Everything has changed, chapter 45

- Niall -

"I'm not jealous, I just don't like the thought that he has slept with my girl and treated her bad.", mumlade jag och tog en klunk av min cola. 

"But it's her life, right? you have to believe her. I know she love you, Neil.", retades Louis och sände iväg ett pussläte ifrån sina läppar. Jag suckade och skakade på huvudet.

"I don't take him as a rival. I know if she was in love with him, she shouldn't be with me and be with him for a long time ago.", klargjorde jag och spännde ögonen. 

"Good, you have nothing to worry about.", log Zayn stolt och lutade sig tillbaka i soffan. Jag antog att dem hade rätt, och jag hoppades verkligen det också. 

---

 

- Jasmin - 

Efter den lyckade skoldagen åkte jag inte hem direkt. Klockan var då tio över tre och Niall skulle jobba till sena kvällningen, därför så var det ju då perfekta tillfället att åka till Kimbely och umgås lite, det var ju trots allt väldigt längesedan det bara var hon och jag. 

När jag kommit dit hade jag blivit varmt omhändertagen av min kära vän, precis som alltid. Det var också måndag, vilket betydde att hon bara jobbade halvdag så att hon skulle vara hemma visste jag, eller åtminstonde att hon hade slutat jobbet för dagen. 

Hemma var hon hur som helst och vi slog oss direkt ner & pratade om dagen. Jag ville förstås inte nämna något om Alfredo än då han fortfarande var ett känsligt ämnde för både Kim & Josh eftersom han faktiskt behandlat mig ganska så illa de gånger vi setts tillsammans, något självklart mina bästa vänner visste om då det varit dom som fått tagit hand om mig när Alfredo svikit mig, gång på gång då jag antog att vi hade något på gång. Trots deras åsikter och överbeskyddande om mig så kunde jag inget annat än att älska dem för det dom gjorde för mig, utan dom hade jag inte varit någon alls. De var riktiga syskon helt enkelt. 

 

Vi satt länge i soffan och bara tog igen tiden vi missat under dagarna vi knappt pratat, vi dock sov ju med varandra nydligen tillsammans med Josh men det var aldrig samma konversationer vi tog upp då som när vi var ensamma, även om Josh var en sån person man skulle kunna prata om exakt allt med. Men ändå, han var kille. Vissa saker kunde man liksom hålla till tjejsnacket. 

När vi kom in på killfronten började Kim konstigt nog tveka, något hon aldrig gjorde. Hon hade alltid nya grejer att berätta, speciellt nu när hon skaffat en ny pojkvän och allting. Det var nästan så att hon såg lite upprörd ut, nästan lite ledsen. 

"What's wrong, babe?" frågar jag och flyttar mig närmare henne. Hennes huvud sjunker ner i min famn samtidigt som tårarna faller ner från hennes kinder. Jag känner hur hon genast börjar hicka, något hon alltid gjorde när hon blev upprörd, ledsen eller arg.

"It's Stephan, I saw him..", hon pratar under sammanbitna käkar och försöker att andas så normalt som möjligt. Men när hon både var upprörd och astmatiker så gick det ju sådär. Jag kunde heller inte annat än att rulla ögonen. Det var ofta vi föll in i den här konversationen. Det var inte precis första gången Kim grät över en kille. Jag fick den känslan att hon aldrig riktigt varit kär. Jag trodde Stephan kanske var bra för henne, att det var äkta där, men det visade ju sig vara en misstanke. 

"What do you mean, dear?", svarar jag förvirrat och oförstående. För just nu förstod jag faktiskt ingenting om vad hon pratade om. Faktum är att jag aldrig förstått mig på Kim och hennes killar, något jag förmodligen aldrig kommer att göra heller. Jag har fått för mig att min kära vän inte är så lätt att ha att göra med i ett förhållande, det är antagligen så att hon helt enkelt är helt kaos när hon kommer till pojkar, i alla fall vad jag sett tidigare på fyllor, vilket resulterar till att man blir ensam i slutänden. 

