lose myself, del 39

Lizzys Perspektiv;
"Liz..", började mamma och tittade uppmanande på mig. "I'm really sorry, for everything."
"Ja, det ska du vara också.", tänkte jag tyst i mitt huvud. Jag nickade åt henne och trog handen genom håret. Hon fortsatte. "But you know that feeling when you're in love, new love,  but you don't want it and you can't change your feelings?" 
Jag tittade på henne under meningens gång och kände igen mig så väl. Jag nickade och kunde inte låta bli att le. "Yeah, I know that feeling, really good." 

 
Mamma log ett vänskapligt leende och jag kunde se hur ett flin lekte på hennes läppar. 
"Who's the lucky boy?", jag ryckte till och tittade upp på henne. Jag svalde hårt och ryckte på axlarna.
"No one anymore, I think.", svarade jag ärligt och suckade högt. Mamma tittade bekymrat på mig och rynkade lite med näsan. "I mean.. I texted him for a few hours and he didn't answer yet. Maybe he's busy but he can as well have seen already." 
Hon la sin ena hand på min och jag stirrade länge ut den smala, varma handen som låg ovanpå min innan jag tillslut besvarade hennes tag om min.
"If he care about you, he can't be to busy to answer.", konstaterade hon och även om jag visste att hon hade rätt så skulle hon aldrig förstå.
"No, it's not easy. We can't just say that about Zayn.. Because..", jag tog en kort paus och bröt våran ögonkontakt. "He's famous. He's famous all over the world and it's not easy to him that always answer."
Jag sneglade då och då upp på mamma som mest satt stumm i stolen mitt emot mig.  "We used to talk everyday, it was the best part of the day, but then I said that I'll take a break. I don't know, everything it's my fault and I'll understand if he ever would to talk to me again. He really cared about me, I was so lucky with him."
 
"Good luck tomorrow, hun. You'll always be the best on the stage no matter what.", vi stod utanför mitt hus och hon kramade om mig hårt innan jag tillslut lyckades trassla mig ur den. Jag tittade på henne och log ett svagt leende. När jag tänkte efter så har jag haft det riktigt.. Bra idag. Med mamma. 
"Shouldn't you coming?", frågade jag lite besviket och min blick mötte backen. 
"Yeah, I wanted to. But I thought you don't would liked it."
"Of course I would. I would love it.", jag tittade uppriktigt upp på henne som nu log ett större leende än någonsin, vilket bara fick mig att öka storleken på mina mungipor också.
"Okay, see you tomorrow then.", hon satte sig snabbt i bilen och körde iväg. Jag tittade efter bilen tills den inte längre var utom synhåll.
Jag trampade upp för vår stora stentrappa och klev in genom dörren, till min förvåning stod skor jag inte riktigt kunde känna igen i hallen. Jag sparkade fort av mig mina lila vans och gick in till rummet där jag möttes av en chock. Pappa och Kate satt i vardagsrums soffan och tittade på tv. De fick snabbt syn på mig och gav med sig ett leende båda två, något som skrämde mig en aning.
"Kate? what are you doing here?", frågade jag förvirrat och tittade mot Kate.
"Your dad has something to say you. It's a good news."
Jag blickade åt pappas håll som harklade sig innan han tog över samtalet. "It turned out that Mike not only killed our Alex. He was already inscribed in the registers for along time ago. He has tried to killed people before and assaulted girls." 
Jag tittade storögt åt de två människorna i vårt vardagsrum och kunde inte riktigt ta in det pappa just sa. Hörde jag just rätt? Jag lät han fortsätta. "That's why Kate not learn to witness, they took him directly. To the rehab for younger, there he holding home."
Jag nickade glatt men var fortfarande chockad och förvirrad över hur allt hade gått så snabbt på bara så väldigt kort tid och imorgon skulle jag redan ha min första dansuppvisning ensam. 
 
