everything about you, del 19

Linns Perspektiv;

"Hey, cous. How are you?", Eleanor log som vanligt och för ett ögonblick så såg det ut som att hon faktiskt släppt allt bakom sig och fick nu tillbaka sin trygga ansiktsform.

"I'm fine.", ljög jag och backade ett steg bakåt. 

"I should go now, but see you later.", han gav Eleanor snabb puss på munnen när han sedan hoppade in i den svarta bilen med de två vakterna. Den tredje stannade med oss. Jag tittade osäkert på honom men El hann öppna munnen före mig.

"It's no problem. He's kind.", han tittade mot oss med ett vänligt leende vilket fick mig att tro på hennes ord. Han nickade och jag tänkte precis fråga vart vi skulle ta vägen när hennes mun spändes och hennes ögon spärrades upp. "Oh, shit. Don't look back.", men innan hon hann säga meningen klart så hade jag redan vänt bak mitt huvud och sett vad hon menat.

---

 

Jag blev till en början stel. Vad skulle hända nu? vad skulle jag göra nu? sedan kom modet, från helt ingenstans. Hon hade ännu inte lagt märkte till mig men det skulle det bli en ändring på tänkte jag. Jag gav Eleanor en sidoblick och hon förstod nästan irekt vad jag skulle göra, trots det så hindrade hon mig inte. Vilket bara var skönt. Jag gick med långa steg fram till kvinnan som jag skämdes över så himla mycket, kvinnan jag i hela mitt liv kallat för mamma. 

 

"Mamma?", hon hoppade till av rädsla och gav mig ett osäkert leende. "Vad i hela helvetet håller du på med?"

"Hej vännen. Uhm..", hon tvekade en stund. "This is my friend, Ian. He's very nice and.."

"Jag skiter i vem det är. Jag skiter i dig nu. Du har ljugit för mig, för pappa och för alla. Jag förstår nu varför du var så jävla exalterad till att åka hit, du ville träffa din nya jävla pojkvän. Alltså, snälla. Väx upp för i helvetet. Du kan bara dö, jag hatar dig så jävla mycket.", efter alla de hårda orden jag ropat ut så kände jag en skuld, en ångest. Hur kunde jag säga så till min egen mamma? hur som helst så förtjänade hon det, just nu. 

Hon tittade med en skeptisk blick på mig och sedan suckade hon. Men jag gav mig inte, med tårarna i ögonen som jag snabbt blinkade bort så stirrade jag ännu mer på henne. "Vem ska berätta detta för pappa? du eller jag? eller vill du kanske att det ska bli som förra gången?", jag lät hård. Kanske för hård, men det kunde bara inte hjälpas. 

"Pappa vet förmodligen redan om det här. Han må vara för snäll ibland, men han är också väldigt smart. Du måste förstå att..-"

"Du är sjuk i huvudet. Det är aldrig okej att vara otrogen och du är det stup i kvarten. Snälla, bara försvinn ur min åsyn och jag vill helst aldrig mer se dig, aldrig.", jag vände mig om men hejdade mig när jag kom på att jag ännu inte var riktigt klar än. "Du klagar på att pappa förstör våran familj, men det är i själva verket du som förstört allt. Det är du som är problemet. Dra och kom aldrig tillbaka till våran familj igen. Du förtjänade aldrig en andra chans, men som du själv sa, pappa är för snäll." 

Jag vände på klacken och gick fort bort från henne. Jag kunde höra hur hon skrek något efter mig i tårar men jag var stark nog att inte vända tillbaka blicken, jag var trött på bortförklaringar, lögner och otrohet. Men jag hade med tiden blivit van. Det var inte direkt första gången någon svek mig på det här sättet. 

Trots att Eleanor inte förstod något av det vi sa så höll hon ett stadigt grepp om mig och drog sin hand fram och tillbaka på min rygg. Vi hade gått så att mamma var ur synhåll så jag slapp se henne. 

