lose myself, del 12

Lizzys Perspektiv;

"Follow me and the boys to London. Not tomorrow but the day after. Do you want it?", jag tittade med stora ögon mot honom och jag kände att alla trötta och ledsna känslor inom mig bara försvann och ett stort leende väcklades ut på mina läppar. 

"More than yes. Of course I want.", vi båda log mot varandra då plötsligt våra läppar pressades varsamt mot varandras och just nu, vid detta tillfälle, kändes allt helt underbart. 

---

 

~ Två dagar senare ~

 

Jag hade rest väldigt mycket med familjen och med Kate, men aldrig ensam, ensam med fem killar. Det var både pirrigt och kändes kul att komma ifrån Bradford ett tag. 

Zayn stod vid ytterdörren med sin svarta hoodie och bara väntade på mig medans jag sa hej då till pappa och Alex en sista gång. Jag kramade dem extra hårt och även om det skulle bli skönt utan dem ett tag så kunde jag ändå inte lossa på tanken att jag skulle sakna dem, kanske nästan för mycket. 

"Take care of yourself now, sweetheart. You'll always be my little princess, even if you've grow up now.", pappa kramade om mig för säkert femte gången på den senaste timmen, men ändå så fick jag aldrig nog av hans kramar. Jag trasslade mig fort ur kramen och gick vidare till Alex. 

"Call if something should happend, then I'll be there as soon as I can.", jag log stort samtidigt som jag besvarade den hårda kramen. Jobbigast var nog att vara utan Alex, min andra halva. 

"It'll be okay, I've Zayn and the other boys and I promise to call you when I'm there."

Jag vinkade slutligen hej då och åkte med Zayn till flygplatsen där de andra redan väntade. 

Vi kom efter en stund fram till flygplatsen och en utav Zayns vakter erbjöd sig att ta min resväska. Jag log som ett tack och de bara nickade till svar. Jag rättade till mössan och solglasögonen samtidigt som jag gick tätt intill Zayn in genom den långa gången. 

 

När vi var inne i flygplanet så märkte jag direkt att det inte alls var som ett vanligt flygplan. Det var mycket lyxigare och de enda man såg var Niall, Liam, Harry och Louis som satt och prata. De fanns inte alls lika många sittplatser som ett vanligt plan men det räckte till de fem killarna, deras vakter och till mig. Jag förstod direkt att det var ett privatplan. 

Det tog ett tag innan någon märkte att vi ens kom men efter en lång stund så tittade plötsligt Liam upp på oss och såg riktigt förvånad ut. 

"Oh, Hi guys. Why did you not sayingthat you were here?", han ställde sig upp och gav mig en snabb kram. Harry, Niall och Louis kom snabbt därefter och Louis flinade sitt retfulla flin. 

"You two are so cute, perfect for each other.", sa han tillslut efter att ha betraktat oss en stund. Jag tittade på Zayn och log. "Come and sit here between me and Niall. Zayn may sit beside Harry or Liam."

Jag skrattade, tittade roat på Zayn som bara skakade på huvudet och sedan satte jag mig tillslut mellan dem och Zayn slog sig ner bredvid Liam. 

"Are you ready to London, then?", frågade Niall ivrigt och jag vände blicken snabbt mot honom samtidigt som jag log. "Have you been there before?" 

"Yeah, me and Mom..", jag hejdade mig när jag själv kom på vad jag precis sa. Jag svalde och med ett lägre tonläge så fortsatte jag. "I mean, I was often there when I was little." 

"With your mom?", fyllde Harry i och jag nickade stadigt på huvudet samtidigt som blicken fastnade på Zayn som mest såg besvärad ut. Harry skulle precis öppna munnen för att förmodligen frågade mer saker när Zayn hann avbryta honom snabbt. 

"Guys, don't talk about her mother, please. They have no contact anymore.", han lät trött och en aning irriterad och jag tittade med en tacksam blick på honom. 

"Oh, sorry. I didn't know.", beklagade Harry och han såg verkligen ut att ångra sig. Liam klappade honom på ryggen och log ett brett leende mot mig. 

"No, and it's okay. You couldn't know.", bekräftade jag. "So guys, what should you do in London?"

"Have Zayn don't tell you?", Liam lät överraskad och tittade lite konstigt på mig. "We should write and sing our new songs to the new album.", han lät stolt och hans ögon tindrande i det mörka flygplanet. Om det var för att han var trött eller glad visste jag inte riktigt. 

"Yeah, It'll be great.", svarade Harry och log mot oss alla. "Now we sleep. We lands soon."

Vi alla höll med och jag lutade mig tillbaka i den otroligt sköna flygstolen. Jag kände äntligen att jag kunde slappna av. 

