Det senaste fyra veckorna hade varit otroligt händelserika. Jobbet med mina nyblivna bästa vänner gick väldigt bra och jag kände mig verkligen som en i gänget omkring deras närhet, mycket tack vare Louis som nog var den jag stod närmast av alla fem. Veronica hade lämnat huset utan någon som helst förvarning och lämnat mig som vanligt hemma i det tomma huset. Min syster hade vägrat att berättat vad det var för fel med Collin, men en sak jag visste va i alla fall att han inte var gillad ifrån hennes sida. Patricia, Jonathan och Luke var som vanligt där när jag behövde dom och ingenting var egentligen förändrat, den enda skillnaden var nog att för fyra veckor sedan var jag en blyg, osäker och okysst singel tjej. Blyg och osäker var jag i och för sig fortfarande, men okysst och singel skulle man nog inte säga att jag var vid det här laget. Jag och Collin hade under några veckors tid träffats och trivts i varandras sällskap, något Patricia självklart varit väldigt stolt över då det var hennes förtjänst att vi lärt känna varandra från första början, och visst hade hon rätten till att vara glad, jag dömde henne inte. Något jag däremot behållt var min stolthet till min oskuld. Redan vid tidig ålder förklarade min mor om för oss att vara rädd om den och att den första gången skulle vara speciell, med Collin kändes det inte rätt helt enkelt, inte än. Om det var för att det just var för att det var han eller att jag helt enkelt inte var redo ännu visste jag inte. 

 

Både grabbarna och jag hade ikväll en ledig helg att se fram emot. Två veckors jobb som hade hållt till i London med intervjuer, musikvideon och andra evenemang så förtjänade vi verkligen denna välbehövliga helgen. Det hade dock varit en upplevelse att se hur dom jobbade när de inte var i studion, det var till min förvåning ingen skillnad ändå då dom var precis lika galna som vanligt - oavsett vart dom befann sig. 

För första gången under min jobbtid tillsammans med One Direction så kunde jag öppna dörren in till studion utan att möta två stora, läskiga män framför mig. Dom var vanligtvis väldigt trevliga, ingen snack om saken. Men just nu behövde jag tiden för mig själv och få göra det jag älskade i min ensamhet - sjunga. 

Beviset att jag var ensam i huset var ju just att vakterna inte befann sig på sin plats, där inge vakter fanns, fanns inte killarna. Så enkelt var det.

Jag gick långsamt emot rummet där gitarrer, pianon, baser, trummor och andra instrument och tillbehör befann sig och genast slog jag mig ner på min plats som under tiden vi jobbade var Nialls lilla rastplats. 

Idag hade jag faktiskt inte orkat göra någonting alls med mig själv. Håret var som en enda röra även om lockarna var där dom skulle. Jag hade en gammal t-shirt och ovanpå en slapp skjorta. Sedan hade jag mina korta skorts som underlättade en hel del då solen låg på ut över Manchester. 

Jag tog upp gitarren som var på vänster om mig och slog in några akord, sedan började jag sjunga på en gammal favorit, 'How to save a life' med The Fray och stängde ute allt och alla, nu fanns det bara jag, gitarren och sången.