one way or another, del 20

Elviras Perspektiv;
"Är så glad över att jag har dig, tack för att du är du" sa han och gav mig ett stort leende. Jag såg att jag hade fått flera tusen nya följare på bara några timmar och jag kände mig verkligen inte van vid sånt, det kändes lite obekvämt men samtidigt kul. Dock hade jag och Louis inte gått ut offentligt att vi är ett par än, och det kanske var lika bra det men än så länge hade jag inte fått så mycket hat än, men jag är beredd på det värsta. Allt för Louis.

Facebook@TeeshaHenry_ | Louis Tomlinsonlong hair | Tumblr 

Jag la mig ner i Louis otroligt sköna säng och han la sig bredvid mig. Vi kysstes bara längre och längre och han började försiktigt ta av min tröja. Jag var lite osäker på av han skulle säga när han såg alla blåmärken jag hade kvar sedan övergreppen och slagen från mamma och hennes killar. Ärren hade jag däremot redan visat, dock håller de på att gå bort, som tur är, men de syns fortfarande. Det fanns inte något jag hatade mer än min kropp. Han tog nu av sig sin egen tröja och fortsatte att pussa på mig. Han fick syn på blåmärkerna och slutade genast. 
"Vad är det här?" sa han och tittade oroligt på mig, man såg verkligen i hans ögon att han blev osäker.
"Jag berättade ju att jag blev misshandlad av min egen mamma och hennes killar." sa jag lite tyst.
Han tog ett löst tag om mig och drog mig tätt intill honom. 
"Jag visste inte att de syndes så bra fortfarande, förlåt" viskade han i mitt öra och jag kollade på honom.
"Det är lugnt, Louis. Du kunde inte veta" sa jag och drog min hand längs hans upåtkammade hår. Han tog av sig sina byxor och jag gjorde lika, mer än så gjorde vi inte. Jag la mig bredvid honom och bara kollade in i hans ljusa fina ögon. 
"Jag älskar dig El" sa Louis och höll om mig åt sidan. Jag kände hur leendet växte och hur lycklig jag kände mig.
"Jag älskar dig också Lou" sa jag och lutade huvudet bakåt så våra läppar kunde mötas.
 
"Louis, dina kompisar är här" vi väcktes av att Louis ena lillasyster Daisy som kom in i hans rum. Jag vaknade direkt och log mot henne. Hon vinkade mot mig och gick sedan ut. 
"Hejsan era små turturduvor, ligger ni här och sover?" jag kollade förvånat upp och fick se att Lucy och resten av killarna hade kommit in. 
"Vad fan gör ni här? Jag vill sova" hörde jag en morgontrött röst säga bredvid mig på andra sidan sängen. Vi alla började skratta, alla utom Louis då förståss. 
 
En halvtimme senare var vi alla uppe och klara. Killarna spelade lite FIFA och jag och Lucy tog en liten ensamtid och gick iväg och pratade en stund. Vi kom in på killar och kärlek helt plötsligt och det kändes inte lika jobbigt att prata om sånt längre kände jag.
Jag berättade om natten med Louis och hur bra han behandlade mig. Då berättade hon även om Liam, om hur de sov med varann i natt och allt de hade gjort. Jag blev verkligen glad för hennes skull. 
 
Någon timme efter så gick vi tillbaka till Louis hus och där satt de fortfarande och körde FIFA och skrek så man hörde ända ut till vägen.
"Hur går de för er?" sa jag när vi kom in till Louis rum. 
"Äsch, Zayn förlorar som vanligt" svarade Harry och jag tittade upp mot TVn och fick se vad det stod, 6-3 till Liam och Zayn var argare än någonsin. 
"Skitspel!" sa han och vi alla andra skrattade, han var verkligen en så dålig förlorare. Jag kände hur någon kramade om mig bakifrån och jag tittade hastigt bak, såklart var det bara Louis som stod där och jag vände mig om och jag kände hur hans armar omfamnade mig. Jag kände också hur det burrade till i fickan. Jag tittade förvånat på displayen och fick se att det var ifrån David.
"Vill prata med dig, om en viktig sak, ses i parken nu?" jag såg att Louis också tittade, men som tur är så är han ingen svartsjuk kille som inte accepterar att hans flickvän hade killkompisar, så han log bara åt mig och sa att jag skulle gå och prata med honom. Men vad var det han ville prata med mig om? Hade jag gjort något fel? Varför lät han så allvarlig? 

Tidsinlägg #6! Kommenteraa!

Spännande!:D

super!

MEEEEEEEEEERAAAAA *-*

My

ASSÅ SÅ BRA !!!




Kom ihåg mig?