lose myself, del 20

Lizzys Perspektiv;

"Alex.. Pl.. Please don't leave me here. You promised that you always should be here for me, do you remember? You can't say goodbye now, you must fight, okay? I'll fight with you.", med gråten i halsen fick jag tillslut fram ord och jag kudne plötligt känna en hand vid min, Alex hand. 

"I'll always be here with you, always. I'm always closer than you know.", hans ord fick mig att stelna och min blick tittade förvånat på honom. Han hade öppnat sina ögon och han tittade nu på mig. Med sina bruna ögon och sitt bruna hår. Han var sig lik. 

---

 

Jag slutade aldrig att titta på honom, hans mörka ögon var röda och hela han såg trasig ut. Jag hade aldrig sett honom så svag. Han var ju min bror som bara var två minuter äldre än mig, men ändå så såg jag alltid upp till honom, min dröm när jag var liten var att bli lika stark som honom. Men nu? det gjorde så ont i mig att se honom så vek. Jag rättade till mig så jag låg ordentligt bredvid Alex i sängen, jag tog ett hårdare grepp om hans hand samtidigt som tårarna aldrig ville sluta rinna. Allt hade gått så fort, jag hade inte ens insett själv vad som faktiskt höll på att hända. 

En lång, jobbig tystnad spred sig över rummet och det enda jag kunde höra var ljudet från våran andning. Jag torkade de rinnande tårarna och fortsatte att titta på Alex som nu slutit sina ögon. 

"Alex, please stay. Stay here with me. I can't live without you.", hastigt öppnades hans gyllenbruna ögon och hans tag om min hand blev hårdare. "Do you see this? It's my tears, I cried for you. Have you ever seen me crying in front of you? You.. You can't leave me here, who am I without you?" 

"Liz, listen to me..", en späd ton föll från Alex mun och jag lät honom fortsätta, även om det tog den tiden det tog. "You're the coolest, the best and the most awesome girl I've ever meet, and every boys fight to be your girl. I've always protected you from all this weird boys because they were nothing for you. Now, it's Zayns job. I'm done." , jag tänkte precis avbryta när han sedan fortsatte. "Zayn it's the right guy for you. You're in love eith him and let never anyone destroy it."

"But I can't be happy if you don't are with me. I can't do anything if you're not with my side and help me. You're my brother, my twin, my sun and my everything. You have always being here for me and..", i panik och skräck så försökte jag få ut alla känslor på en gång, men jag hann knappt komma till hälften av det jag ville säga när Alex oväntat avbröt mig. 

"And I'll always be. I come always be close to you, even if you don't can see me.", han drog till sig ett löst leende men som jag tydligt och snabbt märkte var fake. "I'll able to look down on you and be proud. I have a requirement for you, do you want it?" 

Jag nickade stelt på huvudet, han andades djupt och sladdrade lite när han pratade. Som om han vore alkoholpåverkad, vilket både han och jag visste att han inte alls var. "Never stop dreaming. I've never meet one of those forward person like you and I know that you can be something famous within the dance. I should always be there and prop you, I'll always watch over you. And one more thing, live for me. I love you more than everything my beautiful sister, never forget it."

Han stängde sakta sina ögon och hans tag om min hand blev bara lösare och lösare. Paniken som för ett ögonblick försvunnit kom lika snabbt tillbaka igen och mina tårar forsade ner som aldrig förr, det gjorde ont i hela kroppen och att veta att det kanske var sista gången jag såg min bror igen var hemsk. 

"No!", skrek jag det högsta jag kunde och tog med min lediga hand på hans hjärta. Det dunkade fortfarande. "Alex!, don't leave me like this. Don't leave me alone here.", ropade jag ännu högre och plötsligt var både Elsie och Pappa inne i rummet. 

"Dad..", grät jag och fortsatte att ligga kvar bredvid min halvt livdöda bror. "He's.. H.."

"Come here, my princess.", pappa sprang fram till sängen där vi båra låg och lyfte upp mig i hans famn. Som om jag var fem år igen. Men det kändes ändå bra, tryggt på något sätt. Jag grät i pappas famn och jag kände hur även hans tårar rann ner på min nacke. Det uppstod ännu en jobbig tystnad i rummet och jag kunde känna hur min andning bara blev svårare och svårare. 

Plötsligt hördes pip och hastigt tittade vi mot den lysande skärmen. Vi tittade sedan på Elsie som sedan skakade på huvudet. 

"Now.. He has fallen asleep, forever.", när hon sa det sista ordet kände jag hur hela jag bara ville skrika ut. Jag kände mig osäker, rädd, förkrossad. Drömde jag? var jag i en mardröm som jag sedan bara kunde vakna upp ur och Alex var i rummet bredvid mig? jag kunde inte förstå, jag ville inte förstå och jag skulle nog aldrig förstå heller. Varför? hur kunde detta hända? 