 

"Wake up, babe. Now we lands.", jag vaknade till av att Zayn skakade på mig och jag tittade med yrvakna ögon upp på honom. Jag märkte direkt att Niall och Louis inte satt bredvid mig längre och det var tyst i hela planet. 

"Where's all?", frågade jag med en nyvaken röst. Zayn drog upp mig och jag kom snabbt in i hans famn. 

"On the airport, let's go.", han släppte taget om mig och vi gick gemensamt ut ur planet och fann direkt de andra killarna. 

"Wow, it's unusually quiet here.", påstod Louis och lät en aning chockad. Vi alla började skratta åt honom men han själv förstod inte riktigt vad det var vi skrattade åt. "What?"

"Louis, have you check the clock?", Liam la armen över honom och fortsatte att skratta. "It's half past four in the morning and it's wednesday today."

 

Vi gick ut genom den stora ingången till flygplatsen och när vi kommit ut på de kalla gatorna med alla bagage i en vagn bredvid oss när jag plötsligt fick syn på någon jag absolut inte ville se. Jag hade hoppats över hela mitt hjärta att jag inte skulle se henne här. 

"Zayn..", jag pickade löst på honom och han tittade snabbt ner på mig. Han såg direkt vad jag tittade på och gav mig en undrande blick. "It's she."

"Who?"

"My.. Mom.", stammade jag fram samtidigt som jag försökte gömma mig. Vilket gick mer än bra med hjälp av de fem stora bodyguarderna runt om oss. "Forget it. I'll never seen her again.", konstaterade jag och höjde blicken uppåt. 

"I'll take a Taxi home to me now. But we see you tomorrow guys.", vi alla sa hej då till varandra och åkte i olika bilar tillbaka till deras lägenheter. Som jag förstod det rätt så bodde de alla på olika ställen, alla utom Louis och Harry som tydligen ska ha delat lägenhet. 

 

Att komma in till Zayns lägenhet var som att komma in i ett paradis. Allt var lyxbetonat och det såg knappast ut som en lägenhet ens. Skulle jag vara ärlig så var det grymt snyggt också, vilket jag inte alls hade förväntat mig utav Zayn. 

"Wow, Zayn. It's your apartment?", frågade jag i chock och fortsatte att se mig runt. Han skrattade och följde efter mig. 

"Yeah, but I think I need to renovate the walls and and the decor soon.", han grabbade tag om min midja och förde mig långsamt ner i soffan där han fortsatte hålla fast mig i ett stadigt grepp. Jag vände huvudet så våra ögon kunde mötas och plötsligt var vi inne i en djup, passionerad och perfekt kyss. Efter ett tag av tystnad så tittade Zayn oroligt på mig. Jag suckade och satte mig ordentligt upp i soffan och min blick mötte golvet. 

"Please, tell me something about you and your mother.", han lät allvarlig men samtidigt så kunde jag höra en aning rädsla i rösten. 

"There's nothing to talk about. And I have never talked about her to no one, I hate her and..-"

"Don't do this to yourself.", avbröt han och jag tittade hastigt upp mot honom. "You can't hidden behind the mask always. I know you're sad and angry, but talk about it instead, you don't feel better by keeping it inside."

Jag kämpade för att hålla tårarna borta, som jag alltid lärt mig "Don't let people see you weak". Dock kunde jag inte hålla dem inne länge för sekunden efter så brast allt ut. Jag hatade att gråta framför någon, speciellt för någon jag verkligen gillade. Men varför grät jag? varför blev jag så känslig när jag alltid var med Zayn och aldrig annars? 

---

Man kan säga att det blev en liten långtråkig del nu, förlåt för det. Men det kan inte bara hända saker, tyvärr. Dock så har jag lovat er att snart kommer det att hända grejer, vilket det kommer också.. Håll ut! ;) 

 

Även om det inte var den bästa delen, så kommentera iallafall?! ;) ledsen för så sen del också. Men har grillat med familjen och sånt. Men här är del 12 iaf! 

Den var ju jättefin! Inte det minsta tråkig!<3

Vadå tråkig ??? Skitbra del som vanligt u är så underbart bra!! Hela tiden!! Du äägeerrr helt enkelt!

Superbra, hur kan du säga att denna inte är bra? Alla dina delar är bra Älskar din blogg och novell!!!!! Kram från mig och godnatt <3

Ååååh, så himla bra! Har saknat din blogg i allt skolarbete :') Zizzy är så himla söta tillsammans <3

jaaaa bästa du, meeera!

älskar denna novell! inte alls tråkig de, du är bäst hela tiden!

den var inte dålig alls! du äger, som vanligt.. tack för du gör mina dagar! <3