summer love, del 17

Elins Perspektiv;
Vi såg Frida gå in i ett stort vitt hus med en kille som mötte upp henne vid dörröppningen. Jag kunde inte känna igen honom. Det var absolut inte Jacob, denna kille hade blondt hår och såg ut som raka motsatsen av Jacob. Vad skulle hända nu? Hela jag började darra, vad skulle hända med Frida nu? Varför följde hon med in? 
"Vad ska vi göra Harry?" sa jag med gråten i halsen. 
"Vi ringer polisen och medans vi väntar på dem så stannar vi här" sa han lugnt. Jag fick ringa polisen och det var en tant som pratade. Hon berättade att en polispatrull var påväg och att vi skulle vara försiktiga. 
Men plötsligt hör vi ett skrik ifrån det vita huset, jag kände igen det så väl. Det var Fridas skrik. 

Jag fick panik och började springa mot huset, men Harry hejade mig. 
"Elin! Vad gör du?" sa han och tittade på mig. Jag såg att han var väldigt rädd nu. 
"Vi måste göra något! Frida skriker där inne och vi vet inte vad de gör med henne?" sa jag och kände hur tårarna började rinna. 
"Men det kan vara farligt där inne, är det inte bäst vi väntar till polispatrullen kommer?" sa han och även han fick tårar i ögonen. Jag visste att han egentligen hade rätt, men det var min bästa vän det handlade om. 
"Jag ser hellre mig själv lida än min bästa vän. Jag tänker aldrig låta något hända något och när polisen kommer kan det vara försent. Vi vet ju inte alls vad det gör med henne där inne" sa jag och började springa igen utan att bry sig vad Harry sa. Men jag kände sedan hur han sprang efter mig, det kändes bra att ha honom där utifall det skulle hända något. Då var vi iallafall två. 
Vi kom fram till den vita dörren med de stora fönsterna. Det ända jag såg var en avlång trappa. Det lärde vara på övervåningen. Jag ryckte i dörren allt vad jag kunde - men dörren var låst. Jag fick panik ännu en gång. Jag tittade på Harry som kom springandes med en stol i handen som han tagit från trädgården. Han bankade in den i dörrens fönster och allt gick sönder. Jag visste att det han gjorde var fel, men när det gällde liv eller död så sket jag i det. Vi hoppade in genom fönstret båda två och vi hör Fridas skrik från övervåningen. Vi sprang upp så fort vi kunde och när vi slet upp dörren fick vi syn på Frida liggandes naken och fastbunden i sängen med Jacob som höll fast henne och den blonda killen satt på henne. Jag blev så rädd så jag skakade och jag tittade förskräckt på Harry som inte såg värst rädd ut alls. Man såg hur hans ögon blev helt svarta och han gick fram mot killarna som inte märkt att vi kommit in. 
 
Fridas Perspektiv; 
Jag låg där fastbunden i sängen då jag ser Elin och Harry komma in. Jag blev plötsligt räddare än vad jag var tidigare och jag började gråta och skrika ännu mer. Vad skulle hända nu? Tänk om det skulle skada de två människorna som betydde mest för mig? Jag såg Harry komma emot oss och började slå den blonda killen som låg på mig. 
"Vad i helvete håller du på med?" sa han och kollade på den blonda killen som även presenterat sig som Eric. jag kollade på Harry och bara skakade på huvudet. Jag ville verkligen inte att något skulle hända Harry på grund av att jag klantat till mig. 
"Harry, nej! gör det inte. Snälla" sa jag samtidigt som jag låg där gråtande medan Jacob höll i mig hårt i armarna.
Jag såg hur Harry kollade på mig men blicken gick snabbt över till Eric igen. 
"Jag vill inte slåss, jag är ingen sån kille. Men släpp Frida nu. Annars kommer det inte bli kul för er" sa han och tittade menande på både Eric och Jacob. De verkade inte ta det på något speciellt allvar utan de svarade med ett hånskratt. 
Harry skulle precis höja knytnäven då två poliser kommer in med varsina pistoler i handen. 
Jacob släppte mig och Eric reste sig upp och jag kände hur Elin började knyta upp repen det lindat om mig. Hon kramade sedan om mig och vi båda grät i varandras armar. Vi sa ingenting, vi bara grät. 
 
Jag hade pratat med de två poliserna och jag skakade fortfarande. De hade frågat om jag ville följa med till stationen men jag tackade nej till det. Jag tackade även nej till skjutsen hem, jag såg hur de tvekade ett tag men tillslut sa de bara "De två grabbarna är iallafall gripna nu. De två är kända för sitt beteende men vi har aldrig haft riktiga bevis på dem, men nu fick vi dem på bar gärning" sa den ena och log mot mig. Jag försökte göra ett leende tillbaka bakom de tusen tårarna som bara rann ner från min kind. 
"Jag springer och hämtar min bil på parkeringen lite längre bort så kan jag skjutsa hem er" hörde jag en hes röst säga, jag kände igen den direkt, Harry. 
Jag såg hur Elin nickade och han gick iväg.  Jag satte mig ner på golvet och började gråta ännu mer. 
"Elin, du måste förlåta mig för allt jag gjort. Jag känner mig så dum och jag är världens största idiot. Jag skulle trott på dig från första början, snälla förlåt mig" började jag snyfta nere på golvet och jag kände Elins armar runt om mig. 
"Det är okej Frida, du är min bästa vän, klart jag alltid ställer upp. Men en du nog behöver prata ut med är nog Harry. Han har vart väldigt ledsen över er och jag vet att han verkligen tycker om dig" svarade hon. Jag tittade upp på henne och fick fram ett leende samtidigt som jag svarade "Det ska jag göra, jag ska göra allt bra igen" sa jag suckande men fortsatte sedan "Om det går såklart.." Jag såg hur Elin nickade mot mig och kramade om mig ännu hårdare. 
 
