take chances, chapter 16

Tidigare;
"Yes, I missed you guys today.", flinade Katelyn till oss alla fyra som stod vid dörröppningen. Louis och Patricia hade redan satt sig i bilen. "See you tomorrow, yes!"
"Can't wait. A lot of work is waiting for us", kommenterade Liam med ett flin innan han vinkade en sista gång till Katie som nu var påväg ut från huset till den startade bilen som stod och brummade på garageuppfarten. 
Jag var verkligen ytterst tacksam för att just Sony Music Entertainment erbjudit sig till våra management istället, om vi aldrig hade tackat ja så hade vi aldrig träffat så många nya producenter, låtskrivare och framför allt, våran nya bästa vän och familjemedlem, Katelyn.

Louis parkerade vid sidan av vägen och tittade menande på mig. Ett leende spred sig på hans läppar samtidigt som han djupt tittade in i mina ögon. Hans nyans på ögon gjorde mig avundsjuk i och med att jag alltid viljat haft blåa ögon, ja.. Han var så otroligt fin. 
"Thank you so much for the ride, Lou. It was really nice of you.", förklarade jag och öppnade dörren på bilen. Han nickade glatt och fuktade sina läppar med tungan, ännu en sak som var väldigt attraherande om man frågade mig. 
"Always.", flinade han och sänkte radion några stepp innan han fortsatte. "You're coming with us to London on Wednesday, I hope?", faktum var att jag faktiskt tänkt på att följa med, men varit osäker om dom verkligen ville ha med mig då jag förmodligen bara skulle vara i vägen och inte alls göra någon nytta eftersom jag visste att sådant fixade dom så bra på egen hand. Dom skulle spela in en musikvideo och gå på olika intervjuer inför deras kommande album, det hela skulle ta en vecka ungefär. 
"I'm not sure yet." osäkert bet jag mig i underläppen och avbröt inte ögonkontakten med Louis för ens en sekund, i dom där ögonen kunde jag verkligen drunkna. Louis såg en aning nedstämd ut till svaret, men istället för att fortsätta konversationen så hoppade jag ur bilen. "Once again, thanks for the ride.", log jag innan jag slog igen dörren. Louis vinkade på andra sidan rutan och jag kunde inte hjälpa att ett fånigt leende placerades på mina läppar. Denna dag och kväll hade definitivt varit bättre än vad jag någonsin skulle kunnat föreställt mig. Det var kul att umgås med Louis även på fritiden, jag skulle helt klart kunna fortsätta med det, om det nu var så enkelt. 
 
