take chances, chapter 6

Tidigare;

"Hi, Katie. Nice to meet you.", sa han när jag öppnade dörren. Han log ett leende som faktiskt var ganska gulligt och han såg inte helt dålig ut faktiskt. "Nice house, it's like mine. I've also a big one.", kontrade han med ett litet flin. Jag himlade med ögonen och kom att tänka på min tidigare tanke - skrytsam. Något han redan verkade vara innan vi ens sagt hej. 

"Yeah, shall we go?", frågade jag och tog min handväska. Han nickade och sträckte ut sin hand. För att inte verka ointresserad tog jag emot handen och hand i hand gick vi emot hans röda, stora bil. 

---

Dejten gick över mina förväntningar bra. Vi hade varit ute och ätit, bråkat om vem som skulle ta notan till den dyra restaurangen så var Collin några tusen fattigare, något som inte verka påverka han så mycket alls. Vi hade avslutat den underbara kvällen på en parkbänk vid sidan av Manchester där vi kunde prata enstört. Det var fel av mig att säga att det kändes helt rätt när det bara var första dejten, men jag kunde gladerligen erkänna att det kändes bra att sitta här med Collin. Han hade rika föräldrar som mig och förstod precis vad jag gick igenom, hela ensamhetsgrejen. 

Vädret hade vi verkligen tur med, det var en underbart vacker solnedgång på himlen och med det sagt så insåg jag då hur mycket klockan faktiskt blivit. Tiden hade bara runnit iväg och jag skulle tyvärr behöva avsluta denna dejten då eftersom jag hade en dag på jobbet som väntade imorgon, jag såg dock inte det som något hinder då jag redan älskade mitt jobb och att sedan få sådanna fantastiska kollegor som jag fått gjorde inte saken bättre. 

"Collin, the clock is a bit much than I thought and I have to work tomorrow.", sa jag lite tyst och kände hur min nyans på kinderna ändrade färg från vit till ljusrosa. Han nickade förstående och ställde sig upp ifrån den bruna bänken medans han räckte fram handen. 

"Let's go then. I'll take you home."; han log ett gulligt leende medans han tittade in i mina ögon. Snabbt tog jag tag i handen och tillsammans gick vi emot hans bil som stod parkerad en bit bort. "I had fun tonight.", sade han medans vi gick. Jag nickade instämmande medans ett litet osäkert leende spred sig på mina läppar. 

"Maybe we can hang out sometime? like.. Soon?", föreslog jag då jag faktiskt haft kul idag. Han tittade intensivt på mig innan han sedan sprack upp i ett leende han med. Hans hand i min klämdes åt lite till och tillslut öppnade han munnen. 

"Yeah, I'd love to.", svarade han medans han öppnade bildörren till mig, raskt hoppade jag in medans Collin joggade till förarsätet på andra sidan. 

 

"Tomorrow then?", frågade han och la sina stora händer om min midja. Jag nickade glatt och slöt mina ögon för ett ögonblick. När jag precis skulle öppna dom igen så insåg jag att hans läppar var pressade mot mina, Collins läppar nuddade mina. Jag putade försiktigt tillbaka med mina läppar medans jag kände något mjukt toucha min överläpp, hans tunga. Utan att ens ha någon aning om hur man gjorde så öppnade jag försiktigt munnen några centimeter och kände hur våra tungor matchade med varandra. Jag hade inte bara fått en underbar dejt, jag hade även fått min första riktiga kyss. "Thank you for tonight, see yah.", sa han och vände sig om. Jag gjorde detsamma och klev in igenom dörren där jag förväntat mig lugn och ro, men istället hördes höga toner ifrån vardagsrummet. Luke och Jonathans röster gick inte att undgå, inte heller Patricias, men vem var den andra?

Utan att ta av mig skorna klampade jag in i vardaagsrummet och såg hur mina tre bästa vänner satt och spelade familjespel med.. Veronica? åh herregud, var det verkligen min egna syster jag såg? 

"Hi hun, nice to see you! Heard that you've been on a date, huh?", skrattade hon och ställde sig upp ifrån stolen. Jag tittade chockat på henne innan jag rusade in i hennes armar. Jag hade inte sett henne på flera veckor och hon hade inte bara ändrat hårfärg från blond till brunt, hon hade även fått en större mage, något som inte hade synts till på TVskärmarna. 

"Oh my god.. Veronica, what is this?", jag pekade dramatiskt på hennes uppsvullda mage. Hon flinade lite lätt innan hon försiktigt klappade den några decimeters stora magen. Hur kunde jag ens missat något sådant, och varför hade hon hållt det inne?

"I haven't told mom and dad yet, I've wanted to have it as a secret as long as possible. I'm in the fourth month now and I think it's time to tell you this. You'll be an aunt about five month ago, honey!", utbrast hon och sträckte ut sina armar. Jag kastade mig i dom och skrek ett glädjetjut. Min kärlek till barn hade alltid funnits där och efter denna nyhet kunde jag knappt bärga mig ifrån att få egna små knytten springa omkring vid mina ben. 