Vi såg en svart bil tutandes utanför, rutan vevades ner och ut tittade Harry. Det syntes på hans blick att han hade gråtit och han såg bekymrad ut. Jag och Elin gick ut mot bilen men när vi kom ut på vägen sa Elin bara
"Vi ses hemma, jag tror ni behöver prata lite ensamma" jag tittade på henne med en rädd blick? Vad skulle jag säga till Harry? Hur skulle allt sluta? Samtidigt så visste jag att vi behövde prata. Jag såg Elin gå mot stan igen och jag satte mig i framsätet vid Harry. Jag tittade på honom och våra blickar möttes. 
"Harry, förlåt att det blivit som det blivit.. Jag är så himla ledsen" började jag och kände hur tårarna började komma igen. 
"Är det okej om vi åker hem till mig och pratar lite kanske?" sa han och tittade ut mot vägen. 
Jag nickade och kände hur spänningen ökade mellan oss i bilen. 
 
Jag satte mig i Harrys soffa och Harry satte sig i fotöljen bredvid. Vi tittade på varandra och jag kände att det inte var lika spänt mellan oss längre, stämningen hade lättat lite och han började prata.
"Jag gillade verkligen dig, Frida. Och jag gör det än. Jag kommer alltid att tycka om dig" sa han och tittade på mig. Jag såg att han hade tårar i ögonen och när våra blickar möttes så tittade han ner på golvet igen. 
"Harry, jag är jätteledsen. Jag förstår att du är arg. Jag gillade dig också, egentligen. Jag ville bara inte förstå det själv. När jag började umgås med Jacob så började han.... Hjärntvätta mig" sa jag och nu kunde jag inte längre hålla tårarna inne och heller inte lögnen jag hållt inom mig.  Jag såg hur han tittade upp på mig och jag fortsatte då att berätta.
"Jag trodde verkligen att han var rätt för mig. Men sedan när han skrev sådär till dig från min mobil så förstod jag vad jag hade gett mig in på. Han tog mig till en fest efter det och han söp ner mig, han bjöd mig på mer och mer drinkar och jag blev helt medvetslös. Jag vaknade upp utan kläder och har ingen aning om vad som hade hänt. Han SMSade idag och sa att han hade något som var mitt. Jag möttes i dörren av den blonde killen och när jag kom in så förde han mig upp till rummet. Han visade mig ett par bilder.." jag tog en paus ett tag och tårarna fortsatte rinna. Harry satte sig bredvid mig och bara höll om mig. "Vadå för bilder?" sa han och höll mig hårt i hans armar. Jag kände mig otroligt trygg och jag ville verkligen inte ljuga mer, allt ville ut. 
"Bilder på mig.. Naken. Han hade tagit dem under tiden jag var medvetslös den natten och han hotade med att visa dem för alla, mina föräldrar och även lägga ut dem på nätet om jag inte gjorde som de sa. Jag ville självklart inte att de skulle de så jag gjorde som de sa.. Och då kom ni" Sa jag och tittade upp mot Harry som också börjat gråtit. 
"Frida, de idioterna är fast nu och jag skulle aldrig låta något ont hända dig. Det ska du veta" sa han med sin lugna röst. 
"Harry, snälla. lämna mig aldrig. Jag ångrar mig djupt att jag gjorde som jag gjorde mot dig. Du är världens bästa kille. Jag behöver dig vid min sida föralltid" sa jag och tittade på honom. Han log och jag tittade in i hans fina gröna ögon.
"Lämnar dig aldrig Frida. De är dig jag vill vara med hela tiden, och så har jag känt sedan första dagen jag såg dig" sa han och kysste mig lätt på munnen. 

jättebra! :) xx

Åh, vad bra! Harry är en riktig hjälte!<3
Sv: Vad roligt att du gillar den! Du får gärna säga det många gånger!:)<3

Omg,du är såååå duktig!

Ja, jag tycker absolut att vi ska fortsätta "ha kontakt" genom att kommentera. :D

Har läst ikapp mig nu och din novell är ju jätte bra. Älskar när det är spännande och dramatiskt. :p

Jätte bra! :)

---

asdfghjkl verkligen jättebra! MER!

Jag och en annan directioner har börjat göra varsin novell på samma blogg. I en novell är Niall i huvudrollen och i den andra är Zayn. Vi har precis startat så skulle vara sjukt kul att få lite respons:)
(förlåt för en sånhär kommentar.)




Kom ihåg mig?