everything has changed, chapter 41

- Harry -
"Louis what the hell?", skrek jag och drog med honom ut ifrån dansgolvet. "Now are we going home, we're so fucking done here.", jag var väldigt besviken på Louis just nu. Jag trodde att han visste bättre än såhär. Vi gick direkt mot utgången och min tankar var endast på en sak; åka härifrån.
"Harry, I'm an idiot.", mumlade han mellan snyftningarna och lät tårarna falla ner. Jag kallade fort på en taxi som skulle ta oss till mitt hus.
"Yes, today you are, Lou. But I don't wanna judge you, we can talk about this tomorrow, now we're going home and sleep, okay?", sa jag och kände mig som den mest vuxna här just nu, när det oftast brukade vara tvärtom, att de andra killarna skötte om mig. 
"Okay."

 
Jag hade vaknat av att killarna, en efter en hade kommit in till mig och som vanligt aldrig kunde hålla igen munnen. Gladerligen var jag pigg & nykter en dag som denna, men jag var ju trots det aldrig människan som frivilligt klev upp halv nio på morgonen. Det var i alla fall väldigt skönt att slippa denna bakfylla idag. 
Klockan var nu kvart i ett. Jag, Zayn, Liam och Niall hade under fyra timmars tid suttit och pratat, för det mesta om hur besviken jag & vi alla var på Louis beteende igår kväll. Vad hade hänt om jag inte hade hållit koll på honom? Det var en väldigt dålig stil han körde med igår faktiskt. Fast ändå kunde jag förstå honom, men att kväva sina känslor med alkohol var aldrig bra. 
"I really think it's time to Louis and El and talking. I know it's not our business but what I saw yesterday, that's enough, he used to be the happiest of us.", suckade Liam frustrerat och kliade sig i pannan. Jag höll fullständigt med, att se en utav oss ledsen var bland de värsta som kunde hända, speciellt om man visste att man inte riktigt kunde göra åt saken. 
"Basically can we wake up Louis now and talk to him?", inflikade Zayn och bet lite i sina naglar. Jag var snabb att ställa mig upp och ta ansvaret att Louis skulle komma upp ur sängen. Samtidigt var Niall villig att ringa Eleanor och berätta hur situationen låg till, vilket vi alla var överens om. Även om Louis antagligen skulle hata oss för det så var det ändå bättre att hon fick höra det, som tur var hände ingenting mellan Louis och den blonda tjejen, men ändå.
 
"Loooou!", jag gick in till gästrummet där jag igår lagt honom. Det var mörkt i rummet, men fortfarande ljust nog för att kunna se något. Solen lyste igenom persiennerna och som jag kunde tyda redan nu så var Louis långt ifrån pigg. Han hade fortfarande huvudet begravd i kudden när jag trallade in. "Get your fat ass over here, your lush! We have to talk."
"No.. I don't wanna talk.", mumlade han i kudden och vägrade titta upp. Jag tog upp min fot i sängen och började löst ruska på honom med hjälp av benet, men fortfarande ingen riktig reaktion gav han med sig. Jag suckade allvarligt. 
"We called Eleanor, I think you two have things to clear up.", konstaterade jag. Det var först då han reagerade på riktigt och han tittade hastigt upp från huvudkudden. 
"What?", nästan skrek han och slängde iväg en kudde mot mitt håll som jag var snabb med att ta emot. "Fucking shit.", mumlade han för sig själv, jag lyckades dock höra det då han inte alls sa det speciellt tyst. 
"Nothing happend yesterday, but you really need to think about what should happend if I wasn't there.", var det enda jag sa innan jag snabbt lämnade rumnet med en trött Louis bakom mig som fortfarande satt i sängen. 
 
- Louis - 
Strax efter att Harry gått ut ur rummet så rusade Niall in med telefonen i ena handen och en macka i andra. Självklart att han äter tänkte jag mest för mig själv men valde att inte kommentera det, utan att jag istället var villig att lyssna på vad den blonda irlänningen hade att säga. 
"Uhm.. How do you feel?", frågade han försiktigt och kliade sig nonchalant i nacken. Det var först nu, när jag hade satt mig ordentligt i sängen som bomben sprängdes mitt huvud, inte nog med det så var jag illamående också.
"Good.", svarade jag trots mina smärtor, jag visste självklart att Niall skulle genomskåda det direkt men som tur var så sa han inget mer med de, jag antog att han också hade ganska ont i huvudet vid det här laget, så mycket som han drack igår han med. 
"El is on her way, I told her about the blonde one. Not about the kiss you almost done if Harry wasn't there.", mumlade han och tittade besviket upp på mig. "What did you thought? I don't understand how you were thinking at all, Louis.", Niall lät hård i rösten och hans ögonbryn vad höjda, hans väck i pannan som bildades då han alltid var fundersam fanns också där. "Dress up, she's coming soon."
"Why? It isn't so that she never have seen me like this before? Get out, I'll be in the livingroom about eight minutes.", konstaterade jag och sneglade mot klockan som satt ovanför gästdörren. Niall gav med sig en axelryckning och lämnade rummet. 
 
