change my mind, del 24

Janinas Perspektiv;

"What the fuck are you doing? are you kidding with me? Get off my daughter your shit.", Cody tittade hastigt upp, tittade sedan ner på mig igen och innan jag visste det hade han huvudet vid mitt öra. 

"I'll be back, soon.", viskade han innan jag klev av mig. Drog upp byxorna och gick förbi pappa som följde han med blicken tills han var helt nere. Han satte sig bredvid mig och han såg hur jag höll tårarna inne. 

"Who was that?", frågade han samtidigt som han la handen om mig huvud och smekte mitt hår. 

"Just a friend, don't worry.", snörplade jag fram och lät tårarna rinna. Nu ville allt bara ut. 

---

 

Stämningen vid köksbordet var pinsam. Mina ögon var röda och det syntes mycket väl att jag gråtit. Hela familjen var samlad, även Andys flickvän vilket gjorde situationen lite jobbigare, aldrig hade jag sett den människan förut. Andy frågade flera gånger vad som stod på och varje gång svarade pappa med en arg blick som gjorde att han tystnade. 

"How long are you free now?", frågade Lisa för att mjuka upp den spända stämningen. Jag tittade upp mot henne som satt mitt emot mig och log ett svagt leende. 

"I start work again on Sunday."

"Oh, nice. Then you have the whole weekend ahead of you to do something fun.", log hon glatt och fortsatte snabbt. "I mean .. Your dad've arranged a surprise for you."

Jag växlade blicken från Lisa till Pappa som nu såg hemlighetsfull ut. Bara det inte handlade om Liam. 

"Make yourself ready and let's go for the food.", flinade han och drack en klunk av sin mjölk. Jag tittade på Andy och Nova som såg lika förvånade ut dom med. 

"Where is Liam anyway? I thought you were right every day now that he's free.", Lisa tittade frågande på Andy och han harklade sig lite samtidigt som han sneglade på mig. 

"Yeah, but Liam is not feeling so good right now, so he went with Harry home to Holmes Chapel awhile.", han gjorde en fakehostning och gav mig en allvarlig blick. Jag suckade, tog bort min tallrik och utan ett ord gick jag från bordet och upp på rummet. 

 

"Now we go, are you ready?", ropade pappa från trappan och med tunga steg gick jag ner mot honom som stod klar i hallen. Jag hade satt upp håret i en hästsvans och hade en fläta på ena luggen som jag sedan satte ihop med hästsvansen, drog på mig en utav mina väster och ett par solglasögon sedan var jag klar. 

"Don't look so sad, I think you will be happy.", log han när jag kom ner från trappan, jag drog på mig mina converse och vi gick ut till bilen. 

"Nothing can make me happy now, i'm so tired and destroyed.", klagade jag och lutade huvudet mot fönstret. 

"We'll see.", svarade han och tittade mot mig med ett hemlighetsfullt leende. "You know. Everything that has gone wrong in the past, you can always correct, and things have to go wrong sometimes also because it then can become law."

Jag vred på huvudet och tittade på pappa som var väldigt inne i körningen utan att säga något. Jag vred fort tillbaka huvudet och tittade istället ut mot fönstret och pappa svängde hastigt in i en kurva och jag hann precis läsa vad det stod på skylten innan han svängde. "Airport". Stod det och den första tanken inom mig som kom upp var Liam. Men det får bara inte han som står där och väntar på mig, det får bara inte det. Hur mycket jag än saknade han var han ändå för bra för mig. 

 

"Go into you, I'll stay here.", sa pappa och puttade lite på mig så att jag skulle gå ut ur dörren. "Go to duty so expect a familiar face there on you. You'll recognize her."

Jag suckade otacksamt och gick ut från bilen och hårt smällde jag igen dörren. Jag var verkligen inte på humör för pappas humor och lekar. Jag gjorde ändå som han sa, jag gick mot tullen och när jag kom dit så var det inte många personer där, jag antar att de flesta redan gått. 

