"It sounds good, but where is Ellinor?", frågade jag undrande och tittade mig omkring.
"There is she.", yttrade Liam och pekade ut mot vägen, hon stod och pratade i telefonen med någon och hon såg väldigt bekymrad ut, nästan lite ledsen.
"Go to the boys, We'll back soon.", sa jag lågt och släppte taget om Liam. Han nickade förstårligt och jag gick fort ut till Ellinor som nu satt och grät på trotoaren.
Utan att säga något så satte jag mig bredvid henne. Hon såg så liten och vek ut när hon satt där och snyftade i sin ensamhet.
"Vill du prata om det?", sa jag tyst och la min arm över henne. Hon tog snabbt upp sin mobil och visade en bild samtidigt som hennes tårar rann ännu mer. "Snygg va?", var rubriken och nedanför så var det en bild, en bild på Ellinor med bara underkläder. Jag insåg först inte allvaret i det hela förrän några sekunder efter. Vi satt i en evig tystnad och det enda jag kunde höra var människorna runt omkring oss, Ellinor satt stel och tyst.
"Hur kunde han?", stammade hon fram. "Han lovade att aldrig visa dem bilderna."
"Varför tog han dom ens från första början? är han dum i huvet eller? han..-", började jag men hon avbröt mig genast.
"Jag trodde jag kunde lita på honom, han sa att de aldrig skulle läggas ut.", hon tog ett djupt andetag och fortsatte. "När jag gjorde slut så hotade han med att 'jag skulle få igen', så jag antar att detta är hämnden."
Jag sa ingenting utan fortsatte bara att hålla om henne medans hennes tårar föll ner från hennes kinder ner på min tröja.
"Jag måste hem, idag. Jag måste..-"
"Du ska ingenstans och absolut inte hem till Lucas.", hon tittade på mig i panik och hon skakade fortfarande. "Stanna här istället, med mig. Tillsammans är vi starka och jag är på din sida hela tiden.", log jag och torkade bort de få tårar som fortfarande rann ner. "De var ju ändå inte så farligt. Du hade ju ändå bara BH och trosor på dig, se det som en bikini så är allt lugnt."
"Du har rätt, tack.", sa hon och reste sig upp, torkade av lite sand från hennes byxor och tittade med ett flin ner på mig som fortfarande satt kvar. "Du och Liam är sams igen nu, va?"
"Ja, jag antar det. Jag hoppas det iallafall.", log jag mot henne och jag såg hur hennes lilla flin bara ökade i storlek.
"Kom igen då, varför sitter du här när du kan gå in till dom?"
"För jag vill ju inte dissa min bästavän, och om jag känner henne rätt så vill hon väl inte följa med in?", sa jag lite uppmuntrande och ställde mig upp så våra blickar kunde mötas.
"Du är ju slut du.", skrattade hon drog in mig i en lång kram. "Gå in till killarna nu.", sa hon och avslutade kramen.
"Inte utan dig. Går jag så går du med." , jag såg hur nervös hon blev och skakade sedan på huvudet.
"Nej, inte när jag ser ut såhär och vad ska jag säga? de känner inte mig."
"Du är fin, Ellis. De träffar hundratals nya människor varje dag så jag tror inte att du behöver oroa dig, det blir aldrig någon pinsam tystnad när man är med dem, inte vad jag märkt iallafall, de är fem jordnära killar som är riktigt snälla och roliga.", flinade jag och hon gick efter en del övertalning med på att gå in till killarna som fortfarande satt kvar på caféet.
Harrys Perspektiv;
Jag hade ibland sneglat ut mot Janina och tjejen på trotoaren och när jag såg dem komma emot oss så förstod jag ju vad som skulle hända. Vem var hon? hur var hon? söt var hon iallafall.
"Ohh, Harry. Do you see who will come now, then?", jag tittade med en tröttsam blick på Louis och skakade på huvudet. "Come on, I see that you watched at her."
"Yeah, Harry. They'll come now so be cool.", skrattade Zayn och puttade till mig på armen. Jag försökte att se allvarlig ut men bakom den breda munnen gömde sig ett stort leende. Med dessa killar kunde man aldrig ha tråkigt.
De kom in genom dörren och Liam gick fort fram till Janina och kramade om henne. De satte sig sedan på de två stolarna som var lediga och jag såg hur den blonda tjejen tittade efter en egen stol.
"Hey, you can sit here.", sa Zayn och reste sig upp. "I'll after all go on the toilet.", han tittade mot henne och man märkte att hon var rätt så blyg men hon gick tyst emot oss och innan Zayn gick sin väg så ruffsade han till mig i håret och viskade "You'll thank me later."
Hon satte sig bredvid mig och tittade nyfiket på oss alla utan att säga något, tillslut så kunde jag inte låta bli att vara tyst längre.
"Hey, I'm Harry Styles.", hon fnittrade lite och nickade på huvudet.
"Yeah, I know. I'm Ellinor, a big fan."
Jag blev lite chockad över att hon sa att hon var ett stort fan. Hon såg inte alls ut som den typen och hon var väldigt lugn för att vara ett fan.
"Really? So you know.. uhm.. everything about us?", log jag och hon ruskade direkt på huvudet.
"No, not at all. What you guys do in the daytime don't interest me.", skrattade hon och log ett helt perfekt leende. "But I know a little bit about you, of course. I'm love with your songs, specially Little Things."
"Oh, that's mine too. That song and Heart Attack.", sa jag och ville helst bara fortsätta denna konversation på ett så bra sätt som möjligt utan att på något sätt skämma ut mig.
"You know, Harry has looked at you when you sat out there, I think he want you.", flinade Louis från andra sidan bordet och tittade mot Ellinor. Nej, inte behövde jag oroa mig för att skämma ut mig själv när Louis gjorde det så bra ändå. Jag suckade mot honom som satte igång ett asgarv, vilket gjorde att jag inte heller kunde hålla mig ifrån att le. Jag tittade generat mot Ellinor som nu också skrattade.
Ooh, tror ni något kan hända mellan Ellinor och Harry? eller kommer hennes Lucas försökta förstöra henner liv ännu mer? ;) Ny del ikväll! kramar!
