everything has changed, chapter 46

- Jasmin -

Med en klump i magen bestämde jag mig för att gå in på våran konversation igen och se om han sett eller inte. Det var något jag dock ångrade då jag möttes av något jag inte förväntat mig riktigt. Nere i högra hörnet stod det; Read 19.57 PM.

Jag tittade hektiskt på klockan, nu var den 20.12. Det hade alltså gått sexton minuter sedan han sett mitt meddelande & jag fick den skumma, jobbiga känslan inom mig att detta inte alls berodde på att han var upptagen just nu, utan att något helt enkelt var fel. Något stod inte rätt till och han grubblade antagligen på någonting. Men vad kunde vara problemet till att han försökte undvika mig? 

---

- Niall -

Hur många gånger än killarna försökt att övertala mig att inget pågick mellan Jasmin och Alfredo så ville jag så gärna tro det, och innerst inne visste jag det. Men jag kunde ändå inte sluta tänka på det värsta. Visst, Jas skulle inte vara otrogen, men vad skulle hända om hon lämnade mig på grund av honom? jag hade svårt att se ett mig i ett liv utan Jasmin just nu. Det hade alltid varit något som saknats tidigare, men den pusselbiten föll på plats när Jasmin kom in i mitt liv igen, jag var så oerhört rädd att förlora henne igen. 

Risken att höra om honom hela kvällen ville jag inte ta, därför så var det bäst att kanske vara ifrån varandra en natt. Det var en dålig idé, jag vet, men jag orkade ärligt inte höra om honom. Jag gillade inte den killen, även om jag borde ge honom en chans. Dessutom verkade det gå så bra för henne i skolan nu, jag ville inte komma in och störa eller förstöra någonting alls. 

Jag hatar att behöva erkänna detta, men ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt att jag var svartsjuk. Något som inte alls var bra, jag ville inte vara det. Men jag försökte intala mig själv att jag inte alls var det, att se Jasmin tillsammans med Josh gjorde inte mig någonting, jag vet ju hur nära dom står varandra och dessutom så har de aldrig haft sex, vad jag vet i alla fall. Men saken är den att från dag ett, när han försökte stöta på henne vid nyår, så har jag aldrig riktigt gillat honom. Sedan kom hon och berättade om hur hon blivit slagen av samma person, då gick gränsen för mig. 

"What's up, smarto?", Liam la armen om min nacke och tittade oroligt på mig. Jag förståd i det ögonblicket att jag återigen varit inne i min egen bubbla då jag faktiskt inte hört något av vad killarna sagt. Jag tittade mig omkring och möttes av fyra flin som kom ifrån mina fyra gruppmedlemmar. Jag ruskade på huvudet och fnös till.

"What are you guys planning up to?", sa jag istället då jag fattade att de hade pratat om någonting, något jag inte lyssnat på. Också till ett försök att byta samtalsämne när jag fattade att killarna förstod att något var fel. Harry tog sig för pannan och suckade åt mitt frånvarande men Louis var snabbt uppe med att rädda situationen ifrån att bli stel och pinsam.

"Well, it will be a bit late in here tonight so we were talking about any movienight tonight. It sounds good for me, I mean.. Eleanor studying and Perrie is with Little Mix.", förklarade han och tittade upp mot oss alla. Jag blev faktiskt glad åt hans förslag, var det något jag behövde nu var det en grabbkväll med mina bröder utan några tjejer alls. 

"Yeah, Who's up on a movienight?", ropade Zayn och höjde upp sin hand. Liam var snabb med sin också och Louis var inte långt efter. Harry skrattade mjukt och ställde sig upp ifrån soffan. 

"I'm so damn in!", hojtade han och gjorde en high five med Louis. Jag gav med mig ett skratt och nickade jag med. 

"Count with me lads!", med det så räckte även jag upp handen och sprang sedan emot Harry som var den enda som stod upp. "Grouphuuug!", skrek jag och slängde mig på Harry som höll på att tappa balansen. Sekunderna efter stod vi alla fem i en cirkel och kramade om varandra hårt, precis vad jag behövde. Trots att det var en sån liten sak jag reagerade på - som jag visste var hur töntigt som helst - så tänkte jag på det värsta som kunde hända. Därför så var det ganska skönt med fyra andra killar omkring mig dagligen som förstod, lyssnade och fanns där hela tiden och de visste också att jag tyckte det var väldigt jobbigt med Alfredo just nu, kanske var det en av anledningarna till att Louis kom med förslaget. Vem och hur de än kom fram till förslaget om en grabbkväll med film, så lät det som en bra idé och det skulle bli skönt att komma på andra tankar. 