"I know that our parents are very busy now and everything goes well for them, that's why I didn't told you lately.", fortsatte hon och slog sig ner på stolen igen medans Luke, Jonathan och Patricia bara satt och beundrade våran syskonkärlek. Jag var dock inte snål av mig så jag hade alltid delat med mig av min syster till mina tre bästa vänner, Veronica räckte till oss alla och hon tyckte om de alla tre som sina egna syskon. Vi var som en familj allihopa så att säga. 

"Are you going to be home tonight? mom and dad are working, again.", jag himlade tröttsamt med ögonen medans jag slet av mig mina höga klackskor. Hon nickade en aning och sköt bort lite hår ifrån sitt numera bruna hår. 

"Yeah, I'll do our three siblings company when you're out and working.", skrattade hon menande och tittade mot de två killarna och tjejen framför sig. Luke log flinande medans Jonathan satt intresserat med sin telefon framför sig. 

"So tell everything about your date tonight, then. What's his name first of all?", log Veronica roat och tittade uppmanande på mig. Jag satte mig i soffan några meter bort och tittade drömmande upp i taket. 

"His name is Collin Andersen, black hair and a wonderful personality. I like him a lot.", tystnaden spred sig över rummet och jag tittade då upp mot de fyra människorna som satt vid allbordet längre bort i rummet. Veronica satt som fastfrusen på sin stol medans de andra bara tittade konstigt på henne. 

"What's wrong?", frågade jag orat när jag märkte hur underlig hon blev direkt. Hon skakade dock bara bort det och med det förstod jag att hon inte ville prata om det. 

"Nothing, I'm glad you're happy. But I'm really tired.. Have to go.", mumlade hon och nästan sprang ut ur rummet och upp för trappan där en liten lägre smäll hördes, hennes rum var stängt och kvar satt jag tillsammans med tre lika oförstående vänner.  

"Well, I'm working tomorrow so.. I'll not be late.", log jag och traskade ut ifrån rummet med en fart jag med, den förvirrade känslan inom mig fanns fortfarande där när jag stängde in mig på mitt rum och gick vidare in till mitt eget badrum för att göra iordning mig för natten. 

 

Ett tjut spred sig över huset och med ett ryck var jag uppe ur sängen. Jag tog yrvaket upp mobilen för att stänga av larmet då jag insåg att det inte alls var ett alarm, istället var det Liams namn som stod på displayen. Hektiskt tittade jag på klockan och fick en chock när den stod på 10.45AM. Fan, jag hade gjort det jag absolut inte fick göra - försova mig. 

"Hi Liam, I'm so sorry for this. I'll be in the studio about twenty minutes, are you okay?", frågade jag stressat men pustade ut en aning när jag hörde hur han skrockade lite. Jag reste mig upp från sängen, höll mobilen mellan örat och axeln när jag sedan drog åt mig ett par svarta jeans som hängde över stolen. 

"We're all alright, we were just wondered where you was so something didn't had happend on your way.", sa han och lät lugn i rösten. Dom där killarna verkade näst intill aldrig stressa dom inte, verkade det som. Jag slängde en blick över till fönstret då jag hörde hur det smattrade mot mitt fyrkantiga stora fönster. Regnet hade tagit över England och det riktiga sommarvädret var här. Jag suckade, satte på mig en lila BH och drog sedan på mig en varm vinröd stickad tröja. 

"Okay, good. I'll be there soon, Liam. Promise. See you in fifteen minutes, yeah?", utan att han ens svarat så lade jag på. Kutade till spegeln där jag satte upp håret i en väldigt slarvig boll, mitt på huvudet. Sminket sket jag fullständigt i då det ändå skulle försvinna så fort jag gick ut eftersom regnet såg allt annat än trevligt ut. Jag nöjde mig med att tvätta av mig ansiktet och satte sedan på mig ett par av mina alla svarta Ray Ban för att täcka mina trötta ögon. 

Jag brydde mig inte alls om att alla andra sov just nu, jag hade bråttom och jag hade försovit mig tredje dagen på jobbet. Lyckat Katie, riktigt lyckat. Hur som helst kunde jag inte ta på mig mina klackskor idag, aldrig att jag skulle hinna springa med dom. Istället räckte jag åt mig ett par gamla, slitna och svarta converse som blev perfekt till både detta väder och min klädsel. Utan ett ord så tog jag på mig en tjock regnacka och sprang ut i det odugliga vädret. Som tur var så låg studion bara bakom husknuten och några gator ner, så fem minuter senare slog jag in koden och skynade mig in till värmen igen, det var först då jag kunde pusta ut på riktigt. 

"Well, well, well.. Aren't Katelyn Ross a bit late, huh?", kommenterade Louis flinande när han passerade vakterna med sina fyra bandmedlemmar som släptåg. Jag himlade med ögonen och la armarna i kors på bröstet. 

"I'm sorry but I overslept. I didn't even eat breakfast, guys. Come on!", muttrade jag och knäppte upp den ljusblåa jackan som hjälpt den mestadels på min överkropp att hålla sig torr. 

