Jag såg på Harry med vidöppna ögon. Det var ingen idé att ens försöka se glad ut eftersom jag både såg och visste på Harrys ansiktsyttryck att han redan förstått att något var fel. Blicken vändes genast ner mot skärmen igen och till en början visste jag vad jag skulle svara, jag skulle be honom dra åt helvete, men för varje sekund som gick så tvekade jag mer och mer. Meningarna ekade i mitt huvud och jag läste om smset flera gånger innan jag kunde få in i mitt huvud att han faktiskt var här, här i London. 

 

 

Hur kunde han vara så självisk? hur kunde han ta för givet att jag inte gjorde något ikväll? men den största frågan inom mig just nu var 'vad ville han ha sagt? och skulle jag verkligen träffa honom?', vad jag än skulle ha valt så skulle jag i alla fall inte berätta att det var Carl som skrev för Harry, jag visste inte varför men det hela kändes bara aningen konstigt. Dock såg jag på Harry att han i alla fall ville ha en förklaring till att jag såg ut som jag gjorde och han undrade säkert vem det var också. 

"It's was just.. Mom as texted me.", förklarade jag för Harry och bet mig i läppen. Han såg till en början skeptisk ut, det såg inte riktigt ut som han ville tro mig, men ändå så nickade han på huvudet, vilket var skönt. Jag behövde verkligen inte mer frågor om någonting alls, det enda jag ville göra nu var det som var bäst för mig, och det var att först lyssna på vad Carl skulle säga och sedan berätta som jag kände, jag ville verkligen göra det. "Have your sister forgot some mascara here before? as I might borrow?", frågade jag lite undrande och tittade Harry rakt in i ögonen. Han rynkade på pannan och höjde ögonbrynen. Jag kände mig en aning stressad eftersom att jag visste att Carl inte alls gillade att se mig utan smink egentligen, fast egentligen så skulle jag inte behöva leva upp till hans förväntningar mer, men trots det så kanske det kunde vara trevligt att i alla fall se någorlunda bra ut. 

"Yeah, maybe.", svarade Harry kort. "What should you going and are you okay?"

Jag gav honom ett brett leende och pussade honom snabbt på munnen innan jag nickade säkert. "Yeah, I'm okay and me and mommy should just go out and walk. I just don't let my mom see me like this.", mitt svar verkade i alla fall räcka för att Harry skulle resa sit upp för att gå och se om hans syster glömt någon gammal mascara hos honom, jag hoppades innerligt att hon hade det i alla fall. Medans han lämnade rummet så tog jag snabbt i mobilen och klickade i ett snabbt svar till Carl som en bekräftelse att jag skulle befinna mig där om nu, tjugo minuter. Jag tog ur bollen på mitt huvud och släppte ner mitt fula, naturliga hår där de små lockarna syntes. Jag reste mig sedan upp och drog några hårslingor bakom öronen för att sedan gå och se om Harry hade hittat något som kunde ge mina ögonfransar lite färg. 

 

"This?", han viftade med den svarta mascaran mitt framför mig med ett flirtigt flin på läpparna. Jag log åt honom men försökte då ta mascaran ur hans hand, men självklart var han för snabb och tillslut höjde han armen ovanför sig och höjde ögonbrynen. "You might get this one if you give me a kiss.", jag fnittrade och slog till han löst på armen. Jag la armarna i kors och tittade upp på Harry som fortfarande såg lika retsam ut. Bråttom hade jag ju i och för sig inte eftersom att havet bara låg någon kilometer ifrån Harrys lägenhet. 
"Well, if you say so.", svarade jag och var snabb med mitt huvud framför Harrys och våra läppar möttes i en snabb men ändå en helt underbar kyss. Hans läppar var alltid lika mjuka och jag bara älskade varje gång hans läppar mötte mina. Han sänkte sedan handen och gav mig mascaran. Jag ruskade huvudet smått och skrattade till samtidigt som jag gick med stegen in till badrummet. "Thanks."

 

"Are you sure about you're okay now?", jag hade satt på mig mina skor och var nu redo att gå när Harry frågade återigen samma fråga som han nog ställt sex gånger under dessa femton minuter. Jag gav honom en puss på kinden och nickade enkelt.

