change my mind, del 3
Janinas Perspektiv;
"Har du packat allting? Pappa väntar på flygplatsen när du kommer fram. Ring om det är något. Vi hörs min stora tjej, sköt om dig och du vet att jag älskar dig", sa mamma innan hon lämnade mig ensam på flygplatsen. Jag rullade med ögonen och gick fort ifrån henne, även om det kändes jobbigt att lämna henne nu så förstod jag att det både var bäst för henne och mig själv. Även om sommaren kommer bli ett helvete för både pappa och mig, men han har själv valt att ta emot mig, då får han ta risken. Jag gick mot tullen med resväskan i ena handen och mobilen i andra, det ska bli intressant att se hur festerna är i London och hur länge pappa kommer att orka med mig.
Jag klev av flygplanet och gick direkt till rullbandet för att hämta mina väskor. Med håret utsläppt och ett par solglasögon gick jag med tunga steg mot utgången för att se om jag kunde minnas min pappas utseende.
"Janina?", hördes en mans röst bakom mig och jag vred huvudet lite åt sidan för att se vad mannen ville. "Yes, it's you! Oh, Jani. I missed you.", han drog in mig i sina armar och jag kände mig en aning förvirrad.
"Don't call me Jani, okay?", muttrade jag och slängde den ena väskan över ryggen. "Dad, it's really you? damn, what you have changed."
"Yes, I have started working out and I have started shaved off my beard.", log han. "Should I take your bags?"
"Huh, don't you think I can wear them yourself or?", utan att titta på honom så gick jag bort mot ena porten med hopp om att det var på den parkeringen bilen stod.
"On the other side stands the car.", skrattade han och pekade mot porten på andra sidan. Jag suckade, himlade med ögonen och bytte riktning.
"Really funny dad."
Vi gick ut mot den vita, nya bilen och när jag fick syn på den så suckade jag bara.
"New car, again?"
"Mhm, the newest model. Andy loves it.", sa han stolt och satte sig i bilen. "Do you remember Andy and Nova?"
"I think so. Andy is the tough guy who always thinks he is the best and Nova is a little brat who is incredibly annoying. Even the children of your retarded wife.", suckade jag och lutade huvudet mot sätet samtidigt som jag kände pappas blick mot mig.
"Come on, Jani. They're cool. You know they don't quite yet only. Give them a chance.", log han mot mig och verkade just i detta tillfälle vara otroligt glad. "We also bought a new, bigger bed for you, so you should feel right at home."
"I'll never feel like home here. Never."
Han svängde upp mot uppfarten till det stora vita huset, det var verkligen större än hur jag minndes det.
"Go into you, I'll take your bags.", jag klev ut ur bilen och gick in på tomten och upp för den stora stentrappan och klev in i huset. Jag blev så förvånad när jag kom in i huset, allt var verkligen så stort. Det var som att komma in i ett slott.
Innan jag ens tagit av mig skorna kom Lisa och Nova fram till mig. Nova såg lite försiktig ut och Lisa sträckte fram sin hand.
"Hey Janina, nice to see you again. Hope you enjoy your stay this summer.", log hon jag såg hur hon kollade på mig uppifrån och ner. Utan att säga något alls så tittade jag spännt på henne och sparkade av mig skorna i hallen.
"No risk.", fnös jag till innan jag vände ryggen åt henne och gick upp till övervåningen där jag hade mitt rum. Jag kom upp och det första jag fick syn på var ett stort allrum. En stor TV och en soffa och på sidan av rummet så fanns det två dörrar. Jag minns att en av de dörrarna var dörren in till mitt rum, men vilken? försiktigt och osäkert gick jag fram och ryckte upp den ena dörren och innanför satt det två killar. Den ena kände jag igen, Andy. Men den andra? Jag var nästan säker på att jag sett honom någonstans, men varifrån? äh, skärp dig Janina, klart du inte sett han någonstans, du känner ju inga här i trakterna.
"Oh, sorry. I thought it was my room.", sa jag och försökte låta oberörd. Jag såg hur den okända killen som satt i soffan började skratta och jag skulle precis stänga igen dörren då Andy hejdar mig.
"Oh, hey girl, I remember you! You are Jack's daughter.", log han och gick fram till mig. Jag suckade och ryckte på axlarna.
"Yes, I remember you to.", sa jag och la armarna i kors. Jag sneglade mot killen i soffan som nu blivit allvarlig och jag såg hur han redan hade sin blick emot mig.
"You looks great. Not at all like I remember you.", skrattade han och drog till med ett hånflin. Jag höjde ögonbrynen och tittade in i Andys grönblåa ögon.
"Yeah, and you are just like I remember you. Annoying and cocky. I still hate you.", jag log ett tillgjort leende och stängde fort igen dörren. Jag öppnade istället dörren bredvid och jag möttes av ett stort vitt rum med lite rosa här och var. På golvet låg en fjärillsmatta, jag suckade och jag kunde höra hur Andy och den söta killen i soffan pratade om något, men om vad kunde jag inte riktigt tyda genom väggarna.
Efter ett tag så hörde jag hur det knackade på dörren och utan att säga något så stod Andy i dörröpningen och jag reste mig hastigt upp från sängen.
"Uhm.. Do you really mean it? that you hate me?", han såg oskyldigt på mig och jag spännde mungiporna lite.
"No, I only said it because I'm so tired of everything right now, sorry."
"Oh, good!, Me and Liam wondering if you want to hang out?", jag fortsatte att stirra på honom men jag sa ingenting. "Well, maybe another day then. You're supposed to stay here for a few weeks so we have time after all.", log han när han såg hur osäker jag blev i blicken. Jag nickade mot honom och sedan gick han ut igen. Jag la mig ner på sängen och tänkte på det Andy just sa. Liam, var det så han hette? Liam. Jag mimade hans namn tyst för mig själv ett par gånger innan jag slutligen slöt mina ögon för ett ögonblick och lät tankarna gå som det kom.
Än så länge har det inte hänt så mycket, men kommentera gärna ändå vad ni tycker och tror! ;) Hihi. Nästa kommer ikväll, kram!
Anonym
Skit bra som vanligt!!!♥♥
Svar:
My Wesström
Bästbästbäst!! Du äägerrrr
Bra att det var på ett lite realistiskt sätt som Liam kom med! Vissa skriver så konstigt när killarna kommer in, så att det verkligen inte är realistiskt. Men riktigt riktigt bra! Tror verkligen att jag kommer gilla den här novellen jättemycket :) <3
Svar:
My Wesström
Typ tredje gången jag lästa Andy så fattade jag att det var Liams kompis och sen va ju Liam där, det förstod jag inte heller först! AS BRA!:D
Sv: Haha, vi får se vad som händer kram!:)
Meer :)
Hade själv aldrig klarat av att vara så elak, haha :p
Svar:
My Wesström
Asgrymt ju! :D
Svar:
My Wesström
Jättebra!!!! Ååååå längtar till nästa! Frästen så ändrade jag novellens namn. Men jättebra!!
jätte bra!!!
