---

Jag visste att det inte var någon idé att tjata fram något. Det lönade sig inte och hon var lika envis som min syster. Eller syster vill jag inte ens kalla den människan, så illa som hon behandlat min systerdotter. Jag satte mig i soffan med min kopp te då jag precis hör ett skrik från övervåningen, Elvira. 

Jag sprang upp så fort jag kunde och fick se henne ligga och skaka och var helt svettig. 

"Älskade vännen, vad är det?" fick jag ur mig och var nästan lika förtvivlad som Elvira själv. Hon sa inget men jag förstod att det var en mardröm igen. 

"Ta det lugnt, jag är här nu" sa jag och höll om henne och hennes tårar fortsatte att rinna. Jag la mig bredvid henne i sängen och jag somnade bredvid henne. 

 

Jag vaknade nästa morgon med Elly bredvid mig. Det kändes både tryggt och lättat över att hon sov med mig inatt och jag skulle aldrig klarat mig utan henne. Vi har alltid haft en speciell kontakt, hon må va 20 år äldre än mig, men vad gör det? Hon har själv inga barn och hon har alltid funnits för mig även om hon vart dessa hundra mil bort, och äntligen fick jag komma ur skiten och flytta hit. Det var den bästa flytten jag gjort i hela livet. Istället för att vara på olika fosterfamiljer och flyttas fram och tillbaka på behandlingshem så har jag äntligen fått ett riktigt hem. Ett fint stort hus med dyra saker i. Elly var inte den fattigaste om man säger så.  

Jag kollade på Twitter, Instagram och Facebook lite medan jag vänta på att Elly skulle vakna. Inget speciellt hände som vanligt och jag stängde fort ner alla appar igen. Jag la precis ner telefonen och skulle försöka somna om igen när jag fick ett SMS. Jag kollade på skärmen och fick se att det var Lucy. Min bästa vän här i Doncaster som jag lärt känna genom Elly och hennes bästa vän. 

Stod det i SMSet och jag svarade med ett leende. SMSet kunde inte kommit i bättre läge och jag skyndade mig upp ur sängen. Jag såg på vädret, det var en riktigt varm dag för att vara i Maj. Jag satte på mig mina korta shorts med en vit tröja med långa ärmar för att slippa få massa blickar på mig. Fixade till håret lite men ansiktet fick vara, just idag orkade jag inte fixa någonting så jag satte på mig mina solglasögon. 

"Jag går ut med Lucy ett tag, Elly" sa jag samtidigt som jag ruskade till henne lite lätt. Hon mumlade något men kunde inte riktigt höra vad hon sa. "Mm,aa,mm" va de ända jag hörde och jag kunde inte låta bli att skratta till lite. Hon var alltid lika trött på morgonen. Jag gick ner och satte på mig mina utslitna converse som skulle föreställa färgen vit, men det är mer brungula och ser inte alls ut som vita. Jag gick ut ur dörren och började gå.

Jag tog upp min mobil och skulle precis sätta på musiken i lurarna då jag omedvetet krockar till med någonting, jag tittar hastigt upp och får se en kille, med brunt och uppåtspretat hår stå där och såg lita chokad ut som mig.

"Åh herregud, förlåt!" Sa jag och tittade på honom som log lite brett. Jag hade aldrig sett den killen förut och jag undrade varför han tittade så konstigt på mig. Som om han förväntade sig att jag skulle säga något mer.

"Nej, det var jag som hade bråttom, förlåt själv" Sa han och sedan gick vi båda iväg igen. Varför tittade han så där? Visst, jag gick in i han. Men jag sa förlåt? 

 

"Du kan aldrig tro det här!" började jag när vi precis hade satt oss och börjat fika. Lucy fick då sin 'berätta mer' min och tittade nyfiket på mig. Jag fortsätte att berätta om den konstiga killen som plötsligt kommit och sprungit in i mig på vägen hit och hur konstigt han tittade på mig. 

"Åh, gud! hur såg han ut då? Hur gammal? Hur snygg?" började hon, killgalen som hon var. 

"Han var väl helt okej, han såg lite stressad ut bara. Typ 19-20 årsåldern kanske" sa jag och skrattade till lite när jag tänkte efter hur han såg ut. Våran konversation rullade på som vanligt och jag kom och tänka på sångskolan jag kommit in på.

"Jag kom in på sångskolan här i Doncaster" sa jag och jag möttes av en förvånad Lucy på andra sidan bordet. Henens förvånade blick gick fort över till ett leende och sprang och kramade om mig hårt. 

"Grattis!! Det är du verkligen värd. Du kommer att passa in där så bra, med din talang och röst!" sa hon och kollade på mig med en allvarlig blick, ofta brukade vi aldrig vara så speciellt seriösa i våra konversationer och ofta skämtade bort allt, men inte denna gång. Man såg verkligen hur glad hon såg ut att vara för min skull. Jag hade känt denhär tjejen i snart ett år, endå så kändes det som att vi känt varandra hela livet. Hon var som min syster. Vi delade på allt och hon visste allt om mig, exakt allt. Om mamma, flytten, behandlingshemmen och ALLT. Och jag vet även allt om henne. Vi håller verkligen ihop. 

-

Tisdagen kom äntligen och jag var mer nervös än jag brukade vara. Skulle mina nya klasskamrater tycka om mig och skulle jag bli accepterad i denna skola? Skulle min röst räcka till? Mycket tankar i mitt huvud ploppade upp och jag kollade mig i spegeln minst hundra gånger under den morgonen och bytte kläder säkert tio gånger. Tillslut så fick jag vara nöjd. Blev en svart kofta med ett par ljusblåa jeans och ett halsband jag hade fått utav min mamma som liten då hon faktiskt brydde sig lite. Varför jag hade på mig det än visste jag inte, så som hon behandlade mig. Men på något sett så var det ändå fint och jag kände mig lite tryggare med det på halsen. Jag satte på mig ett par röda lite mindre använda converse och sedan skjutsade Elly mig till skolan, den var grymt stor och jag kände hur nervositeten ökade och mitt hjärta bankade ännu fortare. 

---

Del 2 kanske blev lite tråkig sådär, men nästa hoppas jag ska bli bättre!

Hur kommer det gå för Elvira första dagen i skolan och vem är det som kommer och hälsar på sin gamla skola? Nästa del kommer imorgon och just det, får ju påsklov imorgon också så flera delar kommer komma under tiden jag är ledig! :D KOMMENTERA!