everything has changed, chapter 47, part 1

- Jasmin -

Hans sms gjorde mitt humör värre än vad det faktiskt redan var. Till en början lät han väldig besviken och arg på något sätt, men sedan också så ville jag inte ha det så här. Honey var det ända gosiga ordet i de alla meningarna och jag förstod att det antagligen var något ord för att 'lätta upp den trista stämningen'. Att veta att jag även ikväll inte skulle få träffa killen jag älskade mest gjorde ondare i mig än vad jag trodde själv. Jag ville verkligen inte vara utan honom en natt till. 

---

- Liam -

Vi alla fem hade vaknat, ätit frukost och åkt till studion tidigare än vanligt. Det var sällan vi gick upp tidigt för att jobba, vanligtvis så brukade vi komma dit runt tretiden då vi i alla fall vaknat upp ordentligt, men det resulterade även till senare kvällar. Idag var det annat som stod på schemat. Tidigare dag menas också att sluta tidigare. 

Väl inne i vårat arbetsrum var det som vanligt två ansvariga som redan var där och skötte om de alla ljudinställningarna, mikrofonen och allt det där. Vi slog oss ner på våra platser och Zayn var den första som blev inkallad till kuren för att spela in sin röst till den nyskrivna sången - våran kommande singel till vårat nya album.

Jag sneglade på Niall som inte såg särskillt glad ut idag heller. Igår kväll när vi dukat upp massor med dricka och tilltugg, samt att vi köpt hämtmat gjorde honom lite gladare. Vi andra märkte tydligt att han kopplade bort allting för ett ögonblick och levde i sin egna lilla bubbla, något han nu inte längre kunde göra då plikten kallade och verkligheten kom ifatt oss alla. Det var tisdag och tid för att arbeta. 

"What are you guys doing today?", frågade jag lite diskret för att bryta den jobbiga tystnaden. Harry fortsatte att leka med ljudet till Zayns röst medans Louis bara ryckte på axlarna. 

"Be with El, I think.", han log sitt busiga leende som fick mig att småskratta jag med. Åt vad visste jag nog inte ens själv. 

"Fuck.", i samma ögonblick som den igenkända rösten nästan skrek så såg jag en mobil flyga över halva rummet och rakt in i väggen. Det var inte en liten smäll och mobilen såg inte ut att hålla sig bra efter den krachen jag, och de övriga förmodligen också hörde. Min blick struntade dock i mobilen för ett tag och ägnade mig istället åt att titta på grabben som kastat den, Niall, som nu dessutom såg hemskare ut än innan. 

"Oh shit.", svor Louis och plockade upp mobilen då den hamnat bara några meter ifrån honom. "This don't looking good, mate. The half display and the button is broken."

Zayn och Harry kom rusande ut ifrån sina delar av rummen för att antagligen se vad som försegick. Förbryllat tittade vi allihopa på Niall som endast satt med händerna för ansiktet och vägrade att möta våra blickar. 

"She is with him.", mumlade han sedan mellan händerna. Det var till en början svårt att höra vad han sade, men efter tre gånger kunde jag någorlunda förstå vad det handlade om. Orden upprepades flera gånger ifrån hans mun och jag skulle faktiskt verkligen inte vilja vara i hans situation just då, jag visste ju själv hur svartsjukan tyvärr kunde förstöra så mycket i ett lyckligt förhållande. 

"Oh no, forget that idiot, Niall.", tröstade Harry som snabbt var där med sina händer och strök han över ryggen. Vi andra samlades vid honom också och peppade honom så mycket vi bara kunde. Det här var verkligen jobbigt att se, att se Louis gråta på grund av Eleanor var vi alla vana vid nu, men att se Niall gråta över en tjej hade vi nästan aldrig sett tidigare, så det var annorlunda nu. 

"I hate myself so damn much, why am I so freaking jealous?", Nialls tonläge var inte längre mjuk och lugn. Nu lät det mer som illska och irritation som flödat upp i hans hals och minne. 