"Yes, babe. Don't worry about me, I'm okay, right? I love you.", sa jag snabbt med handen på handtaget. Harry såg faktiskt lite ledsen ut att jag skulle behöva lämna honom så snart, vilket vi båda var två om. Jag ville verkligen inte lämna Harry och hans lägenhet, men samtidigt så behövde jag göra det här, kanske skulle han låta mig vara om jag bara bad om det. 

"I love you too.", hann han svara innan jag slängde igen dörren och bara sekunderna efter så var jag ute ur trapphuset. Jag kunde känna hur den kalla vinden svepte förbi och jag nästan ångrade att jag inte lånade någon tröja utav Harry innan jag började gå emot havet där det antagligen skulle bli kallare. Hur som helst så var altenativet att vända och gå tillbaka till Harry igen uteslutet och nu var jag redan halvvägs mot havet med ca fem minuter kvar av att gå så det spelade ingen roll. 

 

Det var så längesedan jag såg honom. Allt stannade till när jag såg det bruna håret och den inte allt för muskulösa killen stå och stirra ut mot havet. Det var nästan inga människor alls ute, vilket var ganska självfallet med tanke på att klockan var nästan över tolv på en vardag. Jag gick med raska steg emot honom och gjorde till mig någon slags tillgjort hosta som gjorde att han vände sig om. Han log ett snett leende och det blev en pinsam tystnad mellan oss båda, jag såg hur han ville gå fram och ge mig en kram, men så fort kan kom närmare så backade jag ett steg. Det hela kändes helt weird och att veta att jag istället hade kunnat legat i Harrys varma säng i hans famn just nu gjorde att jag som vanligt ångrade mitt val om att gå hit istället. 

"Okej, jag vill att du ska vet att jag har saknat dig.", skrattade han. En aning generad, jag visste att han egentligen aldrig varit bra med att prata ut om saker öga mot öga, därför blev jag faktiskt ganska chockad när han tidigare skrev att han ville träffas. "Men saken är den, jag vill ha dig tillbaka. Harry är verkligen ingen bra kille och jag skulle göra allt för att det skulle vara du och jag igen."

Jag var faktiskt ganska lugn till en början, men när han sedan började dra in Harry så gick gränsen. Jag suckade och stirrade argt in i hans ögon. 
"Du vet ingenting om Harry, Carl. Och det du och jag hade är över. Du svek mig, du gjorde att jag slutade tappa hoppet om kärlek, men nu har Harry äntligen fått mig att inse vad riktig kärlek är, jag verkligen älskar han och jag vill nu att du låter mig vara, jag vill att du låter oss vara.", hans breda leende brast genast upp i ett enda stort flin och han såg som vanligt inte ut att ta det jag sade på ett sånt stort allvar. Det var inte så att jag var rädd för Carl, det var mer att jag nu kände mig osäker på vad han skulle kunna göra emot mig. Jag visste att han var riskabel till att slåss, eftersom han gjort det förut, men den gången lovade han mig att det aldrig skulle hända mig igen, vilket jag också trodde på och än så länge har han hållit det löftet. 

"Lilla vännen.", började han och tog steget närmare. Jag skulle precis backa när han då tog tag i min arm så hårt att jag inte ens ville röra mig. "Det är jag som bestämmer när det är över mellan oss och jag vill verkligen ha dig. Bara dig.", hans ord äcklade mig och jag gjorde nu allt för att dra mig loss ur hans grepp. Hans flin som jag en gång i tiden tyckt varit sexigt strömmade in i min näthinna och jag kunde bara inte få ur bilden på hur läskig och mörk han egentligen kunde bli, han kunde bli den killen jag som liten var som allra räddast för att behöva få. Han kunde faktiskt bli riktigt kuslig, vilket var en av grejerna som gjorde hela denna situation väldigt obekväm. 

---

Oj! Drama! ja, jag gillar drama som ni kanske har märkt ;) hihi och jag kan lova er att mer kommer det när tjejerna kommer ner! ;) Hoppas ni alla haft en bra dag, själv är jag helt slut efter en lång dag i skolan, vilket betydde att jag egentligen inte hade orkat gjort denna del idag, men jag gjorde det för er! Så kommentera gärna! x