forbidden love, del 41

Harrys Perspektiv;
"Haha, no. I know what he is. He's Zayn when he loses at FIFA.", skrek Louis ut och vi alla utom Zayn bröt ihop i ett asgarv, till och med Agnes skrattade och det syntes att hon fick annat att tänka på under en kort stund, vilket kändes skönt att se. 
"Oh my god, my stomach aches! you guys are really the most fun I've ever met." 
"It's just fun to be with you and Harry, you are really different, in a good way. You are absolutely one of us and ready to set up for a family member.", svarade Niall och hon log ett stort leende mot oss. 

Tumblredsheerio  | via FacebookI ♥ Fashion
(1) FacebookInstagram photo by @hipstaplease (✞❀ Cara Delevingne ❀✞) | StatigramMAKE-UP of eyes and face :)
Agnes Perspektiv;
Solen sken in genom Harrys stora sovrumsfönster och bredvid mig låg Harry och sov. Jag log när jag tänkte på gårdagen och hur roligt jag verkligen hade, så kul har jag inte haft i hela mitt liv. Jag satte mig upp ur sängen och skådade Harry som ännu inte vaknat. Plötsligt öppnades sovrumsdörren och förvånat tittade jag på de fyra killarna som stod i dörröppningen.
"But, hey? you still sleeping?", Louis tittade förvånat på oss som fortfarande låg i sängen. Jag tittade först på Louis och sedan gick blicken över till Liam, Zayn och Niall som bara stod där. 
"No, I woke up just now. How much is it?"
"It's half past eleven. We just wanted to ask if you wanted to keep up to town for shopping for a while?", det var nu Niall som hade ordet och jag såg hur han rodnade lite. 
"Yes, of course. Give us one minute, we will.", 
"Great. We are in my apartment, got there when you are finished and we go before you wake Harry, his morning mood is awful.", log Louis och jag skrattade till lite. 
"Yes, I know. Seen soon!" , de gick ut och försiktigt knuffade jag till Harry lite och efter många försök att väcka honom så vaknade han äntligen. 
"The guys were just here and ask if we wanted with the town and I said yes, I hope that's okay?"
"Yes, I really need to go shopping, it's so fun!", mumlade han lite sarkastiskt samtidigt som han log. 
"You're stupid, let's go up.", skrattade jag och drog upp han ur sängen och han greppade hårt tag om min hand.
 
Efter en halvtimme stod vi redo och klara och gick sedan in till Louis där alla killarna befann sig. Jag orkade inte ta på mig något stort så det fick bli ett par vanliga jeans och en t-shirt och det kändes bra det med, inte direkt de snyggaste jag hade men det duger. 
I bilen påväg till stan blev det bara skratt och de bjöd verkligen på sig själva hela tiden, det syntes hur bra de kände varann och hur lyckliga de var med varandra.
 
Vi alla gick ut ur bilen och det var verkligen strålande väder, solen lyste och himlen var alldeles blå. 
"Where shall we go first?", frågade jag ivrigt och såg hur kilarna log mot mig. 
"I'm really hungry, we can't eat?", alla stirrade på Niall och jag kunde inte låta bli att le åt blickarna han fick av de andra. 
"Niall, you're always hungry. But okay, it's a delicious place near here, we go there?", vi alla nickade åt Zayn och folkmängden på stan blev allt större och större. Det sprider sig riktigt snabbt vart killarna befinner sig har jag märkt. Men än så länge har det bara vart några få fans som kommit fram, men det kommer väl fler, tänkte jag bara och log av tanken. Det var helt sjukt hur galna vissa är, men ändå så förstår jag dom och jag beundrar hur det verkligen gör allt för att få träffa killarna. Vi skynade oss till det goda stället Zayn tipsade om och där var det fullt, men just när vi kom så gick en hel familj så vi skyndade oss dit. 
"Would not you like to meet Eleanor today, Louis?", sa Liam och kollade frågande på honom. 
"Yes, me and Zayn would meet Eleanor and Perrie here in town, but it gets a little later."
 
