change my mind, del 47

Janinas Perspektiv;

"When can you leave the hospital? today?", frågade Louis och såg på henne med ett leende men som försvann så fort hon skakade nedstämt på huvudet.

"No, the doctor tell me that I should stay here in a few days, in case something will happend.", vi såg ner på henne och nickade förståligt. "And when I leave, I'll go home. Home to sweden and to Lucas. I really miss him."

Hon sa det så lågt som möjligt och det spred sig en pinsam och lång tystnad i rummet. Vi alla tittade med ledsna och besvikna ögon på henne som såg precis lika besviken ut själv.

---

 

 

Harrys Perspektiv; 

Efter en lång och jobbig tystnad så bestämde jag mig för att tillslut avsluta den. Jag harklade mig och fick allas uppmärksamhet, till och med Ellinors. 

"Guys, can I please get talk to El? Alone." 

"Sure, come on, Let's go.", svarade Louis en aning förvirrad och visade tydligt med armen att dom skulle gå ut ur rummet. När det sedan bara blev jag och Ellinor kvar så fortsatte tystnaden, jag såg hur hon öppnade munnen för att säga något men stängde den direkt igen. 

"Who is Lucas?", frågade jag tillslut och suckade en aning. "It's your boyfriend?"

"No, or.. I break up with him. But I love him, I miss him very much. We were together in two years.", hon drog en snabb suck innan hon fortsatte. "Even if he treated me as shit.. I don't know. It is like we belongs together." 

Jag lyssnade och tog in varje ord hon sa och det gjorde ondare än förväntat. Men jag förstod henne också. Har man haft ett förhållande som varat så länge så var det inte lätt att gå vidare. 

"So.. When you told me that you love me, you don't mean it?", jag andades långsamt och tittade ner mot golvet. Jag kände mig så dum. Hon sökte min blick men jag vågade inte möta hennes, istället så fortsatte jag att titta ner mot sängens ben.

"Of course I did, I mean everything I said to you. Harry, Listen to me.", hördes en svag och liten röst bredvid mig. Jag kunde inte motstå att titta på henne och hon log nu en aning. "I love you, I really do. But as I said to you before, I'm afraid, Afraid for that all attention you may everyday. I don't know nothing any longer. But I think it's should be good for me to come home and thinking.", konstaterade hon och tog min hand, men snabbt drog jag undan den och utan att säga något så gick jag fort ut ur rummet. Även om det kändes jobbigt, så var det behövligt. Jag behövde få tänka jag också just nu,  och helst bara få vara ensam. 

Jag sprang in genom den vita gången och kom ut till de andra. Jag satte mig på en stol och Janina tittade konstigt på mig, sedan gick hon samma väg som jag kom ut ifrån in till Ellinor. 

 

Liam, Niall, Zayn och Louis tittade lite bekymrat på mig men sa ingenting utan satte sig bara på stolarna bredvid. 

"Harry, what's wrong?", Louis tog ett löst tag om min arm och skakade den lite och jag förstod direkt vad han ville så jag vände tårfyllt upp blicken mot honom och försökte se stark ut. 

"Nothing, nothing at all.", svarade jag och rynkade på pannan samtidigt som jag tittade bort mod Niall, Liam och Zayn. "Did you guys know this about she and Lucas?" 

De svarade inte men alla uton Liam skakade på huvudet och jag tittade fundersamt på Liam som tillslut sa något. 

"Yes, Janina tell me about them, but she said that she was over him and he treated her really bad so I never thought she's going back to him, but obviously."

"But, I don't understand? why should she back to Sweden to her ex boyfriend like treated her bad?", Niall tittade oförstårligt på oss andra och de nickade instämmande. Jag drog bara en lång suck och fortsatte ha blicken ner åt golvet. 

"If she's lucky with him, let her. She know anyway how I feel, and I thought she felt the same for me, but I had probably wrong. ", sa jag sedan med en mycket låg och svag röst, men lyckligtvis verkade de höra ändå. Men innan de hann säga något så fortsatte jag. "When I'm love, I'll go all in, and it ended always like this. What am I doing wrong?"

