Everything about you, del 40

Linns Perspekiv;
Vi tänkte först att gå in till dem och ha en liten egen stund med bara El och Lou, men då insåg vi hur mycket klockan faktisk var och när jag tänkte efter så hade dagen varit väldigt lång och händelserik. Nu behövde jag sömn, vilket även Harry ville ha så att prata skit med de två i rummet bredvid fick vänta tills imorgon.
 
Harrys Perspektiv;
Jag vaknade av att jag kunde höra rassel bland tallrikar och bestick från nedervåningen, jag kollade åt Linns håll och jag kunde inte låta bli att hålla leendet borta när jag fick syn på henne. Hon var så vacker när hon sov och jag undrade om hon verkligen visste om hur söt hon faktiskt var. 
Lite diskret sträckte jag mig efter telefonen för att titta tiden på dygnet och till min stora förvåning så var den redan halv tre. Hade jag redan sovit bort halva dagen? Men samtidigt så var det behövligt och skönt med tanke på hur sen gårdagen blev och att det faktiskt var min sista lediga dag på väldigt länge. Hur jag skulle kunna hinna med att träffa Linn under vår Europa turné som startade bara om två veckor skulle bli en utmaning och jag visste att vi båda skulle få det jobbigt, men även så visste jag att det var Linn jag ville ha och det var henne jag skulle kämpa för. 
Att detta var den enda dagen på en dagen på en vecka vi skulle ha tillsammans gjorde mig lite nere, men ändå så ville jag göra det bästa av situationen eftersom att veckan jag kommer tillbaka hit så har hon sina kompisar här och veckan efter det åker både jag och hon iväg, dock nästan till lika platser med tanke på att Norge skulle bli vårat första stopp. 
Att göra dagen till den bästa fick vi i alla fall inte genom att ligga här halva dagen, även om det var mysigt och att jag helst skulle vilja ligga här föralltid så ville jag ändå göra så mycket med henne sista dagen, jag ville visa henne allt kändes det som just nu.
 
Jag pickade löst på Linn och med ett ryck så öppnade hon ögonen och ett svagt, brett leende letade sig fram på hennes läppar när hon fick syn på mig.
"Are you hungry?", jag skrattade åt frågan och skakade på huvudet.
"No, not at all. But it's our last day together for ourselves in two weeks, I want to do something.", jag påminde sedan både mig själv och henne om resan till Ghana och att vi var egentligen mitt uppe i våran TMH-tour, och jag nämnde till och med något om att hennes kompisar kommer om en vecka också, vilket hon helt verkade ha glömt att lagt på minnet och det verkade heller inget hon såg fram emot, men ändå så nickade hon förståeligt på huvudet och kröp ännu närmare mig och där blev vi liggande längre än jag hade trott.
 
