Jag suckade djupt och vände bort blicken från dataskärmen och tittade istället ut, regnet öste ner och det var ett typiskt sommarväder ute.
"You've had three weeks in a row now, with no intermission. It is not good, go home and rest.", jag tittade mot Simon som satt bakom sitt skrivbord på andra sidan rummet.
"No, I don't. Harry comes home in a week and before that I would not be home that often, I have been so boring without him. He can not imagine how hard it is when he is out on tour like this.", sa jag irriterat och händerna för pannan. Jag hörde hur Simons steg kom närmare mig och han tog sin hand och strök över min rygg.
"You're completely exhausted, go home and sleep.", jag orkade verkligen inte svara på det och han fortsatte genast. "Have you told Harry about ..-"
"No. I have not. I would, but I'm so afraid how he will react and I don't want to take it through the phone.", hann jag avbryta och jag såg hur han tittade förståligt på mig. Han reste sig upp och gick tillbaka till sig.
"I'm sorry I'm like this, there's only so much now. But it should not have to go out on you, sorry. And you're right, I need to go home and get some rest now. See you tomorrow.", jag tittade upp mot honom och han nickade instämmande på huvudet. Jag tog min väska och gick ut mot porten. Jag drog upp luvan och traskade hemåt i det usla regnvädret.
Jag stampade av mig skorna, tog av mig alla kläderna och det stora halsbandet. Jag var helt dyngsur och jag hade nästan ingen känsel i kroppen, så det var riktigt skönt att ta en lång varm dusch och sätta på mig mjukiskläderna.
När jag kom ut ur duschen så såg jag att jag fått ett missat samtal, från Harry. Jag satte på FaceTime och ringde upp. Det tog ett bra tag innan jag fick något svar men tillslut så svarade han, eller dom rättaresagt. Bakom displayen såg man fyra spralliga killar som såg riktigt glada ut.
"Hey Guys! How are you?", frågade jag och tittade undrande på Niall, Liam, Louis och Zayn. Vart var Harry?
"It's good, I love this tour!", svarade Liam och gjorde tummen upp. "And you? how are you?"
"I'm good, thanks. Where is Harry?"
"Oh, he is.." , började Louis och såg att han tittade åt sidan lite, nästan så de döljde något för mig. "He is on the toilett. But now let's go out on stage. We heard. We all miss you."
"Okey, Miss you guys, see you in a week.", sa jag innan vi la på. Jag satt länge i soffan och ville bara ha Harry här nu. Tre veckor utan honom dödade mig verkligen. Saknaden var så enormt stor och att sitta här i soffan ensam kändes så tomt. Jag bestämmde mig tillslut att skicka iväg ett SMS till Harry.
"Hope you have fun on stage now. I love you so much and all I want is that you are here with me now, I miss you so much. I need you now. xx", jag läste igenom det säkert tio gånger men tillslut tröck jag på skicka och det kändes skönt att få ha det sagt. Och även precis som Simon sa så har jag jobbat tre veckor i sträck - under den tiden Harry vart borta, så jag var väldigt trött. Jag borstade tänderna, tog bort det lilla sminket jag hade och gick sedan och la mig i sängen och somnade direkt.
"I heard you missed me, I'm here now.", jag vaknade av att någon viskade i mitt öra och när jag tittade upp så låg Harry bredvid mig i sängen. "And I missed you too, you know.". Jag kunde nästan inte tro det, drömde jag?
"Harry, it's you?", jag kröp mig närmare honom och kände hans armar runt om mig. Jag kunde äntligen känna hans kropp mot min, mina läppar mot hans och jag kunde äntligen känna hans lukt igen.
"What are you doing here your fool?", sa jag ironiskt samtidigt som jag fortfarande låg och halvsov.
"I can't leave you alone when you need me.", sa han och pussade mig i pannan. "I told the guys not to tell that we were on our way here, it would be a surprise. And I'm sorry that we were not at home at our one year anniversary. But should we take on, now I have a month off.", jag tittade nu upp mot honom och hans ögon stirrade in i mina.
"Harry, it's you and me forever?", frågade jag samtidigt som jag fortfarande inte riktigt insett att han äntligen var hemma igen.
"Yeah, of course. You know that. Why?"
"I wanted to be sure that you'll not leave me for what I'm going to tell you now.", sa jag lite tyst men han lyckades ändå tyda det jag sa.
"What do you mean? You can tell me everything."
"I.. I'm pregnant. ", stammade jag fram och jag såg hur Harrys ögon ökade i storlek. "I didn't tell you over the phone."
"Am I the father?", jag tittade lite irriterat på honom men nickade bara som svar. "Agnes, that's amazing! it's wonderful!"
"What? are you serious? I think you would be angry or somthing.", sa jag lite förvånat och kände hur glädjetårarna brusade upp inom mig.
"No! How can you believe something like that? having a child with you is what I want, I want to be with you forever and everything about you is wonderful. I've found the right one.", jag kände att hans grepp om mig blev hårdare och han tröck in mig närmare in mot hans bröst. "Can I tell the guys?", log han mot mig och jag nickade mot honom.
"Tell them to come here and sleep instead of a hotel.", sa jag och han såg tacksamt på mig. Han ringde de och en halvtimme senare var alla samlade hos mig och killarna förstod att något specieltl skulle hända, de var alla uppspelta och såg inte alls speciellt trött ut, trots att klockan var halv fyra på morgonen.
"Boys, me and Agnes have something to tell you.", han tittade en extra gång på mig för att säkra att det var okej och jag bara log mot honom.
"In January we have another little family member in our family.", sa han och de blev till en början stela och förvånade men sedan fick de alla ett leende på läpparna och deras reaktioner var bara bra.
"Can't understand you to be a father before me, unbelievable.", flinade Louis som, som vanligt skulle retas. Vi alla började skratta och Liam, Niall, Zayn och Louis gav både mig och Harry ännu en till kram.
"So fun, I can't wait until it comes.. Congratulations to you!", log Liam och jag kände mig riktigt riktigt lottad över att ha så underbara och fina vänner som jag har. Från att ha gått från hatad och mobbad till att bli tillsammans med min första och enda riktiga förälskelse och även ha drömjobbet på det, helt sjukt. Livet kunde inte bli bättre. ♥
Sista delen! , vad tycker ni? Kommentera! Nästa novell kommer imorgon och ni får även veta prologen imorgon! Kramar till er allihopa, tack för era underbara och fina kommentarer, ni gör mina dagar! Tack!