Oavsett vad så hade jag alltid stöttat henne i sina problem, precis lika mycket som Josh hade hotat med att slå ihjäl grabbarna i fråga. Och stötta henne ville jag även göra nu. 

"With an another girl. I haven't talk to him yet but that I saw was enough. He didn't spoke to me since for days ago. I thought I liked him, but when I think about him now.. I'm not so sure, it feels like.. Nothing", förklarar hon med en suck. Jag kan inget annat än att dra eftar andan jag med, hennes killproblem kan verkligen gå mig på nerverna ibland. Jag undrar just när hon faktiskt ska hitta den rätta. 

"What do you think about Harry then? isn't he lovely?", skrattar jag till ett försök på ett gladare samtal, något som verkar funka då min blonda vän delar med sitt fina, underbare leende.

"I can promise you, it will never be something between me and Harry, at least not in that way you're thinking. However, he's that kind of boy that would be like Josh, a brother. You understand?", hon ler, lik som mig som heller inte kunde låta bli att dra på smilebanden. Jag hade faktiskt tyckt att Harry och Kimbely skulle bli ett fint par. Men när varken hon själv, Harry eller till och med Niall inte höll med om det stadiet så fick jag helt enkelt gilla läget.

 

Jag tog bussen hem vid halv sju. Nu borde Niall vara hemma och vänta på mig redan, tänkte jag. 

När jag däremot kom hem så var det full fart i huset. Både George och Rose hade kompisar hemma på sina rum, så det var ganska så högljutt. Inne i vardagsrummet satt mamma bredvid Olof med blicken fäst emot TVn.

"Have you heard something from Niall?", harklade jag mig och de båda tittade upp ifrån soffan. Mamma öppnade munnen när Olof direkt tog orden ut munnen på henne medans ett osäkert flin var på hans läppar. 

Jag antog att han fortfarande inte kommit underfund med att jag inte längre är lika kall och elak längre, att man faktiskt kan föra en vanlig konversation med mig nu utan att det slutar med skrik. 

"No we haven't. is he supposed to be here?", Olof flin ökade retsamt samtidigt som jag såg hur han flyttade sig närmare mamma. "He's a good boy I see. Hope you're taking care of him?", jag fnös till lite lätt men kunde ändå tyda ett oerbjudande leende på mina små läppar, det var faktiskt en aning genant att prata om känslor med min mamma och hennes sambo. Jag var inte direkt van vid att ha det så. 

"I'm sure he can take care of himself. But yeah, I'll try to keep him as long as possible because I really like him.", jag kunde inte riktigt förstå hur jag kunde säga det där, men jag gjorde det i alla fall. Något mamma antagligen inte förväntat sig att jag skulle erkänna framför dom, även om de nog redan listat ut det. Deras två retsamma flin på deras läppar ändrades genast till ett milt leende. Ett leende de oftast bara gör till mina två syskon när de alltid gör saker rätt eller bra. 

"That's good, hun. There it's food in the kitchen and it's still hot, just eat.", informerade min kära mor mig samtidigt som hon viftade med händerna att maten fanns klar i rummet intill. Jag struntade i henne och gick rakt igenom vardagsrummet och upp för trappan istället, när jag kommit upp gick jag direkt vidare till mitt rum och stängde dörren. Jag skulle minsann vänta på att äta tills Niall kom då han antagligen var hungrig som ett lejon efter en lång dag på jobbet, Det var då åtminstonde ett önsketänkande ifrån min sida för i samma ögonblick plingade mobilen till i min ficka och när jag såg Nialls namn lysa upp displayen så spred sig ett leende kring mina läppar. Hans text var däremot inte så mycket att le åt. Den gjorde mig faktiskt ganska så nedstämd, fast det var ju något jag självklart inte skulle visa för någon. 