Linns Perspekiv;
"Are you for sure about you're not hungry?", för säkert åttonde gången frågade jag Harry den frågan och han svarade lika svar efter varje gång, han var absolut inte hungrig. Egentligen förstod jag det jag med, men jag hade efter varje fråga hoppats på att han hade ändrat sitt svar eftersom det bara skulle resultera till mer tid med honom.
Det var söndag redan. Harry och killarna åkte tidigt imorgon bitti och blev borta veckan ut, när de sedan kommer tillbaka så är förmodligen Elin och tjejerna redan här. Jag suckade när jag tänkte på allt drama som uppstått mellan oss men det gjorde mig lite ledsen att Nadja knappt försökt, att hon knappt visat att hon ens bryr sig lite.
Harry stod i dörröppningen och tittade på mig med den där blicken bara han kunde ge mig, de där gröna ögonen var svåra att motstå och jag föll dit direkt, jag stirrade rakt in i dem och blev gång på gång bara mer och mer kär i denna fantastiska kille.
"I'll pick you up here at 7pm, you're ready then, right?", jag visste inte vad han hade för planer men jag nickade villigt med huvudet.
"Sure, See you then.", vi avslutade med en kort kyss innan han begav sig ut i den härliga sommarvärmen. Jag suckade lyckligt när jag passerade den långa hallen för att att sedan komma i i köket där El och Louis redan satt med ett varsitt flin på läpparna.
"What?", suckade jag, med ett försök till att inte flina alls, dock misslyckades jag ganska rejält med det och såg förmodligen väldigt dum och röd ut just nu.
"How are you today then, Mrs Styles?", Louis tog en sked med fil i munnen och hade fortfarande sitt retfulla flin på läpparna.
"Don't be silly, Lou.", förvanade El och tittade på Louis men fortsatte snabbt. "Congratulations to you, babe! I'm really glad for your sake."
Louis tuggade snabbt ut munnen med fil och flingorna och övertog Eleanors ord.
"Yeah, seriously, we all are very happy for you. Me and the others have never seen Harry so happy with someone before, thank you!", självklart blev jag glad av deras fina ord och leendet ville nästan inte försvinna, förrän jag kom att tänka på hur det skulle bli när jag var tvungen att åka hem och vi båda lärde återgå till våra vanliga liv igen. 
"I'm just afraid of what should happens next, when I'm leaving this and going home to Sweden again, it's a very long distance between us."
"Yeah, absolutely it is. But distance is no big deal if it's real love we talking about. You and Harry will be fine.", förklarade Louis med ett leende.
"Exactly,  and can me and Lou do it, you two can it too.", tillade Eleanor och jag kunde nu inte motstå att ge dem en varsin kram, för det förtjänade de verkligen.
-
-
Klockan var halv sju och solen lyste fortfarande, det var varmt ute och det såg heller inte ut att bli så värst mycket kyligare. Idag körde jag även med plattat hår för en gångs skull och till klädsel så blev det ett par byxor, ett linne och över det så fick det bli en jeans jacka. Ögonen målade jag bara på med lite mascara och läpparna fick nöja sig med ett rosa läppstift som passade perfekt till det pudret jag hade på kinderna. Även om det var Harry jag skulle träffa så kunde jag ju för en gångs skulle ändå se någorlunda bra ut framför honom, jag hade heller ingen aning om vad vi skulle göra men skulle jag vara ärlig så hoppades jag på att komma bort till en plats där vi fick vara helt för oss själva. Men om vi sedan hamnade tillsammans med några av de andra killarna med deras flickvänner hade inte det spelat mig någon roll.
 
Under tiden jag väntade på att Harry skulle anlända på uppfarten på gården så gick jag med långa steg ner, men till min besvikelse så var varken El, Louis eller moster hemma. Det var bara jag och en till person, personen jag för tillfället fruktade som mest, men samtidigt älskade så innerligt mycket, innerst inne. 
 
Jag gjorde allt som kom i min väg för att slippa möta mammas blick när hon självklart skulle ställa sig och titta på mig i hallen. Jag kunde se i ögonvrån hur hon granskade mig men jag försökte ignorera henne så gått jag kunde.
"Vad fin du är, ska du ut med Harry?", jag tittade på min armklocka och fick se att den endast var kvart i sju än. Okej, Linn. En kvart kvar, det klarar du, håll ut. "Jag vet att det blev fel sist vi pratade igen, men jag vill verkligen att vi ska kunna prata med varandra igen, som förut."
"Ingenting kommer någonsin bli som förut igen mamma, jag försökte att gå vidare första gången och förlåta dig, men du gjorde samma misstag igen bara något år senare. Jag borde ha förstått det.", jag kunde inte ignorera henne längre och det kändes riktigt bra att ha det sagt. Jag såg hur ställd hon blev och jag kände hur modet och säkerheten i rösten bara blev mer och mer osäker. "Inatt när han kom så försökte jag bara försvara dig, sen får man bara skit tillbaka. Du anar inte hur ont det gör i mig mamma."
Jag tog steget bakåt och satte handen på handtaget. Jag skulle just till att öppna när jag hejdades av mammas ord.
"Jag pratade med pappa idag.", min kropp stelnade till is men huvudet var fortfarande fäst framåt. "Vi har saker och ting utrett kring huset och sånt. Han har fixat allting, även köpt nya saker till er två. Han ville även att jag skulle hälsa dig en sak."
Sakta vred jag mig mot henne och såg hur rutten och förkrossad hon såg ut, men jag fick absolut inte visa att jag brydde mig. För att visa det så lite så möjligt så knep jag ihop hårt med munnen, kisade allvarligt med ögonen och la armarna i kors. "Först och främst så vill jag säga förlåt, förlåt för allt jag ställt till med men de jag vill ha sagt är att huvudsaken hur det blir med oss efter detta så ska du alltid veta att jag alltid kommer älska dig och du kommer alltid vara min dotter." 
"Vad var det pappa hälsade?", jag tittade allvarligt på henne, som om jag tänkte att hennes ord inte betydde något alls, fast egentligen gjorde dem det. Men, hon kände mig, ville hon ha mig tillbaka, så behövde hon verkligen göra allt och bevisa att hon verkligen menade det hon sa. 
"Han..", hon svalde med tårarna i ögonen. "Han önskade du hörde av dig till honom och sedan så sa han att han köpt lite nya inredningar till ditt rum. Sedan så ville han be om ursäkt han med, för att saker och ting har inträffat men han, likväl som jag, älskar dig. Han tar dig som nummer ett och det ville han att du skulle veta, du kommer alltid vara hans prinsessa.", tårarna som trängt sig fram i mina ögon blinkade jag våldsamt och snabbt bort. 
"Jag älskar honom med.", fick jag ur mig. Jag ville säga så mycket mer, men samtidigt fick jag inte fram ord och plötsligt hörde jag glatta tutningar från utsidan, snabbt öppnade jag den stora dörren för att försäkra mig om att det var den jag trodde att det var, och just precis, det var det.
"Jag måste gå nu, Harry väntar.", sa jag med det kallaste tonläget jag kunde och snabbt öppnade jag dörren helt. 
"Ha det bra ikväll gumman, hälsa Harry.", jag ignorerade hennes försök till att framstå som en bra mamma och gick med snabba steg fram till bilen där Harry satt i framsätet. 
Känslan inom mig sade att detta kunde bli en rolig men osäker kväll. Med tanke på mitt humör just nu så var jag bara rädd att sabba allting, hoppades verkligen att Harry nu kunde få mig på bättre tankar.
 
