Nervositeten var som bortblåst när jag satt emellan Perrie och El i soffan. Vi pratade på om allt möjligt och det var verkligen lätt att prata med Perrie, det märktes att även hon var van med människor runt omkring sig. Tiden bara rullade iväg och plötsligt var klockan redan halv tolv, jag skulle dock aldrig ha lagt märke till det om det inte vore för Harry som avbröt vårat lilla samtal. Jag hade berättat om mina tre bästa vänner i Sverige, hur det gick i skolan och att jag nydligen tagit studenten, vi hade det faktiskt så roligt att jag nästan glömde bort att vi var fler styckna i rummet, fast bara nästan. 

"Do you want to sleep with me tonight, Linn?", jag tittade förvånat på Harry och svarade med en lätt nickning. Jag var inte så speciellt sugen på att åka hem till mamma om man skulle uttrycka sig rätt. Speciellt inte nu när El sov med Louis. 

"Sure, are you tired now?", frågade tittade jag på honom och han svarade med en axelryckning. 

"Yeah, actually. I'd just go home and get some sleep, and you then?"

Jag tittade på min klocka som satt på armen och tittade sedan upp mot Harry som stirrade med sina gröna, tindrade ögon rakt in i mina. 

"Yes, come on, we go.", bekräftade jag och reste mig upp. Killarna, Perrie och El följde mitt exempel och de alla gav mig en kram innan vi begav oss ut till hallen där vi fort letade på våra skor. 

"It was really nice to finally meet you, Linn. See you in saturday!", Perries kram var lite längre än förväntat men jag besvarade den vänligt.

"Of course. See you around, guys!", vi vinkade en sista gång mot de andra innan vi slutligen stängde ytterdörren bakom oss och gick mot utgången. Det var kolsvart ute och gatorna var helt tysta. Lamporna lyste upp lilla London och det var faktiskt ovanligt tyst, men samtidigt var det riktigt skönt att slippa allt skrik runt omkring oss som vanligtvis skulle uppstå i Harrys närhet. Just nu så njöt vi båda av den fridfulla tystnaden. Hand i hand gick vi och det enda vi hittills kunde höra var våra andetag och fotsteg. 

 

Vi klev med stora och trötta steg in i Harrys stora lägenhet, jag trampade fort av mig skorna och vankade mig trevande mot toaletten och jag märkte hur Harry snabbt kom efter. Vi borstade våra tänder och gick tillsammans vidare in till Harrys sovrum. Jag såg hur han sakta tog av sig sina svarta jeans och sedan sin t-shirt. Av en ren vana så gjorde jag samma sak och märkte först när jag stod där med endast BH och trosor att Harry granskade mig från topp till tå. För ett ögonblick kändes det obehagligt och läskigt eftersom jag faktiskt aldrig klätt av mig framför någon förut, inte ens för Carl. Jag svalde och kröp ner under täcket bredvid Harry. Han tittade länge på mig, trots mörktet så kunde jag även se hur han kollade på mig och jag lika på honom. Jag kundeb ara inte slita bort blicken ifrån denna kille. Hans kropp kom närmare min och jag kände hur jag rös till utav hans små beröringar. Plötsligt så var våra läppar pressade mot varandras och hans hand hade utan problem redan knäppt upp min BH. Våra läppar fortsatte att hungrigt äta upp varandra och försiktigt strök jag min hand genom Harrys lockiga hår. Med Harry kändes det rätt, mer än rätt. Men kunde jag verkligen? Jag ville vänta på den helt rätta, var Harry verkligen det? utan att ens försöka känna efter så kunde jag inte låta samma sak hända igen, jag kunde bara inte förlora Harry pågrund av att jag var så feg. 

 

Det hela förspelet började bra, men ju mer vi kom in på detaljer så märkte jag direkt att hon var osäker, vilket gjorde att jag självklart stoppade mig själv och insåg att vi kanske gått lite väl fort fram. 

"It's everything okay?", frågade jag lite undrande. Det var mörkt i rummet men jag kunde ändå se hennes nicking. Hon tryckte mitt ansitke närmare hennes igen, men av ren erfarenhet så visste jag att jag verkligen inte ville stressa på något, och speciellt inte när det kom till sex. Jag slet bort huvudet lika snabbt och tittade ner på henne, lite djupare denna gång. "What's going on, babe?" 

Hon suckade och tog en del av täcket för att täcka hennes bara kropp, sedan satte hon sig upp och såg allt annat än trygg ut. 

"You'll never understand. Everything is complicated.", började hon och hon tänkte pecis fortsätta förrän jag fort avbröt henne. 

"I'll try to understand, just tell me the truth.", hon nickade och tog ett djupt andetag. Jag förflyttade mig närmare henne och tog min arm runt om hennes axlar. 

"I talk to you about my ex, Carl.", hon stannade upp och tittade på mig. Jag sa inget utan lät henne bara fortsätta. "He always wanted to have sex with me, but I were never ready. That's one of the reason why he break up with me too. And now, I don't want to lose you because of this. I really love you, Harry, and I don't want to lose you.", hennes ord skar in i hjärtat. Vad trodde hon om mig? var det så hon såg mig? jag drog henne ännu närmare mig och pussade henne ömt på pannan. 

"I'd never do something like that. I love you and if you're not ready, It's okay. I'll be waiting for you.", jag kunde inte hålla leendet borta, hon var verkligen så fin. "Don't worry about that, but when you're really ready, I'll take care of you.", ett flirtigt leende lekte på mina läppar vilket hon direkt såg och puttade löst till mig från sidan. 

"Thank you, Harry. It feels right with you, it really does. But I'm not ready just today.", jag nickade förstående och gav henne en snabb puss på munnen. "And thank you because you understand me. It means the world to me.", hennes ord fick mig faktiskt att känna mig speciell, inte alls något någon bara sa för att jag var "den kända Harry Styles från One Direction" utan hennes ord kom verkligen från hjärtat och jag märkte hur hon såg mig som Harry som person och inte Harry som en utav de mest omtalade killarna, vilket gjorde mig så otroligt säker i mitt sällskap tillsammans med Linn. 

 

Jag åt av min varma macka som mamma snabbt hade gjort i ordning till mig samtidigt som jag bläddrade igenom Twitter, Instagram och WeHeartIt lite snabbt. Överallt fann jag bilder på Harry tillsammans med min bästa vän. Det var helt sjukt. Min bästavän som jag alltid känt umgicks med en av killarna jag alltid hade drömt om. Självklart var jag glad för hennes skull, det hon hade gått igenom  med Calle var inte kul, sen att jag var en anledning till att saker och ting hände mådde jag så sjukt dåligt över och skulle förmodligen ha ångest över i resten av mitt liv. Jag suckade och tog ännu en tugga av mackan när jag då såg ett välkänt namn på displayen, när man talar om trollen, eller uttryckte jag mig rätt? jag klickade upp smset från Calle och läste det tyst för mig själv. 

 

Smset kändes som ett knivhugg rakt i hjärtat. Jag var inte alls beredd på ett sånt sms och jag visste verkligen inte vad jag skulle svara på det här, vad skulle hända mellan mig och Linn? skulle hon fortsätta tycka om mig eller skulle hon bli fly förbannad? och vad skulle hända mellan oss i vårat tjejgäng? jag visste att det enda sättet att få reda på det var att säga sanningen, trots att det sved. 

---

Men oj! vad tror ni kan ha hänt egentligen? :O Kommentera fina ni! <3