"Liz?", dörren öppnades och in kom Kate. "Are you crying?", jag torkade mina tårar och förstod att det nu var försent att komma med någon ursäkt, så jag bara ryckte på axlarna. 
"I miss you, I'll have my best friend back.", Kate kramade om mig och jag lutade huvudet mot hennes axel. 
"Yes, and that you've got.", hon strök sin hand över mitt huvud och jag kunde känna hennes regelbunda andetag. "But, tell me the real reason.", det lät mer som ett påstående än en fråga och det fövrånade mig att hon lät så allvarlig. 
Jag berättade om Zayn, om smset och att han inte alls hade svarat, om Alex och om mamma.. Om hur jag kände. hon fortsatte att vagga mig fram och tillbaka medans mina tårar föll ner. 
"Zayn is a good guy. Give him time to think about it. Exactly as he did for you.", hennes ord väckte min uppmärksamhet och jag tittade snabbt upp på henne samtidigt som mitt huvud gav med sig en kort nick. Hon hade rätt. 
 
Zayns Perspektiv; 
"Okay boys, are you ready for our last interview now?", Louis tittade uppmanande på oss andra som bara nickade. Vi var nog alla trötta efter en lång förmiddag och ännu var den inte över, långt ifrån. Niall och Louis var extra exalterade och hade hållt igång hela morgonen, vilket inte var så uppskattat av oss andra, men eftersom Niall skulle hem till Irland ikväll och Louis skulle hem till Eleanor så lät vi dem hålla på. De var verkligen som två småbarn när det väl började. Jag log snabbt åt dem och satte mig ner i Liams fotölj. 
"Zayn.", började Harry och jag tittade snabbt på honom. "How's you and Lizzy?" 
"Shit", svor jag tyst för mig själv och tog händerna för huvudet. Jag hade haft så fullt upp hela tiden att jag helt glömt bort hennes sms. Jag suckade högt och tog upp mobilen, klickade fort upp Lizzys sms och bestämde mig snabbt för att svara. 
 
~ Sorry for a late answer. I forget to answer. I love you. xx ~
 
Det fick bli ett enkelt sms jag skickade iväg och jag hade inte tiden att tveka denna gång. Hon förtjänade ett svar, men det skulle hon få på riktigt när jag åkte hem. Jag hade även tänk att hinna se hennes dansuppvisning som började sju ikväll. Jag tittade hektiskt på klockan på min arm och pustade ut, den var bara halv tolv ännu och vi skulle sitta i en 30minuters-intervju, sedan skulle jag fara hem direkt. Telefonen burrade till och svaret ifrån Liz kom snabbare än förväntat. 
 
~ It's okay. See you when you come home. ~
 
I detta sms kunde jag direkt tyda att något var fel och ikväll önskade jag inget annat än att allt skulle lösa sig mellan oss. Att det kunde bli vi igen. 
"Hey, Zayn!", jag väcktes upp ur mina tankar egnom att Liam viftade med sin hand framför mitt ansikte. Jag tittade irriterat på honom som nu flinade. "This is our last time together for a few weeks. Focus!"
De alla fyra skrattade vilket gjorde att jag inte heller kunde hålla mig ifrån att skratta. Hur skulle jag klara mig utan dessa killar i tre veckor? 
 
Lizzys Perspektiv; 
Jag tittade ut bakom den stora redån och såg människorna bara ökade och ökade, platserna fylldes och ljudet inne i den stora teatersalen ökades. Jag tittade länge efter någon jag kände igen och jag log av glädje när jag fick syn på både mamma och pappa, de gick in tillsammans och även farmor tillsammans med Kate. Kanske hade de alla blivit sams igen. 
"Okay, is everyone ready to do a really nice show tonight?", Emma klappade sina händer som ett tecken till att vi alla skulle rikta vår uppmärksamhet till henne. Jag tog bort huvudet från redån och tittade på Emma och de andra dansarna. Hon berättade hur vi skulle gå ut och hur vi skulle göra mellan danserna. Just nu kändes det riktigt bra. 
Efter tredje nummret var det äntligen min tur att dansa solo. Jag hade övat extra mycket på de osäkra stegen och när jag hörde hur Thrift shop sattes igång i högtalarna så insåg jag verkligen hur taggad jag var för detta. Jag ville göra mina föräldrar stolta, jag ville göra Emma stolt, jag ville göra Alex stolt, men framförallt, jag ville göra mig själv stolt. Jag gick upp på scenen med ranglande ben och kunde inte få bort den känslan av nervositet som fanns inom mig. 
Jag tittade ut på publiken, jag mötte mamma & pappas ögon, jag blickade snabbt på Kate och farmor men min blick fastnade på killen i mitten av publiken, killen med svarta håret som satt och applåderade. Zayn, var det verkligen han? 