Jag tittade mig omkring och fick tillslut syn på ett bekant ansikte. Med sitt blonda hår, sin fina stil och sitt rosa läppstift gick hon emot mig och jag gjorde detsamma. 

Det slutade med att vi stod i varandras armar i flera minuter utan ett ord. Jag var bara så lättad över att de var hon, Ellinor, min bästa vän och syster. 

"Åh Janis, jag har saknat dig så mycket, du anar inte hur mycket jag har gråtit varje kväll. Jag ångrar allting och jag är verkligen så ledsen för allt jag sa.", sa hon tillslut och jag hörde hur hennes röst lät spräcklig och i vanligafall hatade jag när hon kallade mig Janis, men nu så var det de minsta jag brydde mig om nu. 

"Förlåt för allt jag också. Du vet att jag älskar dig, världens bästa vän.", sa jag och kramade om henne ännu hårdare. "Jag är så glad att du är här, du förstår inte allt som hänt."

"Jo, din pappa har berättat det mesta. Även om du inte tror det, så förstår han dig. Han ser på dig och det här med Liam har jag ju inte heller missat, såklart.", hon blinkade och log brett. Jag skrattade och slog till henne på armen.

"Hur länge stannar du?", frågade jag oroligt och märkte hur mitt leende försvann. Men det kom fort tillbaka när hon svarade på min fråga.

"Så länge du vill.", hon tog sin resväska och tittade med ett leende på mig. "Kom igen nu, nu vill jag träffa min extrapappa. Det var ju trots allt flera årsen jag träffade han också."

Jag hade helt glömt bort hur nära pappa och Ellinor faktiskt var innan han flyttade. Jag log för mig själv när hon sa "extrapappa" och vi gick ut mot bilen där han nu gått ut för att möta oss. Han välkomnade Ellinor med en stor lång kram och jag såg lyckan i hans ögon när han såg oss komma gående.

 

Innan vi satte oss i bilen så tittade pappa en lång stund på oss och log. Vi tittade lite frågande på honom och jag nästan skämdes över hur mycket han tittade, dock verkade Ellinor bara tycka att han var rolig. 

"It's sick. You two has been friends in all these eighteen years. And yet keeps you together. This is real friendship. So different but also so alike.I remember everything from when you were little, it feels like yesterday. I love you girls, you are my favorites.", sa han och drog in oss i en hård gruppkram, och hade jag vart samma som jag var för bara någon vecka sedan så skulle jag fort dragit mig undan, men inte nu. Istället besvarade jag kramen och jag kände hur lyckan i den lilla ringen vi stod i bara ökade och ökade bland oss alla tre.

---

Åh, nu är Ellinor där också! Hur ska det gå med allting nudå? ;) Nästa kommer senare. 
Hatar att veta att det är söndag idag och skola imorgon, ååh, orkar inte :( Skönt med sommarlov snart! 

 

Kommentera? :) Kram!

Jättebra!!! Bra att hon är vän med Ellinor nu. Åååå jag är som dig!! Vill ha sommarlov, både för att det är varm, ingen skola och för jag fyller år tre dagar efter våran skolavslutning. Vi har den 12 juni och jag fyller den 15 juni. När har du sommarlov?

Åh, vad bra att hon kom! Du kan inget gå fel, eller?
Gillar att Andy visste om vad Liam kände och att han sa som han sa.

Åh bästa du!! Mermer!!!

Sv: Jag fyller 12 år. Jag är född 2001.

Såg din kommentar nu, och ja det har varit ett tag sedan! Har bara haft mycket de senaste dagarna med konserten + resa till Stockholm :D Hoppas du inte blir sur, men jag har läst alla dina inlägg på mobilen. Har bara inte orkat kommenterat, för att de är så krångligt på min telefon. Men kan skriva i detta inlägg hur bra ALLA dina kapitel har varit! :D kram <3
PS, ska komma tillbaka som vanligt med kommentarerna nu när jag är hemma :)