"It happend to us all sometime, don't worry.", sa Zayn lugnande och hjälpte mig av med jackan. Jag tackade vänligt och gav Louis en sur blick innan jag gick vidare till studion. När jag dock märkte hur svårt Louis hade det att hålla masken ifrån att skratta så kunde jag bara inte hålla mig ifrån att öppna munnen och ge ifrån mig ett hysteriskt skratt jag med. 

När vi äntligen lugnat oss allihopa så tittade jag än en gång utsäktande på dom, men denna gång ville jag inte ursäkta min sena ankomst, utan denna gång mitt utseende. 

"Okay guys, I know what you're thinking. I'm awful and everything, I know. But please don't complain. I'm a girl after all.", mumlade jag och sträckte frustrerat ut händerna framför mig eftersom jag visste hur de alla fem tittade nyfiket på mig. 

"Don't even say that, Katie. You're beautiful. You don't have to wear make up at all.", jag blev inte förvånad över Louis komplimang, men jag blev väldigt glad över att han sagt det. Det var faktiskt bland det finaste någon någonsin sagt till mig och det fick faktiskt mig att känna mig speciell. Jag log åt hans håll medans Niall klappade sina händer och skrattade retfullt samtidigt som han nynnade på någon av deras låtar. 

"Shut up, Nialler.", mumlade Louis och kastade en kudde rakt i ansiktet på den irländska pojken som fortsatte att skratta. 

"So.. Katelyn, tell us about your date last night?", frågade Harry nyfiket och tittade beundrat på mig. Jag blev generad av att alla tio ögonen var riktade mot mig. 

"Uhm.. Come on guys, we're supposed to work now, we have a lot of things to do.", konstaterade jag i ett försök till att byta ämne, men så lätt skulle det nog inte bli då alla fem skakade på sina huvuden. 

"It can wait.", log Liam och la armarna i kors. Jag suckade och blundande en aning för att lugna ner mig lite. Jag kände ju egentligen inte dessa killar så värst bra mer än Louis då, men jag kände att jag hade en bra relation till dem alla och dom förtjänade att veta. Men jag orkade inte gå igenom detalj för detalj så jag tog det ganska så kortfattat. 

"Yeah.. He picked me up, drived me to an expensive restaurant, pay our food, went to a park and looked at the sunset, then he drived me home.", jag ryckte på axlarna och försökte att inte göra en sådan big deal av hela grejen. Alla utom en satt intresserat med blickarna mot mig, Louis tittade frustretat ner i telefonen och tummen avslöjade honom att han var inne på Twitter. Resten satt som fyra tjejer och väntade på att jag skulle avsluta. Men när det förstod att jag inte skulle säga mer än det så sträckte Niall lite på sig och frågade frågan jag visste skulle komma. 

"Did he kiss you?", jag tittade på Louis som fortfarande inte tittade upp ifrån sin telefon, men jag märkte hur han svalde hårt och ansträngde sig för att inte titta upp. Vad var det egentligen med honom? kanske hade han läst något om Eleanor som han inte ville läsa, tänkte jag då. 

"Yes, we kissed.", svarade jag med ett leende och de alla fyra apploderade och Zayn som satt bredvid mig klappade mig vänskapligt på ryggen. 

---

Varför reagerade Veronica som hon gjorde när Katie berättade Collins namn? och vad var det med Louis? hmm ;) 

Kommentera så kommer nästa innan ni ens hunnit blinka! typ.. 

 

 

Awesome del!! As usaul..:)

Jättebra!! Åååå jag vill veta varför Veronica reagerade så där!

Alltså jag vill nästan kasta bort Collin så det kan bli Katie och Louis hahah ^^

MEEEEEER!<3

Åh wohoo det har kommit ett nytt haha! Klickade in på din blogg det första jag gjorde när jag kom hem och möttes av ett nytt kapitel, det gjorde min dag. :) Så spännande det är alltså, längtar till nästa men hoppas Kat och Louis blir tillsammans hehe. Glöm inte att du är G-R-Y-M på att skriva och jag längtar till nästa, keep going! :)x

Jag litar inte riktigt på Collin.... Aja jag längtar till nästa kapitell♥ Du har ju talang♥

åh vad spännande hoppas nästa kommer ut snart

Grymt, du gjorde min dag. Nu kan jag sova gott!:)

Grymt hoppas därimot på louis

åh dina noveller blir bara bättre och bättre! :) älskar dom

meeeerrrr

ÅÅÅHHHH jag dör vad bra!!

när ska man få veta mer om att hon sjunger och när ska killarna få veta (jag är jätte spänd på att få veta mer om det).

Hallå! Louis det är bara att erkänna det! Katie och Louis sitter i ett träd! P-U-S-S-ar varandra!

Åh, såå j*vla bra! Längtar tills nästa... 👌😙💜

Åh, såå j*vla bra! Längtar tills nästa... 👌😙💜

snälla skriv nästa

Nej herregud Veronica ka väl inte känna Collin?! :o
Asbra iallafall!!