"You were so fantastic, darling. I'm so proud of you.", pappa kramade om mig hårt. 
"Yeah, me too. You're really good at dancing, almost better than me.", mamma skrattade retsamt och kramade om mig i en mjuk kram samtidigt som hon viskade något jag inte riktigt kunde höra så jag bad henne säga det igen.
"I think you have visit. Go out there.", sa hon högre denna gång samtidigt somhon nickade mot utgången. Jag tittade först förvirrat på mamma. Sedan på farmor, Kate och pappa som bara nickade på huvudet. Jag suckade och gick mot dörren dit de pekade. 
 
Jag stelnade till när jag såg honom, Zayn, den finaste killen i hela världen stod några meter ifrån mig. Sakta gick jag fram emot honom och han gjorde även lika. 
"What are you doing here?", frågade jag lågt och kände hur mina ben vek sig lite. Jag såg hur han log och han gav mig sin mystiska min igen. 
"I can't miss to see my loves first dance show.", hans leende ökades och hans vita tänder glänste i solskenet. "You were the best out there and you..-" 
Mer hann han inte säga förrän jag befann mig i hans armar. Mina tårar föll ner och jag la huvudet lutat mot hans bröst, andades in hans doft och tittade sedan upp på honom. Det fanns inte ord till att beskriva hur mycket jag hade saknat honom, hans kramar, den trygghet han gav mig, hela han. 
"Zayn.. I.-", började jag men han avbröt mig snabbt. 
"Just forget everything and live for the moment, right?"
"I love you.", jag fortsatte att titta in han i ögonen och äntligen hade jag fått haft det sagt, det jag ville ha sagt i flera dagar nu. 
"I love you too, more than everything.", jag log stort samtidigt som hans läppar möttes med mina. Jag kunde forfarande inte tro att detta var verkligheten. Allt var så overkligt. Men just nu, kunde jag inte låta bli att vara lycklig. 
Det blev en riktigt lång del nu. Varför? för att det är sista delen. Nästa del, (del 40) kommer att bli ett "ett år senare"- inlägg. Men jag hoppas att ni gillar denna del. Kommentera gärna vad ni tyckte! Nästa del kommer även senare idag. 
 
Anlednigen till att denna del blev lite senare än tänkt är för att jag vaknade sent. Haft en riktigt kul kväll igår. Mina ben gör så sjukt ont, min röst funkar knappt och hela kroppen lider av träningsverk av allt dansande. Men hade en lyckad kväll och en skitbra start på sommarlovet och med det ville jag bara säga att jag hoppas ni alla hade en bra kväll igår och även resten av det resterande dagarna! kramis :) 
 

Jättebra, verkligen! Tråkigt att den är slut snart dock :P

Superbra del!!! Längtar till nästa.

Svar: Sista delen är uppe nu! <3
My Wesström

Åh jaaa! Äntligen är de tillsammans igen :')
Längtar tills epilogen :)

Svar: Hihi, den är uppe nu <3
My Wesström

Såååå braaaaa, ÄNTLIGEN BLEV DET BRA!!!!!!!!!!!!! :'D <3

Svar: Hihi jaaa :'D
My Wesström

tråkigt att de e slut men grymt bra skrivet <3 du är bäst.. always!

Svar: Tack underbara du, blir skiitaglad <3
My Wesström

ÅH ,ja love it!:D bra!:D

Svar: Tack :D
My Wesström

akitbra! du är grym!

Svar: Gud, tack så hemskt mkt! :D
My Wesström

Sjukt bra!!! Jippi de är tillsammans igen <3 Kan inte vänte till nästa kapitel :)

En sak till jag vill säga är att du har inspirerat mig så himla mycket till min nästa novell och jag kan inte tacka dig nog för att du har läst och kommenterat min novell även fast den var sjukt dålig i början och slarvigt skrivet :) Tack så himla mycket för ditt stöd och all inspiration du har gett mig :)




Kom ihåg mig?