Jag vaknade och märkte direkt att jag inte var hemma. Mina vita jeans och mitt svarta linne var utbytt till en tjock hoodie och ett par mjukisbyxor. Jag tittade mig omkring i rummet och fick se en svart fondvägg och i rummet var det massor med saker, jag tittade sedan åt sidan och fick sen en kille, Harry. Då kom jag ju på det. Jag måste bara ha somnat igår. 

Tankarna spred sig i mitt huvud om gårdagen. Hur Harry hade mött upp mig och vi gick hem till Liam, fast utan Liam. Hur vi setat på en film som vi inte alls var inne i eftersom vi hade pratat och skrattat bort tiden. Jag log av bara tanken av att jag hade självaste Harry Styles bredvid mig, bandmedlemmen som alla tjejer vill ha ligger bara några centimeter ifrån mig. 

 

Jag tog ett djupt lyckligt andetag och i samma veva så öppnades dörren och Niall klev in. Han såg ut att ha ett stort flin på läpparna men backade lite när han såg att Harry sov. 

"Oh, disturbed I?", frågade han och det lilla flinet på hans läppar fanns fortfarande kvar. 

"No, not at all.", svarade jag och gnuggade mig i ögonen. "How much it is?"

"Ten o´clock. But I just wonder if you guys want to do something today. Liam is with Janina and I'm alone.", skrattade han och satte sig i soffan lite längre bort. 

"Sure, It will be fun.", gäspade jag och log det finaste leendet jag kunde nu på morgonen. "Wake him, then.", sa jag och nickade lite mot Harry som låg med täcket över sig. 

"Hell no, it's your job now. He's hopeless on the morning.", skrattade han och gick fort ut ur rummet. 

 

Jag skakade på honom en, två och till och med tre gånger innan han reagerade och tillslut så öppnade han ögonen. Han såg till en början sur ut, men den lilla spända munnen ändrades snabbt till ett leende.

"Hey babe, goodmorning.", sa han med en trött och hes morgonröst och han drog mig tätt intill honom. Jag visste inte vad jag skulle göra, att spreta emot var inget jag ville och det skulle vara för taskigt, men samtidigt så kände jag att något kändes fel. Kanske var det Lucas? kanske var jag bara inte redo för något nytt ännu? hur som helst så låg jag där, lutad mot Harrys bröstkorg och jag kunde känna hur hans hjärta dunkade och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillade det, för det gjorde jag. 

 

"Come on! Shall we go?", ropade Niall utanför dörren någon timme efter och jag tittade mot Harry som fortfarande såg trött ut. 

"Oh, I just forget to say it, but Niall wonder if we want to do something with him today.", sa jag och ryckte på axlarna. Bättre sent än aldrig. 

"Yes, It sounds good. Come on, then." sa han och reste sig upp från sängen. Jag gjorde allt för att inte titta på Harry med sin otroligt snygga kropp och vände istället bort huvudet, men ändå så kunde jag inte låta bli att snegla på honom, vilket han direkt märkte. 

"Hah, you're so cute.", sa han och drog på sig en t-shirt. Jag gick upp från sängen och tog mina kläder från igår som hängde på en stol.

"I need to change clothers, I'll never go out with this.", klagade jag och pekade på kläderna jag nu höll i handen. "My hair is ugly and my makeup is gone." 

Utan att jag märkte det själv så var jag inne i hans armar och jag besvarade den mjuka och varma kramen. 

"You don't need to change nothing, you're beautiful just as you are, but here. Borrow this, if it feels better.", sa han lugnt och tog fram ett par solglasögon. Jag log mot honom och tog långsamt glasögonen från hans hand. 

 

Vi satt nu i taxin påväg till stan. Niall var lika hyper som vanligt och Ellinor var precis som vanligt, tystlåten och lite tillbakadragen. Jag såg hur hon tittade ut samtidigt som hon tänkte på något. Men vad? 

Jag tänkte dock inte mer på det då Niall avbröt den jobbiga tystnaden mellan oss. 

"Shall we eat on Starbucks again? I love this place."

"Yeah Nialler, it will be good, or what do you saying El?", sa jag och tittade mot Ellinor som log och nickade. 

Vi var framme i stan och det kryllade med folk överallt på gatorna. Jag kände hur Ellinor höll sig nära mig och utan att märka det själv så tog jag armen över henne, från en gammal vana. Men jag klagade absolut inte, och det verkade inte heller som om Ellinor var så värst obekväm i situationen heller. 

Fans kom fram till oss hela tiden och jag blev mer och mer osäker på om Ellinor tyckte det var så kul att stå bakom kameran och knäppa kort hela tiden, även om hon log under hela tiden. 

Efter ett tag utanför så gick vi tillslut in och beställde det vi ville ha, vi tog ett bord och plötsligt kom det fram en tjej till oss. Jag trodde självklart att hon ville ha en bild så jag var redan påväg att resa mig upp så hennes blick riktades mot Ellinor. 

"You're a big bitch, Harry is mine. Go and die your whore!", ropade hon ut över hela caféet och jag såg hur illa vid hon tog av det. Jag tittade förvirrat på Niall som bara satt med munnen öppen och jag kände hur gärna jag ville slå till den där tjejen, men det kunde jag såklart inte, jag antar att det var ett fan också.

"Are Harry yours? okay, I thought he was his own. But I had probably wrong.", log hon och jag såg hur fakeat det var, men jag var ändå glad över att hon stod på sig. 

"No, he's mine. And let him be, He has his fans and think about, not you.", svarade tjejen och jag skulle precis lägga mig i då Ellinor hann före. 

"Hah, I'm the person who wants all well, but not you. Fuck you and get a life.", sa hon och reste sig upp och gick fort iväg. Chockad var jag över att hon sa det eftersom hon inte alls var en sån person som sa sånt, det visste jag och jag förstod exakt hur hon kände. Men jag vet att detta kommer få konsekvenser. Jag suckade högt och la händerna i huvudet. Niall som satt bredvid mig bara klappade mig på ryggen lite vänskapligt och bara det gjorde mig lite lugnare. Är glad att jag har så underbara vänner. Men vad ska hända mellan mig och Ellinor nu? hatar hon mig? 

---

Drama, drama! Vad kommer hända nuu?