change my mind, del 6

Janinas Perspektiv;

 De var ju som Angelica sa, de var riktigt snygga. Men jag ska inte låta mig luras, de är världskända och får allt de vill ha, mitt hjärta ska iallafall aldrig få bli krossat igen på grund av en kille, aldrig. Men en sak har jag ännu inte märkt, de var ju inte ens lite kaxiga? tvärtom, de var ju mest flörtiga. Jag log av tanken vilket Andy direkt reagerade på.

"Hey, what are you smiling at?", sa han lite förvånat och jag skulle precis svara då Louis tog över. 

"She looked after you in just shorts, it's not a pretty sight directly. Of course you have to laugh a little.", skrattade han och vände blicken mot mig. De andra skrattade med och jag kände även hur mitt leende ökades.

---

 

Vi satt länge runt poolen och pratade, aldrig hade jag skrattat så mycket som jag gjorde med dessa killar. 

"Tell us something about yourself." , sa Zayn efter ett tag. Jag kände hur mitt leende försvann och jag började plötsligt skruva lite på mig. 

"Uhm.. I hate to talk about myself.", stammade jag fram och vände bort blicken. 

"Oh, sorry. But how old are you and what's your last name, then?", det var nu Niall som pratade men jag vägrade att möta deras blickar. Liam och Andy satt mest tysta medans Harry, Niall, Louis och Zayn var lite mer pratglada. 

"I'm 18 years old, My birthday is early in the year, in February.", jag log lite svagt mot killarna som satt och stirrade noga på mig. "The last name is my name as my dad, Walker."

"Mhm, very interesting. Shall we go out and do something soon or?", vi alla tittade på Andy som satt uttråkad på en solstol bredvid poolen. "It's getting a little cold, we'll go in and change clothes and stuff?"

"Yeah, Andy has right. It's getting cold.", fyllde Harry i och reste sig upp från de nu lagomt varma vattnet. 

"But Janina maybe want to follow us?", förvånat tittade jag upp mot Liam som satt i solstolen och som inte alls hade sagt så mycket under tiden vi vart ute. Ville han verkligen de? Jag log svagt åt honom och för första gången på riktigt länge kände jag hur mina kinder hettade till. 

"Ehm.. I..", började jag och till min räddning hörde jag hur pappa ropade på mig. Jag log mot killarna som tittade frågande på mig och gick sedan in till honom som satt vid köksbordet. 

"What?", suckade jag samtidigt som jag la armarna i kors. Han höll upp en tidning och jag såg hur hela han lyste upp. 

"I know it's not going so well for you in school now, but I still think you should take this summer job.", han gav mig tidningen så att jag kunde läsa den lilla annonsen i tidningen. Jag gav han en illsken blick och kastade tidningen hårt på bordet så den hamnade precis bredvid pappa. 

"I come here and live here one summer and you already want me to get a job?", argt stirrade jag in i hans ögon och förväntade mig nu ett bra svar. 

"I just think it can be right good for you to earn your own money and actually have something meaningful to do in the daytime instead of partying away all summer.", hans röst lät sträng och allvarlig. "I know you've had it hard in recent years, but everything you need to build up again. You can not just mourn ..-"

"Shut up, you know nothing about me and my feelings. It was not you that was left and it was not me who left the child and family behind me.", skrek jag och utan att han ens hann säga något så var jag uppe på rummet igen. Jävla idiot. 

 

Jag öppnade resväskan som var full av kläder, tog upp de första bästa och drog på mig det. Jag lockade håret och satte på mig kepsen. Redo för fest. Bara ett problem, vart ligger alla fester här i trakterna? Med arga steg gick jag ner för trappan, tog min jeansjacka och öppnade dörren då jag hör Lisas röst bakom mig. 

"And where are you then?, know your dad about where you're going?", jag vände mig hastigt och hånflinade åt henne. 

"To hell with what the dad and you say, you can fuck them all.", hon såg chockad och rädd ut när jag nästan skrek det i hennes ansikte. Visst kände jag hur elak jag var, men det var inget jag fick visa. Mållös stod hon där och jag tog ett stort steg och var sedan ute ur ytterdörren. 

 

Jag gick längs den kalla, öde och tomma gatan utan någon som helst aning om var jag befann mig. Jag hade gått i evigheter och fötterna värkte. Jag fick då se en gammal parkbänk stå helt öde några meter bort, jag gick fort dit och satte mig. 

"Where does such a nice girl like you doing here? should not you be at home now?", jag tittade hastigt bak och såg en kille stå där. Aldrig hade jag sett han förr men han såg väldigt fräsch ut. Han lutade sig mot de trasiga tegelhuset och tog upp en cigarett ur fickan, min blick fastnade direkt mot hans paket och jag kände hur suget till att festa och röka bara ökade och ökade. 

"Can I get one?", frågade jag och såg oskyldigt på honom. Han tittade frågande på mig och tog sedan fram paketet och räckte det till mig. 

"Do you smoke?", jag ryckte på axlarna vid frågan och han satte sig sedan bredvid mig. "Whats your name?"

"Janina. And you?"

"I'm Cody.", skrattade han till och fortsatte att titta ut mot den mörka åkern. "The real reason, Why are you doing here?"

"I can't be home, my dad is a such idiot.", log jag mot honom och jag såg hur hans blick mötte min. 

"My parents passed away when I was five. I live with Grandma now.", han suckade och drog in ett bloss av sin cigarett. "Though you probably should not be here now, there will be lots of people here soon."

"Will the party? fun.", log jag och nickade. 

"Yeah, but they are not nice people, so you should not be here."

"Okey, but please. A little while?", jag sken upp och såg hur han smålog lite bakom de allvarliga ansiktet. 
"Yes, but let nothing happen to you only."

"No risk. But where am I?", jag kollade mig omkring och de enda jag såg var skog, åkrar och mera skog. 

"Uhm, I don't know. But I guess you belong to the big houses, and then just follow the road as you come home then.", jag nickade åt honom och fimpade försiktigt ciggen ner på marken. 

"Are you from here? Have never seen you before.", sa han försiktigt och rättade till kepsen på huvudet. 

"No, I'm from Sweden, My dad living here.", suckade jag och drog handen genom håret. 

"Oh, a Swedish girl? you're talking good English for being Swedish, I must say.", jag log lite när han sa det och jag fnissade till lite. 

"Thanks, Yes, my dad taught me early, because he is here and can not Swedish.", han nickade och vi hörde plötsligt skrik, musik och höga ljud bakom oss. Festen var igång. 

---

Oj, vad kommer att hända nu? hmm ;) Nästa ikväll! kram!

 

Det är ingen bra idé att gå med den där Cody! Jättebra skrivet som vanligt!

Så spännande! Jaghar ingen aning vad som händer meeer!!!:D

Hoppas att hon blir bättre snart... Men riktigt roligt att läsa nu när hon är lite bitchig haha ;)

Super!! Känner mig lite dålig då jag inte kommenterat så mycket, men har sovit hos en kompis ^^ Kram ♥

Hoppas hon kan ändra sig och att hon möter Liam på festen :)

Jättebra kapitel :)
Kram <3

Sv: Ja, vi får se vad som händer!;)

SÅ BRA! Som vanligt❤ meramera!

Brraaa!