Harrys Perspektiv;
Linn kom med ganska så upprörda steg mot bilen och jag kunde se hur hennes mamma tittade efter henne när hon snabbt hoppade in i bilen.
"Hey babe, what's up?", hon höjde ögonbrynen och skakade på huvudet.
"Just drive away, fast.", hon gav mig en blick som man nästan inte vågade säga nej åt. Sekunderna efter det så var vi ute på de stora vägarna igen och Linns blick var fäst mot fönstret. Jag förstod självklart att något hade hänt men skulle jag verkligen våga fråga? Det kanske skulle förstöra hela kvällen.
Jag harklade mig hastigt och lockade äntligen åt mig Linns uppmärksamhet, hon tittade mig i ögonen och log ett genomskådat leende. Jag tittade delvis på vägen men om jag skulle vara ärlig så kunde jag nästan inte låta bli att ofta kasta blickar på Linn, hon var så perfekt, hela tiden. "I don't even know what's happened before, but just now we just might do this for us and not thinking about anything else?", jag log ett lyckligt leende mot Linn med ett försök att lätta på den spända och tysta stämningen som fanns i luften.
"Yeah, you're right Harry. I'm sorry if I destroy something with my attitude, I'm just so tired of mom, but yes, this is our night and it started not well at all, but now we have some fun!", konstaterade hon med dyster suckning som förmodligen skulle bli hennes sista för denna kväll. "Nice blazer by the way."
Jag log åt mig själv när jag tänkte på att hon faktiskt lagt märke till att jag klätt mig lite finare än vanligt. Jag tog hennes hand, gav henne ett tacksamt leende innan jag riktade uppmärksamheten åt körningen istället. 
 