Eftersom ytterdörren var olåst så visste jag att min mor och far var på hemmaplan. Det fick jag även bekräftat när jag hörde röster ifrån köket, jag sparkade av mig mina Vans innan jag gick vidare in till köket där hela familjen satt, till och med Veronica. Mitt leende växte i ett ögonblick, när jag sedan såg deras upprörda miner så förstod jag att något var fel. 
"Hello.", sa jag provande och tittade med höjda ögonbryn på min familj som satt på utspridda platser kring det stora köksbordet. "What's wrong?", frågade jag sedan osäker när jag tydligt inte fick något svar ifrån deras sida.
"You can tell us, little girl.", beodrade pappa med ett tonläge jag inte riktigt var van med, han lät hård och bestämd samtidigt som en oro befann sig i den, för varje sekund som gick så kände jag mig bara mer och mer osäker. Jag bara lade huvudet på snedd för att bevisa att jag inte riktigt visste vad dom pratade om. Antingen så var det om att jag umgicks med Louis & grabbarna, eller om gårdagens händelse. "What really happend yesterday at Collin's?", frågade han sedan. Min blick fästes direkt på Veronica som minade något som ett förlåt. Jag antog att hon berättat det hon visste om honom, kanske var det för en god sak, men ändå var jag inte riktigt tacksam. Jag ville inte att någon skulle göra en sån stor grej av det hela, men enda sedan min systers död så var jag den enda tjejen dom hade kvar som bodde hemma, vilket bara har resulterat till överbeskyddning av olika slag. 
"Nothing special.", mumlade jag och tittade ner i golvet. En svag suck kom från pappas mun och jag kände hur de alla tre iakttog mig varsamt, en sits som endast var obekväm. 
"Did he hurt you?", frågade mamma, en aning lugnare - men fortfarande oroligt. Jag kom då att tänka på gårdagen igen, orden han sa till mig gjorde så otroligt ont i mitt hjärta. Även om jag hade bekämpat hat från massor av Directioners på internet under en lång tid nu, så gjorde det dubbelt så ont att höra saker i verkliga livet, jag var verkligen svag för hårda ord som kastades rakt i mitt ansikte. Några envisa tårar rann ner från mina kinder och inom minuten så var jag inne i mammas varma famn. 
"What did he do? tell me and I'll kill him.", det var varken mor eller far som öppnat munnen denna gång, det var min storasyster, min finaste Veronica som tagit över konversationen. Jag kravlade mig ur mammas trygga armar och tittade på min pappa och syster som fortfarande satt på samma plats som tidigare. 
"He..", stammade jag fram innan jag tog modet till mig att fortsätta. "He told me how awful our sister was when she was alive, how much better I was and so on. I became angry and started to scream on him, then he.. hited me.", det sista sa jag med små ord, innerst inne hoppades jag på att dom inte skulle höra det egentligen, men självklart gjorde dom det. 
Rasande hörde jag hur en stol åkte bak och snabbt stod pappa upp, hans ögon var mörka av hat och utan ett ord så gick han ut ur köket. Till min egna förvåning så följde jag efter och tog hastigt tag i hans arm som svingade fram och tillbaka, han stoppades och tittade djupt in i mina ögon. Jag kunde direkt märka att han var arg. Det var sällan min pappa blev riktigt arg, men när han väl var de så var det allvarligt. 
"Please dad, don't.", bad jag och satte mig på knä ner på golvet, fortfarande med handen hårt om hans arm. Jag ville inte att han skulle göra saker värre än vad det redan var. "Please let it go.", grät jag och märkte hur han slappnade av lite i alla fall. Med sin lediga arm tog han upp mig på fötterna igen och tog in mig i en hård kram. 
"No one will ever hurt my princess, I can't lose one more that I love.", mumlade han mot min panna medans han svagt pussade på den. Trots mina tårar så kunde jag inte låta bli att småle bakom det stela ansiktsuttrycket. 
"You will never lose me, daddy. Please just get over it, I'm happy anyway. I have my friends, you know.", förklarade jag och jag kände hur pappa skrockade lite då hans bröst hoppade upp och ner. 
"Luke, Jonahan and Patricia?", frågade han och släppte taget lite om kramen, men det var fortfarande omöjligt att ta sig ur den, han var nästan en halv meter längre än mig och även han var muskulös. 
"And Louis, Zayn, Niall, Harry and Liam. Those boys are really good, I know what I promised you but please, I really like them as my friends and..-"
"They are great boys, sorry for my overreacting before, of course you can be friends with them.. It will just be hard for me if one of them would hurt you, it's my job to always be on their side, but as your dad I expected to be on your side, you know?", avbröt han och klämmde åt sina armar lite mer, som om jag skulle försvinna när som helst. "But why do you don't want me to talk to Collin? or at least his parents?", frågade han sedan och tittade ner på mig. Jag bara skakade på huvudet och la det sedan på hans bröst istället. 
"I'm done with him, I don't wanna have something with him to do anymore, just let it be.", svarade jag enkelt och bara lyssande på pappas hjärtslag under tystnad. Collins ord och slag krossade mig långsamt inuti så fort jag tänkte på det, så klart. Men samtidigt så ville jag inte att någon annan skulle få veta det. Jag antog att den känslan skulle försvinna med tiden, som allt annat. 
"Come on sis, I'm here tonight, Philip is out of work so I staying for the night. Mom has bought two Ben & Jerry's to us, what are you saying, Pretty Little Liars marathon?", föreslog hon när hon kommit ut till hallen där pappa och jag nu stod. Jag log i hans armar och slet mig sedan loss för att titta på min vackra syster med de blonda håret och de blåa ögonen som magen bara växte på, jag kunde verkligen se fram emot tills dagen kom då jag stod där, med min systers barn i famnen. 
"Sounds perfect.", log jag och nickade med huvudet, hon visste precis vad man behövde om man var ledsen. Vi trippade upp för den eviga trappan och kom sedan upp till övervåningen där de fem olika rummen befann sig varav ett var mitt. Vi slog oss snabbt ner i sängen och eftersom jag var alldeles för slö till att koppla datorn till TVn så fick vi helt enkelt se serien på den lilla skärmen, men inte gjorde det något. 
Plötsligt plingade min mobil till, jag trodde först att det var ett meddelande men när jag tittade på skärmen så fick jag syn på att det var Twitter, en notis om att någon nämnt mig i en Tweet lyste upp, det var inte vem som helst heller, det var Louis. 
 