 

Zayns Perspektiv; 

Jag släppte av Lizzy på flygplatsen och  kände direkt att jag inte ville åka hem till mig, så jag for istället direkt hem till Liam där jag visste att de alla befann sig. Var det något jag behövde nu så var det lite grabbtid. Nu hade vi setat i soffan i säkert en timme och bara undrat vad vi skulle göra. Jag tog upp mobilen för säkert hundrade gången för ett hopp om ett missat samtal från Liz, men lika som tidigare, displayen visade inga missade samtal eller sms. Jag suckade och lade uttråkat tillbaka mobilen i fickan. 

"Okay then. Now we must do something!", klargjorde Louis och reste sig upp.

"Yeah, that have we said in one hour now.", klagade Harry och tittade ut mot oss andra. Ett flin bildades på Nialls läppar som snabbt tog över ordet.

"Maybe we just should go out? and chillin', meet our beautiful fans and just take some air?"

Vi alla tittade på varandra och nickade instämmande. Det var en verkligen en bra idé, enligt mig själv och de andra verkade också hålla med. 

 

"Hey look!", Liam stannade upp och tittade mot parken lite längre bort. "Isn't this Lizzys friend? Kate?"

Vi alla tittade mot hållet dit Liam pekade på och innan jag ens hann blinka så konstaterade Louis att det absolut var hon. 

"How can you be so sure about that? we just see hers blonde hair and back?", frågade jag och tittade mot de andra som verkade helt säker. 

"Zayn, before she turned, she look at us.", klargjorde Harry och log glatt. "Let's go. We go to her?" 

"Yes, she looks insecure. We maybe should do her some happy?", Niall skrattade till och vi andra följde automatiskt med. Vi gick med raska steg bort mot henne och hon tittade förvånat på oss när vi kom, hon såg riktigt osäker ut faktiskt. 

"Hey!", utbrast Louis och log sitt vanliga leende. Hon stod stel och tyst någon minut innan hon sedan svarade. 

"I love you guys, I really do. But we can't talk to each other like this. My boyfriend should be angry.", det gjorde faktiskt lite ont att höra att hon inte ens verka få prata med oss. Vi älskade ju våra fans och det kändes dumt att inte få tillgång att prata med en av dem om vi ville det. 

"Yes, you two looks really happy together.", jag gav Niall en frågande blick som beskrev känslan 'vad menade du nu?' ungefär. Liam, Harry och Louis verkade tänka samma sak. "Uhm.. What I mean it's.. You look so insecure that we just should see that everything was fine."

Hon log ett tacksamt leende och nickade lite svagt. I samma ögonblick kände jag hur mobilen vibrerade i fickan och snabbt som blixten tog jag upp den. Mina ögon blev stora som golfbollar när jag läste det lilla som syntes på displayen, med en stor klump i magen tröck jag upp hela för att kunna läsa klart det.

 

~ He's died now. I don't want do live anymore, but I have promised him to live for he, and I'll fight for it. I don't want to talk now, but I maybe will call you later. I love you. / L ~

---

Då var det klart. Det är inte bara uppgångar i livet här inte! :( Vad är det Kate döljer? och vad ska hända nu? Kommentera sötisar!

:'(
Kram <3

Hej!

HAr precis startat en blogg men har ingen aning om hur man gör en header? Vill du hjälpa mig? :)

Nej, stackars Lizzy. jag hade tårar i ögonen hela delen. Denna del är SUPERSORLIG!!!

SV: tACK

s¨ååååååååååååååå braaaaaaa

Så sorgligt :( men jättebra ändå :)

Egentligen borde det vara olagligt att sluta mitt i alla spänning ;)) Nejdå, just kiddddiiiing ;)
du ska veta vad glad jag blir every singel time du uppadaterar!! <3

Så himla bra, och fint och sorgligt... Du får fram känslorna helt perfekt, vilket gör det lätt att leva sig in i. Kan inte vänta på nästa ens, så himla bra My! :) <3

Neeeeeeeeeeej!! assnakgjiok,fc <-- mina känslor
När han bara det är zayns jobb nu så blev det väldigt känslomässigt här...

Taaack underbara du ♥

grymt bra novell! :D

Du vet hur an får mig att gråta...jag dog just! Mamma frågade varför jag grät..och jag pekade bara på skärmen...

Åå så himla bra. Gråter fortvarande lite för texten. Önskar att jag kunde skriva så duktigt som du :)

Åh åh åh åh..........Vad ledsen jag blir!
Men det var riktigt fint när Alex sa så fina ord till Lizzy om Zayn!

Skulle verkligen inte klara mig om min bror lämnade mig, men jag hoppas att Lizzy är stark och tar sig igenom detta! Med Zayns hjälp såklart <3

Gråter, så hemskt. Men jättebra. Tänker på en nära jag förlorade i höstas, och uuuh:(

Kram

Gud så bra del!!

Sjukt bra!! Gråter :'( Meeeer :D

NÄMEN FY FAN NU BLIR JAG JU DEPPIG!!!!!!!!!!!!! :'( :'( :'( Såå braaaa!

SV: Jag kan säga att det slutade med att några tårar rann ner från kinden. Jag vet hur det känns och det är ju bara jobbigt :(