Jag kunde bara inte sluta le åt Eleanor och Louis, de var så perfekta tillsammans och om alla bara kunde se hur lyckliga de var när de umgicks med varandra så skulle nog hatet mot min underbara kusin vara snäppet mindre vid det här laget.
Vad jag däremot hade undvikit så var det att prata med min så kallade mor. Jag hade verkligen ingenting att säga till henne och hon har redan fått sin andra chans, som hon då inte ens förtjänade redan då. Tanken om vad hon och uppenbarligen andra killar förutom pappa, har gjort gjorde mig illamående och jag ville inte alls tänka på det.
Jag lossade blicken ifrån de två turturduvorna framför mig för ett ögonblick och gav istället mamma en frågande blick, då jag tydligt lagt märke till hur hon tittat åt mitt håll. Hon log ett så kallat vänligt leende som jag snabbt genomskådade. Jag kände henne, allt hon vela var att få allt som det var innan, bara det att de aldrig skulle kunna bli någon normal "mor och dotter"- relation mellan oss längre.
Minuterna gick. Eleanor var glad över sina presenter hon fått under morgonen och hennes föräldrar mumlade på hur stolta och glada de var över den hon blivit och hur fort tiden går. Själv hade jag hört de så många gånger, för att vara exakt - varje år på både min och Eleanors födelsedagar.
Mamma sa grattis ännu en gång till El innan hon sedan gav sig ut ur rummet, antagligen för att somna om, om jag kände henne rätt. Jag tänkte just lägga till någon känslokall kommentar då jag avbröts av att dörrklockan ringde. Själv visste jag inte alls vem det var eftersom det alltid bara varit jag och familjen som firat Eleanor när hon fyllt, dock såg Louis och moster glada ut och Louis sprang fort ner för att öppna. Jag gav El en skeptiskt blick och till svar fick jag en axelryckning, jag antog att hon inte heller hade någon aning om vem det var.
Röster hördes från nedervåningen och det var inte alls några igenkända röster, tvärtom. Aldrig hade jag hört dem förut, därför blev jag en aning chockad när jag hörde hur en hel elefantflock stampade i trapporna för att sedan komma in till El's rum klockan halv nio på morgonen.
Det var en lång, glad kvinna och med sig hade hon fyra barn som såg ut att vara från fem till sexton år ungefär, de alla fyra tjejerna såg väldigt goa och snälla ut så jag kunde inte låta bli att motstå att ge dem alla ett äkta leende.
"Happy birthday, honey! We couldn't resist to not coming in your 21st birthday and I hope it's okay that we're here with you!", när hon nämnde Louis så nästan förstod jag vem kvinnan som kramade om El var, det måste ha vart hans mamma och de andra tjejerna måste vara Louis syskon, attans var lik dem var varandra, alla sex om jag skulle vara ärlig.
"I'd love to have you here with me today, and thank you for coming!", utbrast Eleanor då hennes leende ökade i grader. "This is my cousin, Linn. She's from Sweden and are very close to Harry.", Jag av henne en ilsken blick innan jag vänligt tog hand med kvinnan som presenterade sig som Johannah. Hon var ju bara tvungen att berätta om Harry också.
Johannah skrattade dock bara åt det och såg inte alls ett dugg förvånad ut. Hon fortsatte att le och höll ett bra tag om min hand.
"That's good. Harry is a good guy, you've choose the right.", hennes ord fick även mig att breda mina läppar ännu med och det var även då som jag insåg hur nära alla i denna familj faktiskt stod varandra, vilket var kul och intressant att se. Jag släppte taget om Johannah och riktade istället uppmärksamheten på de två småtjejerna som satt på varsin sida om El så att Louis knappt fick plats i sängen.
"Hi girls. I'm Linn, who are you?" , jag sträckte ut min hand. Blygt och försiktigt tog den ena modet till sig att hälsa som även kallade sig Daisy.
"And this is my twinsister Phoebe and this girls is our big sisters Lottie and Fizzy.", jag tog glatt hand med dem också och jag kom faktiskt riktigt bra överens med de äldsta syskonen redan nu.
"Okay, let us eat something now, I'm starving!", Louis reste sig upp från den nu, trånga sängen och kollade uppspelt på oss alla i El's rum. "I've fix a restaurant to us everyone in the city, just for us, to my gorgeous girlfriend on her day, one more time, Happy birthday, babe!", Eleanor reste sig upp från sängen och hoppade in i hans armar och jag kunde inte sluta le, deras kärlek var verkligen äkta.
En timme senare stod vi alla, till och med mamma, redo i hallen för att ge sig iväg på restaurangen Louis bokat in oss på, självklart var det frukosttid och jag skulle ljuga om jag sade att jag inte var trött, för det var jag faktiskt. Jag insåg när jag kommit ner att jag var den enda med klänning på mig en dag som denna, men det brydde jag mig inte om. Jag hade bara tagit något lätt just nu och låtit håret vara i naturliga lockar, den riktiga partyfixningen fick vänta tills ikväll.
Vi fick åka två bilar dit och jag fick äran att faktiskt sitta bredvid Lottie som var riktigt pratglad och trevlig, jag förstod nu varför Louis hela tiden var så positiv och glad, hela hans familj var ju exakt lika, vilket jag inte alls hade något emot.
"Okay everyone, now the clock is eleven. Just take what you want and I'll pay!", Louis log mot oss alla och jag märkte hur mamma reagerade, ungefär på samma sätt som jag skulle gjort om jag inte hade varit van med Harry. Louis familj däremot verkade rätt vana och Eleanors föräldrar verkade tacksamma. Som tur var så höll mamma munnen för en gångs skull, även om jag förstod vad hon mycket väl hade på hjärtat när hon öppnade munnen.
"Thank you, Louis. Such a gentleman.", sa hon sedan och fortsatte att läsa på menyn. Jag bestämde mig för en varm macka med sallad och till det ett glas med kolsyrat vatten, jag var verkligen sugen på det just nu.
Frukosten var serverad och alla sagt glada och pratade med varandra. Även mamma verkade vara lycklig just nu. Så bra att någon av oss lyckades vara de iallafall, var min första tanke. Vi skålade sedan för Eleanor och som en tradition så skulle vi få berätta ett minne ifrån årets gång, som vi hade tillsammans med henne, vilket slutade med mycket skratt,tårar och pinsamheter.
------
Detta var alltså första gången jag skrev en del på mobilen. Blev de konstigt,normalt eller ska jag sluta med det direkt? Kommentera gärna era åsikter och som sagt, jag gjorde mitt bästa och jag är verkligen inget bra på att skriva med mobilen.
Well.. Va tyckte ni annars då? Kommentera mannar! Även om jag inte kan svara på dem just nu så kommer jag garanterat läsa å svara på dem när jag kommer hem! Hade även besökarrekord igår, vilket var riktigt kul! Tack som fasen, I doit for you guys!