everything about you, del 20

Harrys Perspektiv;
"She's upstairs. Please talk to her, she's upset. She need you now, more than everything.", jag nickade åt han samtidigt som jag fort klampade va mig skorna och gick mot gästrummet som jag antog att hon sov i. Jag tänkte inte ens på att knacka utan jag bara slet upp dörren, och där satt hon. Lika fin som alltid, hennes ögon var röda och hon satt med en grå tröja. Helt sjukt hur en tjej kunde bli så himla vacker oavsett vad. Hon tittade chockat på mig när jag kom in, sedan vred hon huvudet så att blicken fastnade på golvet igen.

 
För varje gång jag gick steget närmere henne så såg hon bara mer och mer osäker ut, som om hon döljde något. Men vad som gjorde mig ställd var att hon inte sa emot att jag kom. Hon verkade egentligen inte ha något emot alls att jag var här. Tanken fick mig att le lite, även om det inte fanns så mycket att le åt just nu. Kanske för att jag fick se henne igen, men att veta att hon inte alls mådde bra kändes förjävligt faktiskt. Hennes ögon var röda och fuktiga, det kändes som hon skulle bryta ihop när som helst, och helst skulle jag vilja vara den som hon vågade gråta emot. Jag ville vara där för henne. 
"Hey, Linn.", sa jag försiktigt. Hon nickade lite på huvudet men hade fortfarande blicken fäst vid golvet. "Eleanor told me that you're here. I don't want you to be alone when you're upset, it's the worst feeling ever."
Hon tittade då upp på mig. Hennes ögon drunknade i lögner, svek och tårar. Även jag kunde se det. Jag slog mig ner på sängkanten och innan jag förstod det själv så befann sig Linn i mina armar och jag tyckte att jag kunde tyda några snyft ifrån hennes sida. 
"I'm just.. Glad that you're here. You and not anyone else.", hennes ord fick mig att hoppa av glädje inifrån, dock försökte jag inte visa så mycket utav min glädje på utsidan. Kanske vore det helt fel tidpunkt för det. Därför besvarade jag min omfamning och kände hur hon sakta men säkert lugnade ner sig. 
 
Linns Perspektiv; 
Att se att det var Harry som kom in genom dörren gjorde mig både lite chockad och glad. Fast samtidigt inte. Jag visste varken ut eller in, men en sak som jag visste var att jag faktiskt behövde Harry nu. Även om det var jobbigt och svårt att erkänna det för mig själv så visste jag innerst inne att det bara var Harry som fick mig må bra. Han var den trygga punkten i mitt liv som jag verkligen kunde vara mig själv med. Jag kunde bara inte hjälpa att jag slängde mig direkt in i Harrys armar, det var en sån otrolig känsla inom mig. Men att sedan känna att han besvarade den ännu hårdare gjorde inte känslan bättre. Jag insåg nu hur mycket jag hade saknat hans kramar, hela han. 
Jag ryggade bak mig så våra ögon kunde bötas. Han stirrade rakt in i mina ögon med sina gröna ögon. Hans hår som vanligtvis brukade vara gömd bakom en mössa stod rakt upp och jag hade aldrig sett han så.. Naturlig. Han var så vacker. 
"What have El told you? everything?", han skakade på huvudet, vilket gjorde mig lite förvånad. Jag hade hoppats att hon hade berättat det mesta iallafall, så jag slapp göra det nu. 
"No, she just told me that you're upset. That's all.", självklart skulle det vara så. Nu ville han såklart veta sanningen. "I want that you tell me everything. I hate to see you like this and I maybe can help you." 
"You can't buy this whit money, it's family problem.", konstaterade jag. Men jag kunde inte låta bli att känna mig en aning divig där. Men just nu kunde det inte hjälpas. Just nu kände jag mig tom, värdelös och sviken. Även om Harry var här.
"Yes, I understood that, so just.. Please tell me.", jag suckade. Men något inom mig sa att han förtjänade att veta. 
"It started for a years ago.. Me and my friends should go on a boat-trip to Tallin. My mom said that she was working and my dad was home alone..-" 
 
FLASHBACK
"Det här ska bli så jäkla grymt! Nu jävlar ska du glömma allt med Calle och bara ha kul med oss, okej?", jag log ett meningslöst leende mot tjejerna som gjorde allt för att få mig på bättre humör. Men faktum var att jag aldrig skulle kunna glömma Carl, aldrig. Min prins, det skulle vara vi föralltid. Hur skulle jag kunna glömma honom efter tio månader? jag suckade. 
"Din pappa är verkligen snäll och bokade en sista minuten resa till oss. Så himla go.", Elin log. Jag nickade och satte mig i underloftet som jag hade paxat först. Var det något jag hatade så var det verkligen att ha överloft. 
"Kom igen nu, brudar. Nu jävlar blir det party på stora däcket!", egentligen var jag inte alls så festsugen som de andra, men jag visste ju att alkohol och jag gick riktigt bra ihop, speciellt när jag var nere. Vi alla nickade och gick mot däcket där festen skulle hålla till. 
 