"Niall nothing is your fault. Don't be so hard at yourself. You're a good guy and we all can see how much you and Jas love each other.", peppade jag med och slog mig ner i fotöljen bredvid honom. Ja, som sagt.. Det var alltid lika jobbigt att se Niall, eller någon annan också för den delen, ledsen. Plötsligt hördes en hög ringsignal. Vi alla tittade på varandra, men blickarna fastnade på mobilen Louis höll i handen med den halvt spruckna skärmen och den trasiga knappen. Louis gav telefonen till Niall som nu tittade upp, han kisade lite när han läste namnet på displayen sedan bildades ett svagt leende på hand läppar.

 

- Jasmin -

".. and that's what I wanna do in my future.", Georgia och Alfredo höll sin konversation om jobb och framtiden levande. Jag satt mest bredvid och tänkte, tänkte på Niall som på det senaste dygnet verkat arg, ledsen, besviken och konstig. Men varför? jag förstod verkligen ingenting längre. 

"Yeah girls, watch in here!", Alfredo riktade sin mobilkamera mot oss och det tog bara några ynka sekunder för mig att förstå vad han gjorde, självklart knäppte han kort. "I have to upload this picture on Instagram, may I?", frågade han sedan med blicken fast på telefonen. Georgia skrattade glatt och nickade minst lika belåtet. 

Själv bara ryckte jag på axlarna och la inte alls så mycket energi på det. Helst ville jag bara till Niall just nu, kanske få reda upp vad som var fel och bara få se honom igen skulle ju göra hela min dag. 

Jag tog en sipp av mitt kaffe och tittade ut mot människorna inne på Starbucks.Folkmassan bara ökade ju längre tid vi ägnade våran tid där och Alfredo verkade verkligen gilla Georgia. De skulle bli ett väldigt fint par och jag hoppades att de kanske kunde bli mer än vänner, dock var det ju svårt att säga efter 'första dejten', men vad jag såg så sa glimten i bådas ögon när de tittade på varandra mer än va de själv kanske visste. 

"Are you going to studying now, or?" jag tittade på klockan på min arm och förvånades över tiden, den hade verkligen flugit iväg. Den var redan strax efter fyra och om jag skulle få tag i Niall innan kvällningen så var det kanske dax att ge sig iväg. 

De två turtuduvorna tittade menande på varandra och log sedan mot mig. 

"Ah we think so, and you? are you going with us?", frågade Georgia med ett litet större leende. Jag skakade enkelt på huvudet och gav med mig ett vänligt flin till mina två vänner framför mig, som egentligen inte sagt så mycket till mig under min tid omkring dom då det varit fullt upptagna med varandra, varför jag ens var kvar var väl för att jag inte hade så mycket annat att göra precis, men nu visste jag ju exakt vad jag skulle göra.

"No, I'm gotta go actually. But you two seems really happy together, really. I hope you'll have a nice day and see you guys tomorrow, yeah?", jag reste mig upp, tog min väska och gav dem båda en enkel kram innan jag började gå mot utgången från Starbucks. 

"Thank you, Jasmin.", rösten bakifrån mig kom inte ifrån någon annan än självaste Alfredo, jag vände mig hastigt om och såg hur han log mot mig. Jag fnissade till lite för mig själv och fortsatte att gå, det var verkligen kul att i alla fall han kunde få vara lycklig. Men vad var inte jag då? jo, visst mådde jag helt okej, men lycklig kunde jag endast känna mig i Nialls sällskap.

 

Niall svarade varken på sms eller när man ringde, något jag kanske inte riktigt förväntat mig då han alltid brukade svara. Klockan var snart halv fem och trafiken i London var katastrofal. Bilar, bussar och folk var överallt och tiden avslöjade att människor helt enkelt slutat sina jobb vid denna tiden. 

Jag tänkte inte chansa, jag bara tog taxin och åkte raka vägen hem till Nialls lägenhet i hopp om att han var där och slutat jobbat för dagen. Chansen kanske inte var så stor men det var alltid värt ett försök. 

