Efter en lång pratstund med Cody så kom jag att tänka på en sak; vad gjorde han här egentligen? i skogen, mitt i natten? Jag rätade till mig och sökte hans ögonkontakt, men han tittade bestämt framåt, det märktes tydligt att han inte ville ha ögonkontakt. Jag tänkte precis ställa honom frågan då han själv öppnade munnen. 

"I went often here before.", han drog efter andan och fortsatte att titta framåt. "Do you remember Clara?"

Jag fnös av bara tanken av att komma ihåg den tjejen. Hemska människa. Jag nickade som svar och han bara fortsatte. "When we broke up, when I saw her with an another boy, I often went here. I can clear my mind when I'm sad.", för första gången tittade han åt mitt håll men vände snabbt blicken framåt igen. "Tonight was one of those days. To lose my cousin as was like my own brother was hard, and I can't imagine your feelings. You must be really..-"

"I am.", avbröt jag och denna gång var det min tur att titta framåt. "Everything is fucked up. I have no one in my life anymore. Just dad and your family." 

"And it's sufficient. It sufficient to be strong again, because we'll be on your side, forever." 

Jag hoppade till av det sista ordet och kände hur jag spände mina svidande, rödande ögon. "Forever is a fucking lie." 

"What do you mean?" 

"My mom told me to always be there, forever. Alex told me that always be on my side, forever. And Zayn told me that never leave me, since it was me and him forever. Now I've no one of them anymore. My mom leave us, Alex leave us and Zayn lied to me. I know that a forever, never is forever.", konstaterade jag med en skör röst och det gjorde ont i mig att veta att allt det jag just berättat var sanning. Han la sin arm om mig och sa ingenting, vilket han heller inte behövde. Bara av hans lilla omfamning så kändes allt bättre. 

 

Jag vaknade för första gången på det senaste dagarna av mig själv och jag kände mig mer än utvilad. Jag sträckte mig efter mobilen och tittade förvånat på klockan; kvart i två. 

Det var konstigt att jag inte hörde ljud utifrån så jag bestämde mig snabbt att gå ut ur Liams lilla gästrum och titta vart alla höll hus någonstans. Jag gick igenom hallen och tittade mot rummet där Niall och Harry brukade vara, dörren var stängd och jag tyckte jag lyckades höra något av en Harrysnarkning där inne, så jag gick vidare in till köket. Väl inne i köket så fick jag syn på en lapp. Jag tog snabbt upp den och började genast läsa. 

 

 

Jag rusade fort in i Niall och Harrys sovrum där jag möttes av två sovande killar. Jag flinade lite åt mig själv och gick ut till köket igen, väl där inne hämtade jag ett glas vatten och sprang fort in till killarna igen. 

"Guys, wake up!"

"Louis, shut up.", klagade Niall med sin trötta och sega morgonröst. 'Som ni vill' tänkte jag bara. Jag hällde vattnet över de båda och aldrig hade jag sett dem så arga. Vilket jag bara skrattade åt. 

När vi alla, femton minuter senare var uppe och gick runt i Liams lägenhet så berättade jag hur situartionen låg till. Jag visade dem även lappen som Liam skrivit så vi bestämmde oss snabbt och enkelt att gå ner till affären några gator neråt för att sedan kunna göra i ordning frukost. 

 

Eftersom vi inte skulle på någon intervju förrän imorgon så hade vi ännu en dag ledig eftersom det mesta av våra nya låtar var skrivna redan. Därför så kände vi inte alls någon stress när vi gick ner till mathandeln. Vi tog dock småvägar för att inte skapa så hemskt mycket kaos ute på gatorna. Men de fans vi mötte stannade vi gärna och tog en bild med. 

 

Vi var bara några meter ifrån affären då Niall plötsligt stannade till. Både jag och Harry tittade frågande på honom som hade blicken åt ett annat håll. 

"Niall, what's it?", uppmanade Harry och tittade åt samma håll som honom. "Oh, shit. It's the boy.. Mike." 

"Yeah, and he come against us, now.", bekräftade Niall som nu spännt ögonen lite. Jag suckade och pratade med en låg stämma för att inte Mike skulle höra något.

"Calm down now. Stay cool and don't do anything bad." 

De nickade instämmande och tittade mot den brunhåriga killen som kom rakt emot oss. Han flinade stort och bakom de svarta glasögonen kunde jag se hur hans bruna ögon speglade sig igenom de svarta plastet. 

 

"Hey, you!", hojtade han när vi sedan hade börjat gått en bit. Vi stannade upp och tittade mot honom som nu åt på något. Jag suckade och tittade på Harry och Niall som mest såg lugna ut. "It's you who are Niall, huh?" 

Han tittade nu endast på Niall som nickade menande på huvudet. 

"Yes I am. What do you want?", han sprack upp i ett stort flin och tog sakta av sig sina solglasögon. 

"I heard that you like my exgirlfriend, or what?" 

"No, he don't. And if he should do it, it's not your fault anymore.", klargjorde Harry och ställde sig lite framför Niall som nu mest såg osäker ut. 

"Yes, you're right boys. But did you know what?" , han skrattade och fortsatte att äta på sina nappar i påsen. "If you not have already seen it, Zayn and Lizzy have break up." 

"What?", utbrast jag och tittade förvånat på de andra som såg lika chockade ut dem med. "How can you know that?" 

"Paparazzis take a pictures of them. First, Lizzy run out from hers house crying. Minutes after that they saw Zayn with black sunglasses and tried to hide himself. Then everyone on Twitter said that." 

Jag kände hur irritationen rusade inom mig och hur denna kille verkligen störde mig. Inte nog med att han dödat en annan människa, han var ju spydig och precis den typen av person jag bara kunde spy på. 

"No, it's just a rumor, again.", konstaterade jag med en hård röst och tittade återigen mot de andra. "Leave us alone now, because now, we should buy some breakfast."

Jag kunde känna hur han tittade efter oss men jag hade tilltalat mig själv att inte titta bak längre, och heller inte lägga någon energi på honom längre. Värdelösa människa. 

---

Oj, hur kommer det nu bli?, jätteledsen för en dålig del. Men kommentera ändå! 

Nästa kommer senare :)