lose myself, del 34

Harrys Perspektiv;

Tell us about you and Lizzy now.", klargjorde jag och slog mig ner på stolen bredvid Niall och började ösa på mat. Liam och Zayn kom sakta efter och Zayn bara ryckte på axlarna.

"I don't know anymore. She must get time to herself, it's really hard that lose a brother and especially when they were so close to each other. Then that it was her best friends boyfriend as did it. I can't imagine her life right now." 

Han såg till en början ut som vanligt, men jag misstog mig. Bakom det fakeade leendet döljde sig en sorg, en sorg som nu bara ville ut. Tårarna kom och det var som vanligt otroligt jobbigt när någon av oss inte alls mådde bra. 

---

Zayns Perspektiv; 

Att vara stark var inte så lätt som jag trodde. När killarna plötsligt började prata om Lizzy kände jag bara att allt bara ville ut. Mina tårar brast och jag kunde känna Nialls händer stryka över min rygg. Det kändes så otroligt bra att ha sånna äkta vänner, men ändå så kände jag mig så tom och ensam. Det var riktigt jobbigt. 

"Zayn, do you really want to go to the interview today?", jag gav Liam en svag nick samtidigt som jag torkade bort tårarna. 

"Yes, of course. It's a such big interview, every famous person has sitting in their couch. It's our lifes chance."

Jag tittade mot killarna som log tacksamt åt mig. Det syntes hur glada dem var för det jag just sa. Jag kunde heller inte låta bli att pressa fram ett leende som Louis genast såg och blev allvarlig igen. 

"But, Zayn. Whatever you do, never give up on her. You two are really cute together and you like her very much, right?"

"Yeah, of course I do. But..-"

"No but.. Louis is right, if you really love her, prove it. Don't let hers fear and words prevent you.", flikade Harry in och jag vände blicken över till Niall och Liam som bara log. 

"Yes, but how?" 

"I don't know. It must come from your heart.", jag nickade åt Louis och fortsatte att peta i maten. "Okay, let's go to the interview. Lou will waiting for us there and fix us before we going in." 

 

Lizzys Perspektiv; 

"Liz!", jag vaknade med ett ryck och såg pappa komma in genom dörren med en stor bricka i handen. Långsamt satte jag mig upp, sträckte ut armarna och gnuggade mig sedan i ögonen innan jag slutligen tittade på pappa. "Goodmorning sweetheart, did you know what?" 

Jag gäspade stort och skakade förundrat på huvudet medan pappa satte sig på sängkanten och gav mig brickan som bestod av varmt tevatten, en tepåse och två mackor. Jag tittade länge på de frestande mackorna och mitt favorit-te och kunde bara inte motstå lockandet. Jag tog en tugga av mackan och lät den gå ner i magen blandat med teét.

Jag satte mig ordentligt i sängen och tittade undrande på pappa som med såg lurig ut. "What do you want?"

Frågade jag tillslut efter en evig tystnad. Han gjorde en av sina vanliga hostningar och började tillslut tala.

"You have slept until now. A whole day. The clock is half past two now.", medans han sa det så tittade han länge på sin armklocka innan han sedan vände blicken upp på mig igen. Jag höjde ögonbrynet högt men jag valde att låta honom fortsätta medans jag lät mackan i min mun slinka fort ner i magsäcken.

"We never got speak yesterday after that Zayn come here.", började han och drog efter andan. "What did you find?"

Jag stannade upp i mitt ätande och tittade varsamt på pappa som log sitt vänskapliga leende som fick mig att känna mig en aning tryggade i situationen.

"I don't know. I said that we should take a break and he was alright with that.", suckade jag och tankarna om gårdagen kom tillbaka. Jag minndes vartenda litet ord, mening och speciellt dendär sista kramen han gav mig. Just nu kände jag mig så.. Ensam. 

"And it wasn't good, or what?, jag gav honom en oförstående blick och rynkade pannan. "I mean.. That he was alright about it?"

Jag ryckte på axlarna och tog återigen upp mackan. "I don't know. But he seemed don't cared anyway."

