one way or another, del 23

Elviras Perspektiv;
"Jag lovar, det var han. Det var han som sprang in här och slog halvt ihjäl mig, jag är så rädd. Jag vet inte vad jag ska göra!" hörde jag en röst säga utifrån toaletten där jag satt, Ellys röst. Jag förstod genast att Elly döljde något för mig, men vad? Vad är det hon är så rädd för och varför har hon inte berättat något för mig? Hon sa ju att hon inte visste vem killen var som kom in här, ljög hon? Tusen frågor snurrade i mitt huvud, men inga svar. 

secrets tumblr - Google'da Araheart this pitcure, follow us and we will follow you back :- *friendship | Tumblr

Jag gick ut från toan lika tyst som jag kom dit och nästan sprang upp till mitt rum där Lucy satt och som vanligt höll på med mobilen, jag fattade såklart att det var Liam eftersom hon log så mycket mot displayen. Hon tittade hastigt upp mot mig och såg nog direkt att det var något.
"Men gud, har det hänt något? du ser helt förskräckt ut" sa hon och fortsatte att kolla på mig och spännde blicken lite. Jag satte mig bredvid henne i sängen och tittade ner mot golvet, jag ville helst bara glömma det Elly sagt och kunna va glad med Lucy, men det gick inte. Tankarna gick i hundra sjuttio i mitt huvud och jag kunde inte tänka klart. "Jag lovar, det var han. Det var han som sprang in här och slog halvt ihjäl mig, jag är så rädd. Jag vet inte vad jag ska göra" orden ekade om och om i mitt huvud och jag kände hur jag började skaka. Elly visste vem killen som slog henne var och hon har inte sagt något till mig. 
"Kom igen El, berätta. Vad har hänt? Är det Louis?" sa hon och tittade nu lite bekymmrat på mig. Jag bara skakade på huvudet och hoppades på att hon skulle ge sig. Men hon fortsatte bara att stirra. Tillslut så kunde jag inte låta blir att berätta det jag hade hört och när jag hade berättat allt så såg jag i hennes ögon hur hon också blev rädd och sa ingenting. Det blev tyst ett tag men som vanligt så började vi prata bort de tråkiga tystnaderna som uppstår ibland och vi började istället prata om roliga minnen istället. Klockan blev helt plötsligt halv två på natten så vi bestämde oss för att gå ner till Elly och Rose. Vi nästan sprang ner för trapporna för att se vad de har för sig eftersom vi inte längre hörde något prat från nedervåningen. När vi kom ner så fick jag se Elly och Rose gråta i varandras armar och jag fattade nu absolut ingenting, vad är det som händer? 
"Vi ska nog gå nu, Lucy. Det är rätt sent" sa Rose och släppte taget från Elly som torkade sina tårar. Det kändes som ett knivhugg rakt i hjärtat när jag såg henne ledsen. Klart det har hänt något, Elly grät nästan aldrig ju. 

Vi kramade om Rose och Lucy som gick hem efter en stund och kvar stod jag och Elly i hallen, vi båda var väldigt tysta men tillslut så fick jag ur mig en det jag ville ha sagt hela kvällen.
"Är det något som har hänt?" frågade jag lite försiktigt samtidigt som hon tittade på mig. Jag visste ju att något hade hänt, men jag tycker att hon ska få berätta det själv.
"Nej det är ingenting, jag är bara lite känslig just nu. Duvet, med alla mediciner och sånt" sa hon och gav mig en  kram. Varför ljög hon för mig? Hur dum tror hon att jag är? Jag ville iallafall inte, eller jag orkar inte rättare sagt göra en sån stor diskussion av det hela men på ett eller annat sätt så lär jag få reda på vad som egentligen händer. Jag sa godnatt till Elly och gick och la mig & fick se att jag fått ett sms ifrån Louis.
"Hej babe, haft en bra kväll? Önskar du var här nu, känns så konstigt att sova utan dig. Älskar dig mest, puss" stod det och jag läste allt och kände hur jag log för mig själv. Han var så himla gullig. Jag svarade att kvällen vart bra och hur kul jag har haft, att ta upp det här med Elly var inte rätt tillfälle just nu kände jag.
 
Ellys Perspektiv;
Jag vet att jag borde ha berättat för Elvira hur det egentligen ligger till, men jag vet inte hur hon skulle reagera. Allt skulle förstöras, allt vi har. Men hon förtjänar att veta sanningen, hon är 17år nu, jag tror att hon klarar nog av att veta detta nu. Klockan var halv tre men jag hörde en röst från övervåningen så jag antog att hon var vaken. Jag satte på lite te och gjorde hennes favoritmackor innan jag gick upp till henne. Utan att knacka så gick jag in i hennes rum och hon kändes väldigt osäker när jag kom in i rummet. 
"Ja.. Men nu kom Elly in här, måste sluta. Älskar dig mest älskling, sov gott" sa hon i telefonen när hon såg mig i dörröppingen så jag antog att det var Louis. Jag flinade lite smått till henne och såg hur hon rodnade.
"Vad är det? Den är halv tre" sa hon och gäspade stort. 
"Ja, men det har väl aldrig gjort dig något?" sa jag och gick fram till henne och gav henne ett leende. Hon log tillbaka och skakade på huvudet samtidigt som hon gjorde plats åt mig i sängen. 
"Jag har en sak jag aldrig berättat för dig, som jag tycker du är mogen nu att veta nu." sa jag samtidigt som jag gav henne en allvarlig min. Hon fortsatte bara att titta upp på mig som om hon ville att jag skulle fortsätta. Jag suckade och svalde innan jag fortsätte att berätta. Bara det att hur ska man berätta? Vart skulle jag börja? Tänk om hon blev arg? 


Vad är det för något som Ely har att berätta som är så viktigt? och hur tror ni att Elvria ska reagera när hon får reda på vad som egentligen händer? Nästa kommer senare ikväll ! 
 

ÄLSKAR DINA NOVELLER :D Kolla gärna in min :)

Jättebra!!!! Men å vad jag vill veta vad hon ska säga!! Men du skriver hur bra som helst!!!!! Du skulle bli författare!

Svar: men åh vad glad jag blir! så snäll du är, blir så glad. Kram! <3
My Wesström

MEEEEEEEEEEEEEERAAAAA ♥.♥

Vad spännade! Honnas el inte för för arg!

Vet inte hur min förra kommentar blev, om det blev konstig så ber jag om ursäkt för det. Det skulle stå: Hoppas hon El inte blir allt för arg!:)

Sv: Ja, vi får se ikväll! Kram!:)

Men du skulle bli författare!!!!!!!! :D

My

Åh det är alltid så spännande när du slutar! Meeeera!




Kom ihåg mig?