 

"Niall, don't be mad at me now, but I have to ask this..", började Liam och bet sig i läppen samtidigt som han frustrerat gnuggade sig i pannan. "Are you jealous of Jasmin's classmate? You look so upside down and really.. You've been really boring the last hours.", jag förstod att denna fråga skulle komma. De alla fyra satt i sina fotöljer och granskade mig noga. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, men sanningen kanske var en bra idé. Jag rynkade på pannan och ryckte på axlarna. Jag visste att jag överreagerade, men vad skulle killarna egentligen tycka? Vi pratade om detta tidigare idag, men inte alls så speciellt djupt. Om jag kände Liam rätt så ville han ha ett riktigt svar nu. 

"Maybe a bit, I mean.. He's good looking and everything.", mumlade jag ifrån min fotölj med blicken nere vid golvet. Nu väntade jag bara på deras reaktioner. Louis retsamma skratt och Harrys flin på hans läppar om att jag var helt dum i huvudet som agerade som jag gjorde på grund av en kille jag inte ens visste hon pratade med. Men ingenting kom, sekundrar som kändes som flera timmar rullade vidare utan att någon sa något alls, tillslut vågade jag titta upp och mötte då dem alla fyras ansikten som var riktat mot mig. De såg inte alls ut att vilja skratta, inte alls. Istället hade det allvarliga miner allihopa och Liam flyttade sig närmare mig och vilade sin lätta arm runt mina axlar. 

"You looking good you too, mate.", log Liam och ruffsade till mitt hår. Killarna verkade medlidande på ett sätt men på ett annat inte alls.

"But you actually don't know what's going on. Maybe they don't talk to each other, you know nothing so you have nothing to worry about.", inflikade Harry med ett litet leende. Det var i och för sig sant. Ja, jag överreagerade helt klart med hela grejen och jag hatade det. Men vad skulle jag göra? det var sån här jag var. Vi fick helt enkelt vänta och se vad som skulle hända. Imorgon skulle jag i alla fall åka hem till henne, jag ville se henne och hennes leende igen, men samtidigt så förstod jag att hon ville prata då hon förstått att något var fel idag, men jag skulle väl helt enkelt bara säga som det var, att jag var svartsjuk, eller?

 

 

- Jasmin - (nästa dag)

Solen lyste in genom mina persienner och i samma sekund som jag insåg att det var min mobil som låg och pep av larmet så visste jag att det var skolan jag skulle till. Men jag hade faktiskt inte den här ångesten över att behöva gå upp idag, jag såg faktiskt fram emot att gå till skolan. 

Jag satte mig yrvaket upp och la huvudet i händerna en stund innan dörren öppnades och jag möttes av Rose som hade ett leende på läpparna. 

"Annie just told me to going upstairs and check your room if you were awake.", flinade hon och granska mig noga innan hennes gröna ögon med klumpiga ögonfransar på grund av allt mascara ökades i grader och hennes flin blev genast mycket större. "Oh my god. aren't that Nialls shirt?", jag tittade ner på den stora tröjan jag under gårdagen tagit på mig och log. Att känna Nialls ljuvliga doft som fanns på tröjan hjälpte min saknad i varje fall lite. Jag hade faktiskt sovit väldigt bra inatt och för det mestadels tack vare min käre pojkväns tröja.Gud vad jag saknade den killen alltså, även om det bara gått ett dygn sen sist vi sågs. 

"Yeah, it is. But I think he's angry at me.. Don't asking why.", muttrade jag och reste mig upp ur sängen mer handen i håret. Idag var en sån där dag då jag inte riktigt orkade bry mig om utseendet eller kläderna, därför blev det en enkel vit, stickad tröja med ett par svartmönstrade jeans. Slappt, snyggt och naturligt tänkte jag. 

"I think it's kind of hard to write in my blog about the boys without telling them you're my sister. Like.. I hate pretend to not know you!", babblade hon på och jag bara rullade mina ögon. Helst skulle jag bara vilja slänga en kudde på henne, men när jag tittade på klockan så insåg att jag faktiskt inte hade tid med det. 

