Harrys Perspektiv; 

När jag tittade in i hennes ögon så såg jag att hon inte talade sanning, vilket gjorde mig faktiskt lite besviken. Men vad som oroade mig mest var vem som faktiskt hade kunnat skrivit till henne. Vad det var som egentligen var på gång. Jag ville så gärna tro på att hon skulle gå ut på en prommenad med sin mamma, men eftersom jag både visste att hon helst undvek Louise just nu och att jag faktiskt inte trodde på att det skulle gå ut och gå klockan kvart över tolv på natten så kom frågorna i mitt huvud tillbaka. Jag visste att det jag valde att göra var fel, men jag ville inte ta risken att någonting skulle kunna hända med Linn. Så snabbt som jag hörde hur dörren till lägenheterna slogs igen så tog jag snabbt på mig mina bruna boots och följde helt enkelt efter henne, hur överbeskyddande och töntig jag än var. Jag gick på känslan, och något inom mig sade att detta inte skulle sluta bra om jag lät henne gå ensam på Londons mörka gator. 

 

Vi var plötsligt vid havet. Människorna som satt i den lilla baren var nu på väg hemåt, därför var jag extra noga med att gömma mig bakom ett par buskar så att jag helst inte skulle bli sedd, det skulle förstöra allting. 

Linn stod tillsammans med en kille jag tidigare aldrig sett förr, jag kunde höra hur de smågnabbade om någonting, Linns röst var hård och det var även hans. Till en början hade det varit lugnt, jag hade då och då kunnat höra mitt namn men jag hade fortfarande inte lyckats förstå vad dem pratade om. Jag kunde inte riktigt tyda på hur han såg ut, men han hade brunt - ganska så långt hår samtidigt som han var ganska så lång, dock inte så väldigt muskulös. Jag skulle faktiskt kunna förknippa honom som en blandning mellan Louis och Liam, men jag var väl medveten om att det inte var någon utav dom. När jag sedan såg hur han tog tag i hennes smala handled och hon gjorde allt för att dra sig undan men ändå så släppte han inte, så började jag inse vilken typ av kille detta egentligen var. Jag stod kvar där jag var för att se om någonting mer hände, men när han höjde sin hand och slog till hennes kind så kunde jag inte bara stå där och se på något mer. Snart så skulle han få ångra det han gjorde mot min flickvän, oavsett vem han var. Det var nu eller aldrig. 

 

"What the hell?"; ropade jag från några meters avstånd. Killen fortsatte att hålla henne kvar i hans grepp och jag såg hur Linn tyst mimade mitt namn med hennes läppar. Jag log ett brett leende mot henne när min blick sedan vred sig emot killen med det bruna håret. "Drop her, now.", jag hörde själv hur alvarlig i tonen jag lät, vilket jag såg att även Linn reagerade på.

Killen bredvid henne hade kvar hennes grepp men hade nu huvudet riktat mot mig. Han hade ett väldigt irriterande flin på läpparna och jag märkte snabbt att han var en divig pojkvasker som ofta muckade gräl. Jag kände även på mig att detta kunde sluta illa om han fortsatte med lika beteende som nu. 

"Huh? Looking at this bad boy.", skrattade han nonchalant på ett väldigt irriterat sätt, vilket gjorde mig bara ännu argare. "But just so you know, bad guy. Linn is mine and have always been. I saw her first."

Med det så förstod jag vem det var. Det var Linns respektlösa ex pojkvän som behandlat henne som hon verkligen aldrig hade förtjänat. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig honom som den han egentligen såg ut, vilket fick mig att le. Denna kille kunde jag lätt klå upp med min bara hand om det vore så, och jag hade gärna gjort det. Men jag ville inte låta min karriär stå på spel på grund av en väldigt omogen pojke som stod just nu stod framför mig. Jag hade mina fans, min familj och framför allt flickvän att tänka på, att slåss var nog det dummaste jag kunde göra vid det här fallet. Jag såg hur Linn fortsatte att spreta emot med armen för att få sig själv loss. Jag gick honom närmare och han såg faktiskt bara mer och mer osäker ut. Han svalde hårt och jag behövde inte mer än att stirra in i hans ögon så släppte han henne. Hon sprang genast in i min famn där jag höll henne hårt. 

"Get away from us. We're happy together, leave us alone. Move on and find someone else, Linn is mine girl now.", när ordet 'min' kom så gjorde jag rösten ännu hårdare, vilket gjorde att han faktiskt såg ledsen ut, på något sätt. Linn tittade upp på honom som backade några steg ifrån oss. "And especially, leave Linn alone.", han spännde nu ögonen och gick rakt fram emot mig. Höjde handen och slog till mig med näven på näsan. Jag kände hur blodet började komma och greppet om Linn försvann. Jag hörde hur hon skrek åt honom, men jag var snabb nog att hejda henne ifrån att springa till honom och antagligen göra honom illa också. Jag höll ena handen för näsan och andra runt om Linn. "Are you done?", frågade jag med en självsäker röst och tittade allvarligt på honom. Det var ingen idé att slå tillbaka när jag visste vad det hela skulle sluta som, även om det frestade rejält med att slå till han nu också, som han förtjänade så var det fortfarande inte värt det. "Get away, now.", upprepade jag och innan vi båda ens hann inse det själv så var han borta från vår åsyn, vilket fick mig att le ännu mer, jag hade lyckats ännu en gång, Linn var min och jag hade inte haft några slag involverad ifrån min sida. 

 

Linn röck sig ur min famn och började genast pillra med min näsa. "Are you alright, babe?", hon såg ledsen ut, som om allt var hennes fel. "I'm sorry, Harry. I should tell you the truth but I thought it was the best to not do it right then because I wanted to talk about that he would leave us alone, but when I said it, then that happened.", jag drog in henne närmare mig och pussade henne i pannan. 

"It's okay, sweeitie.", svarade jag lågt medans jag vaggade henne fram och tillbaka. "It's okay.", sade jag igen. 

 

"He's such an idiot.", kommenterade Linn medans hon drog av sig sina kläder för att sedan lägga sig ner bredvid mig i sängen. "I don't know was I saw into him to be honest.", hennes ord fick mig att le, det betydde bara att hon äntligen hade insett vilken idiot han faktiskt var. 

"Don't worry, honey.", hon la sig bredvid mig under täcket och la huvudet på min axel. "Just forget that idiot." 

Hon kollade snopet upp på mig och log med sitt fina leende medans hennes läppar letade sig till mina, hon gav mig en lätt puss och fnittrade till. "I have.", hennes kyssar plaserades ner mot min hals och fortsatte sedan ner mot magen. 

"I just love you, Harry. Just you, forever.", hon reste sig upp och mina läppar mötte hennes i en passionerad och intensiv kyss, när våra tungor sen möttes så förstod vi båda vad som skulle hända och detta skulle bli den bästa natten på väldigt länge, jag bara kände det på mig. 

---

Hohoho, oooh. Käärlek!! Nu får vi bara hoppas på att Carl låter dom vara, vad tror ni? ;) Kommentera hörrni!