"Hasn't she coming yet? Niall told me she was coming soon.", jag tittade irriterat på mina fyra bröder samt bandmedlemmar som faktiskt inte sa något alls utan lät mig antagligen fortsätta med denna attityden. Jag menade såklart inte att vara spydig mot killarna som betydde mest, men just nu kunde jag inte se något ljust i denna situationen alls. 
"I think you should thank Harry to saved you last night.", muttrade Liam med blicken fast mot TVn. Jag suckade och slog handen för pannan. 
"I had control over myself last night, I might wanted to kiss that girl? she was really hot and attractive actually.", fräste jag. Fortfarande ingen riktig reaktion var de villig att ge mig, jag tänkte just lägga till ännu en spydig kommentar då jag märkte killarnas blickar på något helt annat än mig - någon bakom mig. Snabbt vände jag mig om och såg El. Jag hade varit så upptagen med att vara elak att jag helt och hållet inte ens observerat att min flickvän stått bakom mig, hur lång tid hade jag ingen aning om. Jag svalde hårt och tittade in i hennes ögon som nu var både röda och vattniga. Hennes mössa var över halva huvudet, mössan jag givit henne förra året, medans hon låtit resten av hennes lockar sticka ut, hon var så vacker, lika vacker som vanligt. 
"El..", viskade jag och hon bara skakade på huvudet. Jag kastade en snabb blick på killarna som tittade generat åt vårat håll och skämdes nog lika mycket som jag gjorde. Eleanor vände snabbt på klacken och var precis påväg att gå ut igen då jag tog tag i hennes hand, jag lät henne gå sist vi sågs, aldrig tänkte jag göra samma misstag igen. "Don't go. Please", bad jag och såg hur hennes tårar rann ner från kinden. 
"Is it true?", snyftade hon och slog ilsket bort tårarna. "You might wanted to kiss her?"
"Of course not!", jag drog in henne i mina armar och strök henne över den kalla mössan. "I just said that because the boys always think they're right. I wanted to make them stupid because I'm so tired to always listen to their hint.", mumlade jag och backade undan lite så våra blickar kunde mötas. Vi hade gått ut ur vardagsrummet, men vi var fortfarande nära nog för att veta att killarna hörde varenda ord vi sa. 
"Louis, don't say that. Both of us know the other boys knows best.", hon hade rätt. Vi kände varandra så väl att vi nästan såg igenom varandra, vi visste precis vad vi fick göra och inte göra för att inte reta upp den andra. Hon la armarna om min bara överkropp och vilade huvudet mot mitt bröst, jag rös till av både hennes närhet och kylan hon bar med sig från hennes jacka, men det gjorde inget alls för bara att ha henne i mina armar igen gjorde mig hel. 
"I have missed you, Louis. So much. Even if it just went a day.", hennes grepp om min midja blev hårdare och jag kunde känna hennes andning mot min kropp. "I hate to fighing with you Louis, you will always mean the most to me.", jag log. Att höra Eleanor säga så var så skönt, jag älskade ju henne mer än allt annat, jag var helt enkelt inte komplett utan henne vid min sida. 
"Why we just don't forget about the picture and the blonde bimbo-girl last night and trying again? I can't give up on us, El.", konstaterade jag och smekte henne över ryggen. Jag tyckte att jag kände ett leende på hennes läppar medans dem sekunden efter mötte min hals. 
"We can't give up on us, ever. I'll forever be yours. But as I said, the picture of me and Jason was just because we haven't seen each other for a while and obviously I should kiss him on the cheek but then he just came there too and it became a kiss. But we're just friends. Yeah?", informerade hon och jag kände mig faktiskt lugnare nu. Det var skönt att få höra det. Vi var inte paret som genast började bråka då vi umgicks med andra, jag hade alltid accepterat El's killkompisar likväl som hon alltid accpeterat mig och mina, även fansen. Det var därför jag bland annat älskade henne så mycket, vi hade mycket tillit i vårat förhållande. 
 - Jasmin - 
Söndagar kunde vara de segaste dagarna någonsin. Dagar som oftast brukade bestå av klagomål och bakfyllor ifrån min sida, men inte idag. Jag, Kimbely och Josh hade haft en kul kväll igår och det var även bevisat - man kunde ha kul utan alkohol inblandat. Det var dock längesedan jag kände den känsla inom våran vänskapskrets. Denna glädje och kärlek som befann sig i luften hela kvällen hade jag i princip aldrig känt förut. Hoppet om att det en dag skulle bli Harry och Kimbely var dock liten då Kimbely hela kvällan pratat om Stephan som hon faktiskt verkade vara lycklig med, någon jag inte ens visste vem det var, men var Kim lycklig så var jag det med. 
Klockan närmade sig elva mot kvällningen och imorgon var det skola, det gjorde mig väldigt nervös. Jag hade gått in för att ta tag i skolan på riktigt nu, det skulle dock inte bli lätt då halva klassen faktiskt hatade mig, trots att jag knappt varit på några lektioner alls. Det skulle bli intressant att se hur det gick. 
Niall hade haft en FIFA-turnering med grabbarna + El hela dagen, jag tyckte han kunde åka hem till sig men när han ringde och frågade om han fick komma över så kunde jag ju inte säga nej precis, jag hade inget emot att han kom heller, jag blev bara glad. 
George hade pratat mycket om Niall de senaste dagarna och det var skönt att se honom glad igen, det var längesen jag ens brydde mig om folk, men det märktes att George var gladare nu, något som bara fick mig att må ännu bättre. 
 
