everything about you, del 48

Linns Perspektiv;
"Ja, jag måste. Jag vill inte förlora honom.", min röst var svag och jag antog att Filip även förstod vad som skulle komma härnäst. Därför drog han in mig i ännu en av hans varma kramar men släppte taget fort igen. 
"Du kommer alltid förbi min syster. Jag önskar detta aldrig hänt, men om du nu skulle behöva välja mellan mig och Harry, så välj Harry. Han förtjänar det, han förtjänar dig.", med de orden vände han sig om och gick bortåt igen. Jag ville ropa efter honom, men jag lät bli, det var så mycket att ta in just nu och helst behövde jag bara vara ensam. Och hur skulle jag berätta detta för Harry nu? hur skulle han reagera.

 
Efter att ha gått enda från stranden så var jag äntligen framme på gården in till El's hus. Mobilen hade legat och burrat i handväskan hela vägen hem, men ändå så kände jag mig inte för att svara just då, jag hade tankarna på mitt eget. Jag var i min egna lilla bubbla med tankarna kring Harry, om kyssen och på vad som skulle hända härnäst. 
En och en annan tår hade då och då runnit ner ifrån min kind men då jag oftast våldsamt skjutit bort dem med min hand. Just nu kände jag mig världelös, tom och orättvis. Otrohet var bland det värsta som fanns, ändå gjorde jag som jag gjorde, ändå tillät jag hans läppar nudda mina. Även om jag fortfarande inte var äcklad utav kyssen, så kändes det fortfarande inte rätt, jag och Filip skulle aldrig bli något annat än vänner, ändå så hände det här. Jag suckade, tog upp min lilla spegel ur handväskan och försäkrade mig själv om att jag inte såg allt för rutten ut, eftersom jag förstod vad jag skulle behöva bemöta när jag kom in igenom dörren. Med handen på handtaget ryckte jag upp dörren och som jag visste så stod El där, lika glad som vanligt. 
För att hon inte skulle märka något så log jag tillbaka men hann inte säga något förrän El hann före. 
"Mom and Dad working and Louise is with them.", jag nickade och började knyta upp mina skor. "Should we do something tonight? just have some movie-night or something like that?", hennes förslag lät väldigt frästande och hur mycket jag än ville det så kom ändå tankarna kring denna kväll, och även då att jag hade saker som jag var tvungen att reda ut först. 
"I'd love to, but I'm really tired right now. Maybe tomorrow?", hon nickade glatt och skulle precis lämna hallen då hon stannade upp, jag mötte hennes blick men försökte fortfarande inte se så djupt in i hennes ögon eftersom jag då visste att hon skulle genomskåda mig. 
"I almost forgot, Harry said that you should call him when you got time.", med de orden försvann hon ut i köket och kvar stod jag i hallen, lika bra det. Jag tog trevande upp mobilen ur min handväska och insåg att jag hade tre missade samtal ifrån Harry, ett ifrån Elin och de andra fem var ifrån Nadja. Även om jag var sur och besviken på henne så var det ändå det förflutna, jag hade Harry nu, eller.. I alla fall ett tag till, jag lärde också gå vidare ibland, även om jag fortfarande var besviken på det hon gjorde så kunde jag inte vara arg hela tiden, speciellt inte när en av våra skrivna lagar i vår vänskapsbok som vi haft sedan vi var små, löd att en kille aldrig skulle låta en kille få komma emellan oss. 
Jag ignorerade Harry och Elin för ett ögonblick och ringde direkt upp Nadja istället, hon var alltid den jag kunde prata med om mina problem och just nu var ett sådant. Vi hade alltid haft ett särskillt band till varandra. 
 
