one way or another, del 1

Prolog; 17 åriga Elvira, med det fina blonda lockiga håret och isblåa ögon bor med sin moster Elly i England, Doncaster. Bakom det fina leendet gömmer sig en stor sorg. Som liten blev hon misshandlad och tvingades se på är hennes mamma söp ihjäl sig och sedan dess har hon haft svåra depressionsproblem men som hon nu, ett år senare tagit sig ur med hjälp ifrån sin moster och behandlingshem. Hennes pappa förvann och lämnade henne ensam med en supande mamma och sedan dess har det aldrig haft någon kontakt. Hon älskar att sjunga, när ingen hör eller ser på och en dag blir hon intagen till en sångskola som kommer att förändra hennes liv.

---

 

Det var mörkt ute. Regnet öste ner och jag gick långsamt fram till fönstrerna som var nerdränkta av allt vatten och drog ner rullgardinerna. Jag la mig i min säng igen och satte på musiken i mina lurar. Mina tankar började komma tillbaka igen och jag lutade huvudet på kudden och slappnade av. För ett år sedan var min värld inte så här. Jag tillägnade mina dagar till att gå kurser hur jag ska behandla mig själv och min ångest. Skolan i Sverige gick skit och jag blev rent ut sagt hatad, dock inte på grund av mitt utseende eller något liknande. Utanför mina ärr och min äckliga stank. Jag tvingades att göra allt själv hemma, jag bodde hos en mamma som aldrig städade och så fort hon fick tag på pengar så köpte hon sprit för allt. Hon avskydde mig och när jag inte gjorde som hon sa så slog hon till mig, hårt. Att flytta till England och börja om på nytt var nog det bästa valet jag har gjort. Jag har fortfarande depressions ångest ibland men som tur är så har jag min moster Elly som alltid stöttar mig. 

 

"Är du där vännen? Kan jag komma in?" Hörde jag Ellys röst utanför dörren. 

"Det är bara att komma in det" sa jag och såg hur dörren öppnades. Hon hade varm oboy och mackor på ett fat och på fatet såg jag också ett brev som låg där på. Jag makade plats åt Elly som kom och la sig bredvid mig i sängen.

"Vad är det här?" sa jag nyfiket och tog tag i brevet och såg förvånat på Elly som såg lite hemlighetsfull ut.

"Öppna!" sa hon och jag gjorde som hon sa. Jag läste ivrigt vad som stod och efter att jag läst lite så insåg jag vad det var, min ansökan om att komma in på sångprogrammet. 

 

"Elvira Lundgren ansökte tidigare i år om att få börja på våran skola i Doncaster. Jag kan med glada nyheter meddela att hon är varmt välkommen på ett möte Tisdagen 23 Maj för mer information och vi ser fram emot att få jobba med dig eftersom vi har hört att du är en fantastisk sångare. MVH Rektor Ashley Gordan" 

 

Jag läste brevet om och om igen, kunde jag tro att det var sant? Min livs dröm hade gått i uppfyllelse. 

Jag tittade på Elly som bara log åt mig och sedan kramade jag om henne hårt och hon var lika glad och lättad som jag var såg det ut som.

Vi satt och pratade en lång stund och hon fick se mina ärr på mina armar ännu en gång och alltid så blev hon lika orolig. 

"Jag är så rädd om dig, Elvira. Våga bara inte falla dit igen. Är så stolt att du klarat dig ända hit" sa hon och jag såg hur hennes ögon började fyllas med tårar. 

"Jag ska göra dig stolt, Elly. Du är den enda jag har kvar och den enda som bryr sig" sa jag och kramade om henne igen. 

"Kan du inte berätta lite mer om vad din mamma gjorde? Det gör ont i mig att veta att du lider utav att bära på alls själv. För jag vet att du inte berättat allt, även om du säger det" sa hon och spännde blicken lite. Jag suckade lite lätt för mig själv, hon visste så väl att jag hatade att prata om mamma och allt som hände. 