Louis Tomlinson @Louis_Tomlinson
@Katelyn-Ross @Pattiehattie thank you for today girls. Me and the lads had fun.. See yah soon :) xx
 
Jag log lite innan jag sedan bestämde mig för att svara den. Veronica såg tweeten snabbt efter mig och hennes leende spred sig även där. Jag kunde nästan läsa hennes tankar, hon förstod redan att jag nästan gillade honom vad jag läste på hennes ansiktsuttryck i alla fall. Som små var jag och Veronica inte alls så tajta, vi var snarare ovänner och hon stod alltid på Katherines sida, men med åren hade vi båda växt upp och insett att vi behövt varandra, och jag var ytterst tacksam över att jag hade henne, min storasyster. 
 
Katie @Katelyn-Ross
@Louis_Tomlinson thank for the best day for a while, really. Nice to win over you ;) See you 2morrow. 
-
Jag vaknade av att den eviga väckarklockan ringde. Trött drog jag fingret tvärs över skärmen för att få tyst på pipandet, sedan var det bara att bege sig upp. Eftersom jag var ensam i sängen och datorn stod på skrivbordet så förstod jag att jag måste ha somnat igårkväll och att Veronica var inne hos sig. Jag struntade i det och gick istället för att göra mig i ordning. 
Dagens planer var att följa med killarna på en PhotoShoot till deras omslagsbild till albumet och sedan så var planerna sådanna att vi skulle dra och äta någonstans eftersom vi antagligen skulle vara väldigt hungriga efter flera timmar av posering och tillgjorda leenden framför kameran, åtminstonde killarna. 
Som dagens klädsel fick det bli ett par slitna shorts med halva hål i, ett svart slags linne med en jeansjacka över, vi hade i alla fall tur med vädret då solen sken utomhus, även idag. 
Håret lät jag vara naturligt lockigt men i ansiktet gjorde jag en del förändringar, jag tog på mig ett enkelt läppglans medans jag målade till ögonen lite med en mascara, sedan var jag klar för dagen och en jobbdag tillsammans med mina fem vänner. 
 
"Hey Katie!", jag möttes av tre taggade killar i dörröppningen till studion, det fanns ingen tvekan om att dom var exalterade till dagen. Jag förstod att det var ganska stort för dom att deras ansikten som togs på bild idag skulle senare sättas som skivomslag som skulle säljas runt om i hela världen. Zayn, Niall och Liam var det som kom ut igenom dörren när jag fortfarande bara hunnit gått halva vägen fram. 
"Louis and Harry is already there, they went directly there after breakfast. Can we take a ride with you?", frågade Liam lite generat och nickade menande mot min vita bil, jag log stort åt dom när jag sedan flinade lite. 
"Nah, I think you can go there.", jag stannade upp i mina rörelser och lika så gjorde de tre häpnade killarna framför mig. 
"Well, I think it's to dangerous with the fans and stuff but we can take a cab of cours..-", Zayn lät ganska så allvarlig när han sade det så jag antog att det hade trott på mina ord. Vilket fick mig att brista ut i skratt, jag var dock ensam om att skratta då de andra mest såg frågande ut.
"I'm kidding, boys. Of course I can drive you, stupids! Come on, jump in.", förklarade jag och tröck sedan på bilnyckeln och bilen öppnades. Ett svagt skratt ifrån Nialls sida hördes bakom min rygg, vilket fick mig bara att flina ännu mer. 
 