"Linn, förlåt mig jag är så hemskt ledsen, jag vet att jag är en idiot och allt de där och du har all rätt i världen att vara sur på mig..-", en förkrossad och förvirrad Nadja svarade på andra sidan luren och skulle jag vara ärlig så hade jag aldrig vart så glad som nu över att höra hennes röst igen, efter så många dagar. Jag kände även hur känsligare jag blev när hon grät på andra sidan telefonen. Tankarna om allt bara ville ut ur mitt huvud och de få tårar som tvingat sig fram tidigare idag var ingenting gemfört med vad detta var. 
"Du behöver inte säga något mer än förlåt.", avbröt jag henne och lät handen dra bort några tårar ifrån min kind. "Jag saknar dig för mycket och även om jag egentligen vill slå till dig så kan jag inte det. Det som är gjort är gjort och jag kan inte gå och vara sur för alltid.", förklarade jag och hon blev genast mycket lugnare på andra sidan. Jag däremot kom in på Harry och Filip direkt. Jag kände att jag behövde prata ut nu, mer än någinsin. Jag ville ha råd och tips ifrån någon som jag känt länge, någon som var min vän och visste hur jag fungerade. 
 
"Jag förstår bara inte hur du kunde dissa Harry Styles för Filip, du sa ju att du inte ens tyckte om han mer?", jag ångrade nästa nu att jag berättade detta. Jag hade helt glömt bort för ett ögonblick att Nadja var världens största One Direction fan och att jag sedan berättat att Filip och jag bara gled isär och att jag inte längre tyckte om han ens som vän gjorde saken ännu svårare. Ändå kändes det skönt att ha berättat det för någon, att ha fått talat ut. "Hör på, Linn. Det enda du kan göra är att följa ditt hjärta. Jag stöttar dig med alla val du gör, även om jag tycker de är fel.. Som tillexempel detta.", jag visste så mycket väl att det var fel, jag visste det och jag ville göra något åt det. 
"Jag tänkte ringa honom nu, han är ju i Ghana. Men vågar jag berätta sanningen?", jag hörde hur hon skrattade till och hostade lite snabbt innan hon svarade på min fråga. 
"Jag är en Directioner, Linnsan. Du behöver inte berätta för mig vart de befinner sig eller vad dem gör, jag vet redan allt. Och ja, du ska absolut ringa honom. Även om det krisar till sig mellan er så har du i alla fall gjort det rätta, och om det inte har fixat sig tills vi kommer så kommer du snabbt att glömma bort honom eftersom vi ska ge dig ett minne för livet den där veckan!", hon nästan tjöt av glädje och det gjorde mig glad att veta att i alla fall någon utav oss kunde vara lycklig i en sådan här situation. Jag suckade och la mig tungt ner i sängen med telefonen mot örat då plötsligt det knackade på dörren. 
"Jag måste gå. Vi ses om en vecka, okej? jag älskar dig. Jag skriver till dig sen, och snälla, berätta för Elin och Erika om det här också, jag orkar helst inte väcka flashbackarna till liv ännu än gång.", efter någon minut efter det la vi på och jag gick sakta upp ur sängen för att öppna dörren och se om det var någon som stod kvar. 
 