 

Jag betalade taxin och tackade för skjutsen innan jag snabbt tippade in i Nialls lägenhet. Det var kyligt ute, det var verkligen ingen värme alls i luften och endast någon centimeter snö låg på backen då det nydligen slutat snöa. Det var i början av Januari därför så hade jag ju inte precis förväntat mig någon sorts värme. 

Eftersom jag nu inte orkade vänta på att hissen skulle komma så tog jag trapporna, jag staplade mig upp för de tre trapporna innan jag slutligen var framme vid Nialls lägenhet. Det var ingen tvivel på att ingen var hemma i alla fall då röster och skratt hördes inneifrån. Nialls röst fick hela mig att bli varm trots den kalla luften och jag tvekade inte en sekund på att plinga på. Efter något som kändes som evigheter började fotsteg närma sig och ett kraftigt skratt hördes innan dörren öppnades och ett igenkänt ansikte stack ut genom det vita föremålet framför mig. 

"Oh, uhm.. Hi Niall!", mitt leende ökades i massor men försvann direkt när jag såg hur hela Nialls ansikte bara skönk ihop till en slags besviken, ledsen klump. "I tried to call you but you didn't answer so..", jag avbröts snabbt av ett skratt innifrån rummet. Det var inte någon av killarnas, eller TVn, det kom verkligen ifrån hans vardagsrum och det lät äkta. Skrattet kom också ifrån en tjej, och nära nog stod jag Niall för att veta att han inte hade någon syster. Vem kunde det vara? 

"I turned off my phone.", muttrade han och öppnade dörren några centimeter till så jag nu kunde tyda på att höga klackar stod i hans hall bredvid hans skor. "What are you doing here? aren't you supposed to be with.. Uhm.. Never mind.", han kom på sig själv med att låta oerhört svartsjuk, men jag sköt bara ifrån honom frågan och bet mig i läppen. 

"I wanted to see you.. I miss you, can I come in?", jag gick närmare dörren och tog i handtaget utifrån men möttes då av att Niall drog ifrån dörren. Han stirrade mig rakt in i ögonen och såg faktiskt en aning irriterad ut. 

"Actually you can't. I'm here with an old friend so if you excuse me.", hade det inte varit för att tjejen just då kommit ut till hallen och tittat på mig konstigt så hade jag känslan av att Niall faktiskt skulle slagit igen dörren i ansiktet på mig, jag fann ingen tvivel på att Niall var arg, eller kanske ledsen? 

"Who's her?" frågade jag med en vanlig ton i rösten och försökte att inte låta så vältans svartsjuk, även om jag var det. Vem var hon och varför befann hon sig med mjukisbyxor, blondt lockigt hår och en utav Nialls tjocktröjor på sin tunna, ynkliga kropp? Hon såg faktiskt väldigt vänlig ut, något jag egentligen inget annat trodde. Just nu ville jag bara ha ett svar, vem var hon? 

"Oh, so do you even care?", fnös Niall till och la armarna i kors. Jag förvånades över hans beteende och förstod faktiskt inte riktigt vad han höll på med just nu, der märktes dock väldigt bra att han inte var så bekväm i situationen och tjejen bakom honom såg heller inte ut att förstå något alls. "Go and fuck Alfredo instead, I know you want it.", hans ögon såg nu inte längre skyldiga ut som dem tidigare var, nu var det mest tårar blandat med ilska i hans blåa, vackra ögon. Det värsta var nog att han inte ens verkade bry sig om att sagt som han gjort och faktiskt sårat mig. Han stod helt still och bara tittade på mig. Jag blev faktiskt lite rädd, men istället för att bryta ihop framför honom så tog jag handväskan bakom axeln och drog frustrerat bak en hårslinga bakom örat. 

