lose myself, del 3

Lizzys Perspektiv;
Direkt när jag fått mina drickor i handen så gick jag ur den varma och kvava kön och gick direkt ut till den friska luften igen. Jag tittade ut mot den stora folkmassan som satt och jumlade åt de två olika lagen. Jag öppnade en fanta och gick mot den fullsatta läktaren då jag plötsligt blev stoppad. Jag kände hur någon tog tag i min arm och jag vände mig hastigt om. 
"Oh, hey. Excuse me. You dropped this.", den svarthåriga killen med de fina bruna ögonen räckte fram min mobil och log ett svagt leende mot mig. Jag tog den snabbt, tackade så mycket och vände mig om. Jag kände hur mina kinder hettade till och hur mycket jag faktiskt rodnade. Han såg ju riktigt bra ut. Men något sa mig att jag sett honom förr. Kunde det vara möjligt? 

 

Jag ruskade på huvudet av tanken och gick med långa, stadiga steg bort mot de skrikande människorna. 
Efter ett tag fann jag tillslut våran plats igen där pappa satt djupt koncentrerad på fotbollen att knappt märkte att jag var tillbaka. 
"Here, I don't know what you wanted so I just took something.", jag räckte honom den gröna fantan och han tog tag i den tacksamt. 
"It was perfect, thanks my girl.", han log. "Your brother is really good. I think he can be something big within the football.", klargjorde han med blicken ut mot planen och tog en klunk av fantan. Jag nickade insämmande och tog en klunk av min fanta jag med. Fast det enda som rullade i mitt huvud just nu var killen som räckte mig min telefon för bara några minuter sedan. Vem var han och varför verkade jag känna igen honom sedan förr? Jag tittade på klockan, halv två och andra halvlek hade redan börjat och det stod 6-2 till Alex lag. Jag funderade en stund på vad jag skulle hitta på senare, skulle jag orka dansa för sjunde dagen på raken? 
"Dad, what shall we do today? Nothing as usual?", ropade jag till pappa bredvid mig för att överrösta den högröstade publiken. Han suckade och tittade på mig med en irriterad blick. 
"Your cousin has birthday today, do you remember? we should there in the evening." 
Jag slog handen på huvudet och suckade högt. Sedan tittade jag upp och min blick mötte pappas.
"Which of them? Charlie or Cindy?" 
"Cindy, she celebrating her thirteen birthday today and she would love to you come with us.", jag stirrade på honom med stora runda ögon och drog efter andan. 
"But dad, you know that I love her, but I'll training on my dance today."
"No Liz, you have trained in six days now, let yourself take a break and have some fun with your family.", han gav mig en allvarlig blick innan han snabbt fortsatte. "I think it'll be fun for you too."
Efter en del om och men så lyckades han tillslut att övertala mig att åka med och han såg mer än lycklig ut för det. 
 
"Good match today, Alex.", yttrade jag glatt när han satte sig i bilen med sin stora fotbollsväska som bara luktade svett. Han tittade lyckligt upp mot mig och visade sin medalj. 
"Yeah, thanks. I became even the match MVP.", uttryckte han sig stolt och la sedan undan medaljen i väskan igen. Ja, att bli matchens lirare var självklart stort för honom, så jag lät honom självklart vara glad. Men ändå så kunde jag inte låta bli att slinka in med en dryg kommentar. 
"But I should do it better."
"Hah, in your dreams. I'm so much better than you.", försäkrade Alex och tittade på pappa som satt bakom ratten och log. 
"What are you smile at?", frågade jag lite irriterat och satte mig till rätta i bilstolen. 
"You. You and Alex. That I might the must special kids in the world." 
"Yes, it couldn't be easy to have so perfect kids like us.", skrattade Alex och jag hängde direkt på. Pappa bara skakade på huvudet och riktade blicken mot vägen igen. 
 
