lose myself, del 9

Lizzys Perspektiv;

"Because when you're with your boy friends, I'm always afraid that they should do something they don't should. And you don't see any happy with them.  But when I saw you with Zayn, I saw how happy he did you, your eyes sparkle, and when you're happy, I'm happy. That's why I accept Zayn." , jag kunde inte låta bli att le under den hela meningen och hela jag sken upp. 

"Is this your way to say that I shall call Zayn now?"

"Yes. It's. And when you're back, I want to have good news.", han blinkade hastigt med ena ögat och ställde sig upp, borstade bort lite gräs som fastnat på hans byxor, sedan så gav jag honom en stor kram innan han gick tillbaka in igen.

---

Jag la mig varsamt ner i sängen och grabbade taget om mobilen som låg på nattygsbordet bredvid mig. Jag gick in på kontakter och bläddrade hastigt ner tills jag var framme vid Zayns namn, nästan längst ner i listan. Jag tvekade ett tag men tillslut så tröck jag på "Call" och signaler gick. 

"Hello?", hördes en röst på andra sidan och det märktes tydligt att det inte var Zayn. "Who is it?" 

"Hey, It's Lizzy. Who are you?", ett skratt hördes och jag kände mig för ett ögonblick väldigt dum och generad. 

"Aha, Hey Lizzy. It's Louis. Zayn is in the shower right now, but I can tell him that you call, I promise that he will call you back.", jag drog efter andan och suckade högt. Vilket Louis troligen märkte. "Is something wrong?" 

Jag blev stel och tyst i några sekunder men kom strax därefter tillbaka till verkligheten. "Oh, uhm.. Probably no. But say that he should call me as soon as he can."

Efter det så la vi på. Jag la mig ordentligt i sängen med mobilen bredvid mig så att jag fort kunde se när Zayn ringde. 

 

Minuter gick och blicken låg fortfarande kvar ner mot skärmen, skulle han aldrig ringa? med en lätt suck klev jag upp ur sängen och var precis påväg att gå ut ur rummet då plötsligt mobilsignalerna sattes igång. Jag rusade fort fram till sängen och svarade med en rätt så hetsig stämma. 

"Hello?"

"Hi Lizzy, It's me.. I mean.. Zayn." , jag kunde höra hur glad han lät, vilket fick hela situationen att kännas lite bättre, inte alls lika jobbig. 

"Hi Zayn.. Uhm, I think we need to talk. I don't k..", jag talade rätt hackigt vilket Zayn hörde mycket väl. 

"Stay home, I'll coming now.", jag tänkte precis protestera då pip hördes. Jag tittade hastigt på skärmen och insåg just att han lagt på. Jag la huvudet i händerna och drog en djup suck. Att han skulle reagera på det där sättet var jag inte alls beredd på. 

Jag sneglade ner på det enda klädesplagget jag bar på mig just då och suckade återigen. Ett stickat linne med ett stort svart kors på var det enda jag hade på mig. Egentligen ville jag inte alls träffa Zayn just nu, inte när jag såg ut så här. Jag gick upp ur sängen igen, borstade igenom håret och mer än så hann jag inte förrän jag hörde en plingklocka ringa, våran ringklocka. 

 

"What would you talk about?", vi gick gemensamt in i mitt rum och jag såg hur han tittade sig nyfiket omkring när han såg mina saker. Slutligen satte han sig på sängkanten och jag satte mig bredvid. 

"Have you seen all these picture of us?", frågade jag och tittade in i hans bruna, fina glittrande ögon. Han nickade bekräftande och log. 

"Yeah, I have.", hans leende försvann och han tittade ner på golvet. "Is something wrong?" 

"Have you seen all those comment your fans write to me? what have I done?", frågade jag och kände hur paniken smått började närma sig. "I'm so sorry.", snyftade jag och jag såg hur Zayn sökte efter min blick, men jag tittade vrångt ner i golvet. 

"What do you mean with sorry?", han tog sin högerhand , la den på min kind och förde mitt huvud med handen så våra blickar kunde mötas. 