Vi åt snabbt och när vi var klara så gick vi ut mot den lilla söta restaurangen och in i det stora köpcentret och när vi tittade bak så var de andra redan borta. Jag tittade förvånat på Harry som bara ryckte på axlarna. 
"They are impossible, they just disappear."
"Haha, okay. Can we go to the Chanel?", log jag och han nickade och hand i hand gick vi mot butiken. 
En halvtimme senare så stod både jag och Harry med händerna fulla med kassar och vi hade bara kollat i ena delen av köpcentret ännu. Plötsligt så flockades det av tjejer runt om oss och ärligt talat så började jag bli van vid det här laget. 
"Harry, you can not go up on stage and sing?", jag tittade ner och fick se en liten tjej stå där med tindrande ögon och man såg verkligen hur mycket hon gillade Harry.
"Uhm.. I don't know. I usually don't sing without the other boys, and right now I do not know where they are."
"But Harry, sing one song anyway? I think most people would appreciate it.", jag kunde inte hålla mig ifrån att säga det och när jag tittade mot honom så såg jag hur han log brett och han tänkte på något, men vad kunde jag inte riktigt läsa av. 
 
Han gick fram till mannen som stod vid scenen och han gav honom två mickar och ensam gick han upp på scenen. Jag försökte att titta om jag kunde se någon av de andra killarna men människorna samlades runt mig och jag kände mig rätt ensam och hjälplös där faktiskt och jag såg de ingenstans. Min blick riktades då istället mot Harry som precis börjat prata.
"Now, do you think for sure that I'm up here to sing himself, but the fact is that I will not.", jag såg hur publiken blev förvirrade och ivriga på vad som skulle hända, själv förstod jag ingenting. "I think you people have seen the clip of me and Agnes when we sing at her brother's wedding? It was she who told me to get up on this stage so I did it, but I was not going to sing myself, I want her to sing with me.", jag blev helt chockad när han sa det och jag hade inte alls förväntat mig det. Människorna tittade på mig och gjorde plats till mig så jag kunde gå upp och sätta mig bredvid Harry. De började vissla och applodera och motvilligt gick jag upp till honom som bara flinade lite retsamt.
"Harry, why? I can't sing."
"Because you told me to get up here and do not think I'm doing it alone. And yes, you sing like a god, babe!", jag suckade och skakade lite på huvudet samtidigt som jag log mot honom.
"Which song?"
"Should we take whats make you beautiful?", han log mot mig och jag nickade instämmande. 
"Perfect. I can sing Zayns solo so you sing your and Liam?", han nickade och musiken sattes igång. Människorna blev fler och fler och jag kunde även se Liam, Zayn, Louis och Niall nu som stod på sidan om och log mot oss. 
När låten var över kom även de andra killarna upp på scenen och de gav mig en varsin kram. Louis tog min mikrofon och tittade ut mot publiken som genast tystnade.
"Sure, the girl was clever? A big applause to her!", sa han och kaoset blev bara högre, det var galet. De skrek och applåderade högt. Jag tittade mot Harry som bara skrattade. Det kändes verkligen overkligt på något sätt. 

Ny del senare! de hände inte så mkt direkt i denna del, men kommentera gärna vad ni tyckte ändå?! :) kram

vilken fin ide, roligt att hon sjöng med harry. :)

Meer! Bra idé om att de skulle sjunga tsm :)

Svar: åh, vad kul att du tyckte så! :D
My Wesström

Magnifique (jag sa ju att jag fuderade på ett annat språk så det blev franska) Du skriver jättebra! Och tack vare dig fic ja inspiration att skriva på min novell. Så tack för det!

Det var världens finaste del! dom är så fina!<3

Vadå inte så mke? Jag tyckte iaf att det var super!! kram ♥

även om det inte hände så mycket så är det roligt att läsa sånna här mysiga kapitel med :)

Svar: ja, åh.. gud, vad skönt att du känner så! :)
My Wesström




Kom ihåg mig?