"Jas, Niall is here.", ropade Rose ifrån hallen. Jag reste mig upp från sängen, tog på mig mina tofflor med horn på och gick ut mot dörren för att gå och möta Niall. Det enda jag hade på mig vid tillfället var en lång tröja, men jag visste att Niall inte skulle döma mig för det. Jag gick ut mot hallen där jag hörde långsamma fotsteg komma emot mig från trappen. Jag gick närmare och möttes av Niall som bara log. 
"Hey boy!", skrattade jag och slängde mig i hans armar. Han la sin hand i mitt hår och pussade mig i pannan. Jag hade verkligen saknat hans närhet och denna doft. 
"Hi my love, I've miss you!", log han och drog ner händerna längs ryggen så de slutsligen stannade vid rumpans början. Jag fnittrade av hans beröringar och pressade mina läppar emot hans. 
"I've missed you too, babe!", i samma ögonblick märkte jag hur jag gäspade, vilket Niall snabbt kommenterade med ett skratt. Åh, hans härliga skratt fick mig att bli knäsvag. 
"You tired? Let's go to the bed.", blinkade han och lyfte upp mig, fortfarande med ena handen på min rumpa medans den andra höll ett stadigt grepp om min rygg. Jag nickade och la huvudet mot hans hals. 
"How do you feeling about the school tomorrow, then?" frågade Niall när vi bäddat ner oss i sängen. Jag himlade med ögonen och tänkte på hur många gånger jag inte hört den frågan idag, Niall hade dock bara frågat en gång så jag kände ingen anledning till att bli irriterad. 
"Kind of nervous but also a bit pain. I'm very lost in my schoolwork and I'm behind everyone. It will be hard for me to take back everything i've missed but I'll give it a try.", Niall log stolt och pussade mig på näsan.
"I'm sure you will and I know you can. I'll also helping you, you going last year of high school but I'll try to help you anyway, at least I can pep you to work, yeah?", skrattade han och stirrade in i mina ögon. Hans blåa ögon lyste även i mörktet och jag kunde titta in i dem hur länge som helst, han var så vacker, så perfekt. 
Till svar så nickade jag och pussade honom på munnen. 
"Now, let's cuddle!", mumlade Niall medans hand läppar var mot mina. Jag kände hur han vred sig om och la sig över mig, utan någon som helst vikt på mig så att säga. Våta läppar kysstes intensivt och jag visste precis vad som skulle komma härnäst, och inte klagade jag precis. 

Wow, väääldigt långt kapitel kände jag nu.. Men antar att jag bjuder på det då jag inte varit så snabb att skriva, hehe. 
Kommenteera nu å sääg vad ni tycker, ni får mig så inspirerade till att fortsätta skriva!!
 

Woohoo som jag har längtat! Så bra du skriver och det blir bara bättre och bättre, fortsätt så My! Du är grym, KRAM xx

Svar: men underbara du, du är såå snäll!! TACK så megamkt fina nu!! <3
My Wesström

Ihihih "och inte klagade jag precis", nej vem skulle klga över niall?:') asbraaaaa

Svar: haha men ellerhuur ;) taack :D
My Wesström

Jätte bra! Är glad att Louis och El fixade det, dom är ju mitt favorit par, efter Zerrie hihi :) x

Svar: Haha mitt absoluta favvopar är Elounor alltså, hihi :D x
My Wesström

sjukt bra, älskar allting!!<3

Svar: tack såå mkt :D<3
My Wesström

så j***vla bra!! <3

Svar: tack! <3
My Wesström

så bra du äär :)

Svar: aw sötis, tack :D
My Wesström

Hoppas verkligen det går bra för henne i skolan och skönt att Louis och Eleanor blev sams igeen :)

Svar: ellerhur, tack :D
My Wesström

Jääääääättebra!! Älskar din novell! och att den handlar om Niall gör den inte sämre precis, haha ;) keep going girl! och förresten, din engelska har blivit mycket bättre :D xx

Svar: åh, men du! Tack vad glad jag blir hörru! :D xx
My Wesström




Kom ihåg mig?