lose myself, del 10

Lizzys Perspektiv;

"Zayn..", började jag och blickade ner mot sängen. "I have never haft any boyfriend before, and I have never kiss anyone either. Maybe I'm bad?", i vanliga fall skulle jag blivit röd om kinderna nu, men konstigt nog så blev jag det inte, tvärt om, det kändes riktigt skönt att ha det sagt. 

"It's okay for me.", log han. Våra huvuden fördes samman och våra läppar möttes i en intensiv kyss. Våra läppar slet efter ett tag unden sig ifrån varandra men vår ögonkontakt var fortfarande kvar. 

"You was very good to be the first time.", han flinade sitt mystiska leende som jag bara älskade. Jag andades lyckligt och vände blicken ner mot golvet igen. 

"Thanks, I think.", mumlade jag men tittade fort på Zayn igen som bara skrattade. Vilket gjorde att jag inte heller kunde hålla mig ifrån skratt. 

---

 

Zayns Perspektiv; 

Lizzy låg med sitt huvud lutat mot min högra axel och min blick var riktad åt den stora TVn som hände på väggen mitt emot sängen. Jag sneglade ner på henne och såg att hon redan tittade på mig. Jag såg även att hon funderade på något men jag valde att inte fråga vad. Inte ett tillfälle som detta. 

Vi båda låg helt tysta och bara njöt av varandras närhet när plötsligt min mobil självklart skulle förstöra allting. Skärmen lyste upp det mörka rummet och min irriterande ringsignal sattes igång. Vi båda satte oss till rätta i sängen, jag tittade på skärmen och såg vem det var som ringde, jag suckade fort innan jag tillslut drog på "Answer" och satte luren vid örat. 

"Hi Liam, what's it?", min röst lät inte alls uppiggande och jag var inte alls så sugen på att prata med någon annan än Lizzy just nu. Det kändes så bra att vara här med henne. Ensam. Hon var så speciell. 

"Good to hear you too, bro." han gav med sig ett litet skratt innan han genast fortsatte. "When are you coming home? we miss you here, it's not the same to be in your house without you." 

Jag kände hur ett leende spred sig på mina läppar och även om jag aldrig ville lämna Lizzy så visste jag att jag lärde bege mig hemåt till familjen och killarna snart igen. 

"Yes, I'll coming soon. Bye.", utan något svar så lade jag på luren och tittade mot Lizzy som log sitt söta leende, men efter en stund av tystnad så kunde jag inte hålla mig längre, att se henne grubbla på något fick mig att känna mig så osäker. 

"Babe, what's wrong? and don't say nothing, because I see that it's something.", konstaterade jag och tittade in i hennes ängsliga ögon.

"It's just.. What happend between us in a few days when you leave me here and went to London again? I hate distance.", hennes ord fick mig att rycka till och de fick mig även att inse att hon hade rätt. Om några dagar så skulle jag resa hem till London igen och bli där i säkert flera veckor. Sedan kom jag att tänka på det pappa alltid sagt till mig. Jag drog henne närmare intill mig och jag kunde nästan känna hur osäker hon var i situationen.

"The distance means so little when someone means so much. You and me can do this, right?"

"Yeah, I think so. But Zayn..", hennes ögon gick från oroliga till allvarliga på några enstaka sekunder och jag lät henne prata klart. "I'll not lose our friendsship because of.. all this. I really like you, and I have never felt me like this before. So, can we take it a little bit easy now? so we don't went too fast with us, I mean?" 

Mitt lilla leende spräcktes upp till ett stort och jag tittade glädjat på henne. Jag kunde inte heller sluta le av tanken att hon faktiskt berättade exakt som hon kände, att hon var helt ärlig från första stund. 

"Of course, we haven't in a hurry somewhere at all.", bekräftade jag och pussade henne snabbt på munnen jag jag kunde känna hur en lättnad byggdes upp i hennes kroppsuttryck. "But I need to go now."

Hon gick med mig ner till dörren och vi stod och höll om varandra ett bra tag innan jag slutligen sa hej då. Det kändes tråkigt och tomt att behöva göra det, men ändå kändes det nödvändigt. 

"We maybe can seen each other tomorrow again?", frågade jag innan jag stängde igen dörren. Hon gav mig sitt trygga och äkta leende samtidigt som hon nickade på huvudet. 

"Yeah, It sounds good." Vi avslutade det hela med en lång och perfekt kyss, sedan kunde jag åka hem lycklig. 

 

Lizzys Perspektiv;

Jag suckade lyckligt efter att jag stängt igen dörren och jag kunde bara inte låta bli att le. Var det så här det kändes att vara kär? pirrade det så här i magen och fick man ett leende på läpparna varje gång man såg personen? 

Jag vaknade upp ur mina tankar av att pappa gjorde till sin uttjatade fakehostning och jag tittade hastigt in till köket och fick se att han satt där och låtsades läsa tidningen samtidigt som han sneglade mot mig. 

"Dad, you have don't see anything, okay?"

"No, absolutely not. I have just been sitting here all the time.", han brast ut i ett asgarv och slog till mig löst på armen. Jag himlade med ögonen, vände mig om och sprang upp till rummet igen. 

