Jag tänkte precis fråga vad Zayn gjorde här på min kusins trettonårsdag då han hann öppna munnen före.
"Have you tasted this cake? really good. Want one?", han visade mig sin tårtbit och log ett riktigt fint leende. Jag skakade på huvudet och fnittrade ett osäkert fniss mot honom. Han tittade sig omkring och såg nästan ut att gömma sig för någon och innan jag visste ordet av det så var han utom synhåll. Jag gick med stela ben bort till Cindy som fortfarande satt i soffan och denna gång var hon helt ensam så jag passade på att hälsa på henne då.
"Hi Cindy.", log jag och räckte ut mina armar. Hennes ögon mötte mina och jag såg hur hela hon sken upp.
"Lizzy! Hey!", utbrast hon och hon såg ovanligt glad ut. Efter ett tag så släppte jag taget och tittade med en förvånad blick på henne.
"What happens? why are you so happy?", log jag och slog till henne löst på armen. Hon strålade upp ännu mer och var precis påväg att börja prata då ett högt ljud hördes från scenen i vardagsrummet och hastigt tittade jag dit och fick se Charlie stå där med en mikrofon. Med en frågande blick tittade jag på Cindy som bara log.
"Today it's a big day, my lilsis becomes thirteen years old today.", han vrålade rakt ut i mikrofonen och människorna i huset började applodera. "I have a friend, one of my best friends actually, and his happen be here today with the rest of the band. Welcome up Zayn, Liam, Louis, Harry and Niall! This is One Direction!"
Applåderna blev starkare och starkare och utan att ens ha någon aning om vilka det var så klappade jag med.
Charlie gick snabbt ner från den lilla scecen och upp kom fem andra killar, varav en av dem var Zayn.
Jag betraktade honom noga, hans blåa tröja och han svarta uppåtkammade hår. Jag log lite för mig själv när jag kollade på honom och sedan gick blicken över till de fyra andra killarna. En hade krulligt hår med en vanlig vit t-shirt, en hade blondt hår med ett linne och de två andra var brunetter. De alla fem såg riktigt bra ut.
"Hello everybody, nice to see you. And a big, big congratulations to Cindy!", ropade den blonda killen ut och dem alla tittade mot soffan där jag och Cindy satt. Jag kunde höra hur hans röst bröt på irländska vilket gjorde att jag förstod snabbt att han var ifrån irland.
"We heard that you are a big Directioner, Is it true?", log den brunhåriga killen med en vit tröja och något tryck på. Jag tittade mot Cindy som nickade med tindrande ögon på killarna och dem alla fem log.
"Nice, we heard even heard that you love our song What makes you beautiful?", sa nu killen med det lockiga håret. Hon nickade ännu en gång och jag kunde höra hur de småskrattade lite ifrån scenen.
"Yes, and just for you are my best friends little sister, we sing it only for you. This is What makes you beautiful.", svarade Zayn och hög musik spelades. Det syntes att de alla fem var vana vid att sjunga och stå på scenen och när låten sattes igång så kunde jag inte låta bli att dansa med lite smått i soffan. Den var ju riktigt bra, och jag förstod nu också varför Zayn var här, eftersom Charlie var riktigt bra vän med en av dem. Det kanske var därför jag kände igen honom?
Jag pickade försiktigt på Cindy som sjöng med och hon gav mig en frustrerad blick.
"I'm sorry, but.. Is this band very famous?" , frågade jag lite efterblivet och kände den kalla blicken jag fick av henne.
"Are you for real? this is the most famous boyband then The beatles, and you don't know who they are?"
Jag skakade på huvudet och tittade upp mot scenen igen. Det var nu Zayn som sjöng och hans röst gav mig verkligen gåshud, så otroligt bra.
"So c-come on
You got it wrong
To prove I'm right I put it in a song
I don't know why
You're being shy
And turn away when I look into your eyes
Everyone else in the room can see it
Everyone else but you.."
Han tittade på mig under hela solot och jag kände hur mina kinder ännu en gång började hetta till, som tur var så hann de inte bli så röda för plötsligt så märkte jag hur Cindy pickade på mig.
"Do you saw how he looked at you?", hon flinade och syftade förmodligen på Zayn. Jag skakade på huvudet och vände blicken mot de sjungande killarna igen. "You have luck, Zayn and Perrie have just breakup. For a few weeks ago.", försäkrade hon och gav mig en lätt knuff på armen.
"I'm not interested.", intygade jag och såg på henne med en tröttsam blick. "And you? why do you like them so much and who's your favorite?"
"I don't like them, I love them. Because, I don't know. I have grow up with Zayn and I'm just so proud of him, but I'm in love with Louis, he's so cute.", log hon och tittade mot killarna som nu avslutat låten och dem alla fem gick av scenen. Sedan gick de åt oliak håll och de såg ut att gå runt och prata med alla.
Jag ställde mig upp för att leta reda på Alex då jag plötsligt fann honom. Han stod och pratade med två av killarna i bandet och när jag precis skulle vända mig om för att gå tillbaka till Cindy så fick Alex syn på mig.
"Liz, where are you going? come here.", hojtade han och jag vände mig försiktigt om och gick till Alex och de två killarna.
"Oh, Hi. Are you Lizzy? I'm Harry.", log den ena och gav mig en lätt kram. Jag var inte van med att krama främlingar men till min förvåning så besvarade jag kramen. "And I'm Niall.", log den blonda killen som nu också kom fram och gav mig en kram.
"Zayn became so happy when he saw you here today. I think he thinks you're cute.", sa Harry och drack lite av sin cola. Han skulle precis fortsätta då Niall hann avbryta.
"Harry, we shouldn't talk about it and now you did. He'll kill you now.", han skrattade och tittade mot mig.
-
Jag vaknade av att pappa skrek från nedervåningen att frukosten var klar. Jag försökte att ignorera det genom att lägga kudden över huvudet men minuten efter så var Alex inne i mitt rum och drog snabbt av mig både täcket och kudden.
"What are you doing? let me sleep!", skrek jag argt och jag såg hur han flinade. "Oh no, can you stop smiling like that?"
"No, the breakfast is ready now. Come up and eat, the clock is eleven.", hojtade han till och gick mot dörren. "I saw that you have fun tonight."
Han stängde igen dörren försiktigt och utan att ha någon aning om vad han menade med det han just sa så klev jag upp ur sängen, drog på mig ett par pyamasbyxor och gick ner till pappa och Alex som satt ute i solen med frukosten.
"But it's to sunny outside.", klagade jag och tog illsket Alex solglasögon som låg bredvid mig på bordet.
"You must job with your mood in the morning, seriously. People can be afraid of you.", skrattade pappa och tog en klunk av sitt kaffe. Jag himlade med ögonen och tänkte precis lägga en elak kommentar då jag kände hur mobilen burrade till i fickan. Det var ifrån okänt nummer men försiktigt klickade jag upp det.
~ Hi, it was nice to see you yesterday. Do you remember that you give me your number? ;) I hope we could meet each other before I leave Bradford. I stay in a week. xx Zayn ~
Jag försökte att låta bli att inte le, men det gick inte alls så bra som jag tänkte mig, jag brast ut i ett stort leende och tittade mot Alex och pappa som bara stirrade häpet på mig.
Sista delen för idag! Vad tycker ni då? ;) Vad tror ni kommer hända? kommer hon att våga träffa Zayn? Kommenteera! :D