"Can I come in?", frågade El och stod kvar vid dörren. Jag gick mot sängen och la mig där. Utan ett svar så gick hon in och la sig på den tomma platsen bredvid mig. Jag sa fortfarande ingenting, men jag märkte att El hade något att säga, därför tittade jag lite undrande på henne och hon tog tag i min hand. "I didn't know what's happened or something like that, but I can see in my cousins eyes when they had cried, and you're not any exception, I saw it in your eyes but I thought you want to be alone for a moment.", jag rörde mig knappt och jag var nästan helt mållös, jag skulle ha väntat med att ha gått in, en liten stund i alla fall. Men ändå så kändes det bra att ha någon som verkligen kunde titta in i mina ögon och se när något var fel. "Would you talk about it?", fortsatte hon sedan och la ena armen om mig medans den andra fortfarande höll fast med min vänsterhand. 
"Rather not, but I guess you want to know.", mumlade jag och vilade huvudet mot hennes axel. "But you have to promise that not be that mad at me if I tell you. I already hate myself for it.", sa jag sedan med klumpen i magen som aldrig verkade vilja förvinna. Hon log åt mig och strök sin hand över mitt hår. 
"If you had kill someone I'd probably hate you, but I know you've not, so just tell me.", jag låg med blicken riktad mot väggen framför oss och trots att jag inte kunde se Eleanors ansikte nu så kunde jag ändå på något sätt känna hennes breda leende. Jag tog ett djupt andetag, satte mig ordentligt upp och tittade in i hennes ögon. 
"I kissed Filip today.", hon stelnade till och hennes leende försvann direkt. "I know it was wrong and I know it's just not his fault, but I really regret it and I feel so stupid.", jag bet ihop med läppen och Eleanor bara nickade på huvudet, förmodligen ville hon ha någon slags fortsättning eftersom hon fortfarande inte sa något. "When I kissed him, I don't feel nothing. It's and will never be something between us. We have been friends always and I just want to stay like that.", sa jag sedan och tog mig för pannan. "Oh my god. I''ve did something I really regret and I'm so stupid.", upprepade jag och fortsatte att hålla händerna för huvudet, för var det något jag gjorde just nu så var det att skämmas, det var verkligen jobbigt att sitta och berätta det här för min egen kusin som förmodligen hade högre förväntningar på mig än det här. 
"Yeah, you're really stupid.", kontrade Eleanor med en allvarlig ton. Jag tittade upp på henne och nickade på huvudet, instämmande. Men den stela känslan i kroppen försvann när hon då tog min hand och log ett snett leende. "Do you really love him, right? then just call him and tell the truth", jag fnös till och torkade ännu fler tårar som konstant ville ut. 
"Yes, I love him and only him.", svarade jag och försökte lugna ner mig en aning. Hon tog min mobil som låg på nattygsbordet och gav den till mig. 
"Good. Do what you can and always remember that people do mistakes everytime, you, me, Louis and everyone else. But you have to fix this now, maybe it'll be hard but Harry is worth to fight for, right?", jag log och höll helt klart med. Jag tog telefonen, klickade in på kontakter och letade snabbt upp Harrys nummer och innan jag ens hann tveka så tröck jag på 'ring' och signaler gick fram. Eleanor satt vid min sida hela tiden, vilket fick mig att känna mig lite tryggare i alla fall. 
 
"Hi babe, what's up? I've good news to tell you!", hans glada röst gjorde mig bara mer och mer förkrossad. Att veta att den glada Harry jag pratade med nu skulle förmodligen inte vara lika glad när jag berättade sanningen. Men ändå så ville och kunde jag inte dra ut på det längre, jag ringde för en anledning, att säga sanningen. Ändå kunde jag bara inte låta bli att le åt hans otroligt vacka röst. "Wait, are you crying?"
Det blev tyst i luren ett tag. Det var först när Harry upprepade frågan som jag reagerade på riktigt och insåg att nu fanns det ingen återvändo. 
"I.. I'm really sorry, Harry. Before I tell you this, I want you to know that you're everything to me. I'd never do something like that again and the whole thing feels so wrong and stupid. I'm stupid and..-"
"What do you mean?", avbröt Harry mig och jag hörde genast hur hans röst ändrats från att låta hur lycklig som helst, till att inte alls låta glad, snarare besviken och förundrad. Jag tog ett djupt andetag, tittade på El som nickade och tog tillslut modet till mig att berätta det. 
"I kissed someone today.", började jag och hörde hur Harry genast rusade upp. "But please let me explain. The kiss didn't means nothing and it was with a boy I've know in my whole life. Everything felt wrong when we kissed and I promise you, Harry. It will never happend again.", berättade jag och kände paniken i mitt tonläge. Jag hade sagt det jag ville sagt, men Harry var bara tyst på andra sidan. Jag lyfte telefonen för att se om han fortfarande var kvar, vilket han var, han sa bara ingenting. "Please say something.", bad jag med gråten i halsen. 
"What would I say? that everything is alright? did everyone saw you? can I see a picture in the paps tomorrow maybe? and was it the boy as were at El's home yesterday?", hundra frågor rabblades upp och jag kunde höra att han lät en blandning av ledsen, arg och kanske till och med förkrossad i hans tonläge, och jag kunde förstå honom helt. 
"No, Harry. No one did see us, we were at some lake and we were alone, no one saw us, not even the paps. And yes, it was Filip.. But..-", mer fick jag inte chansen att säga förrän han lagt på. Tårarna rann ner från mina kinder och just nu kändes allt nere på botten igen. Jag tittade upp mot Eleanor som bara såg oroad ut. Hon säg nästan ut att börja gråta själv om jag såg efter. 
"What did he say?", frågade hon med vidöppna ögon. 
"I don't know what his word means, but I think it's over."