Efter ett tag så var vi äntligen hemma. Jag gick fort ut ur bilen med Alex och pappa hack i häl. Jag vred fort om låset och steg in i huset. Trampade snabbt av mig skorna och rusade upp på rummet.
"About one hour we going again.", ropade pappa från trappan och jag stängde fort igen dörren till mitt rum. 
Jag plattade håret och sedan tog jag på mig en annan tröja. Jag tittade mig i spegeln och suckade högt för mig själv. Varför hade inte jag det perfekta utseendet? den gulliga tjejiga rösten eller den perfekta drömkroppen? varför var jag inte som alla andra tjejer? 
Jag tittade igen och fick plötsligt se att någon stod bakom mig, hastigt vände jag mig om och fick syn på Alex som bara stod och flinade åt mig. 
"What do you want? and where come you from?", sa jag argt och satte mig i sängen. 
"I should just ask if you would play some football before we going.", utan ett ord så skakade jag bara på huvudet och tittade ner i golvet. "What are you thinking about?"
"Oh, It's just.. Nothing.", svarade jag lugnt och tittade upp på honom. Han höjde ögonbrynen och jag såg att hela han genomskådade mig. Typiskt, han kände mig för väl. "No, you're right.. But..", jag drog in lite luft i lungorna innan jag fortsatte. "Why I'm not like the other girls? as.. Love makeup, clothes and boys?" 
Han flinade nu större än någonsin och ruskade roat på huvudet. 
"You don't need to be someone else. You're my sister, and for me, you're cool and I'm very glad that you don't is like the other girls." 
"Really?"
"Of course. Then when began you caring about what people thinking about you?", han log och la sin arm över mig. "You're cool and follow your dreams, they all as saying something else, I'll kill them.", skrattade han och ruffsade till mig hårt i håret. 
"Yeah, you're right. And thank you for always be there for me.", jag log mot honom och gav han en stolt blick. 
"I'll always be here for you, as you always will be for me." 
 
Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord då vi plötsligt hörde pappa ropa nerifrån. Vi båda förstod att det var dax att åka så vi ställde oss upp och gick ner till pappa som redan stod klar i hallen. Jag hoppade i mina röda vans skor och grabbade snabbt tag om min svarta hoodie, sedan var jag också klar. 
 
Vi kom dit och bilar stod parkerade lite här och var. Jag förstod direkt att det inte var något litet kalas Cindy hade. Jag höll mig tätt intill Alex när pappa ivrigt knackade på dörren och fort öppnade Charlie som log mot oss. 
"Hi, welcome. Nice to see you again.", han välkomnade oss alla tre med en stor kram. "I've missed you guys so much.", sa han och vi gick in mot den stora röran. 
"I've missed you too, where is Cindy?", frågade jag och han nickade mot soffan där hon satt. Jag skulle precis gå mot henne då jag oväntat krockade in i någon framför mig. 
"Oh my god, I'm so sorry.", ursäktade jag mig och killen framför mig vände sig hastigt om, han höll i en jordgubbstårta i handen och tittade förvånat på mig, och jag lika på honom. Det var ju han, killen som lämnade min mobil. 
"It's okay.", bekräftade han och jag såg hur han synade mig från topp till tå. "I remember you, you're the girl who dropped your phone earlier today!", utprast han och jag kände hur jag började rodna igen. 
"I'm Zayn, what's your name?", killen som tydligen hette Zayn räckte ut sin hand och jag tog försiktigt taget om den. 
"I'm Lizzy.", jag kunde känna hur jag rodnade och att Zayn log mot mig på det där sättet gjorde inte saken bättre. 

Hihi, jaa.. Nu kom Zayn in lite mer. Men vad gjorde han där? varför är han på en trettonårings kalas? ;) 
Kommentera nu så kommer nästa del senare ikväll! Kramisar :) 

Hej älskar din blogg längtar tills nästa del ♥ Sorry om jag inte kommenterar längre mst lugga :( ♥

Hej älskar din blogg längtar tills nästa del ♥ Sorry om jag inte kommenterar längre mst plugga :( ♥

SV; Tack så mycket! :)

Nu följer jag dig på Bloglovin :) Ska bli kul att läsa dina noveller!! :)

Underbar del!

Svar: Tusen tack!! <3
My Wesström

Jättebar kapitel och jag tror att Zayn är på Cindy's kalas för att 1D ska uppträda där :D
Kram <3

kanske är där med sin syster...? Eller nåt ;)
Roligt att Zayn dyker upp mer och mer!

Svar: Ja, vad kul att du känner å tycker såå! <3
My Wesström

Jättebra!!!!!!! Älskar redan denna novell! Hmm, hans föräldrar kanske känner Cindy och hennes familj. Sorry för stavfel, jag sitter på en spårvagn påväg hem från Teatern

Svar: Taack!! gud va glad jag bliiir <3
My Wesström

SV; Någonting jag älskar är One Direction noveller! Känns som om man kan komma nära killarna på ett annat sätt! Fortsätt som du gör, det är jöttebra! :)

längtar till nästa!!!!!!♥♥
Ledsen att jag inte har komenterat på ett tag men nu ska jag göra det igen!

Svar: Haha men vad snäll du ääär! :') ny del finns ute nuu! <3
My Wesström

Ja, vad gör han där? Åh, längtar till ikväll!:D

Svar: Hihi jaa, den finns ute nuu ;) <3
My Wesström




Kom ihåg mig?