"Where are we going?", frågade Linn för första gången under hela bilfärden, jag hade dock trott att set skulle bli fler frågor ifrån hennes sida men dem slapp jag denna gång, som tur var. Jag parkerade bilen på den lilla parkeringen vid parken jag och pappa brukade parkera när jag var mindre och vi åkte enda in till London för att göra våran årliga fiskerunda. Jag log av tanken och steg sedan ur bilen, jag visste att Linn var riskabel till att öppna sina egna dörrar, därför så var jag snabb dit endast för att få öppna den åt henne.
"We're actually here now, we should just go a little bit in there.", hon tog tag i min hand utan några som helst protester och tittade nyfiket åt hållet jag nickade. Hand i hand gick vi när vi tillsammans passerade den lilla skogsstigen, förbi det blåa vattnet där endast vågorna kunde höras för att slutligen komma upp till platsen där jag ordnat picknick inför kvällen. Den gröna plätten med utsikt från havet var perfekt och absolut en av mina favoritplatser sedan barndomen.
"Harry, this is amazing. It's all this for me?", hennes ögon glittrade när hon fick syn på filten som låg på marken och hennes mörka hår bara följde med vindens håll. 
"Of course. I wanted to take you to one of my favorite places before I leave."
"Yeah, it's such a beautiful place. Just as you, Harry.", hennes ord fick mig att rysa till. Att höra att jag var vacker hade jag hört många gånger, men att höra det från just Linn gjorde det mer speciellt på något sätt. 
Vi slog oss ner på den svala filten och tittade ner mot vattnet som fortsatte att våga fram och tillbaka. Linn låg tryggt i mina armar och här kunde verkligen ingen störa. Men att tanken att behöva lämna detta för mer jobb imorgon fick mig faktiskt att må dåligt, visst skulle det bli kul att komma tillbaka till vanliga rutiner igen och få träffa alla våra underbara fans, men all denna stress och det fullspäckade schemat gjorde mig nästan galen. Därför var denna plats även ett sådant fridfullt ställe att avsluta sin lediga tid på.
"What are you thinking about?", jag insåg då att jag som vanligt fastnat i mina egna tankar för tillfället. Linn tittade undrade på mig med ett brett leende på läpparna. 
"Nothing, I think. Just how happy I'm with you and how hard it will be when I'm leaving because the tour.", svarade jag ärligt och Linn såg till en början lika besviken ut som jag, sedan blev hennes leende lite större och hon tog sin hand som sakta ströks över min kind.
"Don't worry about that. We can do this, together. Right?", jag log och skulle precis öppna munnen när hon fortsatte. "It will be hard when you're leave me and I'm in Sweden, but sometimes I can be with you and the boys on the tour and in your spare time you can come to me. We'll working on this and can Perrie and El do is, so can I."
Stoltheten över Linn ökades i grader när jag hörde hennes ord och jag blev faktiskt väldigt rörd över det hon sa, det var också precis det jag behövde höra, det var då jag förstod att hon var precis lika säker på detta förhållande som jag var. 
"I'm so proud to call you my girlfriend.", jag kysste henne med ett leende på läpparna och kärleken bara spred sig i luften runt omkring oss. Jag var så himla kär i denna tjej.
"I love you, Harry. You did my day with all these things. You're the best boyfriend in the world.", utan ett ord så låg vi med våra fingrar knutna med varandras och med våra läppar som hungrigt åt upp varandra på en tunn filt på ett ställe där jag praktiskt taget växte upp vid, det var en fantastisk kväll med ett fantastiskt sällskap och imorgon skulle jag ge mig iväg för att fortsätta världens bästa jobb med tankarna inom mig att min starka flickvän bara var stolt och lycklig för min skull, ja mitt liv just nu va komplett underbart. Nu mådde jag bra.
 
 
-
-
Kanske lite tråkig del, lite kärlek men samtidigt  lite annat. Men jag kände att detta i denna del lära hända det också, även om det ej hände så mycket. Haha. Lång blev den oxå, förlåt för er som ej orkar läsa långa men kände att jag ville skriva av mig lite! Hoppas de iallafall var okej !
 
Men den är väl ändå värd att kommentera? Gör mig glad! 

Åhh gud så bra den här novellen är, dööör

När kommer nästa del?

Svar: åh tack snälla du! Nästa del kommer imorgon :)
My Wesström

Åh, dom är så fina! Hoppas verkligen att det funkar för den under tiden de är ifrån varandra!

Svar: ja, det får vi verkligen hoppas eftersom de är verkligen fina!
My Wesström

Sjukt underbart bra del, du skriver sjukt bra! Älskar din blogg! :)

Svar: Tack Ellinor, glad jag blir! <3
My Wesström

Gud så gulligt kapitel! :D

Svar: tack, vad kul att du känner så :D
My Wesström

Superbra!!

Svar: tack snälla du!! <3
My Wesström

Aw, jättefint!
Bra kapitel!

Svar: åh, glad jag blir! TACK :d
My Wesström

Så bra

Svar: taack :D
My Wesström

HELT UNDERBART KAPITEL. OCH HARRY ÄR JU SÅ SJUKT SÖT SÅ JAG BÖRJAR GRÅTA. FÖRLÅT ATT JAG TYP FÅR UTBROTT MEN DIN NOVELLEN ÄR JU HELT PERFEKT OCH BÄST OCH ALLT! xx

Svar: HAHA MEN DIN DÅ DENISE, SÅ HIMLA BRA! xx
My Wesström




Kom ihåg mig?