"I can't understand this about my own aunt. I thought she has learn something from the last time, but probably not.", hennes ord gjorde mig inte speciellt gladare men jag var glad över att hon alltid var så förstående. Hon hade iallafall sett med sina egna ögon vad som hade hänt, det behövdes inte många ord till att beskriva vad som faktiskt höll på att hända. 

"I'll just, go home and tell dad. Then I want to be alone, okay?", bad jag och hon släppte taget om mig och nickade förstående samtidigt som hon tittade på sin armklocka hon hade på armen. 

"Yeah, the boys interview probably end soon. See you home, sweetie.", vi gick åt olika håll och de få tårar som mot min vilja fallit ner slog jag ilsket och fort bort. Varför gråta över henne? hon förtjänade inte ens mina tårar. 

 

"Pappa, vad gör du?", jag behövde inte ta många steg innanför dörren innan jag såg vad pappa var påväg att göra. Han var påväg att packa sina väskor. 

"Jag har pratat med El's föräldrar. Jag åker hem ikväll, jag packar ur mammas saker i huset så hon bara kan flytta ut sen när ni anländer hem igen.", jag rusade in i hans armar. "Jag trodde på det hon sa, men jag hade fel. Självklart skulle det hända igen." 

"Pappa, lämna mig inte här, ensam med henne. Jag klarar det bara inte.", snyftade jag och jag kunde nu inte låta bli att släppa ut tårarna. Han strök handen över mitt hår och lutade sig bakåt. Han tog bort de mestadels av håret från mitt ansikte och stirrade mig rakt in i ögonen.

"Jag klarar inte av att se din mamma med någon annan, inte än. Jag måste göra det här. Jag och El's föräldrar tar hand om företaget själv och hon får helt enkelt sysselsätta sig med något annat, jag tänker inte hjälpa henne längre.", han pussade mig i pannan. "Men som vi pratade om inatt. Det är alltid du och jag, gumman. Du är alltid välkommen hem men jag tänker inte heller hindra dig från att bo med din mamma, jag vet hur starka band ni har till varandra."

"Eller hade.", mumlade med huvudet vid hans bröst. "Stannar du inte ens och grattar Eleanor? du är oavsett vad alltid en i familjen. Det är mamma alla blir besviken på, inte dig.", han nickade och log ett krystat leende. 

"Ja, det vet jag. Jag får skicka iväg en hälsning till henne på hennes dag, och du får hälsa alla så mycket. Men jag åker ikväll.", det var inte någon idé att trotsa emot. Jag visste att om han bestämt sig för något, så blev det av, även om jag så bad på min bara knän om att han skulle stanna kvar, så åkte han ändå hem. Oavsett om jag ville eller inte. 

 

 

Harrys Perspektiv; 

Jag var väldigt nere och seg idag. Men jag visste att denna intervjun var viktig för oss så jag gjorde verkligen mitt bästa för att det skulle fungera. Vilket jag tyckte det gjorde också, killarna var lika glada som vanligt, det var inte bara en massa kärleksfrågor och intervjun rullade på bra, vilket fick mig att bli lite gladare också och för stunden kunde jag glömma allt som hade hänt. 

"Okay guys, just one more photos.", log den blonda intervjuaren. "Can I lying in your knees?", jag skrattade åt frågan och var absolut inte van vid att en sådan fråga skulle tillkomma. Självklart gick vi alla med på det och vi gjorde som fotografen sa åt oss att göra, det vill säga, hålal upp våra händer. 

"Thanks for you coming boys, it was very fun.", vi kramade om intervjuaren en sista gång och besvarade glatt det hon sa till oss. Vi gick sedan ut genom den lilla gångn och kom ut till allrummet där till vår stora förvåning ett välbekant ansikte syntes till. Hon log mot oss och gick fram till Louis. 

"Hey, El! should you don't meet Linn today and eat lunch?", Niall tittade fundersamt på sin klocka och sedan vände han blicken upp till henne igen. 

