forbidden love, del 39

Agnes Perspektiv;

"Yes, we were in the same class at the preschool. She was my first love and my last as well.", log han mot kameran och sedan hörde vi Paul ropa från publiken och hade även en bil med sig så vi skyndade oss snabbt dit så vi slapp några flera frågor. 

"Well done, babe!", sa Harry när vi satt säkert och tryggt i bilen. Han höjde upp handen och jag skrattade åt honom,

"Thank you, you to!", våra händer möttes i en hård high five och sedan började vi åka hemåt till Harrys lägenhet. 

---

Harrys Perspektiv; 

Vi var hemma efter en bra dag på stan med Lou och Lux och även massa fans och ett TV team. Jag måste säga det att jag blev väldigt chockad över hur Agnes agerade mot både fansen och i kameran. Hon var bara helt perfekt. 

"Can I go and take a shower?", jag tittade mot Agnes som nyss frågade det och jag gick sakta fram till henne.

"You do not even ask about.", jag kramade om henne och jag kände hur hon besvarade kramen och sedan gick hon in på toan. Jag satte igång TVn och zappade mellan kanalerna men det var som vanligt - aldrig något att se. Jag stannade vid någon random kanal och lät det bara gå på då plötsligt jag och Agnes kom upp. Jag höjde lite och log under hela tiden jag såg oss. 

"Hottest couple at the moment, the famous band member Harry Styles and his girlfriend, the cute stylist Agnes Ohlsén was out walking today and we even got the honor to be a small interjvu with them. Join."

De visade sedan klippet på oss och jag hörde hur duschen tystnade, jag förstod att Agnes precis blev klar. Plötsligt såg jag hur mobilen på bordet burrade till och skärmen sken upp, det var Agnes mobil och jag kunde inte låta bli att kolla vem det var ifrån. Jag hukade mig fram över bordet och fick se att det var ett nummer hon inte hade i listan och på det lilla man kunde se på skärmen så stod det "Haha, see you on TV, Enjoy wi..." jag kände hur mitt hjärta dunkade ett extra slag när jag läste det och jag kände en viss oro inom mig, vem var det?

Oförskämt klickade jag upp SMSet helt och läste hela meningen. 

"Haha, see you on TV, Enjoy with Harry while you can, tomorrow may be too late. xx.",i panik så rusade jag upp från soffan och jag fick även syn på de tidigare SMSen från samma nummer. I samma ögonblick kom Agnes ut från toan med handduken runt huvudet och min tjocka huvtröja, hon var så söt. 

"Is that my phone?", frågade hon och gick mot mig. Utan att ens tänka mig för så visade jag henne SMSet och gav henne en orolig blick.

"Who the fuck is that? Seriously, Agnes. Tell me.", sa jag och jag kände hur svag jag blev i rösten. Ingenting fick verkligen hända henne, absolut ingenting. 

Agnes Perspektiv;

Jag kom ut från duschen och möttes av en orolig Harry med min telefon i handen, jag förstod att något var fel och sedan visade han mig. Ännu ett hotsms från Stephanie. 

"Sorry Harry.", sa jag tyst och tittade ner mot golvet, jag kände hur tårarna skulle komma vilken sekund som helst nu men jag fick verkligen inte gråta, jag är stark nog att låta bli. Trodde jag. Jag var så rädd, så rädd för vad som skulle hända nu och så fort Harry lämnar mig ensam så vet jag att det är kört. 

Jag kände hur han kramade om mig bakifrån och snyftade i min nacke. Jag tittade upp mot honom och såg hur tårarna rann på honom. 
"Oh, Harry. Don't cry, please. Nothing is your fault."

"I know, but I'm just so afraid of losing you. But I'll never let anything happen to you.", han vände sig om så våra blickar kunde mötas. "We need to tell the police or anyone who can help us. I know you're scared and you should not have to be. We must do something."

Jag tvekade innan jag svarade och han såg direkt att något var fel, mina tårar rann försiktigt ner längs mina kinder och vi sa ingenting, han bara höll om mig tätt intill han och bara att höra hans hjärta dunka mot mitt gjorde mit lite tryggare och tillslut fick jag fram ord.

"I want, but I can't."

"Why? Of course you can." , hans röst lät lugn och säker så jag kunde inte längre hålla det inom mig. 

"No I can't. Because it's my brothers wifes number. He'll hate me forever if I tell them and she has always hated me."

"What? It's Steph?! oh, I almost did it.", sa han och drog en djup suck. 

"Stay here, be right back", sa han efter ett tag och försvann ut ur lägenheten. 

Jag gjorde som han sa och bestämmde mig för att sätta på TVn och krypa under filten istället. Jag fick sedan ett till SMS och jag vågade nästan inte titta på det men motvilligt kollade jag ändå och lättad blev jag när jag såg  vems namn det stod på displayen och jag log lite faktiskt. 

"Hey, I saw you on the TV, you are best! We miss you, it's so empty without you here. The dress is great, I've come a long way. See you when you get better. xx Simon" det kändes bra över att det var Simon som skrev och ingen annan. Jag svarade och la sedan ifrån mig mobilen igen. Men sekunden efter så började de burra flera gånger och jag förstod att någon ringde. Utan att ens orka titta vem det var så svarade jag.

"Hello?" 

"Hey lillsis, how are you? Just wanted to hear that all was well with you.", jag log och kände hur en tår föll ner för min kind igen. 

"Hey Eric, glad to hear your voice again. To be honest, it's not so good.", sa jag ärligt och hörde hur han lät orolig. 

"What do you mean? Has your head become worse?"

"No, it's not that. But I just can not tell it, you will never understand. Sorry.", sa jag lite besviket eftersom jag visste hur han skulle reagera, han skulle bli arg och ville aldrig tro mig, precis som vanligt. 

"You know I always want your best, please tell me."

"I love you Eric, never forget it. But I have to go. Bye. ", jag la på luren och torkade tårarna som kommit under tiden jag pratade med honom. Det gjorde ont, men vad skulle jag göra då? riskera att nästan förlora honom igen? nejtack. De är bäst att inte säga något alls, jag var bara glad över att höra hans röst igen. Minuterna efter så fick jag ett SMS igen, från Eric. 

 

"These with showing emotions has never been my thing, you know. But I love you most of all, you're my little ray of sunshine and I will take you before all the other girls, do you remember? I'm sorry it was that it was between us but I am glad that you have Harry who can treat you as you deserve to be treated. I also know that I am not always where the best bro, but for me you will always be number one, and by far the best sister. I'm so proud of you and whatever it is that's bothering you, I promise that everything will be all right. I come and see you again soon my beautiful sister. Never forget that you are the best."

---

Gulligt slut! :')

Jättebra!! Längtar till nästa, jag kanske ska komma på något annat än att skriva jättebra. Ja kan ju skriva det på något Anna språk. Ä jag får tänka. Hur bra som hälst alla fall. Kram

awh, syskonkärlek ♥

Jättebra men vars gick Harry? jag förstod inte riktigt det.

Åh, så himla bra! Din novell äger, och jag kan knappt vänta tills nästa :D Tack för att du alltid skriver så fina kommentarer till mig, det borde jag göra tillbaka mycket oftare! I alla fall, även om jag inte hinner det, så säger jag det nu: din novell äger, och jag kommer aldrig sluta läsa den även om jag inte hinner vissa dagar så har jag inte lämnat dig. Kramis!

Kan du gå in på min blogg och kolla in min nya header!;)

alltså på denna bloggen!:)
Du kan ta bort denna kommentar sen! haha

Super!!! ♥.♥