lose myself, del 14

Zayns Perspektiv;

"Maybe we should sleep now? I'm so tired, tomorrow should me and the boys write some new songs, but if you want, you can join us? it'll be fun. Then we can do something really funny, after that.", jag reste mig upp ur soffan och tittade ner på Lizzy som tittade med trötta ögon på mig. 

"Yes, it sounds good. It'll be fun.", svarade hon kort och tillsammans gick vi in på toan, borstade tänderna och gick gemenasmt in till min säng där vi somnade nästan direkt. 

---

 

Louis Perspektiv;

Jag kom in till studion och fick syn på Liam, Niall och Harry som satt i soffan. Jag visste att jag redan var försenad så jag blev faktiskt lite chockad över att Zayn och Lizzy inte var där än. Jag möttes av frågande blickar och Niall tog första ordet. 

"Zayn and Lizzy sleep over, we should started without them.", han lät lugn och reste sig upp från soffan medans Liam och Harry satt kvar. Jag sneglade på dem men förstod att de kanske inte alls var på humör just nu, istället kramade jag om Niall som ställde sig bredvid mig. 

"Guys, why you look so unhappy?", frågade jag dem och de tittade undrandes upp på mig. Liam ryckte på axlarna men Harry svarade.

"I don't know, I'm just tired, but let's go to work.", han reste sig upp han också och jag log lite åt dem alla.

"Should we do a prank to Zayn and Lizzy when they come?"

De alla tre suckade högt och småflinade lite. Liam ruskade på huvudet och såg lite besvärad ut.

"I don't think it's a good idea. Zayn let very stressed over the phone and he would be angry if we do something now.", Niall och Harry nickade instämmande. Jag gav då upp och bara nickade åt dem. 

"Yes, Let's go to write some songs then.", jag slängde av mig jackan och satte mig vid det breda skrivbordet några meter bort och de andra gjorde lika.  Det var en tråkig och lite jobbig tystnade mellan oss alla men man såg mycket väl att de alla tre var trötta. 

"You guys look seriously very tired. What have you done?", frågade jag tillslut och växlade blicken mellan de tre killarna. 

"Since you were with Eleanor whole our free day yesterday and Zayn were with Lizzy. So me, Harry and Niall went to a party. And it was a really crazy night. I have a really bad headache.", klagade Liam och jag kunde inte låta bli att skratta åt de alla som såg lika borta ut allihopa. 

"Yeah, you feel like you deserve.", svarade jag lite malligt eftersom det oftast brukar vara jag som var i denna sits. 

Lizzys Perspektiv; 

Jag drog fort på mig ett par shorts och ett hängigt, slappt linne eftersom Zayn nydligen vaknade upp och insåg att vi försovit oss. Han verkade väldigt stressad och han yrade mest runt överallt i lägenheten. 

"Calm down, Zayn. Sleep over doing all sometimes.", konstaterade jag och försökte lugna ner honom, men inte ens jag lyckades. 

"No, I have never been late before.", suckade han och drog på sig en tjocktröja. Jag flinade stort åt honom, vilket han tydligt la märke till. "What do you smiling at?"

"It's sun and blue sky out today Zayn, I don't think you need this hoodie.", sa jag lugnt och tittade på den svarta tröjan. Han började faktiskt själv skratta åt den och drog fort av sig den. 

"What should I do without you?", skrattade han och pussade mig i pannan. Jag log och vi rusade fort ut, tog närmaste Taxin och åkte iväg till studion. 

 

Vi kom dit och killarna satt lite här och var inne i det stora rummet som jag antog var deras studio. De såg väldigt koncentrerad ut över deras skrivande. Dock såg inte Harry, Niall och Liam speciellt pigga ut. Däremot gjorde Louis det som vänligt gick fram och kramade mig. 

"Hi! Nice to see you again.", skrattade han och återgick till sin plats vid det breda bordet. Niall kom snabbt därefter, sedan Harry och till sist Liam. 

"Are you okay, Liam? you look a little bit pale.", yttrade jag och han nickade instämmande. Han satte sig i soffan igen och såg riktigt sliten ut. 

"Yeah, It was a great night tonight., and Liam partied a little bit too much, I think.", skrattade Harry och tittade mot oss. 

