forbidden love, del 4

Agnes Perspektiv;
"Thanks" sa jag och log lite mot honom. 'Du ser väldigt bra ut' hade jag fått höra av många under de sista året. Men att få höra det av Harry kändes speciellt. Jag hörde hur någon ropade på honom, en ung tjej som jag antog kanske var hans flickvän. Vad vet jag? jag läser nästan aldrig skvaller och jag är inte en sån som helst vill rota i andras privatliv. Fast innerst inne så hoppades jag ju på att han var singel, såklart. 
"Oh, I need to go. But see you later. You'll be well on Eric and Stephs wedding party, I guess?" sa han och började gå bortåt. Jag stod kvar och nickade mot honom som log och sedan gick bort till tjejen som nydligen ropat på honom Vem var hon?

gla-mmFacebookNancy.
Twitter / Imágenes recientes de @FranchesscaBone direction | TumblrTumblr

Jag tänkte inte mer på det då jag fick syn på Mamma, Eric och Steph lite längre bort. Med tunga och motvilliga steg gick jag fram till dem och Eric fick snabbt syn på mig. 
"Hey lillsis. How was the wedding? I hope you liked it" sa han och tog armen om mig. Jag la till ett fakeleende igen och nickade samtidigt som jag tittade på Stephanie som gav mig blickblickar då och då när ingen såg på såklart. Vilken bitch. 
"What fun to see you again, Agnes. Eric talks a lot about you, little sweetie!" jag såg hur hon försökte få ur orden i munnen utan att säga något elakt framför Eric och Mamma samtidigt som hon log ett hånfullt skratt.
"Really fun to see you to" hånflinade jag tillbaka och spännde ögonen. Jag ska klara detta. Bara ikväll, sedan slipper jag förhoppningsvis se henne på hela veckan. 
Efter någon timme utanför kyrkan med massa prat med olika familjer så var vi äntligen påväg till lokalen där de nyblivna paret skulle hålla sin bröllopsmiddag. 
 
Jag gick tätt intill Eric bland dessa 200pers och blev väldigt chockad när vi kom in i den fina lokalen. Det var små runda fina bord med allt uppdukat och inte tala om tårtan, den största jag sätt. Allt var verkligen ordentligt ordnat och väldigt fint. Det fanns till och med speciella platser på vart man ska sitta. 
"Where should I sit?" viskade jag förväntansfullt till Eric som såg en aning förvirrad ut.
"I don't know, there are waitresses who have placed us" sa han och kollade lite bekymmrat på mig. Jag gick ifrån honom och började istället leta på mitt bort där min namnlapp stod och efter ett litet tag så fann jag min lapp. Jag kollade lite nyfiket om vilka som satt vid mitt bort. Cloe, Charlie och Elvin stod det på tre lappar, inga namn jag hört talas om så jag antar att det är från Stephs familj. Jag kollade sedan vem som skulle sitta bredvid mig och till min förvåning så såg jag vilket namn det stod på lappen, "Harry Styles". Jag log lite för mig själv när jag såg det och var glad att det var någon jag kände igen från detta bort iallafall. Jag kände det ringde i min mobil så jag gick oartigt ut ur det fulla rummet och svarade.
"Hello?" sa jag och mitt leende förändrades direkt när jag hörde vem det var. 
"Hey, it's Simon. How is it home? I miss you here"
"Simon, please. I'm on my brothers wedding now. And you know i'm not ready for a new relationship, so can you please stop call me?" sa jag väldigt irriterat och hörde hur han suckade. Äntligen hade jag fått det sagt, det jag ville ha sagt i flera månader nu. Han verkade även ta det rätt så bra ändå. 
Jag gick tillbaka in i rummet och ser att alla hade satt sig vid sina platser, inklusive Harry. Jag gick sakta dig och möttes av ett stort leende.
"Heey Agnes. Sitting you here?" frågade Harry och drog ut min stol. De andra tre bordmedlemmarna bara kollade på oss och jag hade aldrig sett de människorna förr, de verkade inte vara speciellt trevliga heller. 
"It's really nice to meet you again. It was several years ago!" fortsatte han och åt lite av sin mat som låg på tallriken. Konversationen rullade på bra och han var väldigt trevlig. Det var första gången jag pratade med honom så här mycket. 
"Do you want to know a secret?" frågade han efter ett tag och jag som var väldigt nyfiken av mig tackade självklart ja. Harry harkla sig lite och log ett större leende. 
"When we went to school, I was secretly in love with you" sa han och såg hur han tittade ner mot sin tallrik. Jag log ett stort leende och kände mig inte lika dum längre i och med att jag kännt lika. Jag berättade även det för honom och vi bara skrattade åt det. Det var ju trotts allt flera årsen och en liten lågstadiekärlek hade väl alla. 
 
"I'll thank my family, my mom, my dad and my beautiful little sister for always been there for me. You is my everything and without you I can't live. Thank you became my family" Eric höll precis sitt tal och jag kände hur glad i hjärtat jag blev. Han var verkligen den mest godhjärtade människan jag visste. 
Efter ett tag med mycket prat och skratt med Harry så kom Eric fram till oss. 
"Agnes, I know you love to sing. You can not sing a bit for us?" jag kollade på honom med en frågande blick. "Please, for me. You are very good at sing and we need music now" 
Jag skrattade till och nekade stort men Harry avbröt oss. 
"Are you singing? We can sing together it's hard to get up on stage yourself." sa han och kollade med en menande blick mot mig och kollade sedan mot Eric som log stort. Jag kände hur jag började rodna igen men efter en del tjat från både Harry och Eric gick jag tillslut med på att sjunga en sång tillsammans med Harry. 
"Which song?" frågade Harry och tog upp micken. Jag flinade lite mot honom och gav han min retsamma min.
"Little Things?" sa jag och blinkade med ena ögat lite skämtsamt. 
"Do you know One Direction?" sa han och såg väldigt förvånad ut. Jag kunde inte låta bli att skratta åt honom och nickade instämmande.
"Of course, i'm a true Directioner" sa jag och såg hur Harrys lilla smile ändrades till ett riktigt leende. 

Del 4. Nuuuså! nu händer de något hära ;) haha. Vad tycks då? Vad tror ni kommer hända mellan Agnes och Harry? hohoho
 

omg meeeeeer

aw, gulligaste slutet!<3 det måste bli dom!;]

Grymt!! Haha älskar slutet :D Meeeeeeer :)

Åååååååååå längtar till nästa del. Bra skrivit!!!!! Undra om hon vet att Harry är med i One Direction?!?!

Svar: haha, jaa det vet hon ju.. hon är ju en directioner berättade hon i slutet! men det kanske du inte förstod riktigt, men nu vet du! kram!
My Wesström

Super! Tycker du skriver sjukt bra :D

Jag menar om hon tänkte på det. Men ja blandade ihop lite, av flera noveller jag läser (som typ är tusen) så förlåt!!

Svar: haha, jaha! ja det kan ju bli så, är likadan! haha. kram
My Wesström

Sååååå bra!

Åh vilket mysigt kapitel!! :)

Svar: såå kul att du gilla det!
My Wesström

Åh vilket mysigt kapitel!! :)

Skrattade när jag läste "Do you know One direction" "of course, i'm Ture directioner!" Delen var as bra! Kul att de händer nått nu, meer bästa du! :))

Svar: haha åh tack snälla duu! <3
My Wesström

jättebra




Kom ihåg mig?