 

~ Maybe we can see each other tomorrow instead ? I'm sure you're kinda tired right now and I'll be late in the studio tonight. Hope you had it fun in school today and good luck tomorrow :) See you around x ~

 

Jag blev inte bara ledsen över hans strama text, jag blev även förvirrad. Det var inte alls likt honom att skriva på sättet som han nyss gjort. Jag hade känslan inom mig att något var fel, vad det var ville jag inte fråga just nu. Att jag sedan var tvungen att sova ensam inatt var något jag inte direkt såg fram emot. Jag ville ju ha Nialls starka armar omkring mig hela natten. Min Nialler, mitt solsken, min trygghet och min enda stadiga punk i livet just nu, ville jag vara med hela tiden om det så var möjligt, men så blev det ju inte alls. 

Trots mina överväldiga känslor så tröck jag på nytt meddelande och slog in ett sms till Niall. 

 

~ Ok, tomorrow sounds good. Ur alright? U seems a bit strange. Anyways, it will be hard to sleep without you tonight. Love & Miss you so much my prince. Goodnight. xx ~

 

Jag la telefonen på nattygsbordet på sidan om mig och stirrade ganska desperat på telefonen i väntan på ett svar ifrån min frånvarande pojkvän. Jag väntade i flera minuter på att det starka ljuset skulle lysa upp rummet i mörkret jag låg i, men svaret verkade aldrig komma och Niall brukade aldrig vara seg på att svara när han såg mitt namn. Han kunde vara upptagen, det kunde han. Men att svara på mina SMS hade han alltid tagit tiden till och ett litet svar som innehöll ett litet ord som godnatt kunde väl inte vara för mycket begärt? 

Med en klump i magen bestämde jag mig för att gå in på våran konversation igen och se om han sett eller inte. Det var något jag dock ångrade då jag möttes av något jag inte förväntat mig riktigt. Nere i högra hörnet stod det; Read 19.57 PM.

Jag tittade hektiskt på klockan, nu var den 20.12. Det hade alltså gått sexton minuter sedan han sett mitt meddelande & jag fick den skumma, jobbiga känslan inom mig att detta inte alls berodde på att han var upptagen just nu, utan att något helt enkelt var fel. Något stod inte rätt till och han grubblade antagligen på någonting. Men vad kunde vara problemet till att han försökte undvika mig? 

---

Ja, Nuuu kanske det blir lite drama. Kanske är Niall svartsjuk på Alfredo ändå, eller vad tror ni? Nästa kommer lite ifrån Nialls perspektiv och lite ifrån Jasmins. 

Kommentera vad ni tyckte om kapitlet! Var det för kort/långt/lagomt? ska börja med nästa nu på direkten!

 

Dun dun dun!!! Hehe, längtar till nästa<3

bra som vanligt! :)

DÖR!

Detta var alldeles lagom, inte för långt och inte för kort, ibland kan det vara roligt med ett längre men detta var perfekt. :) Du är duktig som alltid och fortsätt så, längtar till nästa! KRAM xx

Jättebra, vill veta hur det går nu :D

Jättebra, vill veta hur det går nu :D

meeeeeeer snälla

Den var perfekt. Niall får inte va svartsjukt!:( hah. Hoppas de inte börjar bråka nu!:( DU ÄR GYM SOM VANLIGT!:D

meeeeeeer snälla

Älskar det här novellen,längtar till nästa<3

Heeja heeeeja myyy! Meraaa nuu! Du är ju bärldsbäst! ^^

så sjukt bra, precis som vanligt! :D din novell är bara så grym, jag vet inte vad jag ska ta vägen, kanske typ dränka mig eller nåt :p

Jätte bra del, längtar tills nästa! :)

Kan du börja lägga ut ett kapitel om dagen?:) skulle vara bästa Annars hinner man lixom glömma:( men du göt ett jättebra jobb! Tack för att du gör min dag bättre!:)<3 much love to you!

Kan du börja lägga ut ett kapitel om dagen?:) skulle vara bästa Annars hinner man lixom glömma:( men du göt ett jättebra jobb! Tack för att du gör min dag bättre!:)<3 much love to you!