forbidden love, del 38
Agnes Perspektiv;
"Yes, absolutely. I am so glad he has you, you look really how you love each other.", jag tackade och leendet på mina läppar kunde bara inte släppas, det kändes verkligen bra. "Harry has told me a lot about you and I know you were in the same class or small. Can not you tell us a little about your childhood? if you want?"
Hon fortsatte att le men jag kände hur mitt försvann, jag svalde hårt och suckade lite lätt. Varför?
Jag tittade mig omkring för att se om Harry och Lux skulle vara tillbaka snart så jag helst slapp svara på den frågan. För vad fanns det att säga? min barndom var hemsk och jag vill helst bara glömma den tiden. Men ingen Lux och ingen Harry så långt ögat kunde nå så jag drog in ännu en djup suck och tittade lite på Lou som nu mest såg förvirrad ut.
"Are you okay? You look a little pale.", hon tog min hand och tittade bekymrat på mig.
"No, I'm fine thanks. It's just that ..", jag tittade på henne och jag såg att hon verkligen verkade bry sig. "Throughout my school years, I was bullied.", jag såg nu hur hon tittade förtvivlat på mig och fortsatte att hålla i min hand.
"I'm sorry, honey. I really am and I didn't know", jag log mot henne och tittade tacksamt på hennes medlidande.
"I guess that's why I'm against bullying so much, I have every with it myself and I know how it feels. I hate bullying and I really want to do something about it, so whenever I see or hear something nasty so I usually go there."
"You have a big heart, Agnes. You have a great gift and you should be proud of yourself. You're now a celebrity stylist and working for a famous companies only nineteen years old, I'm very proud anyway and glad to get to know you.", hennes ord fick mig att bli rörd och jag blev nästan helt mållös.
"So, what do you think about all their fans then?", frågade hon efter en liten stund av tystnad. Jag log mot henne och ryckte på axlarna.
"I like them. They are very special and I also am a Directioner. Some can be really scary second is normal but as I understand how much they mean to Harry and the guys so I'm just happy for them."
"Do not you care at all about the hate you get?", hon såg förvånad ut samtidigt som hon log lite.
"Of course it hurts a little, I do not understand how people can be so cruel. But I'm used to since childhood so I take it with a grain of salt.", log jag ärligt och insåg snabbt att våran lilla pratstund var slut då Lux kom springande mot bordet och hon höll i en stor milkshake med Harry halvt springande efter sig.
"I bought a small milkshake at her, I hope that's okay?", sa Harry och log mot oss.
"Yes, she looks happy anyway.", sa Lou och skrattade.
"What have you talked about while we were away, then?"
"The most. I have to say that, Agnes is the best girl you could ever find, she is so down to earth and good. You have found a good girl, Harry, hold on to her.", Lou log ett starkt leende mot Harry som nu höll om mig och jag kunde inte låta bli att le åt henne. Hon var så snäll, precis som jag trodde.
"I will really, she is the best I have.", sa han och våra läppar möttes i en mjuk kyss.
"It was really good to see you, Agnes. You are truly a good person and I look forward to seeing you several times!", sa Lou innan hon kramade om oss båda och hoppade in i Taxin med en skrikande Lux i famnen.
"Lux, don't cry my princess. See you soon, I promise.", sa Harry och pussade henne försiktigt i pannan innan han slängde igen dörren och Taxin åkte iväg.
Hand i hand gick vi bort mot centrumet för att bara gå och kolla lite i olika affärer men vi insåg snabbt att det var en dum idé. Gatorna fylldes ännu en gång med skrikande fans som ivrigt väntade på att få ta en bild med Harry.
Jag drog mig närmare in mot honom och kände mig faktiskt lite rädd när de tjugiotals tjejerna kom emot oss.
"What should we do now?", frågade jag med en lite stressad röst och han bara log mot mig.
"I call Paul directly.", sa han snabbt och tog upp sin mobil och det dröjde inte många sekunder och sedan var samtalet avslutat.
