forbidden love, del 30

Harrys Perspektiv;
Jag hörde sedan hur det plingade till i min mobil och eftersom klockan faktiskt var halv tre natten så tittade jag lite undrande på den lysande telefonen som spred ljus till sig i hela rummet. "Agnes" stod det på displayen och jag klickade tveksamt upp SMSet. 
"I'm sorry I said it, it was never meant that you would get to know, but since you asked and still promised never to leave me, so I told you anyway. It's not an easy choice for me either, you know. But I hope you understand and you should know that it's you I love. I also understand that you are angry / sad / disappointed, that's okay. We can conclude that if that is how you feel. We heard. / A" 

Quotes Life 101Take me away ♥Zaira Daniela Garcia

Agnes Perspektiv; 
Det har gått fem dagar sedan jag skrev SMSet till Harry och han tar totalt dissat det. Han vill nog inte ha med mig och göra längre. Jag antar att han är klar med mig nu, han fick sitt ligg sen var det över. Precis som tjejen vid gymmet sa. Jag skulle aldrig trott på det Harry sa till mig och det värsta av allt, jag skulle aldrig blivit kär. 
 
"Yep, it's true. There is a little girl in there", jag tittade förskräckt mot den läskigt glada sköterskan som undersökte min mage. "She is doing so well and she is 16 weeks old. Would you like to see?", jag nickade lite osäkert mot henne medans mina tankar brusade upp. Vem låg jag med för 16 veckor sedan? Jag hann inte tänka så mycket längre förrän sköterskan, som även presenterat sig som Sarah pickade försiktigt på mig. 
"Look what miracle!", sa hon och pekade på skärmen som var bredvid mig. Jag tittade länge på det stora ultraljudet på TVn och kunde inte låta bli att le. Ett barn låg där, ett levande barn i min mage, mitt barn"Who's the father?" ,jag stannade upp i mitt tänkande och tittade på Sarah med en orolig blick.
"I don't know. I don't even know if I should keep the baby.", svarade jag ärligt och kände hur tårarna rann ner längs min kind och såg hur hon snabbt tittade upp mot mig. Hon tog min hand och nickade. 
"You do what you want, it's your choice and it is not yet too late. But remember to make the right choice.", jag såg hur även hennes ögon vattnades med tårar och innan jag ens hann säga något så hann hon före. "I made that choice over again, I was young and stupid and now .. Now I can not get pregnant anymore." 
Det gjorde ont i hela kroppen när hon sa det och jag kände verkligen medlidande men samtidigt blev jag så otroligt rädd. Jag var inte redo att bli mamma än, speciellt inte när jag inte vet vem pappan är och nu när hon berättade detta så vet jag absolut ingenting längre. 
"I'm really sorry.", sa jag och klappade om hennes kind och sedan var tiden vid sjukhuset över för mig för denna gång. Jag gick längs gatorna från sjukhuset och som tur är hade magen ännu inte växt så mycket så tidningarna hade iallafall inget att skriva om mer än att jag och Harry inte sett varandra på ett tag. Det gjorde så ont i mig att se bilder på internet dagligen vad Harry gjorde - utan att jag fått reda på det av honom först. Jag är så ledsen och besviken på honom på samma gång. Att höra av sig en enstaka gång och berätta hur allt ligger till, är det för mycket begärt? Av ren illska kastade jag av mig skorna och slängde mig i sängen och för en liten stund skita i allt, men det gick inte. Mina tankar om Harry gick i mitt huvud hela tiden,jag saknade hans lukt, hans varma armar, hans trygghet och på sättet han log mot mig. Hela han. 

Harrys Perspektiv;
Jag har länge tänkt på det Agnes skrev till mig men jag har ännu inte hört av mig till henne. Jag vet att det är dumt, men jag är bara en människa jag med, jag har aldrig hamnat i en sån här situartion förr så det är så nytt för mig allting, men fortfarande så älskar jag henne såklart, hela hon är perfekt och det är henne jag vill vara med. 
"Harry, Seriously. What's wrong? the only thing you've done the last five days is lying here on the couch. You do not even play FIFA anymore?", Louis kom som vanligt in till min lägenhet utan att knacka fast denna gång var hans humör inte lika glatt som vanligt. 
"I'm sorry, Lou. I'm not in the mood right now. Go to Zayn, Liam and Niall are there with.", sa jag med gråten i halsen. 
"No, I'll not leave you until you tell me what is going on. I see that there is something and they are not at all like you to lie and moping like this." 
"Louis, everything is complicated. I can't just talk about it." jag suckade och satte mig upp ur soffan. "It's Agnes." 
"Yeah. That I understand." sa han och klappade mig på ryggen. "I don't know what it's about or anything, but I know you have to talk to her. She's probably just as sad as you are now." som vanligt hade han rätt och jag nickade mot honom.
"Yes, you are right. But I just do not know what to say, but I'll talk to her." 
"Good man, I know you want to be alone now, so I'll leave you well here then. But you know where we are and remember it." han gav mig en kram och sedan gick han ut. Trotts att jag aldrig berättade vad det var så var jag så otroligt glad över att Louis alltid ville alla väl och alltid fanns där för en. 

Jag tog osäkert upp mobilen och knappade in Agnes nummer efter en hel del tvekning så tröck jag tillslut på "Call" och signaler gick fram. Efter ungefär fem signaler hördes pip och jag insåg precis vad hon gjort - hon la på.

Hihi, ojdå! Hur ska detta sluta? Här är delen iallafall och jag hoppas ni gillar den! Nästa kommer imorgon :) kram

Jättebra!! Undra hur det går

älskade delen. undrar vad hon väljer och hur harry kommer göra. :)

Fin blogg du har och inte dåligt skrivet! <3

Nej, vad gör hon?:( Nu måste han åka till henne! Nej, nu blev jag ledsen!:(

Åh, suuper! <3

Åh vad tråkigt, hoppas verkligen att allt löser sig emellan dom! :( kram <3

Svar: Ja, det får vi hoppas! kram på dig <3
My Wesström

Neej! Hon kan ju inte lägga på.. :/ nu får han åka hem till henne.

Sv: haha, du kommenterar min blogg så mycket att det står "misstänkt spam" haha;)

Nejje vad gör hon :c Kram ♥

Superbra! Dem måste bli vänner igen! Hoppas det löser sig nu imellan dem!! :)




Kom ihåg mig?