"But.. We can go with you and..", började Harry men El skakade sakta på huvudet.
"Go before you two, we coming after!", både jag och Harry tittade på varandra och gav tillslut upp. Vi visste att vi inte hade någon chans mot Louis och Eleanor tillsammans eftersom El var den mest envisaste jag kände, och Louis verkade vara precis lika dan. Vi vände på oss och gick ifrån kärleksparet påväg till Starbucks som låg bara gatan neranför. Det var en evig och pinsam tystnad mellan mig och Harry som aldrig ville ta slut. Herregud, hur skulle detta sluta?
Jag rättade till hästsvansen och sneglade åt de två vakterna som gick tätt intill oss. Ärligt talat så var det lite obehagligt, men eftersom vi ändå inte sa något så spelade väl inte det någon roll precis. När vi kom utanför den lilla dörren som skulle leda oss in till ett av Londons kändaste cafeér så tittade jag lite trevande på Harry som villigt öppnade dörren åt mig. Han viftade lite med handen som visade ungefär 'varsågod'. Jag log ett brett leende och tog av mig mina solglasögon för första gången sedan vi kom in till stan. Jag såg hur Harry sökte min ögonkontakt men envist så tittade jag ner mot golvet samtidigt som jag gick mot kassan. Tystnaden var fortfarande pinsam, men ändå så var den på något sätt.. Speciell. Det kändes inte som att jag skulle gå under jorden iallafall.
"What do you want? I'll buy everything you want.", han log ett flörtsamt leende och tog fram sitt kort. Jag höjde ena ögonbrynet samtidigt som jag rynkade lite på pannan.
"Actually, I can buy my own cake.", jag tog fram min plånbok ur väskan och han tittade lite hemlighetsfullt på mig. Men han gav upp och nickade bara på huvudet. Det var våran tur att betala och vi båda stod där med en varsin muffins och en kaffe. Stämningen var inte lika spänd längre och bara av att titta på Harry gjorde mig generad, hela han var riktigt fin.
"You know me, but I don't know anything about you more than your name is Linn. Tell me more?", Harry tog en tugga av sin muffins och tittade med sina gröna ögon in i mina. Jag ryckte på axlarna och tog en klink av det heta kaffet.
"I don't know you more than your name either.", jag log ett svagt leende mot honom men fortsatte att titta in i hans ögon. "So we know the same about each other."
Han nickade som svar med ett hemlighetsfullt flin som lekte på hans läppar. "Okay, While we waiting for Louis and El, we can play a game?"
Jag tittade frågande på honom och tittade mig runt i cafeet. "Play a game?", jag citerade hans ord och tittade frågande på honom.
"Yeah, ten questions? are you on?", jag skrattade och nickade stadigt på huvudet. "You can start if you want."
"Okay.. Uhm.. How old are you?", han flinade åt frågan och han såg väldigt road ut.
"I'm nineteen.", han drack en klunk av kaffet och satte sina fingrar på hans läpp. Som om han funderade på något. "Ask me nine questions to, then I'll ask you."
Jag nickade och började förstå leken väldigt bra. Efter en stund hade jag redan fått reda på att han fyller den första februari, hans favoritfärg var Orange, Han hette Edward i mellannamn, han älskade FIFA och hans favoritfilmer var Love Actually, Titanic and the notebook. Efter dessa frågor så tog det stopp och jag visste inte vad jag skulle fråga längre. Jag skruvade lite på mig och vände blicken ner mot muffinsen.
"If it's okay if I save the four more questions to later?", han skrattade och nickade.
"Yeah, of course. Now it's my turn to ask you something.", jag nickade och han skulle precis öppna munnen då Louis och Eleanor kom klampade ner och satte sig bredvid oss.
"Hey guys. Have you had it good?", Eleanor log och tittade på mig. Jag log faktiskt tillbaka och sneglade lite på Harry innan jag svarade.
"Yeah, actually I had.", jag såg hur Louis och Eleanor tittade på varandra och sedan på mig och Harry som tog över ordet.
"Actually? took you for granted that I should be boring?", han riktade blicken mot mig och jag hörde ironin i hans röst. "Honesly, I've had a really good time with you.", han log sitt de där flörtiga leendet igen och jag började nu inse att Harry var den som gillar att prata och flörta mycket med tjejer. Jag nickade och höll med.
"Yes, but you living in Sweden, right?", Louis tittade nyfiket på mig och än en gång nickade jag på huvudet.
"Yeah, I do. But me and my parents driving often here when I was younger, so I knew London very well."
"We love Sweden. We played in our first single there and It's like our second home.", klargjorde Harry och blinkade med ena ögat. Mina kinder hettade till men jag gjorde allt för att inte visa det.
"El, should you go home now?", jag tittade undrande på Eleanor som gick hand i hand med Louis. Vi hade shoppat i timmar och ärligt talat så hade jag haft det riktigt roligt, inte hade jag trott att det var så kul att shoppa med Louis och Harry eftersom killar oftast brukade klaga när det kom till tjejer och deras shopping. Men medans Louis och El hade gått i massor med affärer så hade Harry, utan att ens klaga, följt med mig, vilket jag var innerligt tacksam för.
"No, me and Louis should go out and eat tonight and I think I'll sleep with him. But I can follow you home if you want to?", jag flinade och skakade menande på huvudet.
"No, of couse not. I find to your house myself.", hon nickade en lätt nick och släppte Louis hand. "Thank you for you follow with us today. It was really funny.", hon drog in mig i en varm kram som jag vänligt besvarade.
"I think the same. Thank you for everything and it was really nice to meet you boys.", jag tittade på Harry och Louis som log snabbt.
"I can go with you home?", förvånat tittade jag på Harry. "I mean.. We should still on the same way.", jag log åt det han nyss sa och lite sällskap var ju aldrig fel. Jag nickade bekräftat åt honom och tittade åt Louis och El's håll och de var redan påväg bortåt. Vi vinkade hej då till varandra och Harry och jag gick återigen bredvid varandra, på samma väg som tidigare. Den enda skillnaden nu var att vi pratade.
"It was really nice to meet you, Linn.", vi stod utanför El's hus och han tittade osäkert ner i backen.
"Yes, it was nice to meet you too. Thank you for you followed me home.", han log och drog handen genom sitt hår innan han slutligen öppnade munnen.
"Uhm.. Can I maybe get your number?", jag tittade på honom. "If you want to, you must not i..-"
"Of course you can.", jag log tveksamt och han tog snabbt upp sin mobil. Jag sa långsamt siffrorna, ett i taget.
"Thank you, I'll text you.", han gav mig en snabb kram innan han sedan begav sig åt sitt håll. Jag suckade lyckligt och gick in genom dörren där mamma stod och flinade som en tok.
"Hur mycket har du sett?", klagade jag och trampade av mig skorna. "Eller vänta.. Inget!"
Hon skrattade bredvid mig och jag gick snabbt in till köket för att ta något att dricka. "Han var väldigt söt. Men passa dig för sånna som han."
Jag stängde snabbt kylskåpet och tittade frågande på mamma. "Sånna som han?"
"Han är känd, han är snygg, han är rik. Han kan få näst intill vad han vill.", hon suckade och tittade uppmanande på mig. "Jag säger bara det. Men bara du är lycklig så är jag."
Vad ska hända nu tror ni? hmm.. Kommenteeera fina nii!