Med min svarta blåa jacka och svarta solglasögon gick jag med stadiga steg in genom dörren till skolan. Jag såg att allas blickar var riktat mot mig och jag kände hur kinderna hettade till lite. Dock så hade jag Elly med mig så det kändes ju lite tryggare.

"Du måste vara Elvira Lundgren, välkommen. Jag är Ashley, din rektor!" möttes jag av en lång kvinna med höga klackskor och rött läppstift.  Jag nickade och följde med henne in på kontoret med Elly hack i häl, 

Ashley pratade om hur kul det var med en ny elev och hur snälla alla var på denna skola. Hon visade mig vägen till mitt klassrum och min nya klass. Inne där satt det ungefär elva elever och alla i min åldersgrupp, sjutton.

Jag hälsade lite blygt på lärarinnan som presenterade sig som Hannah. Elly och Ashley gick fort ut och innan de gick så fick jag 'lycka-till' blicken av Elly och jag bara nickade och log lite nervöst sedan tittade jag ut mot min nya klass. Den såg helt vanlig ut, åtta tjejer och tre killar. De såg väldigt snälla ut men vad vet jag? jag har iallafall intalat mig själv att inte börja lita på någon, att bli sårad orkar jag bara inte med nu, inte en gång till. 

"Berätta lite om dig själv framför dina vänner" sa Hannah och log ett vänligt leende mot mig. Jag ställde mig bredvid henne och harklade mig lite framför mina blivande klasskompisar och "vänner" och sedan drog jag en djup suck, var det något jag verkligen hatade så var det att berätta om mig själv, vad fanns det att berätta liksom? 

"Jag heter Elvira och kommer ifrån Sverige men flyttade hit till Doncaster för ett år sen ungeför och bor nu här tillsammans med min moster" började jag och jag tycktes väcka intresse för många eftersom de alla elva tittade upp ifrån sina böcker. 

"Shit! Coolt! Så du är alltså svensk?" sa en utav killarna och tittade intresserande på mig. Jag nickade och kände hur jag rodnade. Mer om mig ville jag inte berätta, om min ångest och depression samt behandlingshemmen.

"Så, berätta varför du sökte dig hit? och har du någon dröm?" fortsatte Hannah och denna gång såg hon lite mer nyfiknare ut än tidigare. 

"Jag har alltid älskat att sjunga, fast aldrig framför publik. Men min moster ansökte mig hit och jag kom in. Min dröm är att bli en känd artist. Jag älskar att sjunga och jag älskar musik" sa jag och skrattade till lite. 

"Okej, så då tycker jag du kan få visa lite för oss vad du kan! Sjung en sång" sa hon och jag kände hur allt bara stannade till. Jag? Sjunga? Nu? Jag blev helt stel men jag tittade snabbt på henne som såg väldigt avspänd ut så jag gjorde så hon sa. Jag tog en låt som jag kunde och kände mig trygg med.

-

Jag gick upp när alarmet ringde och jag kände mig väldigt taggad till skolan, på första gången på åratal. Första lektionen på schemat är Drama och det ämnet älskar jag verkligen. Jag tittade ut och fick se att vädret var väldigt muligt. Jag drog en lång suck och satte på mig ett par svarta jeans och en grå tjock hoodie och sedan gick jag ner till Elly som redan satt vid köksbordet och läste ur någon skvallertidning. 

 

Jag kom in i teatersalen och kände hur det var mycket spänning och nervositet inne i rummet. 

"Vad står på? varför är alla så stirriga idag?" frågade jag tjejen bredvid mig. Jag hade än inte lärt mig alla namn än och eftersom jag är väldigt dålig på namn så kommer det ta ett tag innan jag lär mig alla namnen också.

"Vet du inte?, De skulle ju komma en kändis till vår skola idag sa vår lärare förra veckan och filma och allt. Han har tydligen gått på denna skola innan han blev känd. Vi har taggat hela veckan!" sa hon och jag möttes av ett stort leende. Jag nickade och såg lite konstigt på alla speedade tjejer och killar inne i rummet. Plötsligt kom en kille in. Alla tjejer började genast skrika och jag förstod inte riktigt vad som hände. Han hade brunt hår, uppåtspretat och jag har för mig att jag sett han förr, men var? Efter ett tag kom jag ju på det! Han var ju killen som tittat så konstigt på mig och som jag klumpigt nog gått in i. 

"Hej, Jag är Louis från bandet One Direction" började han och tjejerna blev ännu mer galnare. Jag och killarna var nog de enda som satt tyst i rummet och jag var nog mest chockad. Var Louis killen jag gått in i och var han en av bandmedlemmarna i One Direction? Jag hade dock bara hört en låt med dem men det kändes ändå kul på något sett. 

"eeey, du är ju tjejen som jag råkade gå in i för någon dag sen! Hej, vad kul att se dig igen!" började han och tittade förvånat på mig. Jag kände hur alla kollade på mig och jag blev plötsligt ännu mer rödare än vad jag redan var. Typiskt. 

 

Nu har jag äntligen påsklov, sköönt somfan! Nästa inlägg kommer senare ikväll! :D KOMMENTERA!