"She might a little bit problem with hers family today, she's very upset and want to be alone.", hennes leende på hennes läppar försvann då hon tittade på mig. 

"Okay, hope she'll be okay.", konstaterade Liam och tittade mot dem andra. 

"Yeah, absolutely.", klargjorde Zayn innan han fortsatte. "But, El. Then haven't you eat yet? or?", hon skakade lätt på huvudet. 

"Well, then you can eat some pizza with us!", hela Louis lyste upp och jag kunde riktigt känna hur lyckan från Louis sida spred sig över rummet. De var verkligen så perfekta för varandra och jag var så glad över att han träffade en sån snäll tjej som Eleanor. 

 

"Do you think that I can go and meet her now?", frågan bara flög ur mig och allas ögon vändes mot mig. Jag kunde se hur ett leende trängde sig fram på El's läppar och sedan ryckte hon på axlarna.

"I really don't know, she said that she want to be alone. But I guess that she want to meet you right now, she need someone who take care of her as not is her dad or mom.", yttrade hon och jag nickade vädjande på huvudet. 

"I take a cap to her. See you soon guys."

De alla gav mig ett litet säkrat leende och de ropade hej då i kör på varandra. Det var nästan skrämmande. 

 

Med raska steg gick jag upp på Eleanors uppfart, bilen var försvunnen så jag antog att hon kanske var ensam hemma. Jag hoppade upp för stentrappan och knackade nervöst på dörren. Till min förvåning så öppnade en man jag aldrig sett förut, han hade drag ifrån Linns ögon och näsa så jag antog att det var hennes pappa. Han log mot mig och innan jag ens han blicka så var jag inne i huset. 
"She's upstairs. Please talk to her, she's upset. She need you now, more than everything.", jag nickade åt han samtidigt som jag fort klampade va mig skorna och gick mot gästrummet som jag antog att hon sov i. Jag tänkte inte ens på att knacka utan jag bara slet upp dörren, och där satt hon. Lika fin som alltid, hennes ögon var röda och hon satt med en grå tröja. Helt sjukt hur en tjej kunde bli så himla vacker oavsett vad. Hon tittade chockat på mig när jag kom in, sedan vred hon huvudet så att blicken fastnade på golvet igen. 

---

Jaha, kanske lite tråkig del. Men inspirationen är inte så stor just nu men jag gör så gått jag kan! Hoppas ni gillar den lite iallafall, haha :) Nu är Harry där. Tror ni hon kommer berätta för honom? och kommer hon låta han stanna? ;) 

Tråkig del var det ja, den var ju super bra!!
Vad som än händer blir man så överraskad och det blir alltid bra på något sätt. superbra.

Åh, jättrebra! hon måste berätta!!!<3 tur att harry är där nu!<3

Sjukt bra!!!!!!!!
Hoppas hon berättar för honom :)
Meeeeeeeeeeeeeer ;)

Du är så duktig!! Du är helt enkelt bäst1:)<3.
Hoppas du skriver mer snart kanske tillochmed ikväll!:)
Isabella

Du är så duktig!! Du är helt enkelt bäst:)<3.
Hoppas du skriver mer snart kanske tillochmed ikväll!:)
Isabella

Omg ÄNTLIGEN FÖRSTÅR HARRY VAD INTE GE UPP BETYDER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :'D :'D

Ojdå... Did not see that one coming! :o
Men det var ju bra att hennes pappa äntligen bestämde sig för att lämna Linns mamma, då kommer nog Linns liv bli bättre med :)

Hoppas att de pratar ut med varandra nu!!

Jättebra, du skriver väldigt bra! Längtar tills nästa del. Hoppas hon låter honom stanna ^^

❤❤❤❤❤
MER!!!!! ❤❤❤

Meer❤

Längtar till nästa del! Hoppas hon låter honom stanna och att de får prata ut. Jättebra del!

Inlove med din novell! Nt långa kapitel men det gör inge då du har världens bästa uppdatering! Fortsätt så! xx