"So are you going to catch Louis now, then?", frågade Niall lite retsamt medans han la en hand på min axel. Jag tittade förvånat på honom i backspegeln och såg hur han och Liam flinade mot varandra, jag sneglade sedan på Zayn som också satt och flinade åt något, förmodigen samma sak. 
"Uhm.. Don't think so, I'm not ready for a relationship yet and he doesn't seems like me in that way.", sa jag självsäkert och fokuserade på vägen igen, om bara fem minuter skulle vi vara där och då skulle jag antagligen slippa dessa pinsamma frågor. 
"Are you crazy? He like you pretty hard, Katie. And you would be proud of that because Louis doesn't like girls just like that, they must be special for to get him fallen.", det var Zayn som öppnade munnen och även om jag inte riktigt trodde på deras ord så kunde jag ändå inte låta bli att bli varm inombords. Något, djupt där inne skrek ut att det skulle kunna vara sant, jag behövde bara lita mer på min självkänsla, för det var ju faktiskt så att jag haft känslor för Louis ganska så länge nu, jag hade bara inte vågat erkänna det för mig själv förrän nu. 

GOOD JUUL FINASTE NI! ♥ även om ni kanske inte läser detta på just julafton så kan jag ändå lägga ut den, och jag hoppas ni gillade kapitlet också, hihi. 
Kommentera gärna ! :) 
 
 

Jag måste säga att du blir bara bättre och bättre på att skriva hela tiden. Man märker hur du utvecklas! :D
Jätte bra del också, så klart! God jul. <3

Svar: Åh denna kommentar gjorde min kväll/natt! Really! hihi. Bästa du, tusen tack å hoppas du fick en underbar jul! <3
My Wesström

Åhh!! Detta kapitlet var superbra My!! Du är bara bäst på att skriva!<3 Kram! Ps: God Jul!

Svar: kafkemflm tacktacktack blir så glad, verkligen. Varje jäkla gång! hahaha! kramis <3
My Wesström

Åh det här kapitlet vart ju som en julklapp hihi. ♥ Verkligen längtar till nästa och hoppas det kommer inom kort. Du är så duktig på att skriva, kom ihåg det och var stolt över dig själv. ♥ Serien blir bara bättre och bättre. Kram Frida :)x

Svar: Den kommer imorgon sötnos!! Tusen tack och DU kan va stolta över att dina kommentarer alltid glädjer mig, bästa du <3
My Wesström

GOD JUL! Haha, klart man tittar in på julafton för att läsa ;)

Svar: haha, glad jag bliir :D
My Wesström

MEEEER bästa!!!!<333 Gaah Louis och Katie är så perfekta tillsammans!

Svar: Gaah, taack :D <33
My Wesström

Vilken bra julklapp. Att du till och med uppdaterar på julafton och lika bra som alltid var det också!:D

Svar: Haha goos :) tack!
My Wesström

Nästa snälla älskar di novell

Svar: Kommer imon, eller senare idag .. Eller vad man säger ;)
My Wesström

Bra del, lääängtar till nästa!
God Jul <33

Svar: Hoppas du fick en riktigt bra jul sötis :) <3
My Wesström

hej du bäst god jul

Svar: Hej bästa du! god jul själv
My Wesström

Hejsan. För er som gillar one direction noveller så har jag precis startat upp en ny. Kika gärna in: www.1directionnovell.devote.se

Kram :)

Yes, så bra!!! Som en försenad julklapp! 😄👍❤️😘

Svar: Hahaa glad att du gillade det!! <3
My Wesström

Skulle du eller dina bloggläsare vara intresserade av att köpa "Our moment"? All information finns på min blogg :D
God Jul!
http://valentine.devote.se/blogs/27798012/naagon-som-aer-intresserad-av-att-koepa-denna--our-moment.htm

Nästa snälla älskar di novell

Du är så otroligt bra och jag kommenterar alltid lika och det är så tråkigt för jag vill ge dig speciellt fina ord i varje kommentar :(

Svar: Bara genom att kommentera gör du mig glad gosis<3
My Wesström




Kom ihåg mig?