"But Harry, you too, so don't say anything.", konstaterade Louis och kastade en stolkudde emot honom. Zayn bara skakade på huvudet och satte sig i soffan bredvid Liam. Jag skulle precis följa efter då min mobil burrade till. Jag tog hastigt upp den och tittade vem det var. Pappa stod det på displayen. Jag visade Zayn displayen och gick fort ut ur rummet. 

"Hey Dad, why did you not answer?", frågade jag undrande och bet mig lite försiktigt i läppen. Jag hörde hur han harklade sig lite samtidigt som han snyftade bakom luren. "Dad, are you alright?"

"Liz.. Listen to me now.." , började han och tog en lång paus. "I'm on the hospital right now." 

Paniken ökade inom mig, vad gjorde han där? vad hade hänt? var det allvarligt? 

"Dad, why are you there?"

"It's not me. It's Alex.", jag kände hur jag hoppade till av reaktionen när pappa berättade vem det var som var där. 

"No, say that you just kidding with me.", svarade jag och min röst blev genast spräcklig. 

"I wish I could say that I just kidding, but I don't. He laying on a hospital room now and they don't know what happend to him. I should go up to his room and when I went up, he laying on the ground." 

Motvilligt kände jag hur mina tårar rann ner för mina kinder och jag kände mig svag i hela kroppen. Jag satte mig ner på golvet och försökte få fram ord. 

"Dad.. He'll well be fine? right?", stammade jag fram och lade upp mina ben så att de pressades mot min kropp samtidigt som jag lade ner huvudet. Jag hörde hur pappa grät och var lika rädd som mig.

"I don't know nothing anymore. The doctors tell me that he was really sick, I don't know no more. But I hope with all my heart that he will be fine. He must."

"Dad, something should not happend to him. I can't live without him.", mina tårar slutade aldrig att rinna och jag skulle vara glad om han lyckades höra vad jag sa. 

"Liz, where is Zayn?", han lät allvarlig och hård i rösten. "Go to him, You can't be alone now. You need Zayn now. Go to him and talk, I know that he would be there for you right now when I can't."

Just i det ögonblicket öppnades dörren och Zayn kom ut. Utan ett ord satte han sig bredvid mig och höll hårt om mig. Jag gav honom telefonen och han pratade länge med pappa innan han lade på luren. 

"He'll be fine, princess. I'm here with you now.", han vaggade mig fram och tillbaka men ändå så kändes inget bra, hur gärna jag än ville få stopp på tårarna så slutade dem aldrig rinna och hur nära Zayn än var så kände jag mig ändå tom, osäker och rädd. 

---

Detta är sista delen för idag. Vädret här är underbart och jag är nu hos min mormor. Detta är alltså ett tidsinlägg. Jag stannar där tills imorgon men jag kommer göra ETT tidsinlägg till. Jag kommer ju hem imorgon också så det är ju lugnt. Jag har gjort detta för er, så kommenteeraa! :D 

 

Jag började läsa den här fanfic:en idag och jag är helt fast! Så sjukt bra skrivet och handling, I want more :))

Nej, jag dör..åh jag vill inte detta!:(

Grymt bra som alltid!

Iiihh skitbra! Verkligen. Du är min förebild!

Jättebra!!!! ÅÅÅÅÅÅ nej, allt måste bli bra

Sjuuuuuukt bra! :D

Hej, jag är en tjej som har letat länge,länge.länge efter en bra One Directionnovellblogg men ingen blogg har varit bra nog! Förutom denhär! Jag älskar värkligen din blogg du har bra upptaterig,bra handling och du skriver på ett så rörande sätt. Jag trodde aldrig jag skulle säga dethär men du är en stor insperation för mig <3 Tack för att du finns <3!

Du inspirerar mig mer och mer för varje dag <3

Super!

Sv; Det är jag säker på att du gjorde! Vilket ämne var det? :)

Åh, så himla bra! Blev jätterörd när Lizzy fick veta det där om sin bror... Superbra jobbat My, verkligen! <3

Jättebra kapitel :D En tår rann ner för min kind när jag läste att Alex var på sjukhuset...:(
Kram <3

Sjukt bra!!!