"But said her that she don't like you? or what?", Zayn såg allvarligt på mig och jag mötte han med blicken. Jag hade inget svar på det så jag bara ryckte på axlarna. "I think she did. The way she looked into your eyes it's a real signs of love." 

"Yeah, Zayn is right. I mean, look at you. You gave her a lot of your blood and rescued her life, of course she like you.", det var nu Liam som tog över samtalet och pratade vidare. "I can see it in your eyes that youre sad but don't..-" 

"Liam, it's okay, i'm fine, right? she like me, so what? she love her ex boyfriend and I'll not stand in the way of their love.", suckade jag kraftigt och ställde mig upp. "And I think she's not like me for real, I think she likes me for what I did for her.", utan att titta på dem så sprang jag fort ut från sjukhuset och lämnade killarna bakom mig. 

 

Janinas Perspektiv; 

Med ett irriterat grepp om handtaget så slog jag upp dörren in till Ellinor. Hon tittade hastigt på mig när jag kom in och hon såg även ut att ha gråtit lite, men det brydde jag mig faktiskt inte i just nu. 

"Varför? varför svika Harry på det där sättet? vet du ens vad han har gjort för dig? han har räddat ditt liv Ellis, han räddade ditt liv och vad får han tillbaka?", hon tittade förvånat på mig och jag kände hur jag nästan ångrade det jag sa. Känslor kunde man ju faktiskt inte styra över, men jag visste ju att hon gillade honom, egentligen. 

"Förlåt.", hörde man från den blonda svaga tjejen i sjukhussängen några meter ifrån mig. "Jag ser ju hur lycklig du är med Liam och jag vill bara inte förstöra det, så det är kanske bäst att jag åker hem och återgår till mitt gamla liv."

"Men du gillar ju verkligen Harry? och varför lär du gå tillbaka till Lucas? Han har sårat dig alldeles för många gånger."

"Ja, jag gillar honom, men all den här uppmä..-"

"Det är smällar man får ta, det är sånt som ingår. Allt kan inte vara perfekt och i Harry och killarnas fall så är ju fansen ett stort probem för oss, eftersom vissa inte alls gillar oss, men samtidigt så kan du ju förstå killarna, utan fansen hade ju inte dem vart något och de älskar ju verkligen sina fans, och du är ju själv ett. Så varför inte bara acceptera det faktum att ni båda är störtförälskad i varandra och bara leva livet? strunta i fansen och tänk istället på din och Harrys kärlek till varandra, var starka och dölj inget för varandra bara.", sa jag och log lite med tanken att jag faktiskt hade världens bästa pojkvän, en helt underbar och perfekt pojkvän som var bara min. 

"Du har ju rätt i det du säger, men jag har redan pratat med mamma och jag åker hem om tre dagar, tills dess stannar jag här.", suckade hon och tittade menat på mig. Jag nickade på huvudet och satte mig på stolen bredvid henne. 

"Jag vill vara så arg på dig just nu, men jag kan inte. Du kan inte styra över dina känslor och din vilja.", suckade jag och kramade om henne. 

---

Då är det klart, Ellinor åker hem till Sverige igen. Hur kommer det gå tror ni? Nästa kommer ikväll! Kommenteeraa :) 

 

Hon måste ångra sig i sista minuten..gråter typ för Harrys skull. Tycker så synd om honom!

Sv: Ja, nu måste hon göra det!<3
Ja, det gör jag, eller inte grunden.

Alltså hon lyssnar inte på mig :( jag sa att hon inte ska åka hem till Sverige. Ellinor du får inte åka tillbaka

Bästa!! Hon fååååår inte åka tillbaka!!! Åh!! Tkr så synd om Harry !:(

Bästa novellen älskar den så mkt, du är så underbart bra! Tack för du gör mina dagar<3

Nej nej nej!! Hon får bara inte! Sjukt bra som vanligt :D

Riktigt bra! Stackars Harry :')

SV: Jo, den nya novellen skrev jag på engelska. Men det kom först i del 2. Fast jag ändrade ganska snabbt tillbaka så det var någ bara en eller två läsare som märkte

Nej!! De passar så himla bra ihop, hoppas att Harry stoppar henne...grymt bra kapitel!

Jättebra kapitel:)
Kram <3

Hoppas verkligen att hon inte åker!!