!;]<3

Grymt! Vill inte gissa ;) Meeeeer :D
Sv: Jag förstår precis vad du menar :) Det är ofta en stor press för mig eftersom min novell har blivt större och jag vill inte göra mina läsare besvikna :)

Ååååå längtar. Det är nog Harry hon träffar

Superbra! :)

Jätte bra (: Är bara lite jobbigt att översätta hela tiden :( Google har inte lärt sig hur man översätter. Men aja.. Lika bra som alltid :)<3

Jättebra

Harry? Guud sjukt bra skrivet :D Kram♥