change my mind, del 12

Liams Perspektiv;
"Want to play singstar?", vi alla tittade förväntansfullt mot henne som mest såg rädd ut. 
"What? no! I can't sing."
"Yes, everyone can sing, even you. Then if it is good or bad is expected course and see.", jag blinkade mot henne och jag såg hur hon bara ville le men gjorde allt för att hålla det inne.
"Okay, go ahead game then.", hon tittade mot mig och log hemlighetsfullt. 

Tumblr Boy <3 | via Tumblrparty like a rockstar(1) Tumblr

Janinas Perspektiv; 
Jag vet inte riktigt vad jag gett mig in på, att sjunga mot de fem supersnygga och bedårande pojkbandet någonsin var inte direkt det första jag ville göra, men när de kollade på mig så där ville jag bara inte säga nej, jag är ju ingen fegis. 
"But just so you know, guys, I only sing in the shower so it probably sounds not good at all, so I do it for you to get entertained.", sa jag och stirrade mot killarna som bara nickade och sedan på Liam som gått fram till TVn och kopplat in SingStaret.
Vi allihopa satt i Liams soffa och småpratade om de mesta då Liam hastigt ställde sig upp från golvet och gav mig en mick. 
"Who else wants to sing?", log han och tittade upp mot de fyra andra ivriga killarna men de sa ingenting. "Okay Zayn, you start."
Han kastade den andra micken till Zayn som snabbt grabbade taget om den och log mot mig. 
"Which song?", frågade han och jag knep igen med munnen lite och ryckte på axlarna. "Will this good?"
Jag tittade mot TVskärmen och såg vilken låt han hade valt, Rihanna - Stay. 
"Yes, it's good. Go.", sa jag lite nervöst och han klickade på starta och låten sattes igång. Jag hörde hur tyst de alla blev och jag vågade verkligen inte vände blicken mot dem, men jag kunde ändå inte låta bli att snegla på Liam som log mot mig. Texterna rullade på och plötsligt var jag i min egna lilla värld, den värld där det bara fanns jag och sången. Jag fortsatte att sjunga och allt som fanns runt omkring mig bara stötte jag bort, för en stund.
 
Låten tog slut och jag hade fortfarande blicken vänd mot TVn och jag blev helt chockad när jag fick se hur poängställningen såg ut. Jag hade vunnit över Zayn med över hundra poäng och jag tittade med stora chockerande ögon mot honom. 
"You said you could not sing?", sa han och tittade överraskat på mig. 
"What? no, I can't it either.", jag såg mot Louis, Niall och Harry som satt helt tysta bredvid Zayn och sedan på Liam.
"But are you kidding or what? You were so clever.", sa Liam lättat och såg lika överraskad ut som Zayn. 
"Yeah, you were really good. So talented."
"Thanks.", log jag mot de alla och kunde inte låta bli att småle. "My mother is good singer too. I guess I got it from her."
"Yes, it must have been. You were wicked good, you dare one can't meet or!", skrattade Louis till och jag tittade lite generat mot Liam som redan hade blicken på mig. 
Jag tog sedan upp mobilen och tittade på klockan, redan halv sju. Vart hade denna dagen tagit vägen? 
"Sorry guys, it has really been fun to see you today, but I still have to go home now.", suckade jag och reste mig upp. "Are you coming with me Liam?"
"Yeah, of course.", log han och ställde sig upp. Jag sa hej då en sista gång till killarna som fortfarande var lite stela i soffan. Vad trodde de om mig egentligen? trodde de jag var så dålig? 
"It was really good to see you today and get to know you better", sa han och tog sina armar kring min midja och drog in mig i en mjuk kram som jag snabbt besvarade. 
"That was it really.", suckade jag lyckligt och såg djupt in i hans ögon. Var det nu man skulle kyssas eller? som i romantiska filmer? jag drog snabbt bort blicken och la huvudet på hans bröst istället. 
"See you soon, I'm home for several days.", sa han och drog sig långsamt ur den varma kramen. Jag nickade och log mot honom. 
"Do you take the taxi home? otherwise, Louis give you a ride?", frågade han och jag bara skakade på huvudet.
"No, I go. We heard.", sa jag och gick ut genom dörren och kände hur en svag vindpust kom rakt emot mig. 
 
Mitt hus låg några kvarter bortåt och jag kände snabbt igen mig igen. Jag var på trotoaren påväg mot mitt hus då jag ser ett ansikte tydligt kände igen. Var det han? Jag gick lite närmare för att försäkra mig om att det verkligen var han och efter ett tag så kände jag igen honom, jo visst var det han? Med sin fräscha look, sitt spretiga hår och kepsen uppåt så kunde jag direkt tyda att det var han, han Cody. 
"Cody!", ropade jag och gick rakt emot honom. Han stannade och fortsatte att stirra mot mig. "Hey."
"Hi Janina.", sa han tyst och jag såg hur han blickade mig från topp till tå. 
"Nice to see you again.", sa jag lite osäkert och han fnös till. 
"We can't be more, it's just too dangerous for you to be seen with me.", hans ögon var svarta men jag kunde se att bakom de svarta onda ögonen så döljde sig en stor sorg, en sorg jag tydligt kände igen.
"And if I don't want? What if I want to continue to see you?", sa jag lite känslokallt och allvarligt mot honom.
"In the worst case, you can be killed.", utan att vara medveten om det själv så spänndes mina ögon upp och jag kände mig rädd, riktigt rädd. "And I don't think you'll be there, okay? so just go."
"But please, don't like to yourself. You're a good guy. I can help you.", svepte jag ur mig och han vände bort blicken mot marken istället. 
"You know nothing about me, okay? let me be everything will be fine, I promise.", han sprang fort bortåt från gatan och in i den mörka skogen på andra sidan vägen och jag följde han med blicken tills jag inte längre kunde se honom längre. 

Uuuhhh, vad kommer att hända nuuu?? ;) Kommentera! Kraaam!

Jättebra!

SV: Tack!

Ooo läskigt ;)

Meer! :)

Hoppas inte att hon springer efter honom för då kommer hon hamna i deras gäng..:(

vem är Cody?
kanske låter lite konstigt att fråga men har du skrivit om han innan för jag kommer inte ihåg det.....

jättebra kapitel!!!!!♥

Svar: Cody är killen som hon träffade i kapitel 6-7 :) tack så mycket! kram :)
My Wesström

SPÄNNANDE! *-* Kram ♥

Sv: Nej, inte de svaret!;) haha

Jättebra kapitel :)
Kram <3

Spännande...! Hoppas verkligen inte att hon springer efter, och istället går hem och hjälper honom senare!

Svar: Längesen du kommenterade nu! Hihi, saknar dina fina kommentarer <3
My Wesström

Spännande & superbra!

Grymt!! Meeer :D




Kom ihåg mig?