Efter fyra okända drinkar hade jag både tappat bort Eleanor, Louis och resten av killarna. Människorna på dansgolvet var i full gång och jag kände att mitt huvud verkligen inte klarade av den höga musiken längre. Jag förflyttade mig fort bort från dansgolvet och ställde mig istället i baren som just ni nästan var tom, klockan började närma sig midnatt och människorna var fulla. Jag tog upp pengar ur fickan och räckte över till killen som stod i baren. 

"I want something grossy.", mumlade jag. Killen i baren log och höjde ögonbrynen. Sedan började han blanda, vad det än var han blandade så orkade jag inte bry mig. Just nu ville jag bara glömma allt. 

"There you are!", jag tittade hastigt bak och fick syn på Liam som alltid hade ett leende på läpparna. "I've been looked at you." 

Jag tittade med en fördärvad blick på Liam som fortfarande log. Vad ville han nu då? I samma veva var drinken klar. Jag tackade så mycket och tog en stor klunk av glaset jag hade i handen. Jag kunde känna hur det brann i halsen men jag försökte att dölja det så gått det gick. 

"I just wanted to say that Harry is on his way. He want to meet you and see that you're okay.", jag stelnade till. Då kom jag att tänka på Harry och Cara, och på smset Nadja skickade tidigare idag eller hur osäkra killarna lät när de bildade uppfattningen om att Harry aldrig skulle gå tillbaka till henne igen. Jag tittade storögd på Liam som nu såg lite orolig ut. "Isn't it good, or?" 

Jag tog ännu en klunk av drinken och nickade långsamt. "Yes, of course. But he was with Cara, I thought they should sleep together.", Liam gav mig en chockad blick. Hans ögonbryn var upphöjda och bakom hans sträckade mun så kunde man se hur ett flin trängde sig fram. 

"You're jelaous, isn't you?", jag ryckte på axlarna. 

"Maybe I am. But it's not easy for me either when my exboyfriend was cheating on me, then my mom and then Harry. Of course it's hard to trust someone new.", jag förstod nu att jag kanske sagt för mycket. Liam behövde egentligen inte veta något av det jag just sa, men samtidigt så kändes det bra att ha det sagt till någon som faktiskt verkade bry sig. 

"Oh, I'm sorry. I didn't know about all these things.", han tog sin hans på min axel och nickade vädjande på mig. Jag besvarade leendet.

"It's okay. You couldn't know."

 

Efter tjugio minuter hade jag lyckats klämt i mig ännu fler drinkar och jag hade inte sett Harry någonstans. Jag kände mig vilse, borta och förvirrad. Vart var jag egentligen? Det var suddigt och min brist på syre började ta slut. Jag behövde luft. Jag skyndade mig ut från festen och satte mig ner på backen. Mitt huvud dunkade och spyan var uppe i halsen på mig. Jag kände hur allt jag hållt inom mig hela dagen bara ville ut. Allt med mamma, Cara, Harry, Carl, allt. Tårarna bara forsade ner och jag hade ingen aning om vart de kom ifrån. Jag hade lyckats vara starkt tills nu. Det måste ha vart dessa jävla drinkar. Det var mörkt ute och gatorna var tomma. Ljudet innefrån var det enda som kunde höras och musiken kunde man höra om man som så bodde flera gator bort. 

Jag tänkte på Liam, han hade ju lovat att hålla koll på mig. Vart höll han hus? 

 

Plötsligt hörde jag fotsteg som kom emot mig. Allt var fortfarande suddigt men jag kunde ändå höra att fotstegen stannade vid mig. Jag kisade upp mot killen och kände igen han så väl. Hans lockar som stack ut utanför den mössan han hade på huvudet, han var så fin. 

"Linn?", han tog taget om min arm och hjälpte mig upp. "Are you drunk?", hans ord ekade i mitt huvud. Mina tårar blev fler och fler när killen som stod framför mig inte var någon annan än Harry. Jag antar att det var en del känslor som bara flödade upp inom mig men jag kunde svära på att det också var femtio procent alkoholens fel att jag var som jag var. 

Jag visste inte riktigt var eller vem jag var just nu men jag visste att jag befann mig i Harrys famn, vilket fick mig att känna mig trygg och en aning lugn. Trots att jag stank alkohol och svett så puttade inet Harry bort mig för det, han stod och strök sina händer bakom min rygg och sa inget mer. 

 

"Harry, please. I can't be without you, never leave me.", mumlade jag med huvudet lutat mot hans bröst. 

"I'd never leave you, Linn. Never.", hans ord fick mig att återigen bli tryggare i mig själv. Jag kunde nu stå på egna ben och alkoholen i kroppen var påväg att försvinna ut ur mig. 

"Come on, we drive home to me. You need to sleep.", Harry bar mig till bilen och jag kunde ju inte direkt klaga över det. Jag kände mig fortfarande borta och jag visste fortfarande inte riktigt vart jag var mer än att Harry fanns vid min sida, och bara att han fanns där gjorde att jag kunde känna att jag egentligen kunde vara på andra sidan jorden, bara jag fick vara med Harry. 

---

Tidsinlägg #4. Kanske en rätt så meningslös och tråkig del, men sånna lät finnas de också. Kan ju inte allltiiiid hända grejer ;) Kommentera fina ni!