"Well.. That's not my problem. You have promise me to not write something private and I hope you haven't either. My privacy should not being in your damn blog. Get it?", suckade jag med mitt vanligt trötta morgonhumör. Hon nickade som svar och tog fram sin väska som hon hade haft hängt på hennes axlar. 

"It's yours. Annie packed your stuff because it were on the table downstairs."; jag tog tag i den rutiga handväskan och dubbelkollade ifall mamma verkligen lagt i allt jag behövde. Men vad jag kunde se då så låg pennor, tidningar, böcker och datorn på rätt plats. Jag drog till med ett tillgjort leende framför Rose som då försvann ut ur rummet. 

Ännu en gång tittade jag på mobilen i hopp om ett sms, eller något tecken över huvud taget att Niall var vid liv, men fortfarande inget svar sedan igårkväll då jag skrev till honom. 

 

"Thank you for the ride, baby!", jag pussade Josh snabbt på kinden innan jag tog väskan över axeln och öppnade bildörren. På vägen till skolan hade jag berättat en helt del, mestadels om Niall för att se om Josh möjligtvis kanske kunde veta vad som var fel, men han hade ingen aning. Incidenten om att jag berättat om Alfredo till Niall hade jag stått över då jag inte tyckte det var fullt nödvändigt. Niall kunde väl knappas bli sur över en sån sak? 

"Always, love.", skrattade Josh och gav mig sin blick som gjorde mig så trygg och säker. "Have a nice day and call me when you wanna go home, yeah?", han tittade ut mot skolgården medans han pratade men trots att jag nickade så visste han att jag skulle höra av sig, han kände mig så bra nu. 

 

Jag traskade över skolgården med blickar brännande i min rygg. Även om inga kanske riktigt visste vem jag var så var jag fortfarande stämplad som tjejen utan en förälder, vilket var något ytterst ovanligt på vår skola trots mängden elever. Alltid hade jag varit tjejen som alla hatat, tyckt synd om och helt enkelt tagit avstånd ifrån på grund av att vara rädd att säga fel saker. Men det dom inte visste var att jag var stark nog att le även om det gjorde ont. Att höra andra prata om sina pappor gladde mig verkligen, varför skulle andra människor behöva lida bara för jag att min pappa inte längre var vid liv? alltid hade mina tankar strävat efter att tänka så, men under de senaste åren hade jag också tagit avstånd ifrån människor, jag hade helt enkelt svårt att ta in människor i mitt liv. Jag var dock väldigt glad att jag lärde känna Kimbely på labben i kemin, utan henne och Josh hade jag aldrig klarat mig. 

 

Jag gick in igenom den mellersta porten av tre möjliga och traskade upp för trapporna. Efter tre våningar var jag äntligen framme till min korridor där jag försökte leta reda på min klass och Georgia. Efter ett tag fann jag henne i en grupp av tjejer, hon fick genast syn på mig och skyndade sig emot mig med det där perfekta leendet jag bara älskade hos henne. De liksom spred med sig glädje. Under gårdagens raster hade jag med en klump i magen berättat för Georgia hur jag hade haft det den senaste tiden, men hur Niall kommit och rest mig upp igen. Hon hade bara lyssnat, stöttat och hållt min hand under min berättelse och trots det hon visste nu så behandlade hon mig inte annorlunda, hon såg det som förflutet och såg allting framåt, vilket var nog det som jag verkligen uppskattade mest hos henne. 

"Hey, Jasmin!", med hennes skrikrosa kavaj och vita linne kom hon emot mig, hon var verkligen hur snygg som helst och jag undrade då vad jag varit hela tiden, varför hade jag inte kommit till den är klassen direkt? alla var så omtänksamma i våran klass. "Do you know what?", hennes leende blev om möjligt ännu större och hon la sina armar om mig. Jag kramade förvånat tillbaka och tittade sedan chockad på henne igen. "I wrote to Alfredo yesterday and do you know what? We're going to take a coffee together after school today! and studying to our mathtest too!", jag kunde faktiskt inte tro det själv, men efter ett tag så insåg jag att det faktiskt hände och mitt leende sped sig även det. Jag var verkligen riktigt glad över hennes skull, och Alfredos med för den delen. 