Åh nej, hemskt slut och ett otroligt dåligt kapitel! det är ett tidsinlagt kapitel också, är i Stockholm nu hos min faster ! Kommentera gärna ändå vad ni tyckte och berätta gärna vad ni tror kommer hända här näst! 
Kram på er alla, om ni kommenterar så kommer nästa del redan imorgon ! :) 
 

Skulle du vilja köra ett länkbyte?

Neej, du får bara inte sluta så!! Vill veta vad harry tänker nu dom får inte göra slut..!

Nej vad soligt :(

Svar: Ja håller med :(
My Wesström

Nej!! Dem får inte göra slut! Det tillåter jag inte! Snälla skriv mer! Jag ÄR BEROENDE av denna novell!!

Svar: Haha inte jag heller ;) tusen tack <3
My Wesström

Så otroligt jvla bra, satt och grät när jag läste detta!!!!

Svar: Men ÅÅH.. Va go du är :(❤❤
My Wesström

Hur för tusan kan du skriva så grymt bra och berörande ?!
Jag satt själv och fick panik över allt som hänt. Dem får inte göra slut !!
Aaaaaaaaaaah !!!!!!
Längtar till nästa del, lägg upp den så snabbt som möjligt ! :D

Svar: Men duu! Tusen tack. Detta gjorde mig verkligen glad sötis ❤
My Wesström

Inte alls dåligt, det är du grymt! Så himla bra :D x

Svar: Åh tack ! Detsamma x
My Wesström

Jättebra!
Åhh... Vill läsa nästa nu så man vet vad som händer ^^

Svar: Go du är<3
My Wesström

Förlåt, menar ju* haha :)

Orkar knappt vänta tills imorgon den pr sp grymt bra!:)

Svar: Tack :D
My Wesström

My

gud vad jag har varit dålig på att kommentera! Jag läser fortfarande och det är jätte bra såklart :)

Ska försöka bli bättre på att kommentera haha.

Du skriver jättebra!! Längtar såå till nästa del!!

Svar: Taaack:D
My Wesström

Meeeer! Älskar det! Jag älskar drama så hoppas det är mycket!

Svar: Tack sötis! x
My Wesström

Mer!! Bli tillsammans igen

Svar: Håller med!
My Wesström

Hoppas de löser det och att de inte gör slut

Svar: Tycker jag å :) x
My Wesström

Nejjjj... Dom får inte göra slut:( Hoppas Harry ändrar sig:( Dom passa så bra:(
Men väntar på nästa del:) KRAM!

Svar: Taack! KRAM
My Wesström

Gud!! Din blogg är bäst!! Har suttit och läst hur länge som helst! Du äger! <3 :*

Svar: Duuuu äger sötis! Tack❤
My Wesström

Åh, nej..dom får inte göra slut!:((

Svar: Nej de får ju inte de :( !
My Wesström




Kom ihåg mig?