 

Kuddarna doftade Zayn och jag saknade honom redan. Hans närhet och hans egna lukt. Jag låg och funderade på allt och inget då jag plötsligt kom på att jag faktiskt bara hört en låt av killarna, den som dem sjöng på Cindys födelsedag. Jag tog tag om min mobil, klickade in på spotify och behövde bara klicka in "O" i sökarrutan då One Direction kom fram som ett tips. Jag klickade fort på den länken och kom in till flera listor med bara One Direction-sånger. 

Jag klickade upp den första låten som kom upp och lät listan rulla på. Plötsligt kom en lugn låt fram och jag kände direkt på mig att det var en fin låt. Jag lyssnade noga på texten och jag kände direkt igen Zayns röst i den. Den var riktigt fin. 

 

"Your hand fits in mine 
Like it's made just for me 
But bear this in mind 
It was meant to be 
And I'm joining up the dots 
With the freckles on your cheeks 
And it all makes sense to me.:" 

Jag lyssnade klart på hela låten och fastnade direkt. Jag la till och med till den på min egen lista. 

Efter ett tag kände jag hur ögonlocken blev tyngre och tyngre så jag bestämde mig tillslut för att släcka ner allt och krypa ner under täcket. Vilket var en bra idé med tanke på att jag somnade direkt. 

 

Jag vaknade av att någon ryckte upp dörren för mig och in rusade Alex, han såg gladare ut än vanligt men som vanligt så hade jag rätt taskigt morgonhumör så jag gav honom en illsken blick, men innan jag hann säga något så hann Alex före med orden.

"Zayn is here."

Jag reste mig upp ur sängen och kände mig halvt panikslagen. 

"What?", utbrast jag och slog mig på pannan. "Now? But.. but..", stammade jag fram och hoppade upp ur sängen. "Tell him that I coming about ten minutes."

Han nickade och gick lydigt ner till honom. Jag kunde höra hur Alex pratade med Zayn från nedervåningen, vilket fick mig att lugna ner mig en aning. Då blev han inte ståendes där ensam iallafall. 

jag drog på mig ett par shorts, ett linne och satte upp håret i en hästsvans, sedan gick jag ner mot Zayn och Alex. 

 

Vi gick tyst på gatan och jag hade ännu inte förstått varför han kommit så tidigt, eller klockan halv ett, men ändå. 

"Were should we go?", frågade jag nyfiket och han log svagt. 

"I don't know, were you want.", svarade han lågt och våra blickar möttes. "Sorry that I come when you sleep. But I missed you so much and you don't answer in your phone."

Jag skrattade till lite åt det han just sa och han hängde snabbt på. 

"What says about that go to the Ben & Jerry's ice cream parlor?", föreslog jag och han la handen om min midja och fortsatte att skratta. 

"Yeah, sure. It'll be a good breakfast for you.", jag besvarade hans kram och vi gick vidare till glassbaren. Det var ju helt perfekt väder för en glass just nu, och med världens bästa sällskap gjorde det ju inte situationen sämre. 

Vi hade precis tagit emot våra glassar och funnit ett ledigt bord bland den fullspäckade folkmassan. Men det var rätt lugnt att sitta vid Zayn nu, bara några få fans hade upptäckt oss, vilket var väldigt skönt. 

Plötsligt så hörde vi rop och skrik en bit bort, min blick fastnade på de tre tjejerna som bara stog och skrek några meter bort och folkmängden ökades i massor. Jag tittade snabbt på Zayn som såg ganska lugn ut. Han var förmodligen van. 

---

Det blev en lite längre del idag! Hoppas ni gillade den ;) Har lagt ner rätt så mkt tid på denna, så kommentera gärna! :) 

 

Gud vad fint väder det är ute! Har stekt i dessa 30+ grader hela dagen med anteckningarna till provet bredvid mig. Usch vad tråkigt det är med prov, men imorgon är sista provet för mig (äntligen) så ska verkligen försöka plugga idag så jag iallafall får upp till ett E så jag slipper omprov. Nu vet ni iallafall vad jag har gjort idag! ;) Haha. Kramar till er!

Superbra!

SV: Ja, hoppas bara hon gör det

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Lika bra som alltid och jag vill vara Liz!;] haha

SV; Oh ja! Sommarstugor är det bästa som finns haha :)

ÄÄÄLSKAR detta kapitlet!!

Nu har jag lagt till en länk till din blogg i samma inlägg som den senaste delen :) Kram♥

Jättebra kapitel :D
Kram <3


http://aboutonedirectionn.devote.se/blogs/26138914/stoppa-mobbningphotoshoot-1d--od-together-against-bullying.htm#WriteComment

BRAA som vanligt!!! Lycka till på provet imorgon bästa du!!

Älskar denna novell, skitbra!

Gaaah vad bra

Sjukt bra!!! Jag har inte kommenterat för att jag har haft mycket läxor och sånt!! Men alla delar har varit grymt bra :)

Den nya novellen verkar grym!!
Har inte hunnit läsa förräns nu då jag varit i Spanien ;)

Jag gillade den inte, jag bokstavligt talat älskar den! <3