"Oh, I'm so happy for you! I hope it goes well!", konstaterade jag och kramade om henne igen. Hon trasslade sig då ut ur kramen direkt och hennes leende hade då förvunnit lite. Jag kunde se med hjälp av hennes två rynkor mellan ögonbrynen att hon var fundersam över något. 

"What are you gonna do tonight? I'm a bit nervous actually and he's the one I really like. Please be with us? I know he want you with us too and it will be even more fun if you join us, please?", jag bet ihop lite. Jag hade inte förväntat mig att frågan ens skulle komma men jag såg det inte som någon negativ sak. Jag gillade både Alfredo och Georgia så att umgås med dom gjorde inte mig något. Niall verkade ändå helt sur på mig, av någon anledning.

"Yeah, I'd love to! I just have to say it to Niall so he knows.", berättade jag och var snabb uppe med att ta upp mobilen för att sända iväg ett sms till honom. Jag passade då också på att titta på klockan, till min lättnad var det åtta minuter kvar tills våran lektion började så jag hade inget bråttom alls att skriva. 

 

~ U still want to be with me? come home to mine tonight if you want to. I'm with Alfredo and Georgia all day but see you tonight? ;) love you ~

 

Jag skickade snabbt iväg det innan jag knappt hann läsa igenom det, men jag ville verkligen inte hinna ångra mig. Kanske var det så att jag bara inbillat mig att Niall var sur på mig? jag hoppades på det i alla fall. Jag och Niall hade inte bråkat på riktigt någon gång faktiskt, utom den gången då jag kaosa till det mellan mig och Josh, men då var Niall mest stöttande, det var nog mest jag som var arg. Det vibrerade snabbt i min ficka igen och jag var inte långt efter med att ta upp den igen, snabbare ökade min puls när jag såg min pojkväns namn på displayen. 

 

~ Oh.. Ok.. Nah, I'm in the studio today too. Work hard, u know :) I'm really busy right now and yeah.. Have a nice day with Alfredo. See you when we get timee honey :) ~

 

Hans sms gjorde mitt humör värre än vad det faktiskt redan var. Till en början lät han väldig besviken och arg på något sätt, men sedan också så ville jag inte ha det så här. Honey var det ända gosiga ordet i de alla meningarna och jag förstod att det antagligen var något ord för att 'lätta upp den trista stämningen'. Att veta att jag även ikväll inte skulle få träffa killen jag älskade mest gjorde ondare i mig än vad jag trodde själv. Jag ville verkligen inte vara utan honom en natt till. 

---

Åh, haha.. Kände nu hur det blev en väääldigt lång del här.. Hoppas det inte gör något :O ! 

Aja, kommentera iaf, sötisar. Ni gör mig så himla glad med era ord och erat peppande! 

Nästa kapitel kommer när det kommer.. Om jag hinner bli klar med det till imorgon så ska jag försöka få ut det då, annars blir det på fredag! kramisar :)

 

 

Hoppas Niall träffar henne snart och berättar vad som är jobbigt för jag gillar inte när det blir såhär hahah :/
Men superbra skrivet! :)

Jättebraaaaaa!!!! Men hur träffades förrästen Jasmin Josh och Kimberly? Och det skulle va kul ifall Josh, Kimberly och resten av 1D kom in lite mer:) ger bara lite förslag, men det är jättebra som det är;)

Sjukt bra och hon ska inte behöva vara ensam en natt till!:(( Jättebra, du är bästbästbäst!:D

Jag blev så jävla glad när jag såg att det kom en ny del idag,å niall är so cute<3

Jag blir så glad att du tar att skriva noveller på allvar, alla olika jag har läst så har dom slutat helt plötsligt men du fortsätter! Du är grym på att skriva och jag gillar verkligen att du är noggrann och så. :) Keep going bästi!

DU är G-R-Y-M

Så braaa

Nooo... Jag gillar inte när dom "bråkar"/inte är med varandra;)
Men hoppas dom löser det:)
Jätte bra del!!
XOXO

Heej! Jag tycker din novell är sjukt bra, men började nyss läsa dem och är bara på kapitel 18 och jag blev jätte ledsen när inte kapitel 19 fanns!!! Snälla kan du publicera alla kapitel i "everthing has change" arkivet!!! Skulle göra mig sååååå glad!!!

sjuuukt braaaa! Meeer :)