Jag la snabbt ifrån mig mobilen och placerade istället huvudet i mina händer. Vad hade jag egentligen ställt till med för skit? och varför hade jag hållt det inom mig så länge som ett år? varför föll jag för honom, min bästa väns kille? och varför kom jag med förslaget att han skulle skylla på att hon inte ville ligga, så att han istället kunde vara med mig? va i helvete var jag för kompis? jag var ensam hemma, jag hade lyckats övertala mamma att få åka hem från träsket vi campade i, i några dagar iallafall. Jag tog upp mobilen igen och gick in på kamerarullen. Bilden på mig och Linn som vi tog bara några dagar innan hon åkte, trots mitt blonda hår med blåa ögonen och hennes svarta hår med bruna ögonen så var vi ändå så lika, kanske inte utseendemässigt, men på insidan. Jag klickade fort bort bilden och klickade istället in på kontakter, länge satt jag med fingret på Linns nummer och tvingade mig själv att våga ringa, berätta sanningen, men något fick mig att låta bli, jag var för feg.
Jag visste ju att Elin och Erika var just nu så jag rullade upp i listan och innan jag hann ändra mig så hade jag redan klickat på numret och signaler bildades. Det kändes som en evighet innan jag fick svar men tillslut kände jag igen rösten på andra sidan och oj vad jag hade saknat Elins röst.
"Nadja, hej! fan vad vi saknar dig och Linn här med oss alltså vi har träffat två skitsnygga killar och..-", jag fnös åt tanken när jag insåg att de två killtjusarna alltid skulle hitta på något ragg. "Skit i det, vi tar det när vi alla fyra är tillsammans igen, du blir med till London om två veckor för att träffa Linn va?"
Jag svalde hårt. Vad skulle jag säga? hur skulle jag berätta det här på det bästa sättet, jag visste ju hur även dom skulle bli besvikna på mig.
"Ja, jag antar det.", började jag och innan de hann säga något så tog jag snabbt över ordet igen. "Ni vet Calle..?", började jag försiktigt och nu hörde man även Erika på andra sidan.
"Vad är det med den idioten? fyfan vad jag hatar han, hur kan han ens göra..-"
"Det är mitt fel också. Det var mig han var otrogen med och nu vill han att vi ska berätta det för henne. Han vill inte hålla det hemligt längre och jag tror han fortfarande älskar mig.", orden bara trillade ut ur munnen på mig och det blev tyst på andra sidan, det var nästan så man kunde höra en nål falla.
"Är du dum i huvet eller? hur fan kan du göra så mot Linn? du visste hur jävla dåligt hon mått över honom.", klagade Elin snabbt och jag förstod att de var arga.
"Snälla, jag vill bara berätta detta för Linn på det bästa sättet innan Calle gör det först. Ska jag verkligen ringa henne eller ska jag vänta tills vi träffas i London?", jag bet mig hårt i läppen och väntade på ett svar som aldrig verkade komma, tillslut tog Erika över och hennes tonläge lät inte alls vänligt.
"Du ringer och berättar genast, så kanske hon hinner förlåta dig innan vi åker, jag vill fan inte att du ska förstöra våran resa när vi åker dit.",hon hade rätt. Jag kunde inte låta detta få gå ut över de andra, detta är mellan mig och Linn och egentligen ville jag ta det i verkligheten, men jag kunde bara inte vänta längre.
"Vi är riktigt besvikna över dig och jag hoppas verkligen att Linn har det bra med Harry just nu, så hon slipper ta det så hårt när du berättar det. Det som är gjort är ju gjort men jag hoppas du inte gör om det, allvarligt. Här har vi klandrat allt på honom, även du, också har det vart dig han valde istället för Linn hela tiden. Jag fattar bara inte hur du orkar med dig själv.", Erikas ord tog hårt på mig och det var även det sista jag hörde ifrån dem, för sedan hördes de tre pipen och linjen var avbruten, ja förstod då att de lagt på. Jag visste att de dem sa var helt rätt, men ändå kunde jag inte låta bli att tycka en aning synd om mig själv också, de var som sagt två mot en och om jag tänkte efter så visste jag att Linn skulle stå på deras sida också, vilket resulterar till att jag blir ensam. Jag suckade och klickade istället upp meddelanden och skickade iväg ett sms till Linn. Jag kände mig helt tom, blandade känslor bubblade in och jag satt i min ensamhet i köket och bara väntade, väntade och väntade på ett svar ifrån henne.
Linns Perspektiv;
Jag kunde inte låta bli att le när jag hörde Harrys små snarkningar bredvid mig. Innan han somnade såg han så lycklig ut, vilket gjorde mig ännu mer säker på att Harry var den rätta. Han gjorde mig så glad och jag kunde verkligen vara mig själv med honom. Jag flyttade mig ännu närmare hans blottade kropp och la mig tryggt i hans armar när jag plötsligt hörde en viberation, jag tittade hastigt åt sidan och märkte att det var min mobil. Jag trasslade mig försiktigt ut ur Harrys varma, trygga tag om mig och kollade nyfiket på displayen, mitt leende blev ännu större när jag såg att det var ifrån Nadja. Jag klickade upp det och mitt leende blev plötsligt till något allvarligare.
~ Är du vaken? snälla, bli inte FÖR arg när jag berättar detta. Men ring mig om du har tid, helst så fort som möjligt. Jag älskar dig. ~
Jag blev då orolig istället, jag gav mitt sista ögonkast på Harry innan jag lämnade rummet för att inte riskera att väcka honom. Jag traskade mig tröttsamt ut i den mörka lägenheten och satte mig mjukt och bekvämt i hans svarta soffan. Jag slog in Nadjas nummer och det hann bara gå några få signaler innan svaret på andra sidan kom.
"Linn, innan du säger något så måste du lova mig något.", innan jag hann tänka klart så hade hon sagt den meningen och jag förstod då att hon hade gjort något som hon inte borde. Jag visste det bara inte över smset hon skrev, utan även nu, jag hörde det på hennes osäkra tonläge.
"Vadå?", frågade jag med en vilsen röst. Jag förstod fortfarande ingenting, saken hon hade gjort kunde väl inte vara så hemskt.
"Att inte ta ut något på Erika eller Elin, de visste verkligen ingenting och de blev riktigt sura på mig. Men du kan även inte skylla allt på Calle, för det var även till en viss del, mitt fel också.", hennes ord fick mitt blod att stelna till is. Hörde jag rätt? namnet Calle fick mig att bli orolig.
Oj, här händer det grejer! kommer hon berätta allt för Linn? och hur kommer hon att reagera? Kommentera! :D, har ingen aning om när nästa del kommer, skriver lite när jag känner för det som ni kanske har märkt. Men är superglad att ni ändå tar er tid att titta in och det gör mig jätteglad när jag läset alla era fina kommentarer! Kram!