"Jag vill inte prata om det. Jag är fortfarande för känslig" skyllde jag på och jag skämdes så mycket över att jag sa det så jag var tvungen att titta ner. Hon var aldrig den som tvingade mig till något eller tjatade så hon bara klappade mig på kinden och pussade mig på näsan, precis som alltid. 

"Okej, jag förstår. Men du vet vart jag finns min solstråle" sa hon innan hon gick ut igen. 

Hon var hela tiden så snäll, hon var som mamman jag aldrig fick och hon var som min bästa vän och moster samtidigt. Hon var även den enda jag hade kvar. Pappa hade jag aldrig träffat och inte då heller släkten på hans sida. 

Jag gick in på Spotify och lät låtarna på toplist röra sig själv. Plötsligt började en lugn låt, en låt jag aldrig hört förr. Jag lät den gå ett tag tills refrängen kom. "If you’re pretending from the start like this,With a tight grip, then my kiss, Can mend your broken heart, I might miss everything you said to me" sjöng dem och jag kunde bara inte låta bli att titta vad den hette. "Over Again - One Direction" stog det på displayen. Aldrig i hela mitt liv hade jag hört talas om någon One Direction så jag brydde mig inte i namnet så mycket och la till låten i min lista endast. Den påminde mig så mycket om min expojkvän, Direk. Efter att jag kommit på att han vart otrogen flera gånger så fick det vara nog, jag ska aldrig i mitt liv ha någon kille, jag trodde inte på kärlek längre, eftersom jag aldrig riktigt fått känna var riktig kärlek är. Jag satte Over Again på repeat och lät den gå om och om i lurarna. Jag la ner huvudet i kudden och kände hur allt runt omkring mig bara försvann.

 

"Du är så ful så du kommer aldrig få några vänner ändå" .. "Ditt äckliga lilla luder, du förstör allt" .. "Lämna mig ifred, du är en vidrig liten fjortis som aldrig kommer få några vänner" 

 

Jag vaknade upp ur min jobbiga dröm och kände hur hela jag var svettig. När jag tänkte efter så insåg jag att det faktiskt aldrig var någon dröm, allt hade hänt i verkligheten för bara något år sedan. Jag hade drömt ännu en verklighets-dröm och vaknat upp kallsvettig med tårar i ögonen. 

---

Del 1 - vad tycker ni? :D killarna kommer lite längre fram! 

För med information, ta en titt i menyn --> 

kram!

ÅÅÅÅHH!!!!! Skitbra första del!!! Är redan kär!! Meeeeer!

Jättebra! Keep going

Skit bra! Kommer säkert bli grym! Och du, du behöver inte (om du inte vill förstås) kommentera min blogg när du lägger upp ett kapitel jag går ändå in på din minst 3 ggr per dag :) Kramisar Olivia <3

Sv, taack vad glad jag blir :D kan du skriva 2 eller 3 delar på varje novell och ha typ 30 delar i varje novell som i förra? <3

skulle bli super glad om du kunde kommentera mitt senaste inlägg på tips på inlägg jag kan göra, skulle bli superduper glad! Tack på förhand sötis <3

Love your blog! :*

Grymt bra! :D Är redan fast och kan verkligen inte vänta tills resten kommer! :)
Förresten, sugen på ett länk byte? ;) xx

Så spännande!! Vill bara ha mer nu! haha :)

Åh, den va jättebra!:D Hela jag sken upp när jag läste "Doncaster"..Lou, är ju därifrån!:D

Jättebra! Tror detta kommer bli en grym novell! :)

Åh så bra, längtar till nästa! :D Ha en super bra hväll <3
Kram Maja

Riktig bra början! :)

mnm

Meer! Den var grym, nu blir jag intresserad!

Kram xxx :D

Grymt bra! :D Förresten, sugen på ett länkbyte? :) xx

Sv: Aw, söt du är! undra om det fortsätter så bra som det är nu!;)
jag älskar Lou, så det kan bara bli bra! Jag älskar alla i och för sig. Men ändå!!!<3

Åh vad bra!! :)

Jag älskar dig!!!!!! Meeeeer förfan xD :))<3

Super bra!! Du är duktig!spännande