"I'm sorry for being just me. I'm not that perfect girl with the perfect body or look. I'm just me, and I'll always be.",  viskade jag och den tryggheten jag kände för bara några minuter sedan var spårlöst försvunnen. 

"Our fans can be very aggressive, yes. But you should not care about what they said to you. And just as we, so may you also haters. It's the bad with our job, but you know. Haters make us stronger.", han skrattade och  pickade mig lite löst på näsan. 

"I don't know if I can do it Zayn. I want, but.. I'm very afraid. Maybe we should finish our friendsship here?", han kände hur en tår föll ner men fort var han där med handen och torkade bort den. 

"No Lizzy, you can't let the fans win, go instead out and show how wonderful, cute and kind you are.", han log ett svagt leende mot mig men fortsatte snabbt. "I'll don't give up on us. If you're weak now, I'll fight for us both, because I'm strong enough to both of us.", meningen och orden han sa fick mig att rysa i hela kroppen. Det var det finaste någon någonsin sagt till mig. 

"But Zayn, what if they do something? like.. kill me?", han tittade förvånat upp på mig och sedan vecklades ett stort flin ut i hans ansikte. Precis som Alex. 

"You're overreacting. The fans can be very jealous and angry, but they would never kill someone, I hope.", skrattade han och jag gav honom en elastisk blick. 

"Yeah, you're right. Maybe I overreacting. But I still don't like all this attention. It scare me.", konstaterade jag och tittade djupt in i Zayns ögon. 

"But I'm on your side anytime. Don't be afraid.", bekräftade han och hans huvud var närmade än någonsin. Våra ögon stirrade in i varandras och plötsligt var våra ansikten bara några millimeter ifrån varandra. Han tänkte precis ta steget att kyssa mig då jag hann stoppa honom. 

"What?", tittade han lite besviket på mig men fortsatte att stirra in i mina ögon. 

"Zayn..", började jag och blickade ner mot sängen. "I have never haft any boyfriend before, and I have never kiss anyone either. Maybe I'm bad?", i vanliga fall skulle jag blivit röd om kinderna nu, men konstigt nog så blev jag det inte, tvärt om, det kändes riktigt skönt att ha det sagt. 

"It's okay for me.", log han. Våra huvuden fördes samman och våra läppar möttes i en intensiv kyss. Våra läppar slet efter ett tag unden sig ifrån varandra men vår ögonkontakt var fortfarande kvar. 

"You was very good to be the first time.", han flinade sitt mystiska leende som jag bara älskade. Jag andades lyckligt och vände blicken ner mot golvet igen. 

"Thanks, I think.", mumlade jag men tittade fort på Zayn igen som bara skrattade. Vilket gjorde att jag inte heller kunde hålla mig ifrån skratt. 

---

Aww, gulligull! Vad tycker ni? Shippar ni dem? ;) Kommentera sötisar! Ny del ikväll!

 

Jaaaaa bara som vanligt ! Finns ingen bättre än dig å jag shippar dom absolut'n

Du är så grymt bra hela tiden. Tack för du gör mina dagar!
Jag shippar dem, såklart! SÅÅ söta :')

Naaaw, gull Zayn!!!! :')

Nytt kapitel på min blogg :D

Bra:)

Bra som vanligt underbara du!! Meeeeer!'

Jättebra :D
Kram <3

If you're weak now, I'll fight for us both,
OMG OMG OMG OMG!!!!!!!! Smäääälter! så gulligt!!! :D

keep calm and love novellermedonedirection <3

SUPERFIN DEL!!! Älskar den, ååå dom är så söta

Grymt bra!! Vill ha mer!! Dom är jättesöta tillsammans:*

super bra skrivet. Du är så duktig man fastnar verkligen kan inte lägga ifrån mig datorn när jag börjat läsa!

super bra skrivet. Du är så duktig man fastnar verkligen kan inte lägga ifrån mig datorn när jag börjat läsa!

Aww, jag blir helt glad inombords !! :)

Åh, så fina dom är!:D älskar dom!<3