"Screw you, Niall. I never thought this about you and.. Come again when you're ready to talk.", sa jag bara och vände på klackarna medans jag snabbt sprang ner för trapporna. Jag hade hoppats att Niall skulle följt efter, men samtidigt var det skönt att han inte gjorde det. Istället kunde jag höra en hög smäll ifrån Nialls dörr och en tystnad spred sig ut över hela lägenheten. Det var först när jag sprungit så långt ifrån husen, ifrån Niall och allmänheten tills jag slog mig ner på en röd bänk, som jag slöt mina ögon och lät tårarna falla ner från mina kinder. Hur kunde allt bli så fel?

 

"Have you been crying?", mammas fråga ignorerade jag och slängde av mig skorna för att sedan gå upp på rummet. Denna dagen hade helt enkelt varit för mycket och jag kände nu att jag verkligen behövde en kram. George, som satt i soffan i vardagsrummet när jag gick förbi hade ett stort leende på läpparna, men orken att fråga vad han gjort fanns inte där, därför så fortsatte jag att gå några meter till tills jag trampade upp för trapporna där jag möttes av Rose som hade ett svagt leende på läpparna. 

"Someone is in there and waiting for you.", sa hon och nickade mot riktningen i mitt rum. Min första tanke var självklart Niall, som jag även hade hoppats. Sakta gick jag emot dörren till mitt rum och när jag sedan öppnade den långsamt så möttes jag inte av den jag egentligen hoppats på, utan betydligt mycket bättre just i denna situation och någon jag verkligen behövde just nu. Kim, min älskade kusin satt på sängen med mobilen i handen. På golvet stod en resväska som jag antog var hans, han skulle antagligen stanna längre än bara en natt, något som gladde mig ännu mer. Precis vad jag behövde nu. 

 

---

Ojdå! Tror ni Niall och Jasmin kommer att bli sams igen, men innan dess.. Tror ni något annat kommer att hända? och vem var tjejen Niall hade hemma hos sig? Nu är i alla fall Kim hos Jasmin.. Men kan lova er att lite mer kommer att hända.. Hur tror ni att Jasmin och Niall kommer börja prata med varandra igen? Kommer de kanske sluta som att bara vara vänner kanske? ;) who knows? 

Detta är iaf lite av dramat jag planerat in, håll ut ;)

Nästa kommer när ni kommenterat! :D 

 

Update; för er som redan har läst så undrar ni nog varför jag ändrat rubriken till en part 1, svaret är enkelt. Det är endast för att i nästa del kommer det komma en part två ifrån Nialls perspektv då ni kommer att få läsa lite om hur han såg på det hela efter att hon gått därifrån. Till er andra, ja.. Nu vet ni det också ju! ;) kramisar. Haha :D

 

Nej de måste reda upp det där och fortsätta vara tillsammans

Nej. Dom som var så perfekta:( HOPPAS dom blir iallafall sams:)
Jätte bra del!
XOXO

Åh så bra och spännande vill ha mer mer"" :)

grymt. De kommer att bli sams. De måste bli sams!:D

Blev från fel blogadress!:)
Nu: grymt. De kommer att bli sams. De måste bli sams!:D

Woohooo som jag har längtat! Tyckte dramat var jättebra och lagom, nu blir det spännande haha! Längtar till nästa, och du, du är så grym! Kram. :)

Snälla skriv mer! Din blogg är min drog haha du är super duktig!

Ååh vad spännande! Hoppas verkligen att det kommer att lösa sig mellan dom! Det var så spännande att jag började skaka!
Så otroligt duktig du är! Meeer! <3

Så grym är du my !!!! ( ja jag skriver samma ord jämt...)

Neeeej, fy fan! Hoppas dem kommer lösa det här!! Haha blir helt inne i texten när jag läser så det kom nästan en tår haha!

Ha en bra fredag! Puss <3

Du är så sjukt bra på att skriva du bara måste skriva mer!

Sååååå bra! Jag längtar tills nästa! :D

SV; Haha men nu har jag svarat på den i alla fall! Glömde nästan av den jag med :)

Ha en bra dag! :) <3