Musiken var hög, människor dansade, drack och blev fulla. Det var dimmigt i rummet och skulle jag vara ärlig så var det ganska tråkigt. Det var mest 30+ och det var först då som jag insåg att Erika faktiskt fått in oss på en pub för gamlingar, att ungdomsfesten var på någon helt annan plats. 
Jag försökte att leta på någon av Nadja, Elin eller Erika men de alla var men jag lyckades då inte hitta någon av de. Med alkohol i kroppen och huvudet som dunkade bestämde jag mig för att ge mig av. Ut från denna tråkiga fest. Med tunga steg gick jag ut mot hissen och tryckte ner den. 
Jag väntade säkert i flera sekunder innan den slutligen kom. Dörren öppnades och där fick jag se någon jag aldrig hade förväntat mig att se här. Min mamma, tillsammans med en annan gubbe, hångla?!
"Mamma, va i helvete?", hon slets bort ifrån kyssen och tittade skräckslaget på mig. "Va fan håller du på med?"
Hon gick snabbt ur hissen och försökte sträcka sina armar mot mig, men jag backade snabbt undan.
"Gumman, snälla. Säg inget till pappa, han skulle bli helt förstörd. Snälla.", mamma tittade med en skrämd blick på mig.
"Hur länge har detta hållt på?", frågade jag oberört. "Vad är ditt jävla problem?"
"Bara i några månader, men du måste lova att hålla det hemligt för pappa. Du vet hur viktigt företaget är för oss nu och hur bra det går.", jag gav henne en ilsken blick och sedan vände den mot gubben som stod bredvid henne. Han log ett hånflin och blinkade med ena ögat, han äcklade mig redan. Jag vände på klacken men hann inte långt förrän mamma tog tag om min arm,
"Va i helvete gör du kärring, släpp mig.", utbrast jag och märkte då hur människorna runt omkring oss stirrade. Hon släppte då taget och gav mig en sorgen blick.
"Berätta inte för pappa, jag lovar. Jag ska göra det direkt när vi kommer hem.", något i blicken sa mig att jag borde låta bli. Hon lät allvarlig på tonfallet och något sa mig att jag borde tro på henne. Jag nickade men sa inget mer.
~ Två dagar senare ~
Bråket hade hållt på från tiden vi kommit hem och jag kunde inte låta bli att vara så besviken på mamma. Hon grät, bad och grät lite till för att få stanna kvar. Pappa var lika ledsen och speciellt förkrossad. Vilket jag kunde förstå. Elin hade rätt. Resan till Tallin fick mig att glömma Carl för en stund, men istället kom något annat ivägen.
FLASHBACK END
 
Harry satt fortfarande still i sängen och höll om mig. Jag kände hur jag återigen började skaka, jag bet mig i läppen och höll tårarna inne. 
"Then she promised me and my dad and never do it again.", jag suckade. 
"But she did it?", jag tittade på honom omedvetande. Han hade tagit in vad jag sagt, lyssnat och till och med förstått. Jag nickade och ryckte på axlarna.
"Yeah, Me and El saw her today. I think my dad already knew it because when I went home, He had packed his bags." "I maybe forgive a lot, but I never forget what's said and done. That's why I hate cheating. First Carl, then my mom..", jag tog några djupa andetag och tittade upp mot Harry som såg skyldig ut.
"And then.. Me.", han svalde hårt och jag kunde se skulden han hade i sina ögon. Jag nickade och tog hans hand. 
"But I'm ready to move on, with a fresh start. Are you?", han log, nästan skrattade åt det jag nyss sa. Han sträckte ut sin hand och tittade mig in i ögonen. 
"I'm Harry, who are you?", jag fnissade och skakade hans hand. 
"I'm Linn. Nice to meet you!"

Så, då var det klart då! ;) vad kommer nästa drama bli tror ni? ;) hmm.. Kommentera!

BÄST!!:)<3

Svar: Taack! :D <3
My Wesström

Hoppas de får vara lyckliga nu. Längtar verkligen till nästa del, som alltid!

Svar: Vad glad jag blir! hihi <3
My Wesström

Jättebra! Jag älskar harry och sättet han fyller i hennes meningar på! han är för underbar!!!<3

Svar: Åh, ja.. Han är för underbar ;) <3
My Wesström

Kan du vara snäll och kolla den länken: http://berattelsermedonedirection.blogg.se/2013/july/tips-pa-bloggar.html, tack på förhand! Kram!:D

Du skriver så sjukt bra! Längtar suuuper mycket till nästa kapitel hihi :Dxx

Svar: Men duurå! du är oxå sjukt bra och taack :D <3
My Wesström

Omg den var jättebra när kommer den andra? Kram

Omg den var jättebra när kommer den andra? Kram

vilket härligt slut. du skriver super bra! :)

Svar: Tack, blir så glad! <3
My Wesström

Hahaha åååååh vad gulligt. Jag fick mitt typiska Harry-pirr i magen när jag läste det där allra sista. Så söt! :')

Svar: Haha ååh, jaa!! håller med.. ;) hihi! :D
My Wesström

SÅåååå braaaaaaaa! :'D xx

Svar: Taaack fina duu! <3
My Wesström

Sjukt bra!! Jippi allt blev bra!! :D Meeeeeer ;)

Svar: ja det blev ju det! taack :D
My Wesström

såå bra! har läst alla dina fanfics idag när jag låg o sola haha.. du är grym på o skriva!
längtar till nästa!!

Svar: Vad glad jag blir! du anar inte ! tack så heemskt mkt! <3
My Wesström

jättebra kapitel!!
skönt att det har blivit bra mellan Harry och Linn!!
längtar till näsa kapitel!!!♥♥♥

Svar: Kul att du känner så sötis, nya är uppe nuuu <3
My Wesström

My

ÅÅHGH vilket långt underbart kapitel!!!




Kom ihåg mig?