 

"Dad, Take the TV on.", han gick snabbt upp ur sängen och satte på Tvn. Jag grabbade tag om kontrollen och började genast zappa mellan de olika kanalerna. Ingenting bra verkade gå på TVn och jag skulle precis stänga av den igen då jag slutligen fastnade för en kanal där jag genast kände igen dem alla fem som satt framför skärmen. Jag tittade på pappa som gav mig en orad blick.

"Should you really see this?"

"No, properly not, but only that see Zayn like this is big for me, I really miss him. Let me.", han tänkte precis öppna munnen för att svara när jag medvetet klickade på ljudknappen och ljudet stod nästan på max. 

"So guys, how it feels with everything right now? your third album released in December, are you excited?", den kvinnliga intervjuaren log stort mot killarna och Niall tog snabbt över ordet. 

"Yeah, very much. We have writing and work pretty hard with the album that it will be very fun that get show all our beautiful princess what we can do. We do it for them." 

"Yes, you took my words out of my mouth." , tillade Harry och skrattade lätt. 

Jag saknade dem verkligen och det kändes så konstigt att se dem genom TVskärmen. Zayn såg dock väldigt nere ut, då och då kunde han le men jag kunde enkelt genomskåda det. Och det kändes riktigt jobbigt. 

"Okay Zayn, let us once and for all to know, who's the girl you spend your sparetime with? it's your girlfriend?", killarna tittade undrade på Zayn som tog emot micken av Liam. 

"Uhm.. Not anymore." det kändes jobbigt när han sa det men samtidigt så var det jag själv som hade ställt mig i denna situation själv, så jag skulle inte yttra mig om något. 

"Hm, what do you mean with that?"

"I was really stupid, I did a big mistake as I really regret. I'll not tell you everything, but I can promise that I was stupid and really regret it." , hans röst lät vek och jag kände hur tårarna sakta men säkert spred sig över mina kinder. Jag lutade huvudet mot pappas axel och han strök mig ömt över huvudet. 

"Aww, so cute. Do you think that she looked at this interview?" , frågade kvinnan tillslut och jag såg hur han var tveksam med svaret. 

"I don't think that. She's not a Directioner ,but for me, she's the best girl i've ever meet. But I don't know, maybe she does." 

"Okay, do you want so say something to her in case she look?", han fick återigen killarnas blickar och såg för första gången under hela tiden riktigt säker ut på det han nu skulle säga. 

"No, she know how I feels for her and she know that I love her. More than this stay between me and Lizzy." 

Jag torkade fort bort tårarna och tryckte snabbt av TVn. Att titta på denna intervjun var riktigt jobbigt även om jag helt och hållet fick skylla mig själv. Det fanns inte ord till hur mycket jag saknade Zayn och hans närhet. Att bli omfamnad av pappa var absolut inte samma sak, inte alls samma trygghet. Jag drog en långsam suck innan jag återigen vände upp blicken på pappa som småflinade. 

---

Kommentera och gör min dag! Kom gärna med era åsikter, är kul att veta hur ni fina läsare tycket och tänker! kram :)

Skitbra! :DDDD älskar dina noveller, dom är bäst!

AAAW! Tur att Lizzy såg det där! :D

Superbra!!! Ååååå längtar till nästa del

Perfekta svart av Zayn! Nu är jag inte arg på han längre och allt tack vare dig för att du skriver så bra:)

SV: Tack :)

Sååååbta:)

Grymt bra! xx

Gryymt bra! :D xx

Jag hittade just till din blogg (igen..?). Tror jag varit här förut, men har som inte läst någon 1D blogg på länge men nu blev jag sugen igen. Din novell verkar riktigt bra, men jag orkar dock inte läsa ikapp mig, vilket är lite synd eftersom jag gärna hade läst den.

Men om det börjas en ny sen nån gång kanske jag läser den, för du verkar skriva på ett intressant sätt. =)

woohoo skitbraaa

Asså jag börjar nästan gråta och jag sitter på en buss... Inte okej :(