"Paul is on its way, as long as we stand here and look happy.", flinade han mot mig och pussade mig i pannan. Jag skrattade till och innan jag visste ordet av det så hade jag en mick under min mun.
"Hey Agnes Ohlsén. How does it feel to be one of the hottest couple in both London and Hollywood now?" , sa den kvinnliga reporten som verkligen skrämde mig nu. Jag harklade mig lite och tittade förvånat på kamerateamet som stod bakom den läskiga kvinnan.
"Uhm.. I did not even know about it until now, but .. well I guess?", sa jag lite osäkert och hon log mot mig, som om det var det hon väntade sig att jag skulle svara.
"What do you think about all these screaming directioners here on the street and that you and Harry almost never be alone?", fortsatte hon och jag tittade nu på Harry som log lite mot mig.
"It feels so strange and unreal at the same time. But at the same time so I am an directioners so I understand how great it is to see Harry. I think they are cool and some are really nice. I'm happy for Harry and the boys, they have really great fans.", sa jag lugnt och tittade sedan upp mot Harry som såg stoltare än stoltast ut. Han tog min hand och kysste mig framför alla de fansen och även filmteamet.
"Aww, so cute! so Harry, How do you feel that you have such a wise girlfriend? are you proud? and what do you think about all the hate she gets now?" , hon tittade nyfiket mot oss och han började genast prata, det syntes att han var van.
"I certainly am proud and very happy that I met her again after all these years and everywhere hate she gets, I can not quite understand, she is the kindest girl who has the world's biggest heart. They have no right at all to judge her for something bad.", hon nickade och fortsatte sina frågor.
"What do you mean with "after all these years?", did you know each other before?" , frågade hon och citerade "efter alla dessa år" väldigt tydligt.
"Yes, we were in the same class at the preschool. She was my first love and my last as well.", log han mot kameran och sedan hörde vi Paul ropa från publiken och hade även en bil med sig så vi skyndade oss snabbt dit så vi slapp några flera frågor.
"Well done, babe!", sa Harry när vi satt säkert och tryggt i bilen. Han höjde upp handen och jag skrattade åt honom,
"Thank you, you too!", våra händer möttes i en hård high five och sedan började vi åka hemåt till Harrys lägenhet.
Här är del 38! Fick sluta rätt bra denna gång. Vad tycker ni om karaktären Agnes? hur tycker ni att hon verkar som person? Kommentera gärna!
Imorgon kommer jag vara borta resten utan dagen och kommer förmodligen hem på kvällen, men oroa er inte, jag fixar tidsinlägg! Kika in imorgon runt 13.00 och 17.00 så är det nya delar ute! haha kram och trevlig helg på er! ♥
Berättelser om One Direction
Jag älskar ju dom! Såå fina!:)<3
Sv: Haha, ja vi får se!;)
JÄTTEBRA (Jag börjar alltid mina kommentarer så va?) jaja, Agnes värkar vara en snäll och trevlig person. Du om ett inlägg kommer vid 13.00 kan jag läsa det efter min dans! Yeay
Sjukt söta de är tillsammans <3 Agnes värkar vara en sjukt trevlig, snäll och ''down to earth'' tjej :)
Andledningen till att jag inte har kommenterat på dina kapitel på ett tag nu är för att jag har varit i Belgien i en vecka :) Hoppas att du har överlevt ;)
*You too :)
Så bra, din novell äger!!
Tycker Agnes verkar jättesnäll :)
Tycker du beskriver Agnes som en sådan person som man själv vill vara och hon och Harry är bara för söta haha <3 Men du är grym på att skriva verkligen och denna novellen är sjukt bra!
Sv; Hahhah, tack så himla mycket, dina kommentarer göra mig alltid så glad!
Kram! <3
Agnes verkar vara lika snäll som du ;) Kram♥
Åh vad bra!:)
